Just nu är jag sämst på uppdatering - det händer för mycket faktisk.

Bygget hemma går som smort och snart är det faktiskt klart. Man ser ljuset i tunneln helt klart. Vi har nu vintervatten och avlopp - det känns väldigt skönt.

Jag har fått nytt jobb och slipper från den 18/11 resa nästan 4 timmar om dagen. Väldigt skönt. Nya jobbet känns jättekul och jag ser fram mot det. Jag kommer dock verkligen att sakna jobbet på Lernia.

För övrigt har jag massor att skriva - saker jag hört, sett och varit med om som jag SÅ skullle vilja skriva om. Det är inte riktigt tid för det idag.......heller men jag ska bättra mig snart.

Det jag kan bidra med är reklamen för postens paket: snacka om mansgris-reklam? Holy cow!!! Jag säger bara: posten - ni hänger löst.

Igår fick jag träffa mina bägge fantastika barn - det är väldigt roligt! Sebastian ägnar mycket tid i gymet såg jag - han har blivit musklad som fan.

Denna vecka har jag turism med nya gänget - det är alltid kul och nu är det dags att dra igång igen efter grupparbetet de håller på med.

Så det är bäst jag håller tiden - Ellerhur?

Igår var vi hos Robert efter jobbet. Det var trevligt och jag hade köpt parmaskinka och mozzarella - det gillade han. På kvällen var vi med Lollo en sväng och hjälpte henne.

Det är mycket nu - det brukar inte påverka mig alls. Jag är bra på att ha mycket, men just nu så går det sådär. På jobbet är det mycket men roligt, extremt roligt och hemma är det massor med pappa, bygget, barnen, mat, tvätta och allt annat som man ska hinna och göra. Det går inte riktigt ihop just nu. Jag ska försöka strukturera upp och få kontroll - koll det är jag bra på så det löser sig.

Igår hade jag smskontakt med Sara - hennes kompisar på skolan - ja de hon gillar bäst är på praktik och det kändes lite segt förstod jag. Uppepå det får hon ett samtal av sin pappa som vill ha lite tips kring att skaffa kanin för det hade de tänkt till sin dotter.........Det var inte ett samtal som gjorde Sara speciellt gott. (kaninen är inte till Sara utan hans andra dotter)

Själv tycker jag att han kan stoppa kaninen där det är varmt och mörkt. Eller ännu hellre ge kaninpengarna till Sara.

Jag vill bara avsluta med att säga att jag har en så fantastisk sambo som tror på mig och ställer upp och stöttar mig när jag tvivlar, ställer till och faller. Tack älskade Lovisa!

Igår fick jag dessutom ett sms som gjorde mig jätteglad. Det innehöll ord som grym och kickass....... Tack - du anar inte hur de orden värmde.

Lite kaffe på det här så man håller stilen - Ellerhur?

Idag åkte jag till jobbet och på täget så somnar jag, vaknar just som vi glider in på Flempan och rusar ur tåget. Inser när jag kommer av att det hänt igen. Jag har tappat min mobil.JAG ÄR SÅ KLANTIG!!!! Hur som så börjar jag febrilt att leta efter min jobblur och hittar inte den heller.

KANON - måndag morgon och jag har lyckats igen. Inte en utan bägge mina mobiler.

Jag tar mig till Årstaberg och där på tvärbanan möter jag Ewa, min kollega. Hej säger jag och ska precis berätta för henne att jag behöver låna hennes mobil för att informera Lovisa om läget. Men jag hinner inte säga något alls - Ewa tittar på mig och säger: Hej - jag har koll på dina mobiler! Som i plural! Bägge alltså. Jag fattar inte men Ewa förklarar att jo, privatmobil blir upphittad på tåget, killen ringer Lovisa och hon i sin tur hemma ser min jobblur och ringer Ewa och förklarar.

Både Ewa och Lovisa är lite oroliga för mig och min tilltagande seniliet. Jag med om jag ska vara ärlig.
Jag pratade sedan med Lovisa och när vi ska avsluta sänker hon rösten och säger: Men du........vi måste prata om det här med mobilen. Det är en allvarlig röst och jag inser att jag kommer få ha ett samtal där jag sitter ner och Lovisa med myndig, lugn stämma och armarna i kors förklarar att det nog är bäst om jag har ett snöre på mobilen och hänga den om halsen. Vidare gissar jag att hon nog tycker att det vore bäst om jag fick en sådan där ledsagare på tåget som små barn har. Lapp runt halsen med destination....då kanske alla saker är med hela vägen och kanske det minimerar risken för att jag ska kidnappa någon liten tysk dam igen.

Jag stålsätter mig för samtalet, men inser att hon kanske har rätt - Ellerhur?

Idag skulle jag jobbat hemma med att jaga praktikplatser men det sket sig för att en kollega är sjuk så jag åkte till Kista. När jag kom till jobbet så gick jag in precis till 9 och då satt gruppen där och helt plötsligt brister de ut i sång! JA MÅ HON LEVA........
Väldigt gulligt - jag fyller alltså år idag. Redan i somras kom min fantastiska svärmor och gav mig ett paket, hon hade hittat det hon ville ge mig och jag har sparat det tills idag. Så fort jag kommer hem ska jag öppna - väldigt spännande.

