Idag var jag hos Bus. Det är ovärderlig tid. Han förväntar sig ingenting av mig, han bara ger. Helt fantastiskt.

På torsdag ska jag jobba i Katrineholm, det ska bli skönt. Imorgon har jag ett viktigt möte, det känns spännande.

Hade ett samtal idag om framtid. Det är olika hur vi tänker, en del har svårigheter men ser möjligheter. En del har alla möjligheter men ser bara svårigheter. Yttermera några ser bara sig själv medan några bara ser andra. Vi är olika är nog dagens reflektion.

När jag kom hem idag åt vi mat och sedan fick jag en varm lång kram. Jag kände mig som en 20-årig träbrygga som stått i väder och vind och får en klick olja. Underbart.

Imorgon är det ljudbok till jobbet igen. Läser/lyssnar på Tyskungen av Läckberg. Bra som attan, Ewerlöf läser såklart.

Jag kan aldrig vänja mig vid rasism och tankesättet som följer med den, det är ju bra och aldrig kan jag förstå vad andra världskriget egentligen innebar. Det måste varit en vidrig tid. Vilken tur vi har idag som kan inse, tänka själv och förstå att en människa är just bara människa och en idiot är en idiot oavsett hudfärg och ursprung.