I mitt jobb träffar jag väldigt mycket olika människor.
Idag har jag varit på eftermiddagen i Kista, där har vi en man som är deltagare och han är vad ska jag säga: Märklig.......han har ofta (för ofta) kommentarer som är helt oväsentliga för sammanhanget och han säger verkligen "fel" saker. Han är helt distanslös och utan självinsikt.

Idag när vi skulle avsluta så säger Ewa: Ni ska få en liten läxa till torsdag, jag vill att ni ska komma på ett namn på gruppen. Och våra första grupper det var A och den nya vi har i Liljeholmen är B och följdaktiligen blir ni C.
Ni ska alltså hitta på ett namn på bokstaven C för er grupp.

Nu hör det till saken att Ewa är tydlig. Väldigt tydlig när hon talar, hon talar inte för fort (som jag gör), hon är en rak tydlig bra pedagog. Fast att mannen idag kommit med massa udda kommentarer och haft utlägg som man inte förstår så är Ewa ett under av lugn och hon lyssnar och faktiskt försöker förstå vad han menar i de långrandiga saker han pratar om. (jag slutar lyssna ibland och jag kan ärligt säga att jag har inte det tålamodet hon har)

När alla har plockat ihop sina saker kommer då denna man fram och han säger:
Ja, alltså saken är den,  jag har kommit på ett namn.
Åh vad bra säger Ewa som tålmodigt tänker lyssna på honom igen (jag själv är lite avtrubbat ointresserad)
Då säger han: GRIMSTA! och så lyser han upp som om att nu minsann kom han på något fiffigt......

Eh..........säger Ewa nu lätt förvirrad - det är bara ett problem - det börjar inte på C

Nä, säger mannen då, men............och så börjar han ett lååååååångt utlägg om någon tunnelbanestation som är nedlagd som var tänkt namnges Grimsta och sen ärligt talat - jag lyssnade inte och jag hade svårt att hålla masken.

Faktum är att jag trots all min empati, all min serviceanda och viljan att se och ta fram det goda i människors olikheter - faktum är att jag förstår hur han ska kunna tillgodogöra sig kursen. Jag fattar varför han är arbetslös.

Det finns bara en sak att säga: Vilket pucko - Ellerhur?