Svar på kommentarer

JosefinE
Så här är det. Jag är 42 år. Jag valde att gå ut med ditt namn för jag tycker verkligen inte att det var någon big deal. Det du gjorde var att via sms undra hur det var för Lovisa att leva/ha ett förhållnade med en kvinna som är gammal nog att vara hennes mamma? (då VET du ju egentligen hur gammal jag är)
Ett sms du skriver till henne utan att ni haft kontakt alls på länge. Det gav intrycket av att antingen vara otroligt nyfiken eller sensationslysten. Den sms-konversation som var er emellan fick jag läsa och jag insåg att du nog faktiskt var bara just det du själv skriver nyfiken. Det jag insåg att det är säkert fler med dig så jag valde att svara. Rakt upp och ner och utan någon värdering i detta. Varken till dig eller andra. Jag har full respekt för att man är nyfiken och det var inte menat som någon känga till dig eller någon annan heller. Bara fakta ur mitt eget perspektiv. Så.

Johanna:

Du får tycka och ha precis vilka åsikter du vill.
När det gäller pappa: Ja jag har bara en version och ja jag har åsikter i det nu. Jag tycker att han är i slutskedet i sitt liv och jag tycker att det berättigar till en hel del. Jag tycker att hans barnbarn (dina barn har rätt till en morfar)

När det gäller mitt inlägg: Jag har helt själv läst min gamla blogg, min andra och denna blogg och inser att jag tidigare varit som jag också skrev lite "nere" deppig. Jag inser att det nu när jag lever med Lovisa verkar som om allt är sååååååååååå himla bra och att allt i livet är toppen och just so right. Men självklart har jag min ryggsäck och självklart är livet fortfarande i nyanser. Jag valde att skriva om ett antal saker. Händelsen med huvudvärkstabletterna kom upp i skrivande stund. Jag har fler och andra - en del familjerelaterade en del annat. Det var ett val jag gjorde i den blogg jag har här. För att jag ville det. Inget annat.
Nej mamma lever inte - men det gör inte att jag inte kan tala/prata/skriva om henne i alla dess former hon var. Jag har skrivit mycket positivt i tidigare inlägg och jag är väl medveten om att allt jag är, har och kan är saker jag fått av mina föräldrar. Jag har i mina egna ögon ganska många goda sidor och de tillskriver jag mina föräldrar också.

Jag har min relation till mamma och pappa. Jag har mitt sätt att uttrycka det på. Det är mitt val och du är i din fulla fria rätt att tycka vad du vill. Jag respekterar det. Jag får frågor om vår familjesituation just nu, vi bor i en otroligt liten stad i det avseendet. Vi har dessutom ett namn som är ö/välkänt....

Vi har alla vårt eget. Så är det. DET är vi överens om.

Jag valde att inte skriva kring olika saker som jag kunde gjort och jag valde att inte hänga ut någon på något sätt. Alla föräldrar - inklusive både dig och mig - vi gör grodor som vi får äta upp. Saker våra barn minns senare i livet som ett tungt tillfälle. Så är det. Man försöker sitt bästa som förälder, ibland blir det skit. Så är det bara Inget att göra så stor sak av.

Jag väljer att minnas mamma med alla sidor och händelser som var. Det är okej för mig.
Jag väljer att ha en rak relation med pappa och det innebär att vi pratat om händelser och jag väljer att se till att hans sista tid i livet blir så bra som jag kan bidra till att den ska bli.


Jag kommer också Johanna att skriva mail till dig av mer privat karaktär där jag kan uttrycka mig mer personligt än det jag gjort här men vill beröra din kommentar för att jag tyckte att den var bra.


Kommentarer
Anonym

ooh that gotta hurt!

2010-10-28 @ 12:21:06


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0