Nöja sig
Jag har sett reklamen för E-darling.
De profilerar sig som en sajt för folk med höga anspråk.
Det är ibland en tjej och ibland en kille som pratar, budskpet går fram: OM du är en person med hög inkomst och utbildning - då söker du likasinnat folk. Det är de människorna som ställer krav på sin partner, omgivning och tillvaro.
Som om man inte har krav på sin partner för att man inte är högutbildad? Som om bara för att man inte uttalar bokstaven i med tungan mot framtänderna, bara för att man inte handlar kläder på NK och inredning på Svenskt Tenn så får man nöja sig med det man får?
Lika barn leka bäst? Men kärlek då? När man bryr sig om någon - om sig själv och man vill bli och är lycklig.
Det borde räknas mest. Ellerhur?
Det som irriterar mig mest är det faktum att SÅ snygga och smarta och läckra och fantastiska människor måste dejta på nätet. Om dom nu är så fantastiska, varför träffar dom ingen på riktigt? Och reklamen är exakt samma som förra året. Varför har inte "Anna Arkitekt 33 år med höga krav" hittat någon redan? Vi vanliga människor har faktiskt lyckats hitta någon med höga krav UTAN E-darling. Konstigt va? ;D