Redan igår blev jag firad för först på jobbet när jag kom så hade Mats varit här och lämnat en bukett med rosor och en ljudbok. Uppföljaren på Snabba Cash! Jag blev jätteglad.
På kvällen firades jag av underbara Lovisa - jag fick en stor påse fylld av massa fina saker. En ny plånbok, en flaska Asti som vi ska dricka ikväll i specialglas....en flaska vin, godis som jag älskar, ett jättesnyggt halsband och armband och ja ni hör ju.........jag är så bortskämd!

Efter lunch idag kom mina deltagare och hade köpt blommor och ett jättefint kort! Jag blev rörd och är fortfarande helt i gasen.......kan man säga det? Jag blev väldigt överraskad och glad. Underbara människor!

Att fira födelsedag har aldrig varit en grej för mig men jag är beredd att säga att jag tycker det är roligt nu.
Man kan ju ändra sig - Ellerhur?

Igår när jag åkte hem så kliver det på en man i Södertälje. Han sätter sig snett emot mig. Jag tittar upp från min bok (som förövrigt är grymt bra) och ser följande:

Han är ca 50 år och har långt hår, grått och utsläppt.Han har en stor buskg mustasch som han borde trimmat (helst rakat bort) Han har en urtvättad men nu skitig t-shirt som tappat formen för väldigt länge sedan. Över det har han en väst som säkert varit modern eller i rätt storlek någon gång. Mannen lutar sig tillbaka och blundar en odör av dålig luft sprider sig runt mannen . Inom mig skakar jag på huvudet och försöker läsa vidare. Men nu har det redan hänt, min hjärna spelar mig spratt och jag börjar hitta på en histioria om mannen. Just då börjar han snarka.

Jag tänker att han jobbar på Scania och är en gammal misslyckad biker som önskar han var bilmek. Han bor ute på landet och önskar att han var i Florida. Han är avundsjuk på sin bror som har ett eget företag och är "lyckad".
Hemma har han en rynkig fru som är småfet i stickad tröja och hennes en gång i tiden blonda slingor är nu nästan dränkta i det råttfärgade håret. Deras barn har flyttat hemifrån men kommer hem ibland oftast själva utan respektive eller vänner för barnen skäms över sina föräldrar. I deras hus är det ostädat och rörigt. Mängder av påbörjade projekt i form av renovering eller bra och ha står över allt. Det finns en gammal jänkare som står där och skulle blivit det mannen skulle renovera få ordning på sälja och tjäna massa pengar på.......det var 7 år sedan. Han glömmer sin misslyckade tillvaro i ett par bira varje kväll och varje gång han pratat med sin bror eller sina föräldrar tar han en rejäl grogg vars flaska han gömt i garaget.

När vi kommer till Flen går han före mig till parkeringen och jag ser honom stiga in i en Saab 900, precis då han ska in i bilen ser jag hur han snörper på munnen, han ser elak ut. Nästan lite farlig...... jag funderar igen och fantasin fortsätter.... när groggen är uppdrucken och om grannen påpekar att det vore bra om han städade upp lite på gården eller om frugan ber om hjälp då blir han nog fan våldsam......

Jag skakar på huvudet igen - mina fantasier är lite tokiga. Kanske är han världens snällaste som har en tågbana hemma och och han sitter snällt på golvet med de långa benen i kors och leker med barnbarn.
Han kanske stannar på vägen hem och köper en blomma till sin fru. Han kanske är måttligt drickande med ett stort hjärta där han är den som hjälper sin bror med bokföringen så brorsans företag går runt.

Hur det än är så är det roligt att fantisera och det höll mig vaken hela resan hem och det är ju bra - Ellerhur?

Igår skulle jag ta tåget till jobbet, jag åker hemifrån som vanligt och när jag kommer till stationen har jag inte så många minuter tillgodo men det brukar funka. Igår dock var ingen vanlig dag och det som kunde löst sig smidigt kom att bli en väldigt märklig sak.

Jag ser att de bygger om, mer än vanligt i Flen och jag inser att jag måste gå en annan väg än vanligt. Jag springer under perrongen och när jag kommer upp på andra sidan ser jag att nej det var inte där utan på andra sidan alla fall fast med lite omväg. Springer dit och när jag kommer upp på rätt sida går bommen ner. Det är jag och några fler som står där med snopna miner och tittar. Tåget stannar dessutom låååångt ner på perrongen vilket innebär att ja - vi kommer inte hinna.

