Gjorde lite buljong - hönsbuljong. Inte gott men det fick stanna nere........TACK
Har nu duschat och tvättat håret - känner mig väldigt mycket bättre trött som fan men bättre. Yippie!
Kanske kan jag jobba imorgon?  - jag kan gå på buljong hela dagen då borde jag klara mig.

Rödluvan lyssnade inte på sin mamma, Pinocchio var en lögnare, Robin Hood var en tjuv, Tarzan gick utan kläder å lekte med sin "apa" och Snövit levde ihop med 7 män, den slampan. Pippi jagades av soc och Emil söp sig full i unga år. Det här växte jag upp med, så klaga inte på hur jag blivit ;)

Av barn och fyllon får man sanningen.

Igår var min dotter här och åt mat. Hon satt och tittade på mig och sa till mig
att jag ser ut som Barbamamma.  


Så min viktökning är inte helt lyckad antar jag, blir till att gå till gymet.

Det är skönt att bara vara.
Vi är i helgen i Flen (som vanligt) veckan har varit extremt bra - det går så fort bara. Jag fick åka lastbil i fredags hela dagen med chaufförer på norrsidan. Intressant och lärorikt. Jag fick se när dem tippade och det är riktigt spännande kan jag säga. Killarna var trevliga, ganska typiska lastbilschaufförer och det känns som om det kommer kunna bli ett riktigt bra samarbete med dem. 

Lovisa var ute med jobbet, jag hämtade henne igår kväll och hon hade haft trevligt. Jag åt lasagne med Catarina och Robert som också har besök av Catarinas systerdotter. Trevlig kväll med dem och idag har vi skypat med Linda lite. Det är helt galet hur långt bort hon är. Jag önskar att hon var här och samtidigt vet jag att det är verkligen en livsomställande resa hon gör så det är hon väl värd. Hon verkar verkligen ha kul.

Om en stund ska jag läsa lite och sen blir det mys och slutligen ska jag laga lite god mat. Kanske blir det en sväng i gymet också, jag var ute och gick en timme i morse. Riktigt nice. Den här helgen har det inte blivit något vin alls, det får bli nästa helg kanske.

Imorgon ska vi köra med Sara lite och sen ska hon äta med oss. Ska bli bra tänker jag. Sara har förresten fått världens bästa extrajobb, kul för henne och hon är väl värd alla fördelar det innebär. Riktigt bra.
Sebastian jobbar och sliter verkligen. Ja, tänk - bägge mina barn jobbar och tar hand om sig. Det var det nog en del som tvivlat kring.......JAG personligen har aldrig tvivlat och jag är verkligen stolt över mina två fina barn.

I slutet av maj var vi i San Diego och när vi åkte tillbaka till Los Angeles så var vi nästan ända framme när jag upptäcker att jag tappat bort nyckeln till lägenheten i LA, den hittades igen i min ficka som jag varit ordentlig och låst.. hur som helst Detta var startskottet på något helgalet.


Följande har hänt:
- var i källaren hos pappa, låser in nyckeln i förrådet och låser det utifrån. BEGÅVAT
- lånade släp på Lovisas jobb, låste släpet och tappar bort nyckeln (den låg i bagageluckan)
- var hos pappa och fikade och var i källaren igen tappade bort plånboken i flera dagar för jag trodde den var hos pappa......det var den inte - fick panik - hittade den i javisst - förrådet igen!!!!

Så här är det - hela tiden och jämt och samt.

Igår, var vi hos min syster och sa hej bara - åker därifrån och när vi kommer hem - JAPP! Nyckeln borta. Jag skämdes som en hund och skrattande fick Lovisa ta samtalet med syrran. Självklart skrattade hon massor för jodå: nyckeln var där. Åker hem och väntar på att Rille och Sandra ska komma och undrar varför det inte ringer. Hittar då inte mobilen........Lovisa snäll och konstigt nog fortfarande lugn hittar den med x-antal missade samtal och mess i - bilen......

Åker till jobbet idag och kommer fram kl 06 och inser - glömt plånboken!! Det blev 3 skorpor och en banan till lunch. Jag får skylla mig själv kände jag.


Jag VET verkligen inte vad denna glömska kommer sig av.......har aldrig varit så förr....
Senil?? Ja det är bara förnamnet tror jag. Dags att boka plats på kyrkogården tror jag....

