Vänder

Jag förstår inte riktigt - för jag hade ett inlägg om lojalitet - ett ord jag tänkt väldigt mycket på sista tiden. Vad innebär det? Är jag själv en lojal person?
 
Det är så lätt att man dömer andra, det är så lätt att man har åsikter och vet precis men när det gäller en själv är man inte riktigt lika klarsynt.
För mig är lojalitet olika saker men samtidigt så glasklart.
 
När jag för många år sedan jobbade på en kommunal skola blev det kritik mot skolan och ledningen och kommunen gick ut och pratade med oss om lojalitet och att vi inte fick uttala oss negativt i pressen. Ungefär så. DÅ var jag hetlevrad och kände att va fan? Vi får väl ha en åsikt.
Idag tänker jag lite annorlunda. Jag tänker att man på jobbet är som en familj, man ska värna om varandra. Man talar inte illa om varandra, man behöver inte nödvändigtvis tycka lika men man talar inte illa om varandra. NU vet jag att det säkert finns de som läser som säger att jag minsann har talat illa och jag minsann det ena och det andra. Och ja, det är så men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig?
 
Jag tror att man i många familjer pratar inte med varandra utan om och kring. Man säger inte till sin partner att fy vad jobbig du är som aldrig städar hemma - man pratar med sin mamma, pappa, vän eller syster. Man säger inte till sin partner att man vill ha mer egen tid utan man pratar med en vän och vrider ut och in på sin relation med vännen. På jobbet säger man inte till chefen att han/hon gjort fel utan pratar med arbetskamrater, man ger inte en chans till bot och bättring utan bara plöjer på. Man säger inte till sina barn att man tycker att de gjort något fel utan man pratar med vänner, övrig familj eller kollegor om hur jobbigt det är. Man berättar saker om sina absolut närmsta vare sig de skulle vilja att det berättas om det eller inte. Det behöver inte var aspersonligt men det är upp till var och en att bedöma och det är ofta så att när man är missnöjd med någon eller något inte helt balanserat.
 
Ett exempel som jag tror är vardagligt vanligt: herr och fru blir osams om pengar. Fru ringer en vän och pratar ur sig. Berättar att hon visst ville köpa den där byrån eller göra den där resan, berättar om hur deras ekonomi ser ut och berättar kanske vad herr lägger pengar på, berättar och framställer herr som snål. Vännen tar (natruligtvis) parti för fru. Striden mellan herr och fru lägger sig och ett par veckor senare ses alla över en middag, då VET vännen saker om herr och i mina ögon ser vännen på herr med nya ögon. Fast att striden lagt sig mellan herr och fru och det förmodligen handlade om missförstånd eller en vanlig fnurra.
 
Det är fan inte lojalt. Eller är det? Jag vet inte - det är ju faktiskt ganska mänskligt att vilja ventilera när man går igenom något. Men nu när jag i livet själv står utan vänner (himmel vad patetiskt det låter) men det är så. Jag har gjort val som tagit mig hit och är okej med det. I det har jag börjat se det här med lojalitet på ett annat sätt. Jag har varken på jobbet eller privat så mycket att ta hänsyn till och då är det lättare att se saker från ett annat håll
 
När det gäller vänner, självklart saknar jag ibland att ha nära vänner att prata med och ringa när det är svårt, att ses och bara vara. Jag vet inte vad det beror på att jag valt som jag gjort, men det är på många sätt ganska enkelt liv, bara ibland blir det sorgligt och ensamt. Min sambo är min absolut bästa vän och det räcker långt.
 
Nu går jag härifrån - är lite trött och vill hem.


Kommentarer
Malin

Fast det är inte nödvändigtvis illojalt att tala med andra om andra tycker jag, så länge man kan stå för det man sagt inför den man talat om. Jag väljer att tala om privata saker och om andra människor med väl utvalda personer. Däremot tar jag det (oftast) med den det berör först, bara för att jag inte kan hålla tyst (inte lika ofta med chefen för det törs man ju inte!)
En kompis sa till mig en gång att "det säger mer om den som pratar än den man talar om" när man pratar skit om sin partner och det har jag tänkt mycket på. Alltså försöker jag begränsa mig och tänka efter både en och två gånger innan jag pratar om Fredrik, men det händer ju såklart det också :D

2012-09-14 @ 17:26:08


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0