Det blev en mardrömsresa hem. Dels fick jag stå!!! hela vägen till Huddinge - det är inte kul kan jag säga. När jag väl får sätta mig så tittar jag mig omkring. Det sitter en kvinna snett framför mig och jag får hicka när jag ser henne! Hon har uppenbarligen gått upp på morgonen och sett att OJ VAD TREVLIGT DET ÄR SOL!! Så då tar hon på sig kjol men som livserfaren (gammal) så tar hon på sig strumpbyxor och sätter en piff på allt ihop med ett par klackskor. Bra - fint - vääääldigt vårigt. MEN och ett stort MEN ska det vara. Hon har inte raktat benen!!! Hon sitter där med beige strumpbyxor och har låååånga hårstrån som liksom "korvar" sig under nylonet! Det ser så otroligt vidrigt ut. Snusk verkligen!! Man rakar sig väl för i helvete?? Eller gör man inte det? Jag vet inte men snälla rara - hon SER väl hur fan det ser ut?
 INTE SNYGGT!!

När jag sedan kom hem tog jag bilen för att åka halvvägs tillbaka till Stockholm. Idag var det bowling på Heron med Lovisas fd arbetskamrater. Riktigt trevligt. Vi spelade bowling och det suger jag på kraftigt - fy fan vad dålig jag är! Jag fick stryk av David 5 år! Therese hade med sig sin son och han dominerade! Tough shit!



Efteråt åt vi på Amazonas och jag åt grillad Haloumi och sedan revbenspjäll och Lovisa åt Toast Skagen med löjrom och sedan Filet Mingong Black and White. Gott gott.
Nu är vi hemma och jag sitter här och njuter. Ska ta en kvällscig och sedan kasta mig i säng. Lovisa och Linda spelar Fia.

Imorgon är en riktigt bra dag. Jag ser fram mot det. Det är också fredag, och just denna fredag vet jag blir extra bra. Riktigt nice - Ellerhur?
 Alla sätt är bra utom de dåliga!

Klockan kvart över 10 idag skulle de ringa från Medicinavdelningen på Södertälje Sjukhus till mig.

Jag behövde veta var den remiss som Kirurgen skrivit, blivit av. Det visste hon inte. Hon kunde inte svara på det. Då utbyts följande konversation:
Jag: Okej men ska hon jobba?
Sköterska: Det vet inte jag, det måste den läkare som skrev ut henne avgöra?
Jag: Okej, men kan hon ta något smärtstillande så att hon KAN jobba?
Sköterska: Det får inte jag avgöra.
Jag: Men när får hon träffa er då?
Sköterskan: Så fort vi får remissen så ordnar vi skyndsamt en tid.
Jag: Så du menar att det finns ingen remiss?
Sköterskan: Nej jag kan inte se den i systemet
Jag: Så du menar att man skriver ut en flicka på 19 år med ett infektionsvärde på 126 som ska ligga under 20 och sedan inte gjort remissen?
Sköterskan: Den ligger säkert i diktafon för utskrift så att säga
Jag: Men NÄR?
Sköterskan: Det kan jag inte avgöra men det blir nog inom ett par dagar
Jag: Men hur ska hon klara sig då? Hon har ont, mår illa och (jag beskriver alla symtom igen) Hon har svårt att klara av jobbet och hon kan inte riktigt äta.!
Sköterskan: Ja, jag vet inte det är ju läkaren som skrev ut henne som måste ta ställning till det. När vi får remissen är hon så att säga vår patient.
Jag: Okej! Kan du prata med dem på Kirurgen och se vad som hänt?
Sköterskan: Nej du får ringa upp dem och prata med dem direkt.

WTF?? Herre Gud! Jag blir kollrig - knottrig - krullig!!!
Nu är det jag som ringer och grejen är att det egentligen är Sara själv som ska ringa. Hur fan ska man orka det när man inte mår bra och dessutom är ny i vuxenvärlden????

Men jag HAR ringt kirurgen - de ska ringa mig nu kl 13.15. Jag ser fram mot det samtalet.