Idag skriver man om elitklasser i pressen. Jag har funderat kring vad jag tycker själv i detta. Det är inte så svårt egentligen, eller? 

Vi har idag det som vi kallar "en skola för alla" - det innebär att om man är särskolemässig kan man läsa enligt särskoleplan men gå i "vanlig" klass, likaså barn med andra handikapp eller diagnoser ska kunna gå i "vanlig klass". Det är bra på många sätt tycker jag men å andra sidan ställer det krav på kringpersonal, resurser, lärare och föräldrar. Jag har jobbat i skolan många år och vet att det kräver resurser och ofta resurser som inte finns.
 

Det man missar är alla barn som är skolmogna, vetgiriga och kunskapstörstande. Kort sagt - de som har lätt för sig. Dom blir ofta sittandes med eget ansvar och ofta helt utan peppning och utmaning. Det är inte okej och jag vet att jag ofta kände frustration som lärare för att man missar elever som vill veta, lära och lära mer. Hur trist är det inte att höra instruktionen för tredje gången? Hur irriterande är det inte att vara intresserad av något och det finns några/någon som skriker, stör eller inte fungerar i rummet? Du behöver bara tänka dig in i hur det är när du går på bio, du vill se filmen och någon sitter och prasslar och småviskar bredvid. Eller kanske en mobil som surrar eller piper…. klart irriterande. 

Det nu uttänkta förslaget är både bra och dåligt kan jag tycka. Det är ju bra om det blir utmaning för de "duktiga" eleverna. För det är bara att fastslå att alla har vi olika utförsgåvor och det innebär inte att man är bättre som person men absolut innebär det att man ska utmanas att prestera maximalt iförhållande till sin kompetens. Det är så det ser ut hela livet sedan och alla har vi olika inriktning och ansvar.

Det är dåligt för att det blir en "klasskillnad" mellan eleverna och jag tror att det även blir mellan lärare för det är mer eller mindre prestigefyllt att jobba med de "duktiga" eleverna…. 

Det jag kan se och mitt förslag är att man ska gå tillbaka lite grann till mindre grupper - både för de elever som behöver stöd och för de som behöver mer utmaning. Det ger i mina ögon maximal utmaning för alla nivåer. Självklart inser jag att det är en kostnad och pengar är inte det som det finns mest av. Å andra sidan är det ju så att man måste satsa på skolan för som det är nu blir eleverna sämre och sämre utbildade och i det långa loppet är det vi alla som betalar priset för det. En nackdel är som skulle kunna bli är det med att eleverna ser "klasskillnad" i att någon tillhör den eller den gruppen. Här tycker jag att det kommer an på pedagoger, kringpersonal och föräldrar. Jag tror inte heller att vi ska vara så rädda för att prata om att vi alla är olika. Det ÄR vi ju. Det är inte konstigt att Lisa kan läsa när hon börjar ettan medan Klara inte kan….. Eller att Pelle kan alla kemiska formler medan Nisse inte kan. Kanske är det så att Nisse är en hejare på att skafa sig vänner och socialt umgås och Klara är fantastisk på att rita. Det viktiga är bara att belysa varje persons unika förmågor. Alla har vi något vi är bra på och det är inte hela världen om det inte är något som passar in i moduler i ett skolschema. Det gäller bara att våga se det och lyfta fram det och det är ju inte så svårt eller??

Vaknar och har panik.
Kan inte andas, sätter mig upp, går och dricker och går på toaletten.
Lätt svettig över ryggen.

Somnar om.
Vaknar igen och har drömt
Lite rädd
Kan inte somna. Tar en cig på balkongen. Golvet är svalt mot mina fötterE
Lägger mig igen
Somnar

Vaknar igen
Känns som något är kring min hals
Natten är lång. Håller L i handen lite.
Hela natten har det varit så här. Det blir så ibland. Historian knackar på dörren.



Jag               kan                      inte                 andas

                                  Jag
                                                             får
                                                                                      inte 
                                                                                                                  luft


Det brukar bli en bra dag då så nu känns det bra.

Helgen har varit fylld av irritationsmoment - glädje - drama - lugn - stora stunder - vila - svåra stunder 

Fredagen började med att Mårten ringde innan 7, han ville egentligen ingenting…men det är ju lite typiskt honom. Han ringde på natten igen kl 02 och då var han full och ville inget heller så det var helgens absoluta irritationsmoment. 

