Helgen har varit bra. Effektiv och uppvilande på samma gång. Att få mycket gjort som vi behövt och velat göra länge samtidigt som vi fått massa kvalitétstid. Ikea var på lördagen och då också en massa fix hemma. Sovrum och vardagsrum börar så smått bli ett hem.
När jag var själv var det inte så viktigt hur det såg ut, jag hade inga gardiner bland annat. Orkade inte sätta upp - gjorde revolt mot gamla regler i mitt eget huvud och hade ingen feeling för något alls.

Nu - ja det är annorlunda och vi vill bägge två göra ett hem. Vårt hem. Innan så var bägge två sådana att när vi inte hade något att göra eller mådde dåligt då hade vi ingen att vända oss till - ingen fast punkt, så vi spenderade tid i bilen . (det är fortfarande skönt att åka bil) Men nu är fristaden hemmet. Där känner jag mig trygg och där hittar jag kraft. En plats att yttermera odla en positiv känsla och ett liv att leva.

Idag har vi också varit och fikat hos Lina och Jeppe. Det var mycket folk där och som vanligt trevligt..och gott!! Lovisa och jag fick en förloviningspresent - en jättefin gourmetkokbok och en flaska skumpa! Jag har letat upp recept och ska bjuda hem Lina, Jeppe, Ingemar och Maria på god mat. Lovisa och jag kompar varandra bra i köket!
Nu på kvällen har vi spelat Cranium, ett spel som Lovisa fick i försenad födelsedags present, med Sara och Koffe. Det är gigantiskt skönt hemma och ........: FINT.

Strax är helgen över och jag är laddad inför nästa vecka. Det är riktigt bra att man inte har panik över att det snart är måndag - Ellerhur?

Sara i sin nya jacka!
Karolina och Jeppe har bakat lagat och Herre Gud så gott det var!!
Vaktelägg....Lovisa likes!!

Sovrum och vardagsrum.......Frankie - it's a done...

Vi åkte för att hämta tv:n som Lovisa hittat på blocket. Vi var liiite skeptiska för tjejen som sålde skulle flytta i helgen sa hon och Lovisa lyckades redan på telefon pruta från 4000 till 2500!!!!
Nåväl - vi åkte upp till Lilla Essingen där den fanns. Tjejen möter oss och ska precis gå ut och träffa någon annan som skulle köpa hennes x-box..... vi stod kvar och väntade.

Hon kommer tillbaka och är verkligen trevlig - ser hel och ren ut så hon gör ett gott intryck. Vi kommer upp i lägenheten och där är tv:n. Vi ska kolla att den funkar och tjejen trycker febrilt på knapparna - hon får ingen koll på något. Lovisa lugn och fin fixar och vi bestämmer oss för att ta den. Jag tittar mig omkring - det är två resväskor med kläder men inga flyttkartonger. Jag frågar var ska du flytta då?
Hon svarar - eh alltså jag har inte fått tag i något än....... Okej säger jag.......men ska du bo kvar i Stockholm då? Ja det ska jag säger hon.
När vi ska ta med oss tv:n säger hon - här är två dosor också.......men säger Lovisa - det där är till din digitalbox..?? Jaha, säger tjejen. Hon låter en lång helt ny scartsladd följa med i köpet.... Innan vi ska gå frågar tjejen: Det är inget annat ni vill ha??? Vi avböjer lite skrattande.

Vi tar tv:n och får in den i bilen och åker hem. Lovisa säger på vägen hem att det är hen full HD tv, de är ju ganska dyra..........
Då - då händer det!!!! Det bubblar enormt i mig - min ganska galna hjärna gör frivolter och jag börjar skratta.

Jag tittar på Lovisa och säger:
Vet du? Tänk efter på följande:
Tjejen kunde inte ett skit om tv-n eller digitalboxen
Hon sänkte priset rakt av på telefon
Det fannst inte EN enda flyttkartong i lägenheten
Hon ska flytta inom Stan men inte ha kvar tv:n?

Jaaa? Säger Lovisa och tittar på mig.

