Såg förresten ett program på TV som heter "På bar gärning"

Det handlade om ett par småbarn som stod på en gågata vid en bänk och verkade ensamma. Ingen gick fram. Det i sig är helt sjukt - varför gör man inte det? Varför vill man inte se? De man intervjuade och de som satt i panelen "ursäktade" sig med att de ville inte verka som en ful gubbe..... De var alltså mest fundersamma på hur DE SJÄLVA skulle ses OM de gjorde något......men om de nu inte gör något och något sker med barnen, hur uppfattas de då?

Jag blir förbannad för jag känner att det är ingen förklaring och samhället är inte på det sättet - det är en väg att urskuldra att man inte tar sitt ansvar som vuxen. Man gömmer sig bakom något. Det är inte okej.

Personligen tycker jag att det är skrämmande och horribelt att man inte väljer att hjälpa ett barn som står ensam på gatan och så uppenbarligen vill ha och behöver hjälp.

Till de som uttalade sig så i programmet och till alla andra som tänker likadant: SKÄMS PÅ ER!!!!!!!!!!