På lördagen åkte vi GAZ med Catarina och Robert, det var så kul, Lovisa och Catarina badade från bilen/båten. Riktigt nice. (bilder kommer) Vi åt gott och hade bara kul och mådde gott!  Helgens glädje 

Lugn hittade vi redan på fredan (rimmade lite där) och hela helgen kunde vi ladda batterier och må gott gott! 

Min pappa ringde på natten mellan fredag och lördag (japp samma som Mårten) men dock två timmar senare så 04 ringer pappa och är helt utom sig och ska åka ambulans säger han. Det visade sig att det inte behövdes alls och lugnet lägrade sig igen. Det dramat räckte. 

Att ligga i sängen och prata och skratta, åka bil, äta gott och dricka gott. Ägna sig åt den man tycker så oerhört mycket om. Det är vila och det blev mycket vila i helgen. 

Vi åkte också till Lager 157 för att inhandla kläder. Jag tog med mig 5 par byxor och lite tröjor därifrån. Planen var att prova hemma i stugan i lugn och ro. Det gjorde jag - stärkt av en cider tillochmed. Det gick - inte. Alla fall och fanimig. Jag köpte en tröja, en väst och en skjorta. Helgens svåra stund. Bättre lycka nästa gång. :)

Hemma på söndagen träffade jag och Sara min pappa en stund det var trevligt, Sara är verkligen duktig när det gäller pappa och få det att bli naturligt. TACK tjejen för det. Sen åkte vi och hämtade Lovisa och tillsammans hämtade vi Kinamat som vi åt vid vattnet. Sara körde hela vägen och med den äran. Trevlig och stor stund. 

Sammanfattnningsvis så har jag haft en bra helg och är pepp för veckan, första dagen är snart till ände. Fick ett underbart mail av Linda - hon är så rolig och gullig.  Sämst i helgen var att jag inte badade och bäst i helgen var förtroliga nära samtal och kärlek och tända ljus.

Jag funderar kring det här med smeknamn. Slår man upp synonymer för Smeknamn så får man "förtroligt extranamn" just den synonymen kan jag köpa och känner att det är just vad det är - något personligt förtroligt. Självklart är det ju så att en del smeknamn är forkortningar, ett "lättare" sätt att uttala någons namn eller att skilja åt folk med samma namn. Nu när jag är på mitt nya jobb så har vi tillexempel två stycken Johan och då har man delat upp dom i Pysen och Fille…. helt okej bara jag lär mig tänker jag. Samtidigt är jag inte riktigt bekväm med det för det handlar om personer jag inte träffat och inte känner. Det känns lite märkligt. 

Andra smeknamn är det här med att kalla tjejer/kvinnor för "gumman" eller "hjärtat" just i åkarsvängen är det vanligt och där är jag helt klart bestämd. Det vill jag inte. Det känns alldeles för privat och faktiskt i mina öron lite nedsättande. På jobbet är jag på jobbet och då vil jag inte bli allt för personlig eller privat med mina kollegor. Proffesionalism är viktigt tycker jag. 

 Självklart är det lite så när man säger "gubben" till en främmande man också. Jag gör inte det, men jag använder mig av det till mina manliga vänner som jag tycker bra om. Det är mer korrekt kan jag känna och det använder jag mig av istället för "puss" i tid och otid…. gissar att det är lite av en generationsfråga eller kanske inte. Kanske är det bara så att vi alla är olika hur vi uttrycker oss. 

En incident blev det förra veckan på jobbet när en av chaufförerna kallade mig för "gumman" - jag sa bara att: nej Annakarin heter jag. Det blev lite tyst men vi avslutade samtalet trevligt. Dagen efter ringer samma kille och vi pratar kring det han behövde veta. När vi ska avsluta hör jag hur han tar sats och säger: Men vad bra Annakarin då hörs vi. Det kändes bra :)

Idag har jag varit kreativ - ändå har jag haft massor här på jobbet. Dirigerat bilar, lagt in order, pratat med en chaufför och lärt mig lite kring fakturering. Uppe på det har jag pratat en del privat och fixat kring bland annat pappa.  Ändå har jag kunnat skriva en massa här....

 Det gäller att kunna prestera under press.

