Jag läser en artikel i DN från igår angående överviktiga barn kontra vilken bostadsort man bor i. Claude Marcus, professor i barnfetma är upprörd. I artikeln står det:


"I Skärholmen och Kista–Rinkeby i Stockholm, och i Södertälje, är var femte fyraåring överviktig, enligt studien. Men i de välbeställda Stockholmsförorterna Vaxholm och Sollentuna är bara vart tjugonde barn överviktigt. –  Det är oacceptabelt att barn till föräldrar som inte har samma förmåga ska behöva lida för att deras mammor och pappor inte riktigt vet hur de ska hantera situationen, säger Claude Marcus
 –  Barnfetma har fått mycket uppmärksamhet i medierna. Välbeställda, högutbildade föräldrar har tagit intryck. De läser på om barnfetma och agerar och det är bra, säger Claude Marcus."

När jag läser detta är det flera saker som vaknar i mig. Jag tycker dels att det är bra att det tas upp för det är viktigt ämne. Jag har tyckt länge att det är alldeles för många barn och tonåringar som är överviktiga och äckligt feta. Information och hårda tag tycker jag är viktiga inslag. Skolan kan och måste dra ett tufft lass. Föräldrar är den natruligtvis största påtryckningskraften.

En annan sak jag tänker på är att det är lite motsägelsefullt att det är så här för det är ju ett tungt massmedialt klimat som ger unga bilden av att vara smal och att det är viktigt för att duga. Hur kommer det sig? Är det den allmäna ångesten som ger snabbmat och halvfabrikats ätande? 
Unga tjejer och killar som är i ett förhållande blir som man säger "flick/pojkvänsfet" - man äter och är hemmma och "myser" en massa vilket ger viktökning. Jag har själv sett det på ganska nära håll, det är verkligen tragiskt att se ett sådant förfall för det är precis vad det är.

Artikeln jag nu läst ger mig en känsla av att det är lite för enkelt att säga att det är "fattiga" föräldrar som inte vet hur de ska hantera situratioen. Eller att rika tar intryck och läser på. I helvete känner jag. Jag tror att det är så mer att har man gott om pengar kan man ordna mat som är näringsriktig och vällagad. Är man fattig så är det ofta billig fast food som gäller och den är mer fet.... Det är hög andel ensamstående föräldrar i de högrepresenterade områdena vilket också ger en tidseffekt, man hinner dåligt och därmed blir det snabbmat eller halvfabrikat.

Hur som - det här är ett viktigt ämne som man inte kan blunda för. Det är otroligt viktigt att man som förälder är ett gott föredöme. Självklart kan man tänka att jag ska hålla tyst för att jag inte är specifikt överviktig men - faktum är, som jag så ofta skrivit här också, det är lika svårt att gå upp som ner i vikt. Dessutom är en del i den allmäna massan starkt påverkad av det tidigare nämnda masmediala trycket - klart anorektiska i sin läggning.
Men visst det är större andel och skrämmande många som är överviktiga i tidig ålder.