Det är någon stackars sköterska som just nu går i godan ro på Södertälje Sjukhus Kirurgavdelning, intet ont anande. Jag är klart upprörd och bitchig är nog bara förnamnet nu, för det handlar om min dotter och då blir jag lejonmamma - Ellerhur?

Nu ringde de! En underbart trevlig sköterska från Kirurgen. Hon tar tag i allt och sa åt oss att medicinera med Ipren så länge för det är inflammationshämmande och hjälper mot feber och smärta. TACK! Det var väl inte så jävla svårt? Ellerhur?

Sitter på jobbet och lyssnar på redovisningar om resemål. Roligt och intresssant. Skönt med en lite lugn start för resan hit var ju.......händelserik.

Gick hemifrån och kände mig på topp - väldigt förberedd och in charge så att säga. Matlådan i väskan, nycklar, telefon med mig och solglasögon käckt på näsan. Vita kläder helt idag så jag kände mig ganska somrig.

Kommer ner i tid till tåget och står och slappnar av lite grann och kollar folket. Tar plats på tåget och tittar på mina medpassagerare. Tre ungdomar som diskuterar mösspåtagning och fylla. (rätt kul att sitta och tjuvlyssna) Det var en berättelse om några killar som sitter vid ett bord i England och ska dricka Tequila.

Den ene tappar sin citron och böjer sig ner. När han kommer upp igen flyter bordet av spya och ja.....tequilaracet kom väl av sig där. Så kan det gå när man tar studenten.

När jag sitter där i lugn och ro och sliter med att hålla mig vaken, idag tänker jag inte somna, så känner jag hur det börjar dofta sommargurka. Jag inser att det är i min väska det doftar! Min matlåda som jag så husmorslikt tagit med och varit avancerad nog att göra en separat burk med hemgjord sommargurka. (för er som inte vet är det ättika i) så det doftar ja. ättika.


Killen mittemot mig sitter med sin Ipad och ser viktig ut i svart kostym och solglasögon, han rynkar lite på näsan. Jag tar upp min väska och letar febrilt för att se vart "läckan" är. Jag inser att en creme fraicheburk inte är det tätaste på jorden så ja - det läcker. Hela resan sitter jag och försöker låtsas som om det inte är min väska det luktar ättika från. Håller huvudet högt, drar ner solglasögonen och försöker se sval, cool och resvan ut.

Väl framme tar jag mig ner ner ner till tunnelbanan som ska ta mig till Kista. På ett ställe är det ett gångband där man enligt oskriven lag håller till höger på om man vill stå still för att lämna fritt på vänster så att andra kan passera (SE vad jag lärt mig!!) Jag håller till vänster för att ila på jag vet att min tåg ska gå om ett par minuter. Jag vill hinna med det. MEN icke då - en stor bredhöftad apsugga står i vägen och blockerar. Jag försöker ta mig förbi men det tar en stund innan hon med sina enorma vaxproppar i öronen hör så att jag kan komma förbi. När jag passerat hör jag hur hon till sitt sällskap ironiskt och nedsättande pratar OM mig. Jag blir förbannad men skiter i det. Kommer ner på perrongen och har missat mitt tåg.  Nästa går till Hjulsta och jag mantrar för mig själv: Akalla Akalla Akalla. Jag ska inte åka till Hjulsta.

DÅ kommer en kvinna fram och frågar MIG om det är den tunnelbanan som går till Slussen för dit ska hon!!! Jag stirrar dumt på henne och blir torr i halsen och hasplar ur mig: Du frågar helt fel person - jag hittar inte ens till jobbet!

Nu är jag som sagt här. Det blir en skön dag hoppas jag och jag ska försöka hålla mig på bannan när jag åker hem. Det lär bli svårt - Ellerhur?

Nu så - nu har jag fixat allt här hemma. Matlådor är klara, tvätten fixad och jag öste ur mig nyss här i bloggen. Sen tog jag ett bad, tände massor av ljus i hela lägenheten och på balkongen och nu sitter jag här i soffan och känner mig pånyttfödd.