Jag skrattar högt och säger: Fatta grejen, det är hennes kille som bor där. Han har säkert varit otrogen och hon säljer ut alla hans saker. Jag skrattar nu galet mycket, fattar du hur det blir när han kommer hem????

Nu sitter vi alla fall här - med full HD och apbra bild. Inget fel på tv:n och vi är mer än riktigt nöjda. Det är nog mest killen som kommer hem till en tom lägenhet som inte är nöjd i den här affären...

Jag brukar ofta fantisera ihop "historier" om folk vi möter eller ser.
Fast - den här gången tror jag att jag slog huvudet på spiken........Ellerhur?

Det här med jobb. Just nu jobbar jag ju med folk som inte har jobb av olika skäl och meningen är att vi ska få dem ut i sysselsättning. Jag har själv aldrig varit med i A-kasssan eller facket för att jag verkligen tror på  det faktum att är man piskad för överlevnad så måste man ta de jobb som finns. Man måste försörja sig (ja om man nu inte har en partner som är rik/mesig nog att försörja en) man måste ta ansvaret.

Det som reglerar vårt arbete styrs av arbetsmiljölagar och LAS (lagen om anställning). Det är fiffigt och bra tycker jag. När man har ett jobb kan man också söka nytt för nya utmaningar och för att utvecklas personligen. Likaså om man tycker att jobbet är trist, man har en dålig chef eller arbetskamrater. Då kan man säga upp sig.

Det är verkligen en förmån. I dagens samhälle jobbar alla - både kvinnor och män. När man får barn är man hemma förälder ett tag och fostrar sina barn. Det anses också som ett heltidsarbete.
Jag bara tycker att LAS och arbetsmiljölagar inte fyller upp det minsta här för inte fan kan du säga upp dig från din tjänst som hemmavarande förälder? Inte sjutton kan du byta familj??


Ganska taskiga villkor där - Ellerhur?

Den här veckan har vi fått en ny grupp deltagare i vår utbildning. Det är otroligt kul - jag har suttit i tisdags och lyssnat på presentationer av deltagarna. Idag har Ewa och Malin pratat vad service innebär och jag har mest lyssnat för att få input i hur de undervisar och på vilken nivå vi lägger materialet. Riktigt kul. Imorgon ska jag och Mats lyssna på presentationer igen. Jag sitter och noterar vad de säger. Pennan far över pappret. Jag skriver ner det väsentliga och försöker skapa en bild av personen. Jag har också en sida längre bak i blocket och där skriver jag en fråga kring varje person. För jag lyssnar otroligt mycket på vad de inte säger.

Det är kul, utmanande och intressant. Imorgon ska vi också ha planering för nästa vecka och sen ska vi kolla lite film som vi ska ha i undervisningen. Det kommer att bli trevligt - Mats är anordnare - då blir det riktigt bra. (det blir vin på senhet)

Fast nu - just nu när jag sitter här och egentligen skulle vilja skriva något djupt - eller genomtänkt så känner jag att tiden räcker inte riktigt till allt man vill. (för att jag är gammal eller för att jag har så roligt)
Ibland känner jag att skulle vilja åka till en skog - med en öppen spis - ingen telefon - bara sitta där och skriva. Dricka vin och ta en promenad i skogen.

Men just nu vill jag bara byta om och åka och träna - bli riktigt svettig.
Sen är ju Lovisa där också och jag får åka hem med hennne och vi ska få lite kväll tillsammans. Det är den bästa stunden på dagen.
Ellerhur?

I'm back!!

Det känns bra, för mig alla fall.
Det är ju det som räknas
Ellerhur?

När klockan ringde sträcker jag mig efter den och känner mig helt okej, det skulle vara skönt att sova lite till men absolut - jag kan gå upp. Tittar på telefonen och inser: jag har ju ställt ett nattalarm halv 3! Jag får sova flera timmar till!! Nice - jag somnar om. Vaknar några timmar senare och då är jag pigg som en pelikan.

Dagen har varit givande, jag har en god mentor i Ewa och idag har jag fått lyssna på hennes lektioner. Jag hade sms utväxling med Borås och det kändes bra, skönt tycker jag.

