Hur ska jag veta det när jag aldrig försökt?

Jag har tänkt (att jag måste berätta det innebär ju bara att det är ovanligt)

Att bli vuxen. Jag minns hur jag kände när jag var liten (på stenåldern) att det skulle vara så skönt att vara vuxen och kunna bestämma allt själv och inte ha någon att svara för mer än mig själv. Jag minns hur jag planerade för mitt lilla bo och hur jag minsann skulle det ena och det andra i mitt liv med mina barn.

Jag blev vuxen, fick barn och hade två små liv att svara för, jobb lägenhet och allt som ingår vilket ger en massa "måsten". Jag har olika roller att spela/vara. Jag har levt i relationer som för mig, som för alla innebär hänsyn, ansvar och krav.

Den där friheten och ansvarlösheten som skulle infria sig när man blev vuxen den liksom uteblev... Alla drömmar om sena nätter, frihet och bara gläje och lättja - den försvann in i handla, laga mat, räkningar, mat och sovtider för barnen, ansvar på jobbet. Det avlöstes också av bjudmiddagar för vänner och familj, den där pick-nicken och tvkvällar med respektive. (inget ont om det egentligen för det är asnice)

Vi alla (de flesta tror jag alla fall) lever efter en norm och gör de där sakerna som förväntas och "som man ska".
Vi glömmer våra barns drömmar om galna upptåg och ansvarlöshet. Frihet kanske man kan kalla det?


Det är bara det att ibland vaknar det inom mig - det där Astrid Lindgrenska vilda. Jag ser folk i "normlivet" och känner att jag vill peta på dem lite - få dem av banan.

Jag känner att jag vill kasta alla konventioner åt pepparn, jag vill ställa mig på torget i Södertälje och göra ett Ronjalikt "vårskrik". Jag vill i mina blonaste stunder se oskyldigt Emilsk ut och göra hyss och snabbt springa ifrån den som kommer på mig. Jag vill göra det jag känner för när jag känner för det.

Jag vill vara Pippi Långstrump.

Baka pepparkakor på golvet, vattna när det regnar - utmana etablissemanget - åka till en Söderhavsö, jag vill ha ett drickaträd. Sova med fötterna på kudden, ha en häst på verandan och apa i en liten säng bredvid min. 

Fast - så gör vi inte. 

Men ändå? Man kanske kan vara uppe trots att det blir sent. Åka en helt onödig sväng med bilen för att det är skönt. Man kan äta middag på en filt mitt på golvet. Man kan ta sig en hemmadag för att älska ohämmat med sin partner, man kan strunta i disken och städningen en stund. Man kan lite obstinat dricka vin eller ha fest mitt i veckan. 
Kort och gott man kan utmana sig själv till att "busa till det" lite. Livet blir nog väldigt mycket roligare då tror jag. 

Jag ska pröva det. 
Hur gör du när du är Pippi för en dag? 








Kommentarer
Michaela

Jag tycker väl att sen du träffade Lovisa gör du lite just det, fan kolla bara - du sa upp dig och drog till USA och hade säkert the journey of a lifetime tillsammans med henne och levde livet och mådde gott och dessutom (som det verkar och som jag lärt känna dig nu) så verkar du må så mycket bättre, vara så mycket lyckligare och leva livet mer än du gjort på väldigt länge och dessutom bara NJUTER av livet =) sen är det ju som vi båda skrivit om och pratat om tidigare - den här guldkanten på vardagen vi båda har med den vi älskar. Myset innan man går till jobbet, ljus och en stor 'hotellfrukost' på helgerna efter man dragit sig för länge i sängen och sen ligga och bara mysa efter frukosten. Att tända ljus och mysa i soffan framför en film eller tvn på vardagarna, äta en lite extra god och lyxig middag mitt i veckan och ta ett glas vin till. Sen alla mysiga stunder i sängen på kvällarna, när man ligger och pratar och myser tills klockan blir allt för mycket och dessa underbara, alla små meddelanden och lappar bara helt sonika en morgon till matlådan, ett sms just när man behöver det och det är mycket på jobbet eller bara en viskning och härliga bilfärder tillsammans med inget mål alls (så som bara vi kan uppskatta dom). DET gör livet underbart!

2010-11-17 @ 18:46:51
URL: http://michaelastappe.blogg.se/
Lovisa

Så jävla bra inlägg baby, träffsäkert, roligt och bara SÅ bra. Pusspuss <3

2010-11-18 @ 08:44:51
URL: http://www.newztelge.se/lovisa
DD

Jag är väl lite Ronja och Pippi varje dag tror jag. Jag gör sällan saker som är "normalt" för en tjej, mamma, fru/sambo.



Men visst känner jag igen det där med att "när jag blev vuxen fick jag en massa ansvar ist och det var ju inte så kul". Välkommen till vuxenvärlden!!!



Mitt enda råd till unga är väl: skaffa barn sent och lev en massa Ronja och Pippi innan. Sen måste man nog bli lite "normal" ett tag iaf.



2010-11-18 @ 12:32:17


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0