Alldeles för länge sedan.... Igen.

Nåväl. Bus är numer valack! Den känslan jag har nu, att han är min att vi har framtiden för oss. Det är stort. Att jag sedan som grädde på moset står på ett stall med bra miljö och tänk är härligt. Dessutom är Kerstin verkligen en underbar kvinna som jag ser upp till och får fråga hundra dumma frågor till utan att hon verkar tycka att jag är för jobbig. Längtar till lite barmark.

För övrigt är det turbulent på jobbet och det är spännande. Nästa vecka blir det Norrköping och Stockholm. Kul att flaxa lite.

Hemma väntar vi på kaminen och under tiden tog Lovisa tag i vårt kök. Det kräver fiffiga lösningar i litet hus och Lovisa är fiffig kan jag lova.

Jag har otroligt mycket i huvudet och en massa känslor jag behöver komma till sans med, kan bara konstatera att livet är komplicerat.

Nu är det sovdags.