Jag vänder upp och ner

Jag träffar ofta min dotter och hon är verkligen en härlig tjej.

Hon åkte med mig till jobbet en dag för några veckor sedan och vi parkerade i garaget och sen gick vi upp. Ett par dagar senare kommer hon med buss upp till mig för att åka med mig hem. När vi kommer till garaget så tittar hon på mig och säger: Men - HÄR stod du inte förra gången.....?? Nej säger jag och fattar inte riktigt. Sara förklarar för mig (egentligen vet jag) att för henne är det lite viktigt att man gör som man brukar och inte håller på att hatta runt så att säga. Hon vill att om man parkerar på ett ställe så är det DÄR man parkerar i det garaget.....Hon har annat för sig också med snören på luvor som måste hänga lika, dragkedjor som måste vara uppe och knappar med nyckelsymbol man måste trycka x-antal gånger på........

                   

Hon har rätt mycket ja, vad ska man kalla det? Fix ideér? Tväng? Skitsamma för det är mycket gulligt tycker jag.

I fredags så åkte jag som jag skrev från jobbet och glömde min dator på systemet - Sara och jag åker upp till Liljeholmen för att hämta den och när vi åker in så tänker jag till - Fredag - lönehelg - jag vill alltså åka nära Systemet, så jag åker ner en våning.........just som jag åker förbi den våning jag brukar ställa bilen på så fnissar Sara till. Jag tittar på henne och då säger hon med bus, förvåning och lite konspiratorisk röst: Oj - nu är vi inte ens på samma våningsplan!!! ???

                                                              

Jag skrattade då och jag har skrattat flera gånger sedan dess åt det. Hon är så härlig!!
Det är nog så att jag vänder upp och ner på hennes värld när jag gör så där - Ellerhur?



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0