Jag har nu gjort två veckor på mitt nya jobb och jag trivs bra. Jag funderade i morse när jag åkte hit på hur det är här och jag jämförde med det jag gjort innani sommar. 

När jag kom hem från USA i juni så hade det gått åt en förskräcklig hög med pengar så jag ville börja jobba direkt, jag hade sökt det som nu är jobbet jag har idag men det kändes att det skulle kunna ta lite tid. Så vad göra? Jo jag ringde till PIMA och erbjöd mig att göra vad som helst under tiden fram... 

Först hamnade jag som städerska och det är percis som det låter  - inte så kul men det var bara en dag och det var en lite kul halvgalen finska jag jobbade med så den dagen gick fort.

Sen hamnade jag på VAG's lager i Nykvarn. Det handlar om att plocka varor/bildelar ur en jättelåda och lägga i andra lådor enligt en plocklista. Inte svårt och jag gillar ju bilar så det är helt okej - trodde jag. Personalen i allmänhet vantrivs och sprider en ganska otrevlig stämmning i hela lagret. Man har rast exakt på minuten och är det lugnt och du vill sätta dig ner en liten stund så: NEJ! Direkt kommer det en människa  (ofta en tjurig man) och säger åt dig att gå och göra något det eller detta.... när man då väl har rast så vill man i mitt fall gå ut och ta en cig.......det får man. På specifikt anvisad plats och det är en inhängnad grusplan som är liten och det finns inte en chans att sätta sig ner! Det var en dryg vecka som jag var där och fy fan vad trist det var!! 

Efter det blev det lugnt och jag gick obokad - jag hade intervju här och jag fick ett jobberbjudande på Lernia som jag ville ha men trots allt inte tog till slut. 

Jag fick ett erbjudande om att jobba på Ösermalms Saluhall med sopsortering, självklart tog jag det och den veckan åkte jag dessutom kommunalt - det luktar inte gott där men det var ett helt okej jobb. Jag skötte mina tider själv och det var fantastiskt bra väder den veckan. Jag hade dessutom trevliga människor omkring mig att jobba med så det var helt okej Ganska tungt periodvis och lite läskigt eller äckligt med råttor i garaget men som helhet riktigt bra.

Sist men inte minst blev det en vecka på Spendrups Bryggeri, där jobbade jag med en kines och en polack som hette Robban, ett enahanda monotomt jobb men trevliga människor där. Alla precis alla säger hej  och är allmänt trevliga.

Så blev sommaren - jag är tacksam för att jag det inte är något av de ställena jag ska jobba fast på men det har varit utvecklande och trevligt att se och uppleva. 

Nu sitter jag här: På Stockholms Åkeri - trivs riktigt bra. Dom jag jobbar med är alla trevliga och det är högt i tak här. Skämten är många och emellanåt råa men hjärtliga.Chaufförerna har jag inte träffat alla än men det verkar okej på telefon. Jag gissar att chaufförer och åkare tycker att det blir lite så där med ny trafikledare - de gillar inte förändring i min erfarenhet och förutfattade mening men det löser sig nog. Jag försöker klämma in så mycket information jag bara kan för att övergången ska bli så smidig som möjligt.

Nästa vecka ska jag eventuellt få åka med lite och se lite tippar och kunder. Det ska bli sktikul och jag ser fram mot det. Det känns som om jag kommer trivas och utvecklas på jobbet. Det är en mycket god personalpolitik här. Frukt kommer, det är frallor på fredagar och gott kaffe. Dessutom två kranar med kallt vatten både med och utan bubblor! Schysst ju! Här kan jag stanna...

Tilll jobbet har jag en resa på allt mellan 20 min och en timme. Det beror på vilken väg jag tar och det valet avgörs på grund av trafiksituatuonen.
Hur som - jag tycker det är rätt skönt för på morgonen kan jag ställa om och bli "jobbAnnakarin" och på vägen hem kan jag avsluta dagen och bli privat igen. Det är en skön stund.

Hela vägen lyssnar jag på radion och jag har valt att lyssna på STAR fm, där spelas gammalt och nytt och jag gillar blandningen. Ofta är det låtar från förr med härliga minnen och jag sitter i bilen och sjunger och faktsikt dansar! I bilen i min ensamhet är jag vass på att sjunga, jag blir popstjärna för en stund. Jag gissar att jag ser
helt rabiat ut och säkert skrämmer jag folk i bilarna runt mig. Kanske är du ute och åker och ser en röd volvo 940 (oftast) eller en blå 740 där det sitter en idiot och sjunger för full hals då är det jag! 
 
