Sverige. Södermanland - idyll.
Jag åker bil genom Södermanland och hamnar i Mölnbo. Det är en liten ort med strax över 1000 invånare, byn har funnits sen 1300-talet någon gång. Under 1800-talet har Mölnbo storhetstid med en mönstergård som gör att man får försörja Stockholm med mjölk.

I vanliga fall åker vi bara igenom men denna gång stannar vi till och går in på pizzerian/matbutiken. Det är många som försökt driva en butik där under många år men ingen har lyckats. Sedan ett antal år är det Abbes som är där och man har kombinerat butik och pizzeria/restaurang.

När vi kommer in så beställer vi bara det vi ska ha och medan vi väntar på att det ska bli klart så tittar vi oss omkring. Inredningen är lite typisk landsortspizza med lokala lappar om Loppis och fotboll och andra lokala företeleser. Men sen ser jag. Det är gul/blå gardiner. Det är ett hjärta på ena väggen gult och blått. Det är Svenska flaggor högt och lågt. På kaffekoppen som en av ägarna sitter med är det en Svensk flagga. Jag berättar för Lovisa vad jag ser och vi tittar tillsammans ännu nogrannare. Det är formligen belamrat med Svenska flaggor! Hela restaurangen är en hyllning till Sverig och Svenskarna

En av ägarna får telefon och när han svarar och pratar så är han oerhört trevlig och jag lägger märke till ett stygn av undergivenhet i hans röst. Det slår mig att killen som tog min beställning hade samma tonläge.

Detta gör mig helt plötsligt lite beklämd. För jag inser och tänker lite vidare:

Det är svårt att driva butik där det förstår man för det är som jag nämt många som försökt. Är man dessutom invandrare så har man ytterligare svårt. Jag tänker på brunnslocket i Nykvarn för många år sen. (inte komma här till Sverige och tro något) Så Abbe har gjort allt i sin makt och bestämt sig för att lyckas och i mina ögon - lite säljer sig själv. Han ger "den Svenske mannen" det han vill ha. Han anpassar sig - hukar och passar in.
Egentligen inget fel i det. Men om man bara höjer blicken och funderar lite så kan man också tänka att:
Det är en pizzeria - en Italiensk företelse. De serverar också kolgrillsmat - från Grekland. Abbe själv är från ett land som kan vara Turkiet eller liknande. Den Svenske mannen kliver in och vill imundiga denna exotiska mat men han vill absolut göra det på sitt sätt. Mannen bakom disken ska finna sig och "hålla sig på mattan" annars kan det vara och ett brunnslock kan komma farande.

Vi går därifrån med Abbe och hans öde i tankarna - ut i Södermanlands idyllen som helt plötsligt fick en fadd eftersmak. Det är fortfarande vackert och fortfarande en idyll. Nu bara mer tänkvärt.