Faktiskt - det är helande att ösa ur sig. Jag är redo för en ny dag imorgon och så här fungerar jag verkligen. Tar i tills jag går på knä och då öser jag ur mig och är less och bitter. Sen viker jag ner huvudet och kör kör kör! När allt är klart så tar jag ett djupt andetag och dagen efter är jag full av energi.

Det bästa är: Man pallar mer nästa gång och det tar längre tid innan man går ner för räkning igen. 

Man går starkare ur det än i det - Ellerhur?

Vad kul att mina läsare blir fler! Riktigt kul - det ligger och snittar på runt 70 varje dag nu.
Välkomna alla ni nya och stay tuned ya'll!!

Jag har också själv hittat flera roliga och bra bloggar sista tiden, riktigt bra. Jag ville gärna ha några bra att följa.
En riktig win win så att säga - Ellerhur?

Det tar 146 år för en plastpåse att försvinna/brytas ner i naturen.

Väl värt att tänka på innan man kastar skräp omkring sig. Ellerhur?
 

Jag går ner för att äta lunch och där i Kista Galleria bland över 200 butiker i ett cetrum på 59 000 m² - det är folk - överallt - ö v e r a l l t - är det folk. Jag hittar fram till det som är food court, det är 20 olika restauranger med bland annat kinesiskt, italienskt, grekiskt, kebab, hamburgare och svensk husmanskost. Jag möts av fantastiska dofter från hela världen. Jag tittar och väljer och tittar igen. Helt plötsligt kan jag inte välja. Jag vet inte vad jag vill ha. Jag blir så ambivalent så det liknar ingenting. Jag går fram och tillbaka mellande olika restaurangerna och tiden tickar på min lunch.

   

Helt plötsligt är jag inte hungrig, det rinner av mig i doften av all mat och i trängseln av människor som sitter på sin lunch och skrattar och pratar. Jag inser dessutom att jag gjort det fatala misstget att inte titta noga vart jag gick. Alltså - vilse. Igen! Jag blir alltid lite osäker när det är så här och jag trasslar till det ännu värre. Jag skickar en tanke till att jag vill vara någonstans där jag känner mig hemma och just där och då så längtar jag till skogen och jag längtar efter Nisse, goa snälla Nisse som skulle göra mig lugn igen.



Ja ja, jag rasslar runt som en iller och sick sackar fram och tillbaka bland folk (jag liknar nog mest en överstressad slalomåkare) tills jag finner Coop Nära. Där går jag in och väljer en banan och en yoghurt och en flaska vatten. Gott och enkelt.



Det är otroligt vad valmöjligheter gör oss (alla fall mig). Det är ett riktigt I-landsproblem - Ellerhur?

Vi var på fest igår. Det var med människor jag inte kände alls och jag ska ärligt säga att jag var lite nervös innan. Jag är inte jättebra med att träffa nya människor. När vi kom dit var det hög stämning och vi hamnade rakt in i en god middag med trevliga människor! Riktigt bra!

En hel kväll med skratt, dans, sång, bra musik och hetsiga diskussioner. Otroligt intelligenta människor samlade på en och samma plats. Vi pratade engelska, danska, franska och ja en del svenska också. Jag är verkligen glad att vi gick dit.

Tack Carro för att vi fick komma!
Snart måste vi dra ihop något igen - då är det vi som är värdpar - Ellerhur?
 Några av gästerna på festen

Det är vår ute och här bjuder jag lite enkelt på ett par bilder som är tagen med mobilen. Vi kontaterade att min mobil tar bättre bilder än kameran vi har (förmodligen är det en inställningsfråga) men riktigt bra bilder tycker jag att det blir.

Längst ner är vackra Alma som var på besök på jobbet häromdagen! En riktig vårsolstjej!

Blommor - grönskande träd och småbarn - DET är vår det - Ellerhur?

