Jag har funderat massor kring det här med skrivande. Jag stod i morse och gjorde mig i ordning och funderade på hur fan man än gör så blir det inte fullt ut i skrivandet. Jag tänker att om jag skriver här så finns det de som läser som har tankar eller får funderingar kring det jag skriver, det är egentligen inget jag måste ta hänsyn till men det gör jag och det tycker jag man ska. Om jag skriver i en anonym blogg så blir det alla fall så att OM någon som känner mig så kan de snabbt räkna ut att det är jag eller alla fall så känner jag att jag måste använda andra ordval, andra uttryck, omskriva mitt liv och leverne och då - ja då är det inte fullt ut alla fall.

Jag kan naturligtvis skriva precis det jag tänker och känner för mig själv, det gör jag också. Anledningen till bloggandet är enkelt - ibland får man feedback på det man skriver och det är upplyftande, lärorikt, intressant och emellanåt provocerande. Jag gillar det.

Det irriterar mig att jag inte känner att jag helt fullt ut kan skriva vad jag vill om mig själv som mig själv. En fundering i det är om jag har saker att skriva, säga eller uttrycka som jag lägger locket på? Eller om jag är sjuk på något sätt som har en önskan att säga saker uttrycka tankar? Är jag sann mot mig själv? Är någon det? Är det fasader vi håller på och fast vid som blir en sanning i sig?

Ja, någon stans här i tankarna var jag färdigsminkad och åkte till jobbet. Jag ska fortsätta spåret jag är inne på och jag ska skriva av mig det jag tänkte på som var anledningen till detta ändlösa ordbajseri. Men det skriver jag nog på jobbdatorns dokument. Men jag ska också skriva ett inlägg här om en liten stund, jag var med om något igår som jag vill ventilera lite. Alldeles strax - först ska jag ut i solen och ta en kaffe och en vidrig giftpinne. Jag måste verkligen sluta röka - Ellerhur?