Träning:
Jag försöker att komma iform, så jag tränar åtminstonde en gång i veckan är tanken. Jag går på ett löpband, jo jag vet det heter LÖPband men jag går. Jag tycker det är ett bra sätt att sortera tankar och gå ur sig frustration och ilska. Dessutom får jag en chans att svettas utan att det är klimakterierelaterat.

Sola:
Jag gillar att vara brun. Jag vet att det ökar rynkorna i ansiktet så det är en fin egg att vandra på. Det ser lite fräscht ut kan jag tycka och det faktum att det inte syns hur trött man är - det är ju bara plus. Dessutom får jag en chans att mikrosova lite.

Mat:
Mat är bra och jag försöker äta nyttigt allra mest för att det är den maten jag gillar. Jag vet att jag borde hålla bättre koll på frukosten framför allt för det är där jag slarvar mest. Jag hänger mig emellanåt till att äta skräpmat och det är också gott. Dessutom slipper jag diska då och det är ju skönt.

Vänner:
Jag har aldrig haft jättemycket vänner, men jag har några stycken. Jag har ett gäng bekanta och det trivs jag bra med. Min bästa vän är också min sambo och det är mycket bra. Hon förstår mig och jag kan vara hundra procent ärlig och uppriktig. Det är svårt att hitta sådana vänner. Dessutom får jag möjlighet att träffa min bästa vän varje dag!

Svettningar:
Inte att blanda ihop med det trevliga i träningsstunden, utan nattliga framför allt och jävligt störande. Som ett urdjur flåsar och frustar jag och just nu önskar jag inget högre än att tabletterna få verkan så jag blir "normal" igen. Å andra sidan: Hur normal har jag potential att bli? Men det är jobbigt och irriterande. Dessutom tror jag att jag tröttar ut min omgivning med tjatet om värmevallningar.

Trafiksitutaoner:
Varenda dag åker jag till Västberga och kan bara konstatera att det är en samling nötter som är ute i trafiken på mornar och eftermiddagar. Fuck vad trött jag blir varenda dag. Det är otaliga situationer som skulle kunna göra oändliga inlägg här men som jag avstår. Dessutom är det ett uttjatat ämne.

Jobbet:
Jag är där och gör mitt allra bästa. Det är inte lätt - fy fan vilka motgångar jag möter. Chaufförer som bokstavligen ringer upp mig från 6 på morgonen och sedan hela dagen. De skriker låter gnäller värre än 3-åringar. Det är stora krav från chefer och mina kollegor som tvingats hjälpa mig är inte jättehappy. Kunder ringer och har krav som är abnorma och mitt i allt ska jag strukturera upp något nytt. Chaufförerna verkar vilja att det ska gå åt pepparn. Dessutom verkar det som om dem går igenom sinar ordrar och lusläser för att hitta fel och sedan tvåla till mig ordentligt.

Familjen:
Jag firades av min syster och hennes man igår. God god god mat!! Råraka med löjrom, helstekt oxfilé, chokladfonue....inte illa. Hon är bra min syter Maria. Tack för det. Dessutom är hon ett riktigt orakel och kan det mesta. För övrigt är min familj inte mycket att hurra för. Å andra sidan - inte någon som hurrar heller. Jag är så yberless på två av mina systrar och det är inte kul.Jag tänker nästan aldrig på dem men när det som igår kommer på tal ja då går jag igång lite. Jag skulle kunna skriva i evigheter om det men har ingen lust. Dessutom är dem inte värda det för mig.

Jag inser att detta inlägg verkar meningslöst men det var just nu detta jag hade i huvudet - dessutom är det min blogg och jag skriver vad jag vill.