Jag blir vansinnig. En kille som håller på med bygget försöker bända upp bommen för att vi ska kunna springa - tji fick han. Vi står där och vi missar tåget. Jag häver ur mig: Jaha!!! Det blir bilen idag då. Just då faller min blick på en kvinna som står bredvid mig och jag är ju lite upprörd och då gör jag så tokiga saker.......så jag säger: Vart ska du? Hon svarar förvirrat och på dålig svenska att hon ska till Stockholm. Vi börjrar prata engeleska och jag får klart för mig att hon ska till Kungsholmen.
Jaha" säger jag klämkäckt - du får åka med mig - jag ska ta bilen. Hon stammar lite på sin dåliga svenska men jag förklarar på engelska och säger att jo hon ska åka med mig - jag fixar. FixarAnnakarin känner jag mig som.

Den lilla kvinnan visar sig vara från Tyskland och hon småspringer bredvid mig för när jag lite föser och lite dirigerar henne till min bil. Vi hoppar in och hennes svenska blir lite bättre i bilens lugna vrå, vi pratar och jag styr mot Stockholm. Vid Södertälje är jag röksugen men man röker inte med folk i bilen så jag börjar fundera på VAR jag ska släppa av kvinnan jag just räddat från att vänta i Flen en timme.
Funderar på Rönninge men hur det blir så pratar vi och jag får klart för mig att St:Göran ligger nära hennes jobb så jag bestämmer mig för att åka dit med henne.
På Essingeleden är det kö, då berättar kvinnan att hon på jobbet bara ska beställa lite biljetter och sedan åka hem. Jag brister ut att ja det är bedrövligt att man ska behöva åka så långt för nästan ingenting.
Släpper henne vid St:Göran och åker till Kista själv. Vädligt nöjd över mitt hjältedåd.

Kommer till jobbet och inser att jag tjänat 10 minuter på att inte ta efterkommande tåg från Flen och börjar känna mig lite dum (en känsla som vid kvällen är överväldigande)

När jag kommer hem så sitter Lovisa, Sara och Lollo och jag och pratar, jag berättar om mitt hjältedåd.

Lovisa undrar VARFÖR jag berättade för alla att jag skulle åka bil till jobbet.....jag säger att jag ville ju bara vara snäll eftersom jag ju tagit bilen till stationen. Hur kom den tyska damen till statioenen då? Frågar Lovisa. Jag inser där och då: hon hade ju bil hon med. Hon berättade för mig att hon hade en Mini Cooper.
När jag berättar att hon skulle åka hem efter att hon beställt biljetter säger Sara: Det hade hon kunnat göra hemifrån väl?

DÅ faller det över mig! Jag har tvingat med mig kvinnan. Hon hade kunnat ta sin egen bil. Hon hade kunnat ¨åka hem. Men jag är så frustrerad på morgonen och över tåget som jag missar att jag bara helt tar över och bestämmer.

Måndag morgon och jag kidnappar en kvinna från Tyskland.



Hon hade inte en chans att säga nej eller värja sig. Jag kliver in och bestämmer åt henne. Varför gör jag sådant? Jag skäms otroligt när jag inser allt detta och jag inser med full genomslagskraft.
Jag är inte klok - Ellerhur?

Idag har vi fixat hemma - vi har eldat, grävt, krattat, burit, sågat, byggt, ordnat och donat. Kännsk kanon  och ändå - det är minst lika mycket kvar. Det är väl det som är husliv........

Köpte Melissa Horns nya skiva häromdagen - den är bra. Jag gillar henne som fan. Ett av spåren heter " det känns ännu sämre nu" - hon är inte jättepositiv men fan hon ÄR bra.

Husbygget går framåt - vi har golv och väggarna är färligt nära att vara klara.
Den här snickaren. Allvarligt. Jag gillar inte män. Punkt. Eller nej jag måste utveckla.

Han har noll och ingen humor eller jo det har han nog men han är inte rolig och han förstår inte mig men å andra sidan har jag inte träffat en enda man som gör det. Han tycker att han är liiiite lite bättre än alla andra. Han tycker han är lite överlägsen. (han kan spika det ska jag ge honom)
Häromdagen pratar vi vid lunch och då pratar vi om att Audin har en bensinlampa som lyser konstant trots att den är full på bensin så vi har bestämt för några dagar sedan att köra den tom så att kanske det kan lösa biffen. Snickaren frågar vad det är för bil och jag berättar att det är bilen som står där utanför, en Audi A6 -98.
Han säger då att: det är ju inte bra för det kan bli kondens.
Jag säger att jo men det får gå och det är ingen fara. (jag är INGEN supermek och låter allt bara vara)
Då säger han: Ja det finns alltid lite kondens i tanken och det kan gå upp i förgasaren!
Jag skrattar lite försiktigt och säger att DET får det vara värt.

VA?????????
What??? Förgasare? I den bilen FINNS det ingen jävla förgasare! Jag orkar inte tillrättavisa honom - jag låter honom tro att han är en ultraalfahanne och att jag inte kan något om bilar än mindre om min egen bil.
Han går ut och fortsätter spika - han gör det bra - det sa jag va? Men han pratar med sig själv och han stönar så jag undrar vad fan han egentligen gör där ute.

När han åker hör vi hur hans egen jävla bil behöver ny fläktrem - men det säger jag inte åt honom för vad fan vet jag?

Jävla tesosteron - Ellerhur?