Det är ledigt och helgen heter Påsk. Jag kommer inte traditionellt fira påsk. Det blir ingen städning, jag fyller inte lägenheten med ris och fjädrar, jag tänker inte göra stora långkok eller genomtänkta middagar med nära och kära, jag tänker inte heller måla ägg med barnen, inte heller tänker jag ta årets första dopp eller ens skicka en enda tanke till Jesus på korset.

Nix - nope - njet - no.

Däremot ska jag på ett trevligt besök i Nyköping som följs av en middag med för mig nya människor, jag tänker lägga mig i solariet och jag tänker köpa en present till min dotter som är så långt ifrån traditionell påskpresent som det går att få det. Det blir en genomtänkt, bra och för henne välbehövlig present.

Jag vaknade av mig själv idag kl 8. Jag kan säga att det är en lyx av stora mått att få vakna själv. Jag gjorde tre kokta ägg till mig själv (jag äter nästan jämt ägg på helgen, så inte för att det är påsk) Jag gjorde en god frukost till Lovisa och just nu är hon på jobbet.

 Ägg, bacon och gurka. Lovisas frukost.

Jag ska också imorgon träffa min pappa och göra lite vår i hans lägenhet - vi ska plantera lite frön i låda som han ska kunna vårda lite hemma och känna glädje över. (hoppas och tror jag)

Men allra mest ska jag ägna mig åt Lovisa och mig själv. Det behöver jag och vi. Ellerhur?

Det är varmare ute just nu och jag har längtat! Yeeehaa! Jag älskar värme och är den största förespråkare av att det är bättre att det är för varmt än för kallt. Kort och gott - Det kan aldrig bli för varmt.

But I'm stand corrected! Det kan det. I sovrummet.
Jag har hela vintern i alla minusar som varit sovit med fönstret öppet och jag inser nu att det kommer att bli problem nu när vår och sommar kommer.

Jag och min underbara fantastiska Lovisa ska ska ut och jaga AC så jag kan ha svalt (minusgrader säger Lovisa) när jag sover. Det ska bli skönt. Det känns som om sommaren är räddad och jag kan ändå få min sömn. För jag måste ha kallt för att kunna sova. Man behöver svalt och ny luft för att kunna njuta till fullo i sovrummet.

Jag insåg just nu att det är bra att det är Lovisa som sagt att jag ska få svalt för jag älskar henne och jag vet att hon håller det hon säger, tar man bort IS i hennes namn blir det LOVA. En trippel i det jag gillar.
Lova, is och Lovisa.

Det känns tryggt - Ellerhur?

Att åka hem från jobbet och ta påskledigt är inte lika lätt som man kan tycka att det låter. Man går från jobbet tidigt (i mitt fall 15) går in på Gallerix och där är det lite oväntat: KÖ. Sen ut på vägen och där är det KÖ på vägen hem. De hade krockat igen vid........javisst Salem. (Det där börjar bli en riktig lågoddsare.) Nu var jag lite klurig och åkte över Segeltorp, Huddinge och bakvägen i Tullinge så jag kunde köra hela tiden och inte stå still bara. (hatten av till alla er som lutar er tillbaka och inte blir vansinniga!)

Sen åkte jag till bolaget och där var det: japp KÖ.
Gick in på Coop och där var det byst med folk och självklart vill jag handla godis och då är det vid godishyllan: joråsatt, KÖ. I kassan är det inte bara kö utan de ska byta kassörska till "nyanställde Nicke" så tjolahopp: KÖÖÖ! Dessutom i kön bredvid min är det en familj med ett barn och ungen skriker som besatt. Det är inte mycket som får mig så totalt i varv som just barnaskrik. (det kryper längs ryggraden och jag känner hur det växer ut horn i pannan) Att jag inte spenderar påsken på häktet är bara för att jag messade med min underbara Lovisa så jag fick ösa ur mig lite.

Åkte sedan genom stan för att komma hem och äntligen - nu sitter jag här. Riktigt skönt. Ett glas vin är upphällt och jag ska ha en lugn kväll. Eller fast det blir det inte riktigt, vi måste ut och möta upp en tjej en liten stund men sen. SEN kan det (tror jag hoppas jag önskar jag vill jag kräver jag) bli lugn.

