Bergochdalbana

Jag har ofta sagt att livet är som en bergochdalbana och att jag gillar det oväntade, oförutsägbara, omkullkastande, världsomvändande, snurriga och magkittlande i det.

Just nu är det verkligen bergochdalbana. Hela mitt liv. Det går bra, det blir sämre. Det bättre, det går rakt ner. Det ger hopp och det blir förtvivlan. Allt blandat med ett lätt illamående och yrsel.

Jag ser en person kämpa hårt för att hålla i de strån som finns.
Jag ser en person som kanske kanske släpper taget - helt.

I ena läget anses alltl jag gör som något gott
I ena läget anses jag som psykstörd.


Jag är lätt förvirrad men faktum är: jag gillar fortfarande bergochdalbana men just nu önskar jag att det bara var på Magic Mountain jag behövde åka. Det vore bra för då kan jag åka hem när jag vill. Ellerhur?


Kommentarer
Anonym

Jag är också trött på bergochdalbanelivet. När ska det bli lugnt, platt och jämnbra? Ett tag iaf. Några månader eller så.



Kämpa på syster!



Kramar i massor

2011-04-08 @ 13:02:03


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0