Vi och hela världen

Vi har idag varit på auktion. Träffade Robert, det är alltid lika trevligt att ses. Han ropade hej vilt och vi hade riktigt trevligt. Träffade Karin också och vi hann prata lite. En snygg matta till Sara blev resultatet av vår utflykt. 

Fixade i stallet när vi kom hem och det är kallt! Mocka mat vatten och borsta, tur att Misa kommer hem. Tidiga mornar och insläpp på kvällar. Det var länge sedan jag hade sånt passande. 

Vi åt mat och jag har funderat på något vi pratade om i bilen. I media blir vi uppmanade att hjälpa till för offer i Filippinerna eller Syrien under katastrofer eller stödja Cancerfonden under oktober. Flera saker som för övrigt är självklart och viktigt att stödja. 

Det jag funderar på och som vi diskuterade är att tex de saker som vi också borde engagera oss i typ hemlösa blir inte uppmärksammade på samma sätt. Jag menar att i Sverige har vi hemlösa, barn som utsätts för våld, kvinnor som misshandlas och så vidare. Kanske borde media, butiker och vi alla uppmärksamma detta kontinuerligt och större? Alltså också. 

Snart är det jul och då är det verkligen tufft för hemlösa, kvinnor utsätts och barn upplever fruktansvärda familjesituationer. Då är det naturligt att tänka extra på dem, precis som vi gör med offer för krig och katastrofer. Men hemlösa har aldrig ett hem och familjer är trasiga alla dagar. 

Avslutar med att klargöra igen så ingen missförstår. Självklart ska vi hjälpa till vid katastrofer. Det är ett bra iniativ med bröstcancer-galan i oktober. Och jo. Jag FATTAR att cancer finns alla dagar att folket i Filippinerna och på andra platser har en låååång väg till helhet. Dock är det så att om ett tag läggs det i glömska till nya katastrofer och minskat nyhetsvärde. Det är då jag tänker att vi kan varva med att påminnas om det som sker precis utanför dörren. 

Jag tror att det är av godo att påminnas om att det är inte där borta det är hemskt utan det finns nära. Man kan inte slå ifrån sig. Det är viktigt att prata om och att dels uppskatta det man har och göra gott för andra. 

Det försvinner inte bara för att vi blundar     . 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0