Idag har jag funderat kring uppfattning - självuppfattning och självuppskattning. Svåra ord och innebörden är inte helt lätt att tolka. Jag anser (alldeles självsvådligt) att jag är en person på jobbet och en hemma.

Den jag är på jobbet är i och för sig trevlig men rak, klar och med mål och fokus.

Den jag är hemma är glad, positiv ganska mjuk (fast det vill jag inte erkänna)

Mina jobbrelationer brukar inte tycka att jag är så trevlig privat och mina privata relationer brukar inte gilla jobbjag.... Jag tror att allt detta grundar sig i att jag har mitt kontrollbehov. Jag kan inte riktigt precisera hur eller varför det är så här. Men så är det.

Efter jobbet åkte vi och åt med Sara på Max, gott och trevligt. Nu är det filmtajm i soffan - vi ska se The Town, den ska visst vara bra.

Idag har jag snöat in på en låt också - den är otroligt signinfikativ för mig nu.
En av textraderna är: men jag har lovat den här gången att jag ska ge allt jag säger att jag har


Jag återkommer med ett mer givande innehållsrikt inlägg. När andan faller på - det här blev ett lite meningslöst inlägg men det blir så ibland. Ellerhur?

Idag skulle jag vilja, behöva och önska mig att få skriva, skriva fritt. Jo, jag vet det är min blogg och jag får och kan det men man gör ofta inte det. Inte när det blir eller är personligt.

Samtidigt är det så här att jag inte riktigt vet vad jag skulle skriva, jag har fjärilar i magen... det är nog den bästa besrivningen. Å andra sidan är det nytt jobb, massor på gång och det kan ju också genera ett och annat flygfä.
Men igen - en känsla av något som fladdrar och jag får ingen koll riktigt.

 

Nu ska jag snart hämta sambo från jobbet - området är på min osafelista så jag åker dit. (för Guuud vad rädda de blir om jag är där??)

Så jag ska bara lägga till:

Du är ganska korkad, går konstigt och är småfet.

Ja just det - och så skelar du också. :D

Det var en gång ett kungarike som hette..........nej det är inget kungarike, det är mitt gamla jobb.

Jag ska egentligen göra min sista dag imorgon, och jag hade tänkt att skriva ett inlägg i sagoform kring min tid där. (jag blir kvar två dagar till för att hjälpa till att reda ut en sak)

Men - nä:
Jag vill bara säga att jag under de senaste sex månaderna har tänkt - tyckt - och trott.

Nu är avdelningen jag började på - såld. Det tror jag att man hade ögonen kring redan i somras när jag började. Jag inser också att en avdelning som gått med förluster år efter år efter år - ja det måste bero på något att man inte sålt ut innan. För även om jag är en alldeles undermålig trafikledare så kan jag inte på villkorsvis tro att det är på grund av mina 6 månader som avdelningen blir såld. Nej jag tror att det beror på andra saker.

Man måste ändå ställa sig frågan HUR åkare kan få så mycket luft och få så mycket att säga till om i en organisation som är så stor?

Man måste ställa sig frågan hur chaufförer tar sig sådan ton och inte inser att de är ett led i en kedja som aldrig är starkare än sin svagaste länk?

Man måste ställa sig frågan HUR förlusterna inte ifrågasätts starkare?

Jag tror att en viss person faktiskt backstabbat och sett till sitt eget hus under många många år, hur denne håller sig med information från vissa åkare och i gengäld sprider information TILL åkare. Jag tror att sammer person informerat kunder och sett till att kunder smörjt kråset på denne person så att kunder fått bra affärer i sin hand.

Jag tror att det beror på att flera personer med position för att kunna förändra, påverka och göra resultat är så rädda om sina egna tjänster att man inte sätter ner foten utan lismar sig ur det mesta.

Jag tror att det beror på att flera personer inte har ambition eller vilja vilket ger en lättja och ett "se mellan fingrarna"

När jag åkt hem de sista dagarna har jag verkligen tänkt att det är som en saga med drakar, bönder, elaka styvmödrar och soldater - men inte en enda riddare eller hjälte. Faktiskt. Det är ett högt semipolitiskt spel där man allierar sig och indoktrinerar alla runt sig och allt i namnet för rikedom och makt.

