Det värsta som hänt mig

Sitter och laddar på jobbet för att gå in i gruppen kl 9 och köra "Bilden av dig själv och andra" Det är rätt tufft pass för gruppen och den här gruppen lär få det extra tufft. Det handlar om vad man skickar för signaler och hur de uppfattas. Väldigt bra pass.

Jag satt i bilen på väg hit och funderade på en sak. Ofta säger man att åh det är det värsta jag varit med om! Dels är det ofta väldigt överdrivet att säga så i flera sammanhang men sen började jag tänka: VAD har varit MITT värsta?
Var det när jag var liten och jag och pappa blev jagade?
Var det sommaren när allt rasade?
Var det att sitta i ambulansen med Sebastian, när jag trodde det skulle gå så illa?
Var det när Sara var så ledsen och jag kände hur hjärtat gick i bitar?
Var det när mamma gick bort?
Var det en av de gånger man blivit sviken av en vän eller partner?
Var det den där sommarnatten i Värmland?
Var det beskedet i ett konferensfrum på Niva?
Var det den insikten om vem det var som skickade sms:en för några år sedan, och vad det gjorde mig?
Var det åren av uppväxt som inte fungerade?
Var det ett av de tillfällen bägge mina barn inte velat ha med mig att göra alls?

Jag kom fram till att jag inte VET när det värsta var. Just där och då så var det nog de där tillfällena som jag känt att: Det här är det värsta som hänt mig. Men i retroperspektiv och idag när jag mår bra och är lycklig, så vet jag inte. Det är verkligen svårt det här med det värsta, just i en situation så känns det så så så svårt men när man inser att man har flera, många saker som skulle kunna vara ens värsta ja då är det inte så lätt att urskilja vilket.

Det kan ju också vara så att det värsta inte hänt än - Ellerhur?



Kommentarer
Churi Chan

Kjempe fin blogg :D



Skjekk ut bloggen min og gi meg noen ideer om hva jeg kan skrive om lolita :D

2011-05-12 @ 13:38:45
URL: http://www.chouji.blogg.no


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0