På STAR fm har dom en nyhetsuppläsare som heter Isabella Norman - hon har en galet tillgjord röst - absolut ingen radioröst tycker jag. Hon låter som en riktig fortis i mina öron alla fall och jag har klart svårt att stå ut. Jag vill bara ringa upp henne och säga att för fan!!! Använd din egen röst. Sen slog det mig att det kanske faktiskt är det, vem är jag att döma? Men å andra sidan är det viktigt tycker jag då med rösten i etern.... 

Gå in och lyssna själv och avgör - oavsett vad du tycker får  du en massa bra musik och det är inte fel.

Jag har en förmåga att dagdrömma mig iväg när jag kör bil eller om det blir en minut på jobbet att fundera på, har nu vidareutvecklat tanken i föregående inlägg. 

Jag tänker mig att instruktionsboken kunde innehålla olika kapitel - vad sägs om detta:

Favoriter - här beskrivs favoriter av mat, aktivitet, musik och ställning…

Humöret - här beskrivs morgonhumör, vad som är do's and dont's när det gäller bråk och eventuella cykler

Tändning - här beskrivs vad som är bra eller jättebra för att tända och nytända

Allmänt - här beskrivs hur personen är slarver, pedant, slöfock och så vidare

Egen tid - här beskrivs hur personen har behov av vänner, tv-tid och sovmornar

Sekretess - Här beskrivs personens känslor och tankar kring sin mobil, dator och vänner

Hushållighet - Här beskrivs hur personen ser kring städning, disk och slängda kläder i närmiljön 

Jag tror att det vore bra, faktum är att det nog kunde besparat mig personligen ett och annat klavertramp. Jag är ganska usel faktiskt. Jag har en förmåga att inte förstå när jag förväntas springa efter när min bättre hälft i affekt går iväg, jag fattar inte att man på morgonen ligger kvar i sängen och myser. Jag står helt frågande när jag blir utskälld eller humöret rasslar upp och ner…

Personligen är jag ju som en öppen bok………

Om du köper dig en dator, tv, diskmaskin eller vad som helst så medföljer en instruktionsbok, ofta på flera språk.
Det är detaljerad information kring olika delar och hur de fungerar. Det följer ofta med felsökningstips och allmäna tips det finns ofta flera nummer man kan ringa för support. Det finns alltid garanti och någonstans man kan ringa om man inte ärnöjd med varan...
 
Men när du skaffar barn är dealen en helt annan. 

När du gör den absolut största förändringen - det största beslutet - den största investeringen - då är vi alla gamblers, vi kastar oss rakt ut i ovissheten och osäkerheten. 

Tänk vad fiffigt med en instruktionsbok? Det finns ju allmängiltiga böcker i barnafostran och annat pseudoskit - jag vill ha en instruktiionsbok som är unik för varje modell av barn! Med detaljerad information om varje del.
Hur barnet fungerar i olika situationer - tänk er: Lilla Pelle har fyllt 16 år och han kommer hem onykter - raskt in i instruktionsboken och kolla i felsökningsschemat! Lilla Lisa börjar tjuta och tjura för minsta lilla eller får utbrott hur som haver - in i kroppsinformationen och läs om hormoner för just detta lilla barn. När barnet inte kommer hem alls eller när barnet skriker otrevliga saker till dig. Ring support bara.

När barnet har sönder mobil på mobil, ska ha nya skor i tid och otid, kläder, skjuts ja helt enkelt börjar kosta för mycket - då reklamerar man bara hela barnet och tar ut en ny på garantin! Möjlihgeterna är oändliga!

Det här går ju att applicera på annat nu när jag tänker på det.......partner tillexempel - det är nog det som blir mitt nästa inlägg......om jag vågar.

Livet är fan ingen fest. Det är dumt att tro och fånigt att försöka lura sig själv till att tro. Man jobbar hela veckorna, städar, diskar, lagar mat, tränar och försöker få ihop en tillvaro. Så ser livet ut för oss den stora massan. Har man tur har man roligt på jobbet och med lite ansträngning kan man få till ett och annat skratt privat också. Det är hur man väljer att leva sin vardag som är skillnaden på lycka eller misär. Tror jag alla fall.

