Det är inte gott
Det är dyrt att göra iordning hemmet ja om man vill ha proffisionell hjälp alla fall. Det är samma sak när man ska klippa sig, färga håret och bli brun, fixa fina naglar, bleka tänder, färga ögonfransar eller vad man nu kan önska sig.
Så i butiker väller det fram produkter som vi kan använda - medel för den händige
Gör - det - själv programmen i tv visar hur man fixar sin ekonomi, lagar tak, lägger golv och med små små medel fixar och trixar så vips så är det ett "Sköna Hem" hus man bor i.
Självhjälpen är nära i alla lägen. Det finns för den som vill vara vacker mängder av skönhetsmedel att ta till.
Jag är själv inget undantag. Bara det att jag aldirg får det att bli som det är tänkt..... Det blir halvdant, kladdigt, naglarna blir hackiga av saker jag stöter i, brun utan sol krämen lämnar mörkbruna ränder på delar av benen men framför allt mellan fingrarna.
På beskrivningen ser det så otroligt snyggt ut och framför allt enkelt. Bara svisch och svosch så är det klart.
Tror man eller ja jag då.
Igår skulle jag bleka slingor. Jag förbereder mig minutiöst, för jag har lärt mig av mina misstag. Jag ser till att jag har gott om tid. Jag ser till att jag har en gammal t-shirt så jag inte förstör den jag vill använda igen.
Så kammar jag ut håret och ser till att gå igenom HUR jag vill lägga mina slingor. Jag har köpt 2 lådor för jag har så in i bomben med hår.
NU är det dags att sätta igång. Jag besätmmer mig för att inte använda mösshelvetet - dels ser man mer än lovligt ful ut och JA det betyder något trots att jag är mitt ute i skogen. Men jag har använt tekniken utan luva förr och förfinat den så det funkar. Dels blir det inte slingor jämt fördelat och bra så det här är alltid bättre.
Jag fixar allt och tittar i spegeln - jag är nöjd.
När allt suttit i den anvisade tiden börjar det som är det typiska för mig eller för självhjälps-saker.......
Jag går in i duschen och sköljer ur medlet. Skönt och jag älskar det varma vattnet. Nu ska jag bara ösa i det medel som gör håret lite mjukt. Det är en påse med inpackning. Det är ett litet hack i den för att man ska få upp den. I HELVETE MAN FÅR !!! Jag är hal på fingrarna för jag är våt och schampoo-kladdig på händerna vilket resulterar i att den bara glider. Jag försöker och vrider och vänder på påsen men nej.
Då blir jag frustrerad och lite lite stressad. Jag draaaaaaar och sliter ännu mer men med samma skrala resultat. I det här läget är jag nu less. Påsen är fullkomligt inbrottsäker. Jag tar ett stadigt tag och sätter påsen i munnen och ska bita upp - påsen gör alla fall motstånd - då biter jag ännu hårdare och då - SVISCH - det lossnar och då ger även mitt hårda tag med handen resultat - inpackningen kommer med ett plupp rakt in....i munnen.
Det är inte gott.
Lite mindre hungrig och med det som blev kvar i påsen insmort i håret ger jag mig på nästa påse. Jag hade ju två.
Samma procedur med händerna. Sätter påsen beslutsamt mellan tänderna igen men nu är jag på min vakt för det ska inte hända igen. Jag river och tar nu tag hårt med naglarna. Det ger sig lite och då rycker jag till - POFF - precis som innan - rakt in i munnen.
Jag smetar in det sista, sköjer munnen länge och väl och slutför duschen. Jag är nöjd med håret. Men jag känner mig inte minsta glamorös - inte det minsta som på bilden. Inte det minsta som i beskrivningen.
Jag tittar mig i spegeln och ser - det är ju bara jag. Ellerhur?
Det blir inte riktigt så
Jag både läser och lyssnar på mycket böcker. Jag läste "Dyngkåt och hur helig som helst" av Mia Skäringer nu senast och jag har precis börjat på "En kvinnas resa" av Agneta Sjödin som ljudbok. Hon läser själv och hon gör det väldigt bra. Jag inser när jag läser hur otroligt påverkad jag blir av det jag läser.
Av Mias bok fick jag ut massor - jag inser hur lätt det är att vi sitter med en massa måsten, hur historian och de yttre trycket påverkar vårt sätt att tänka och agera. Hur otroligt befriande det är att tänka lite nytt.
Jag funderade mycket på min roll som mamma - det har jag i och för sig gjort ett tag, jag funderar på hur jag varit och varför jag gjort så.
Av Agnetas bok som jag är i mitten av inser jag att det är bra att se sig själv. Att blicka inåt.
I Mias bok tar hon upp massor av saker och den är skriven på ett sätt med en ton och ett sting som passar mig. En viktig sak som tas upp är att:
Det kräver en massa tålamod att orka och det kräver en massa ork till att ha tålamod. Väldigt klurigt tycker jag. Jag är helt oorganiserad som person i mitt familjeliv, på många sätt. Samtidigt har jag ett enormt kontrollbehov. Jag vill vara så där superorganiserad och "före" i min planering - jag vill att allt faller på plats så där snyggt i skåp och lådor, jag vill att det alltid är rent och snyggt och jag vill träna och se så där ljuvligt sval ut.
MEN jag är ju oorganiserad så det blir inte riktigt så.
