Idag har jag vaknat med jävla nackspärr.....sitter just nu på tåget och insåg när jag kom till station att jag glömt mitt pendlarkort, så det blir en dyr dag med manuella biljetter. Också när jag kom till station satt där en man, kanske 30 + och han såg verkligen ut som om han var nyligen utsläppt från ett längre fängelsestraff. Han hade jeans och jeansjacka, med en bag bredvid sig, sitter lite ihopkurad, har rakad skalle, tatureringar över hela armarna och långt upp i huvudet över hela halsen och han sitter och förortsröker. Han motsvarade verkligen alla mina fördomar. Passar bra för idag ska jag föreläsa om just det. Fördomar. Alla har vi dem och det handlar mest om att vara införstådd med sina egna och jobba med dem. Vi har jobbat med en kvinna som är av den romska kulturen och jag kan ärligt säga att hon (med kjol och allt) är en av de mest ödmjuka, ärliga människor jag mött.
Igår fick hon klart sin praktik och det är en STOR händelse, det är svårt när man är rom. (folk inte ens vill prata med henne eller se hennes cv - än mindre ta henne på praktik) MEN igår så löste det sig och hon var verkligen själaglad. Idag 2011 så faktiskt spottar folk på henne och det kan jag säga är jävligt medeltid och jag trodde att mänskligheten var mer civiliserad än så.

Nyheter i morse handlade om sjukförsäkringar. Jag jobbar mycket med den kategori människor som av olika skäl blir arbetslösa på grund av sjukdom elller annat. Jag blir jävligt irriterad när politiker i tv står och kastar skit på varandra om vem som visste vad eller läst ett papper. Istället borde de fokusera på att få det bättre för dem som är utan jobb. I detta menar jag att det handlar om att alla som är utan jobb borde få en chans till utbildning. OM de av skäl som religion, kultur inte kan jobba på alla typer av jobb så får de naturligtvis vara mer aktiva och vara beredda på att ta vilket jobb som helst för att kunna försörja sig. Gör de inte de så faktiskt kan de vara utan pengar helt. Inte en krona tycker jag att de ska ha.
De som är sjuka ska naturligtvis erbjudas utbildning/omskolning och få en chans att jobba utifrån sin förmåga. Men även här - med lite jävlaranamma.

Jag ser dessa människor varje dag och jag inser att när man varit utan jobb länge är det svårt att se vägar och möjligheter. Det bryter ner. Jag ser också att det daltas för mycket med en del svåra fall. Det gillar jag inte. Det är mycket som behöver ses över och jag sitter inte med alla svar. Det är också svårt med ett samhälle där vi har till exempel dålig psykvård för vi har människor som behöver dagvård och daglig verksamhet och att få ut dem i jobb är ju vad jag ska säga........väldigt svårt.

MEN att politiker som har jobb och rätt välbetalt sådant ska stå i tv och dividera över ett papper eller helt förmätet snöa in på detaljer ja det är befängt och faktistk värre än att vara arbetslös - det är ju vi som betalar politikernas lön så i mina ögon är politiker de största bidragstagarna.

Nu är jag snart i Stockholm och den blå tunnelbanelinjen är i ombyggnad så det kommer bli gissel att ta sig till Kista. Jag ska åka via grön linje tror jag det var, Fridhemsplan tycker jag mig minnas. Där ska jag gå och leta upp blå linje.......känns inte stabildt. Jag lär åka vilse....... Ellerhur?