För många år sedan bodde jag i Södertälje - eller Sötälje som man säger, då flyttade min systerdotter med familj till Hölö, jag retade dem lite för att de blev lantisar och sa att snart springer barnen med näbbskor och gräver mask. Idag bor jag själv så långt från ära och redlighet man kan göra tror jag. En kilometer till närmsta granne, vedklyvning, plogning på vintern och lera upp till anklarna.

Jag har den senaste tiden sett på Facebook att många av mina gamla vänner och bekanta bor i närheten av mig. På ett eller annat sätt har vi hamnat i Södermanland med omnejd. Det är egentligen inte svårt att förstå då här är så vanvettigt vackert. Vi som då när vi växte upp satt på muren vid centralen och kollade bilar, satt och tjuvrökte i källar/vindsförråd på höghusen i Ronna. Vi som träffades på Kringlanfiket för en lååååång kaffestund på lördagar innan och efter nattliga eskapader på "Puben", Shakespeare.

Vi har nu skaffat familjer och hus i den idylliska Södermanländska bygden. Det är kul tycker jag - det blir lite som att återsamla det gamla gänget. Vi har bytt ut bilar mot hästintresse, tjuvrökandet består nu mest i flåsande i kaminen för att få värme och fika och krogen blir middagar med vänner hemma i köket. Nu har jag fått kontakt med flera av dem just via Facebook, jag ska verkligen försöka träffa några stycken av dem inom snar framtid, det kommer bli superkul.
Vi ses!