Låt oss säga att du väljer att leva Magnus Ugglas "Kung i baren"- liv, du får lön - bränner allt snabbt och festar hårt ett par dagar för att sedan leva på nudlar till nästa lön.  Visst fan har man kul dom där få dagarna och man känner kicken, ruset och känslan av att vara oslagbar. Resten av månaden är ganska mörk och trist. Jag tror ju personligen att det är då i man mår skit och analyserar ihjäl sig själv och sin tillvaro. Det är då man sitter och vältrar sig i sin egen olycka och känner att ingen har det så svårt som jag..........
Man tappar ork och lust för allt vilket förmodligen gör att man dessutom inte sköter varken hem eller jobb med någon större bravur. Det blir ett ganska tomt och innehållslöst liv. Långt från ärligt och definitivt inte bra.

Det är inte kul med vardag och man lite anarkistiskt vägrar att finna sig i ekorrhjulstillvaron. Men jag tror ju att man flyr från något när man lever så. Jag tror att man vägrar se sig själv och jag är helt inne på att sanningen exploderar i ansiktet en dag och det är då när the botten is nådd som man kan ta sig upp. Svälja den sura medicinen och göra det som förr eller senare måste göras. Ett jobb - en vardag. Skapa sig en trygghet och framtid.

Livet i vardagslunk är skönt tycker jag och jag känner att det är utmnaingen att ordna guldkant på tillvaron som är kryddan i vardagen. Att tända mängder med ljus och äta något gott mitt i veckan. Att lägga sig tidigt och bara ägna sig åt varandra, att åka iväg och träffa en vän helt oplanerat, att skriva en lapp till den man tycker om och lägga i matlådan, att laga den där goda maten som någon gillar. Att baka en kaka. Att kolla en film. Ja det finns massor. Nu tänker du som läser att jo men det går ju bara om man har någon - stackars jag är ensam...!! Skit samma du har säkert vänner och jag har också varit ensam men vet att det finns folk i ens närhet alla fall. Ingen av oss är helt ensam, inte många alla fall. Dessutom vill/bör/ska man inte leva i ett förhållande som är skit. Är man solo kan man göra sig den där goda maten själv - titta på den där filmen som man gillar, duscha länge och ta hand om sin kropp, träna, ringa den där vännen man tappat bort men gillade förr osv osv. Det finns massor verkligen. Och det är just det jag är ute efter - vardag kan vara och jag tycker det är - fantastiskt skönt. 

Jag har haft en underbar helg med auktion, svampplock, vin, möblering, marknad och massa mys. Imorgon är det måndag - jag får gå till ett jobb jag gillar.  Det är vardagslunk - hösten närmar sig - fint tycker jag. Jag sitter i soffan och jag tror att "den jag delar möbler med" är lite fundersam på om jag är grinig men jag har bara ägnat mig åt att skriva av mig och planera det som blir guldkant på en redan faktiskt gyllene tillvaro.

Nu har jag gjort en vecka på  nya jobbet och där jobbar en samlig härliga människor. Det är en tjej som heter Pernilla - hon är gift med en gammal klasskompis till en av mina systrar, världen är allt bra liten - inte sant Lovisa?

När det blivit fredag gjorde vi lite ärenden och sen åkte vi till Flen. Kvällen blev trevlig - vi kom ner och det blev vin och trevligt sällskap.
Idag har vi varit runt lite och hjälpt till med en kille som ska ha fest. Vi har också städat ut och fixat iordning i stugan som vi ska ha när vi är här nere. Det är så himla skönt att vara här och vi känner bägge två att det är riktigt bra laddning av batterier. Lovisa hjälper sin pappa att laga ett tak och jag och Catarina ska ut och plocka lite svamp.

När vi kom från USA åkte vi direkt ner hit och vi är bägge överens om att en bättre start på tiden i Sverige kunde vi inte få. Det är otroligt vacker miljö, lugnt och avslappnat. Det känns bra inför hösten - att få kunna åka hit och ladda om inför veckorna. Södermanland är vackert så är det bara.

Att dessutom få vara med en människa som är otrolig och underbar - som gör livet så mycket trevligare, mer innehållsrikt och som får framtiden att te sig så mycket ljusare - ja det är bra. Jag kan verkligen säga att jag mår bra och jag är glad. Ärlighet värme och livskvalitë - så ser framtiden ut nu. Det kan nog inte bli bättre.