Jag kom just på att det är mest det faktum att man bor i lägenhet som gör att man inte totalt känner lugnet. För om man kommit hem och hemmet skulle vara i en lugn skogsdunge med fågelkvitter, ja då tror jag stressen rann av fortare. Jag kan se det framför mig. Det vore inte fel - Ellerhur?

                     

När jag åkte hem igår var det två!!!! olyckor på vägen hem vid Salem bägge två. Så jag gick av och tog gamla vägen men självklart var det kö där med. Det är faktiskt ganska intressant hur det kan irritera ihjäl mig! En petitess jag vet men fy fan vad illa folk kör!!!!

Idag på morgonen är det lugnt som attan i trafiken, först undrade jag hur det kommer sig för det bara är torsdag och men sen slog det mig. Det är dag före röd dag och då är det fredagstrafik...och på fredagar är det alltid lugnt av något skäl.

Jag började fundera på vad det beror på, ja att det är så lite bilar på fredagar. Jag kom fram till att det är gemene Svensk som inte jobbar heltid naturligtvis. Fästingar på samhällskroppen skulle Lovisa kalla dem. Jag är fan beredd att hålla med.......

En djupare tanke i det är: Kan det verkligen vara så? Att man inte jobbar heltid? VA? I vårt som jag skrev igår ganska sönderstressade samhälle? Då slog det mig igen, det är bara några få som verkligen driver samhället framåt och piskar sig själv för att bidra till statskassan. Mig själv inräknad. Det är alltså så att den generelle svensken ligger hemma och pillar sig i naveln och njuter av sin egen tid, hämtar kraft och är "smarta" medan jag och några få andra sliter och drar för att få ihop det. Hetsar och sliter med samhällsoket på våra axlar. Vafan?

Känns så där kan jag säga, det är så man längtar tillbaka då man var liten - Ellerhur?

 

Jag måste sluta stava fokusera med c! Ellerhur?

Idag är jag utvilad och gick upp med Lovisa som skulle till jobbet fast att jag är ledig (även om jag känner mig extra ledig just idag) och jag sitter i soffan och bara är.


Idag blir det fixa här hemma lite, jag ska bara bädda och sedan ska jag packa lite för vi åker till Flen idag. Det är bra för det är alla fall lite lite närmre Nyköping. Det är skönt att jag städade igår (även om det fan behövs idag igen för dammsugaren är så dålig) så jag kan koncentrera mig på annat idag.
                                                   

Idag undrar jag hur tystnad kan skrika så högt? Ett sms hade betytt så mycket (även om jag fått veta att tystnad innebär att allt är okej) så är det ändå så att jag vill höra nåååågot...... 
                                           

Idag ska jag nog träffa pappa en stund om det passar in med hans planer (även om det inte är ”min” lördag) det var länge sedan och jag känner att det vore bra. 
                                               

Idag ska jag kanske träna lite här hemma så man kommer iform (även om det känns som en ”lost cause”) så är det skönt att röra på sig 
                                                   

Idag ska jag sola solarium om jag hinner men definitivt gå ut i det soliga Södertälje en stund (även om jag önskar att det vore på Wilshire Boulevard jag gick) det är underbart med vår. 
                                               

Idag är dagen nu och man ska ju leva nu (även om det är svårt) för då får man ju mest av allt 

Idag tänker jag att man kommer långt med vilja men med kärlek kommer man ännu längre - Ellerhur?

                                                   

Jag sitter hemma i soffan och funderar, låter liksom tankarna fladdra fritt. Jag far från ämne till ämne och läser lite här och där på nätet. Klurar kring bloggar, facebook, mode, nyheter och tv.........

