Mullvadsdans

Jag ser dåligt - väldigt dåligt. Jag har -7,75 och för er som inte vet är det pretty darn bad.
Det innebär att jag ser suddigt/dåligt/inte alls på långt håll. Har jag tagit av mig linserna och ska läsa eller kolla telefonen så har jag den nääääääääääära ansiktet. En mig närstående tyckte ofta att det var kul - att jag ser lite lätt utvecklingsstörd ut fast på ett bra sätt. (hoppas jag)
 
Hur som - om och när jag vaknar varje natt eller på kvällen när jag tagit av mina linser är jag fullständigt oseende och ganska (väldigt) sårbar. Jag har lärt mig att hitta hemma och vet precis var jag har saker på golvet och var dörrar är - jag kan faktiskt gå i kompakt mörker för det är ingen större skillnad för mig. Skulle någon ställa fram något under natten så går jag rakt in i det. Jag har liksom memorerat och går på känn helt enkelt.
 
Om jag då ska sova över någonstans, vänner hotell eller liknande eller flytta ja då blir det till att kolla vart saker är innan jag lägger mig, har blivit riktigt duktig under åren på att reka läget var jag än befinner mig.
 
Jag var bortrest till Lysekil tidigt i somras och innan jag la mig såg jag en vattenflaska som stod på golvet. Jag memorerade den för att jag vet att jag vaknar nästan varje natt och dricker. Mycke riktigt vaknade jag och satte mig i sängen och stoppade ner handen där jag visste att flaskan stod. Men - nej. Någon hade flyttat den - städat undan helt enkelt så den stod visade det sig på morgonen i kylen. Dit hittade jag inte. Noll vatten då alltså. Jag fick gå på känn ut till badrummet och dricka ur kranen.
 
Det var ju inga problem men i natt hände det något annat.
Jag bor numer i ett hus med två våningar och sovrummet är uppe, jag vaknade inatt och skulle gå på toa. Det gick rätt så bra - men trappor och hitta räcket är inte helt enkelt ännu. Det blev en del snavanden och vingel. Väl nere fick jag sug efter mjölk - jag får det ibland. Öppnade kylen tog fram mjölken och drack direkt ut kartongen.
 
Det är rötmånad. Need I say more? Mjölken var en tjock grynig massa som kom in i munnen. INTE nice. Jag skulle spotta/kräkas ur mig detta och började famla efter diskhon för att träffa rätt och inte behöva städa mitt i natten. Det var en klart vidrig händelse. Jag blev klart upprörd och när jag då skulle upp igen så tappde jag helt orienteringen på tillvaron och snubblade flera gånger i min lilla trappa och sedan gick jag in i dörrkarmen och efter det stötte jag i benet i sängen. Helt desorienterad.
Det är då man inser hur liten man är som oseende.
 Så känner jag mig och det är lite likt....
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0