Nu är det ut i skogen som gäller och det är bra för mig. Jag gick verkligen upp i vikt under min resa i USA och jag tror att det liv jag nu lever och så bra som jag mår gör att jag lägger på mig lite till. Jag är glad för vartenda kilo, ska bara omfördela dom lite.

Jag lär ju få köpa lite nya kläder och det är inte kul tycker jag. Det här med att prova kläder är inte min grej. Jag väljer ut kläder i butiken och ska prova dom - går in i provhytten. Det här med provhytter??!! What the fuck? Vem har kommit på att det ska vara så små utrymmen? Och med speglar överallt?? Herregud man ser sig själv överallt!!! När jag står där så samlar jag mig själv - tar ett djupt andetag och säger till mig själv att: Jo det här kommer gå bra. Provar första plagget och det brukar funka. Sen tar jag nästa och det är där ungefär det utbryter: jag blir varm i rygg och nacke, jag känner hur det pulserar i huvudet och jag klarar inte av att se mig själv. Ofta är det just i den stunden man hör ett käckt - Hur går det? utanför.......expediten eller sällskapet som helt ovetandes om den kamp som pågår i det klaustofobiska utrymmet. Jag brukar där få ur mig ett: nej den passar inte eller ja det går så där. Då får man tillbaka: Får jag se? DÅ blir det panik och jag sliter av mig plagget och vid det här laget är jag stressad vilket gör att jag trasslar in mig i kläder och skor. Snubblar och fumlar vilket ger mer stress och värme. Jag pressar fram ett: Nej kom inte in!!! och utanför hör jag då ett snopet: okej... vid det här laget hyperventilerar jag och väser: Jag måste ut härifrån!!!  När jag väl fått av mig det provade plagget så sliter jag åt mig mina egna kläder och blundar hårt när jag klär på mig. Färdig så tittar jag snabbt - rättar till allt och samlar ihop mig för att inte se allt för hysterisk ut när jag går ut. Djupt andetag och sen öppnar jag dörren kastar kläderna på vilken ställning som är närmst och sen far jag ur butiken.......
Det kommer krävas massor av nya kläder i höst.......jag ser inte fram mot det.

Tiden rasar verkligen fort.... har så otroligt många saker igång men det är en positiv tid. Jag önskar bara att tiden kunde gå lite långsammare så jag hann med bätttre. Så???? Vad har jag då gjort sista tiden? Det här blir en resumé där jag plockar ut det viktigaste..... 
Från torsdag till nu söndagens planer:

Sebastian kom och fikade, Jag fikade med Michaela, vi åkte till Kvarntorp, Denice kom och fikade, sladdade och racade med Lovisa i Valla, träffade full Alexandra och Simon, kollade in en nattklupp i K-holm, snackade med Lollo, åt god god mat bägge dagarna, mekade bil, klippte gräsmatta, kollade 2 grymt bra filmer.

Igår när jag vaknade så fick jag en fråga det resulterade i att jag äntligen gjorde något jag borde gjort för länge sen.
På kvällen fick jag sen veta något som gjorde mig så glad!!!!!

Idag är det Lager 157 som gäller - mina skor är helt slut nu - sulan är på väg av helt undertill så jag får ge mig.
Sen ska jag till pappa en stund och jag ska köra med Sara en sväng. Det blir en rolig söndag känns det. Och med nyheterna från igår är jag helt extra lycklig!!!

Imorgon börjar nya jobbet!

Det som är ett mörker på himlen är Aftonbladet som väljer att skriva om Länspolischefen i fredags och kommenterar kring hans brott. Men inte ETT ORD om offren - inte får dem komma till tals och inte får någon höra om den ångest dom bär och hur deras liv är förändrat. Inte ett ord. DÅLIG stil Aftonbladet. Som jag sagt innan det går att skriva den här typen av artiklar men fortfarande ta ställning FÖR offren - det finns tillfällen där tidningarna kan tänka efter lite extra. Som det är nu ser det ut som om dom tar parti FÖR gärningsmannen istället FÖR offren.
Expressen hade igår en del där ett offer uttalade sig och man redogjorde för offren. Det är så mycket våld han användt. Han är ett riktigt äckel tycker jag.