Det här med jobb. Just nu jobbar jag ju med folk som inte har jobb av olika skäl och meningen är att vi ska få dem ut i sysselsättning. Jag har själv aldrig varit med i A-kasssan eller facket för att jag verkligen tror på  det faktum att är man piskad för överlevnad så måste man ta de jobb som finns. Man måste försörja sig (ja om man nu inte har en partner som är rik/mesig nog att försörja en) man måste ta ansvaret.

Det som reglerar vårt arbete styrs av arbetsmiljölagar och LAS (lagen om anställning). Det är fiffigt och bra tycker jag. När man har ett jobb kan man också söka nytt för nya utmaningar och för att utvecklas personligen. Likaså om man tycker att jobbet är trist, man har en dålig chef eller arbetskamrater. Då kan man säga upp sig.

Det är verkligen en förmån. I dagens samhälle jobbar alla - både kvinnor och män. När man får barn är man hemma förälder ett tag och fostrar sina barn. Det anses också som ett heltidsarbete.
Jag bara tycker att LAS och arbetsmiljölagar inte fyller upp det minsta här för inte fan kan du säga upp dig från din tjänst som hemmavarande förälder? Inte sjutton kan du byta familj??


Ganska taskiga villkor där - Ellerhur?