Att tänka som man alltid gjort gör att man agerar utifrån gamla vanor. Man bara gör som man alltid gjort. Ibland (rätt ofta) behöver man skaka om sig själv och se sig själv lite utifrån. 

Det är tänkvärt och så nyttigt. Men svårt. 

Nyheterna verkar ha torka, det man hittar känns som om man redan läst flera gånger, så jag har läst en del i facktidningar och forum kring hästträning. Känns som om jag är på rätt spår. 

Snart nyår. Nytt år, jag undrar om det blir ett vettigt år. Det är ju valår. Jag måste erkänna att jag är tveksam. Pajkastandet. Maktkampen. Det verkar vara det som är fokus. Bra värderingar inom politiken känns avlägset, här i Sverige och i världen. 

Det har fått effekter tycker jag bland människor. Ärlighet och att hålla löften är ovanligt. Det har blivit fasad och yta. Lögner en vardag och rätt accepterat. 

Jo då, jag vet att jag är en människa och alltså i det är en av alla. Och visst är det så. Jag säger inte att jag är någon helig Birgitta eller så. Jag bara reflekterar. 

Har de sista veckorna träffat människor som sliter med vardag och sig själv. Det ger perspektiv och hopp. Och kanske är det så. Att när vi lyssnar på andra, ser på riktigt. Kanske är det då hoppet finns om framtiden. När vi hjälper varandra som det äkta blir verkligt. 

Kanske sprids det hela vägen till politiken? 

Det vore ju magiskt. Jag gillar tanken på det. :) Men å andra sidan just nu, sedan i fredags, är jag så himla glad över ett besked att magi känns väldigt närvarande. 

Jag blir kanske luttrad igen, säkert nedtagen från mitt lilla rosa moln men det gör inget.