Jag får ibland höra att jag är vass retoriskt och med pennan. Jag tror att det beror på min fostran och på mitt läsintresse. Det är inte den kompetens man har störst nytta av för en del i ens närhet tror att man försöker imponera, en del tar illa upp och faktiskt en del fattar inte vad man säger. Men icke destomindre är det bra ibland. Idag sitter jag och skriver två stycken brev. Det ena till min chef och det andra till hyresföretaget vi bor hos.


                                                

Idag är det bra att vara verbalt kunnig och retoriskt vass.

I fallet med chefen är det en utvärdering av kursen jag haft och här vet jag att han förstår precis vad jag menar och kommer att ta informationen som den är menad. (upplysningsvis och input)  till hyresbolaget är det en specifkation som de  begärt av mig (bad mistake on their part), samt en redogörelse om det sista årets händeleser. (här bryr jag mig inte om de tar illa upp och jag ska se till att de fattar vad jag menar)

Med det sagt så kan jag bara summera: Inget ont som nte har något gott med sig. Ellerhur?