Okej jag erkänner: Jag har svårt för förändringar. Eller jag har svårt för saker/personer/händelser som inte blir som jag tänkt, förväntat, vill eller vant mig vid.

Så här ligger det till: Jag har en bit till jobbet och jag lyssnar på ljudbok. Det är lite trevligt, bra sällskap och det är lite avslappnande. Just nu lyssnar jag till en bok av Carin Gerhardssen. Hennes böcker om polis Sjöberg och de andra vid Hammarbypolisen är spännande och jag gillar att sitta och klura på vem som är mördaren eller som i fallet med denna bok "Pepparkakshuset", klura ut vad som mer ska ske och hur poliserna ska lösa det.

Innan jag började på denna bok i morse lyssnade jag till "Saffranshjärta" av killen Bonnier. Det var min absoluta favorit Katarina Ewerlöf som läste den. Helt underbar bok, 17 cd lång! Nice.

Hur som, tillbaka till idag när jag då börjar på en ny bok och Gerhardssen som jag gillar kändes som en given vinnare. En mordgåta är lite kul att sitta och fnula på under resor. Förra gången jag lyssnade på Gerhardssen, de två sista av henne faktiskt har vairt min favvoläsare och nu mest förtrogne läsarinna: Katarina Ewerlöf. Denna bok är inläst av en annan kvinna men jag tänkte: Bra författare - bra intrig. Whats not to like??

Jag satte mig i bilen med kaffe och pigg som en pelikan denna bistert kalla torsdagsmorgon - 16 minus!!!!!!!!!!! så styrde jag ut ur skogen och tryckte in cd 1. Kvinnan som läser har en behaglig röst och jag tänkte - BRA Annakarin - du kan vara lite wild and crazy, lyssna på andra än KE. Du är en person som klarar nya varianter och nya rön.

DÅ. Då händer det. Kvinnan som läser har problem med andningen. Hon läser och andas in i mikrofonen så det dånar - en inandning som hörs. Tydligt. Jag flinar för mig själv tänker att det försvinner väl - de som tillverkat skivan/boken måste ju höra hur det låter. men nej. Hon andas och det låter som om hon har allvarliga lungproblem.

Jag börjar efter en kvart irritera mig stort. Men bestämmer mig för att minsann - jag ska härda ut. Jag tänker: lugn Annakarin - du vänjer dig. Men fan det gör jag inte. Det är hemskt och hela intrigen i boken som dock verkligen är spännande, tappar lite av stinget för jag hör bara kärringen andas.
Jag tänker då det jag absolut inte får tänka: Katarina Ewerlöf läser inte så här.

DÄR är jag körd. Jag kan bara tänka på hur KE läser så mycket bättre och jag är nu klart irriterad. Jag stänger av boken och lyssnar på musik en stund istället. Sjunger och dansar i bilen och är fortfarande på bra humör. På vägen hem efter en kalasdag på jobbet (Gud vad jag trivs) så bestämmer jag mig för att köra igen med skivan. Igen blir jag inne i boken men igen, jag hör bara hur kvinnan andas - eller som om hon har svårt att andas.

Men jag härdar ut. Jag ska lyssna klart på den här boken. Men hädan efter ska jag bara välja böcker där Katarina läser. För jag gillar inte när det inte blir som jag tänkt och böcker ska vara bra. På ett bra sätt som man gillar. När jag var nästan ända hemma idag bestämde jag mig för att jag ska skriva ett brev till förlaget som gjort boken och fråga hur det tänkte och varför de inte filtrerat bort ljudet av hennes enorma inandningar. Sedan ska jag också försöka få tag i mailadress eller något till Katarina Ewerlöf - hon ska fan få veta hur fantastiskt bra jag tycker att hon är och hur hon förgyller varenda bok jag hört henne läsa.
Det kan hon vara värd.

Kontentan blir att just när det gäller böcker får man vara lite stel i sina värderingar och då får man själv välja. Det har man rätt till. Ellerhur?