Jag får fläckar på kläder och ser alltid lite sjavig ut, kläder som inte är hela och inte riktigt passar. Inget modelejon inte. Jag går in med skor för att jag lite snabbt ska hämta något, jag men mest min underbara sambo rycker alltid t-shirten längst ner, jag/vi äter ofta i sängen för att det är mysigt med tända ljus och närhet. Jag bälgar i mig kaffe mest hela tiden, vi äter en hel del take out.
Allt detta resulterar i att jag ser lätt svettig och i huset blir det grus överallt vi har ju madrass på golvet, det blir fläckar av kaffe på golvet när jag far fram för att göra mig klar på morgonen och det blir fläckar i sängen på mina fina sängkuddar som jag med en designers noggranhet och med millitäriskt tvång lärt min sambo hur man ska arrangera vid bäddning. Ett par gånger i veckan får jag spel och "blåser" av så det är fint igen och då blir jag varm och lycklig - men oftast hittar man mig här - vid datorn i halvskum belysning och med ett glas vin i närheten.
När det är så där stökigt blir jag irriterad och mest av allt får jag dåligt samvete för att jag inte får ihop det. Jag känner skuld och känner mig dålig. Men nu inser jag att alla de där tillfällena som vi sitter med mängder av stearinljus i sängen, eller när vi rasslar runt och det blir fläckigt så får vi annat gjort och hela tiden tar vi hand om varandra och vår relation. DET är fan inte dåligt.
Sen är det så här: att SÅ stökigt är det inte - det är faktiskt mest i mitt huvud och om det nu är så att någon har tankar och åsikter så kan de väl sluta umgås med mig eller bara träffa mig i jobbet för där har jag koll........ eller det har jag fan inte heller - jag tappar saker där och spiller kaffe där med. Jag snubblar och säger fel, men de märks inte - eller så har jag tillåtande människor omkring mig som har överseende med att jag ser svettig ut och snubblar på orden och borden.
Jag ska faktiskt slappna av mer - njuta helt enkelt. För jag är lycklig. Det är jävligt skönt - Ellerhur?
JÄVLA TESTOSTERON!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hade tänkt att blogga idag, jag är inte i undervisning men nu blev det bestämt att jag ska göra besök på praktikplatser så jag ska ila iväg igen.
Idag hade jag behövt blogga.
Jag är förbannad på systemet som gör det svårt för Sara att plugga nu när hon ÄNTLIGEN bestämt sig. Eller ja, det blir inte svårt egentligen för henne men jo det blir det och dyrt för mig. Jävla systemet - jävla rättslöshet.
JÄVLA TESTOSTERON!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag är förbannad på hennes pappa. Han tycker vi ska ta hennes underhållsstöd från försäkringskassan.
1273 kr per månad får hon då av försäkringskassan.
Hon har bott själv och har telefon, katter, internet.
Hon behöver resa hem på helgerna - resan kostar - maten kostar.
Hon behöver någonstans att vara på loven - mat och lite något kanske......
Hon behöver kläder skor och annat.
Det kommer bli dyrt. Systemet säger att om hon får klara sig på det hon får.
Annars får hon sluta plugga. Hon vill plugga.
Jag vill att hon ska plugga.
Då får jag betala.
Det kommer bli dyrt. För mig.
Det måste ta mig fan vara underbart att bara skaffa 6 barn och sedan helt vara utan jävla ansvar.
Säkert hänger jag ut här i bloggen. Det får man nog inte göra.
Men man får fan inte bete sig som han gör eller - Ellerhur?
Vardagliga saker
Personligen har det varit mycket sista tiden. Sara har börjat gymnasiet och då blev det packa och fixa för henne. Nu är hon installerad i skolan och hon trivs tror jag även om det är stor omställning. Jag är verkligen stolt över henne som tar detta stora beslut och gör det här. Väldigt bra på många sätt tycker jag.
Hemma har vi kommit framåt och på lördag kommer killen som ska bygga bad och sovrum så det drar igång väldigt synligt. Men synligt är också det faktum att vi fått avlopp och vatten grävt och det var Lovisa som grävde! Fy bubblan vad bra hon är! Det är väldigt bra gjort.
Igår fick jag ett samtal och det gällde en kille som vi gjorde en tjänst i somras, det verkar som om han tror att han kan blåsa oss. Det kanske kanske inte är så varför jag håller lite låg profil men ja, det är väldigt troligt men jag ska inte döma förrän jag har bevis och när jag har det - ja då blir det inte kul.
På jobbet är det kul, vi har fått en ny tjej som heter Ida - hon är väldigt trevlig. Hon är som en ekorre - pigg och go. Hon kommer bli en kanontillgång för oss det är jag övertygad om. Dessutom gillar hon att promenera så jag får sällskap på lunchen och det är kul. Vi har en hel del gemensamt och pratar bra.
Just nu har jag semester några dagar och bara är. Det är ju så att när jag åker till jobbet så går jag upp 5 och kommer hem kl 19 varje dag och det blir inte tid för att handla, laga mat och sådana saker vilket i sig gör att Lovisa får dra det tunga lasset. Jag ville verkligen få en chans att bara få vara med i allt hemma så de här dagarna är kanonsköna. Igår städade jag hemma, fixade med vardagliga saker och det är så skönt. Det här med att göra karriär och vara i farten har sin baksida.
Idag ska jag till Tälje och sedan blir det fixa här hemma och jag ska om jag hinner ta en sväng i skogen - det finns ju så sjukt mycket svamp i skogen.
Detta var lite update och det får räcka för nu ska jag ha mer kaffe och ta det lugnt.
Det har sina fördelar med semester - Ellerhur?
