Små lappar lilte överallt gömda i lägenheten på alla möjliga och omöjliga ställen...... Jag hittar dem, läser och ler.
Igår hittade jag också ett brev, så fyllt av kärlek. Helt underbart, jag började natruligtvis gråta, av glädje. Det är i de lägena avståndet blir tortyr men också just - glädje.


                                          

Det är inte antalet andetag man tar utan de som tar andan ur en som räknas - Ellerhur?