Jag hade tänkt att skriva något underfundigt och fiffigt som hade ett slut med orden:
Ett kungarike för en häst!!!

Men jag gör inte det för sanningen är så mycket mer sagolik och otrolig.

Överdrivet? Bedöm själv.

Nu slutar jag snart. Är så trött och har jobbat 11 timmar, det blir lika länge imorgon. När jag åker hem måste jag fixa mat så vi har matlådor jag måste stanna och köpa mjölk och fixa lite hemma ..... Lovisa jobbar 13 timmar idag och igår.... det är mycket nu.


Men när jag blir gammal ska jag vila.....javisst ja - jag är redan gammal - vad gör jag nu då?

Flodvåg i Australien!! (Var rädd om dig Linda!!)
Snödroppar på Gotland



Vad är det naturen vill säga oss??

Sitter och läser att Jay som tydligen var med i Idol nu är tillsammans med någon tjej och hans ex går ut och "varnar".... ja jag vet inte hur det är med alla men jag kan inte tänka mig att det är många ex som har bra saker att säga.... då hade det kanske inte varit ex alls.

Jag sitter och faktiskt min arbetsmoral är låg idag. Ja det är den för oss alla här idag. Ingen kul dag att jobba och på Miljöavdelningen är det dessutom så att vi har EN bil ute som kör och ärligt talat kör inte han längre heller....
Arbetsmoralen bland chaufförerna är ännu lägre.

Per sitter och leker på Google översättning och skriver in meningar på svenska som han översätter.
Skriver man in Lasse Berghagen och översätter till engelska så blir det: Oprah Winfrey.....hm???

Mest sitter jag här och tänker på vad jag ska göra för middag, jag tänker laga något gott till oss ikväll. Min avsikt att inte dricka vin för att det är så mycket kalorier är just nu som bortblåst och jag inser att jag kommer ligga som en vider i sängen med min nyfunna lite småfeta kropp och snarka högljutt i natt också.


Just nu längtar jag efter mums-mums....... (vilket jävla smeknamn egentligen) det blir en helg med lugn och ro.
Det här med smeknamn.....vad fan ÄR det egentligen?? Jo jag tycker det är skitgulligt och sött men samtidigt blir jag lite full i skratt. Det är likadant när barnen är små. Man kallar de för olika saker och man kallar sig själv för mamsen och annat trams.....varför gör vi så?

Å andra sidan och det är väl det som är förklaringen, man är så full av känslor och det rusar i kroppen av kärlek och värme - då brister det ut i ett och annat smeknamn för att kärleksförklaringarna räcker inte till - orden blir för få och för små.

NU vil jag ha helg. Soffan - tända ljus - god mat - vin och min bästa underbaraste Finaste!

Åt helvete med konventionerna och alla företsatser om hälsa och annat.

När jag åkte till jobbet så tänkte jag igen på det faktum att det är så många som inte ser till att skrapa rutorna innan de åker iväg. Det är ju inte så himla bra. Men det som jag finner faktiskt skrattretande är de som sedan inte har en aning om hur man ställer in fläkten på ett sätt att det inte immar igen hela bilen.
Det ser dödsfånigt ut när folk i fina dyra bilar sitter med alla dörrarna igenimmade, de susar fram som om de äger världen och vägen. De har sin dyra fina bil...........som de inte har en aning om hur man handhar.

Lika ofta är det de bilägarna som har nya nya bilar och åker med trasiga lampor, det ser inte klokt ut. Att ha råd att köpa sig en fin bil då kan man väl ta hand om den och åtminstonde se till att den är iordning?

Så tycker jag alla fall.

När man ska klä på sig och byxorna knappt går att stänga beror det på:

- att man tagit sin son/dotters byxor
- att man är gravid
- att byxorna krympt
- att man redan har andra byxor på sig
- att man är fet

Jag:
Jag är inte gravid, barnen har flyttat ut, jag tvättar i rätt temperatur, jag var vaken och hade ingan andra kläder på mig........

Jag lär ju ta trapporna framöver.