Måndag morgon och jag kidnappar en kvinna från Tyskland

Igår skulle jag ta tåget till jobbet, jag åker hemifrån som vanligt och när jag kommer till stationen har jag inte så många minuter tillgodo men det brukar funka. Igår dock var ingen vanlig dag och det som kunde löst sig smidigt kom att bli en väldigt märklig sak.

Jag ser att de bygger om, mer än vanligt i Flen och jag inser att jag måste gå en annan väg än vanligt. Jag springer under perrongen och när jag kommer upp på andra sidan ser jag att nej det var inte där utan på andra sidan alla fall fast med lite omväg. Springer dit och när jag kommer upp på rätt sida går bommen ner. Det är jag och några fler som står där med snopna miner och tittar. Tåget stannar dessutom låååångt ner på perrongen vilket innebär att ja - vi kommer inte hinna.

Jag blir vansinnig. En kille som håller på med bygget försöker bända upp bommen för att vi ska kunna springa - tji fick han. Vi står där och vi missar tåget. Jag häver ur mig: Jaha!!! Det blir bilen idag då. Just då faller min blick på en kvinna som står bredvid mig och jag är ju lite upprörd och då gör jag så tokiga saker.......så jag säger: Vart ska du? Hon svarar förvirrat och på dålig svenska att hon ska till Stockholm. Vi börjrar prata engeleska och jag får klart för mig att hon ska till Kungsholmen.
Jaha" säger jag klämkäckt - du får åka med mig - jag ska ta bilen. Hon stammar lite på sin dåliga svenska men jag förklarar på engelska och säger att jo hon ska åka med mig - jag fixar. FixarAnnakarin känner jag mig som.

Den lilla kvinnan visar sig vara från Tyskland och hon småspringer bredvid mig för när jag lite föser och lite dirigerar henne till min bil. Vi hoppar in och hennes svenska blir lite bättre i bilens lugna vrå, vi pratar och jag styr mot Stockholm. Vid Södertälje är jag röksugen men man röker inte med folk i bilen så jag börjar fundera på VAR jag ska släppa av kvinnan jag just räddat från att vänta i Flen en timme.
Funderar på Rönninge men hur det blir så pratar vi och jag får klart för mig att St:Göran ligger nära hennes jobb så jag bestämmer mig för att åka dit med henne.
På Essingeleden är det kö, då berättar kvinnan att hon på jobbet bara ska beställa lite biljetter och sedan åka hem. Jag brister ut att ja det är bedrövligt att man ska behöva åka så långt för nästan ingenting.
Släpper henne vid St:Göran och åker till Kista själv. Vädligt nöjd över mitt hjältedåd.

Kommer till jobbet och inser att jag tjänat 10 minuter på att inte ta efterkommande tåg från Flen och börjar känna mig lite dum (en känsla som vid kvällen är överväldigande)

När jag kommer hem så sitter Lovisa, Sara och Lollo och jag och pratar, jag berättar om mitt hjältedåd.

Lovisa undrar VARFÖR jag berättade för alla att jag skulle åka bil till jobbet.....jag säger att jag ville ju bara vara snäll eftersom jag ju tagit bilen till stationen. Hur kom den tyska damen till statioenen då? Frågar Lovisa. Jag inser där och då: hon hade ju bil hon med. Hon berättade för mig att hon hade en Mini Cooper.
När jag berättar att hon skulle åka hem efter att hon beställt biljetter säger Sara: Det hade hon kunnat göra hemifrån väl?

DÅ faller det över mig! Jag har tvingat med mig kvinnan. Hon hade kunnat ta sin egen bil. Hon hade kunnat ¨åka hem. Men jag är så frustrerad på morgonen och över tåget som jag missar att jag bara helt tar över och bestämmer.

Måndag morgon och jag kidnappar en kvinna från Tyskland.



Hon hade inte en chans att säga nej eller värja sig. Jag kliver in och bestämmer åt henne. Varför gör jag sådant? Jag skäms otroligt när jag inser allt detta och jag inser med full genomslagskraft.
Jag är inte klok - Ellerhur?


Kommentarer
sara

HAHAHAHHA!

2011-10-05 @ 00:50:18
Nazire

Ha ha ha, vad rolig du är ;)

2011-11-15 @ 22:59:23


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0