Tänk om

Jag läser om kriget i Afrika. Jag blir helt beklämd. Jag skäms över att jag funderar på OM jag ska äta och vad jag kan vara sugen på. Jag skakar på huvudet åt min nu i verklighetens ljus fåniga önskan om att ha ordning i lådorna. 

Det är ju så, att just nu, springer folk för sina liv. Det är tonåringar som borde fundera på kärlek, musik och mode, som sitter hopkurade för att få skydd. Kärlek musik och mode är det sista de tänker på. De är helt berövade på sin oskuldsfulla ungdom. Det är föräldrar som vill skydda sina barn och som istället för att läsagodnatt saga ber en bön om en morgondag. 

Jo då. Jag VET, det är sånt här som pågår varje dag och hela tiden. Jag har tidigare skrivit om hur luttrade vi blivit att vi knappt reagerar. Och jag fattar att man/jag inte kan rädda alla. Självklart förstår jag att det är komplicerat. 
Men ändå. 

Fan jag verkligen önskar att det inte vore så här. 

Att inga barn far illa. Att inga tonåringar behöver oroa sig för att överleva. Att inga vuxna ska behöva känna ångest över sin generations dåliga politiska beslut. Att inga gamla ska behöva stå inför det faktum att de kanske överlever sina barnbarn. 

I Sverige har vi det. Tryggheten. Stabiliteten. Möjligheterna. 

För det är så det borde vara. Allt annat är egentligen otänkbart. 




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0