Det som är gemensamt för alla mina tankar är - förändring.
I bloggar skrivs det om förändringar eller allt som oftast om livet i stort och smått. Det är ofta lite kryptiskt (som jag själv skriver och tror att jag är såååå hemlig) eller så är det rakt och ärligt (som Sara skriver) eller så är det rått och träffsäkert (som Lovisa skriver) eller så är det fyllt av uppdiktad önskad verklighet kantat av en massa klyschor och åååh:ande och ooooh:ande (som många skriver). Men i alla fall beskrivs förändringar i sitt liv eller sätt att se saker.... Förr fanns det dagböcker och där skrevs det mest om ärliga tankar känslor och drömmar.

På face - här uppdateras allt vi gör och vår relationsstatus. Det är inne att ha si och så många vänner, det är status att ha status så att säga. Förändringar i jobb och relation går att följa kring alla förhållande - singel - förhållande - förlovad - singel - det är komplicerat - singel och förhållande igen. Ofta med samma partner eller ibland med olika hela tiden Vi lägger upp bilder och visar alla hur vi har det just nu med över 15 profilbilder och det är bilder där killar visar sin (brist på) muskler och tjejer putar med läppar och visar sina (svällande) kroppar. Syns du inte så finns du inte.  Förr höll vi det mesta för sig själva.

Mode - här har det varit trender och input hela tiden och här influeras vi från andra länder och vi tittar på megastjärnor. Vi vill vara som de och vi dyker rakt ner i köphysterin utan en tanke på vad det kostar eller hur det ser ut för den delen. Förr var det nytänkande och man visste inte så bra. Man försökte ta ut svängarna och i det var det som skapade mode.

Nyheter - det är inte alltid nytt och definitivt inte hett. Man skriver om stjärnor och deras liv. Man skriver kring händelser i världen, man faktiskt nästan grottar och gottar in sig i hemskheter utan någon tanke på vart det som skrivs landar och vilka känslor det skapar. Ofta är det felstavat och med ett taskigt språk. Förr skrev man om världen, politik och stora händelser i världen. Ofta med en stor portion samhällskänsla och empati.

Tv - det är tyngdvikt på skandal-tv och förnedring. Jag har skrivit om detta ämne så många gånger och jag är verkligen inte imponerad. Förr var det ganska djupa kanske lite tråkiga program men med människovärde.

Tiden rullar men det är fan inte säkert det rullar åt rätt håll - Ellerhur?

Jag är hungrig - inte så konstigt med tanke på att det är dags för middag.......men jag är hungrig mest hela tiden.
Kanske beror det på att jag äntligen efter många år börjar få tillbaka hungerskänslor.

Det kan också vara det här som kallas tröstäta - Ellerhur?

Jag sitter och rättar idag. Det är inte kul, någonstans. Jag började betrakta mina kollegor lite. Ja de som delar rum med mig och några av de i korridoren längre bort....

Jag har en kollega som är arbetsnarkoman - jobbar mycket - för mycket
Jag har en kollega som gör minsta möjliga på mesta möjliga tid
Jag har en kollega som förmodligen inte får prata hemma alls för personen tvåtaktar konstant.
Jag har en kollega som är rätt elak och tycker att den är mer än alla andra
Jag har en kollega som är trevlig och funkar som jag ungefär
Jag har en kollega som smiter undan så mycket det går
Jag har en kollega som beklagar sig konstant
Jag har en kollega som är kort och gott osjälvständig.

Och sen är det jag då. Och jag är fan inte klok. Alls.

Summa sumarum är det nog som ett kontor var som helst - Ellerhur?

När jag gick upp imorse hade jag nyheterna på, det är riktigt skönt med lite bakgrundsljud. Dessutom blir man lite uppdaterad om världen och Sverige. Idag pratar man om personer som mår psykiskt dåligt på grund att de varit i land där det är krig. Bland annat i Danmark så finns det flera som bor i skogen för att de är så förstörda så att de inte klarar av det "vanliga" samhället längre.

Man intrevjuar också någon och diskuterar hur många i Sverige det är som mår så dåligt och då säger man att jo men det går inte att svara på för mörkertalet är högt. Dessutom kan man inte säga att de varit i krig för man kallar det för fredsbevarande aktiviteter.......... okej?

När jag sedan åker till jobbet så slår det mig. Att det är lite typiskt hur vi gör nu. 1990 och framåt har blivit en trend att vi "döper om" saker så är det inte så farligt.....

Det är fredsbevarande aktiviteter istället för krig, då är det inte så farligt att ha varit där. För inte skulle väl Sverige delta i krig???

Det heter en jävel på att festa och roa sig, då är det inte alkholism eller drogberoende. Jag är väl ingen knarkare?

Det heter konjunktursproblem istället för arbetslös (lat) för inte fan skulle jag vara en bidragstagare?

Det heter jag strulade lite med honom/henne, då är det inte otrohet för jag skulle väl aldrig svika dig??

Listan är oändlig där vi mer och mer "döper om" saker för att det mer ska kännas som om vi fortfarande uppehåller någon form av moral och etik.....

Men faktum är att det spelar ingen roll vad vi kallar det. Det är vad det är. Ellerhur?

Här är en del av allt och inget - livet i bilder som man säger.....

Det är blomman som blommar lagom till påsk, det är en tur på Öknaskolan och det är underbara Linda som kom hem ända från Australien.......i tofflor i 2 minus!

Nu när jag sitter här och tittar så är det bara väldigt söta bilder - Ellerhur?

Maten igår blev kyckling teriyaki, det var otroligt gott. Lovisa är vass i köket. (jag har anat att hon lurat mig lite)
Vi tittade på tv och bara satt i soffan, spelade plump ett par omgångar också (jag vann som vanligt) och avslutade med Fia med knuff (jag förlorade som vanligt). Med mängder av tända ljus och lugn blev kvällen verkligen precis vad vi önskat och behövde.

Idag har jag vaknat med SOL (jag vet att alla andra har det också) det känns otroligt skönt. Tänk vad att sova ut tills man vaknar gör med en kropp. Jag har nu fixat med tvätten och gjort kaffe till mig själv. 

                                                      

Solna har bytts ut. Trots att det är ett tungt besök på vissa sätt ser jag fram mot det och tycker att det ska bli kul, riktigt kul. Jag ska också ta en del foto idag tänkte jag. Det var länge sedan. Nu är det frukost och dra igång en dag och en kropp.

Senare idag blir det laga massor med mat, bunkra upp för matlådor och middagar veckan som kommer och sedan har jag lovat mig själv att jag ska sola. Nu ska jag göra nybakade frukostfrallor och medan de är i ugnen ska jag kasta mig i sängen och kramas lite.

Det gäller att borga upp för en bra dag och kramar är bra - Ellerhur?

När man sitter på en bil som åker i 200 blås är det svårt att hinna se landskapet utanför.
Man får tunnelseende och ser bara rakt fram man ser helt enkelt inte det runt omkring sig. Ofta när man hamnar i större skeende i livet blir det just så. Man ser inte saker runt sig men ändå finns det där.
Paniken rasar framför en och trots det är hela verkligheten, hela sceneriet kvar precis utanför.

Jag har så många roller det har jag sagt förr. Just nu är det två roller som är de viktigaste - så viktiga att mitt arbetsjag fått stå tillbaka. Det finns några stycken som behöver mig och en styrka och ett finurligt tänkande som jag har. Jag behöver dem också när jag tvivlar och undrar. Vi stödjer varandra. Det finns en som behöver mig som guide och det finns en som behöver mig som spejare för framtiden.

Det är så mycket runt mig just nu som jag inte förstår och inte vet hur jag ska tackla eller agera i.
På måndag börjar jobbet igen. Då får jag släppa allt privat och vara yrkeskvinna och jag är trygg i det så jag tror att jag gör det rätt bra.

Strax ska vi titta på film. Vi har ätit god mat idag också, vi har Linda här. Det är varmt och trevligt hemma. Lovisa är min otroliga trygghet och jag hennes vi stöttar varandra. Äkta varmt och stabilt.

För som jag skrev nyss, det är så mycket jag inte förstår just nu - så mycket som skrämmer.
Jag vill bara panikbromsa och kliva ur. Men det kan man ju inte när det går i 200 blås - Ellerhur?