Köpte vin på vägen hem och lagade sedan god middag med karré och sallad. Tog fram lite lösgodis och kollar tv. Min fina dotter konfiskerade datorn så tv får duga. Men hon kompenserar med att lägga ner nya säsonger av house och suv så jag är mer än nöjd. 

Har för några dagar sedan startat en ny blogg som jag bara gett tillgång till två personer. Den är min och de som får läsa är mitt bollplank. Det ger extremt mycket att få skriva ocensurerat. 

Sitter nu ute och slås av den fantastiska miljö jag lever i, jag är oerhört glad över den återhämtning jag hittar här.

Det blir tidigt i säng för imorgon är det inspiration för nästa års tävlingar med Bus. På eftermiddagen blir det lite kalas för en härlig tjej. 

Söndag kommer bjuda på trevligt sällskap som jag ser fram mot, sedan ska jag träffa Sara och avslutar med att sova borta för att vara närmre mötet som börjar min nästa vecka. En vecka som jag vet blir tuffare än den jag har bakom mig. 

Självklart laddar jag med min finaste Bus, då klarar jag ju allt! 

Tänk om länken till en försvunnen person visar sig vara en kvinna med skyddad identitet. 

Tänk om den politiska artikeln visar sig komma från en rasistisk organisation som given makten faktiskt får konsekvenser i ditt liv. 

Tänk om personen du bedyrat evig kärlek efter tjugo minuters relation, du pratar om för alltid, världens bästa, gå genom eld och vatten... och så visar det sig att det tar slut om ytterligare en kvart. 

Tänk när relationen är slut och du drar hela ert brake up på nätet, så inser du att ni har barn ihop och faktiskt borde se till barnets bästa. 

Tänk att festen du är på eller ditt uttryck för din egen osäkerhet resulterar i bilder som faktiskt kan kosta dig relationer, vänner och jobb i framtiden. 

Det finns många fler saker men ni kan säkert tänka själv - jag menar, hur svårt kan det vara? 

Just nu är det rörigt på jobbet och återhämtning i stallet är så viktig tid. 

Jag har den bästa och finaste hästen!!! 

Jag vill ha ett samhälle som bryr sig om äldre. Jag vill leva bland människor som tycker att alla duger. Jag tycker det är självklart att man får känna kärlek till samma kön och från olika samhällsklasser och länder. Att skolan och våra barns framtid är en prioritet är väl grundläggande för allas vår framtid? Att ingen ska känna sig utsatt på något sätt vid något tillfälle är väl något alla borde sträva efter? Jag önskar ett land där vi inte exkluderar andra. Att vänlighet är naturligt. Att misstänksamhet byts ut mot nyfikenhet. 

En plats där det inte är vi och dom utan bara vi - vi folket som jobbar hårt för att alla ska få en chans. Där vi tillrättavisar, alltså visar till rätta de som halkar gör fel och tänker tokigt. Oavsett det gäller pengar lagar makt invandring jobb kärlek boende eller vad det nu är. 

En plats med förståelse och värme. 

Hur svårt kan det vara?  ekar det i mitt huvud.... När jag plötsligt förstår - det är enkelt. Skitenkelt. 

Det enda som gör det svårt är människorna. Och det är ju vi som ska rösta....

Jag tror att alla vill ha det jag beskriver - men när det är upp till bevis blir det svårt för misstänksamhet och missunnsamhet är starkare drivkrafter än mycket annat. Det har blivit ett tecken på svaghet att vara snäll, omsorgsfull och vänlig och ingen vill vara svag. 

Valet blir svårt för mig. Ser inget parti som tänker som jag. Alls. 

Det sista året har jag börjat med en grundlig utgrävning av mig själv. Jag gör det för att jag som person behöver och gillar när jag får ihop saker och det är endast då min magkänsla blir helt tyst. 

Ett led i detta grävande är att med inblandade och utomstående få bitar som ger en helhet. Jag tror benhårt på att säga saker som de är och att framförallt se saker som de är blir helt avgörande för att få ihop bitar. 

Saker man varit med om och gjort är det som gör oss till de människor vi blir. 

Jag har skickat brev och mail till personer som kan sitta på bitar av nyckeln jag behöver till förståelse. 

Det tar tid och jag är otålig, en del verkar inte vilja svara - något som bara får min magkänsla att säga mig att det är värt att gräva än mer i. 

Vissa bitar har jag fått och det är fantastiskt spännande och roligt att få ihop saker. Allt jag uppräcker är inte vare sig smickrande eller trevligt men sant och sanningen är väldigt lätt att ta. 

Jag är glad och stolt över den person jag blivit - jag vill veta mer och jag kommer inte ge upp. För ge upp har aldrig funnits som alternativ i mitt liv. 

Kom hem idag och insåg att de skrattar åt mig... 

Nu är det ju valtider och jag har tänkt att jag ska göra ett genomtänkt val. Det är inte helt lätt.

För det första är det en evinnerlilg pajkastning och sandlåtementalitet i debatterna och det gör ju att man har svårt att få någon som helst inblick i vad de egentligen tycker och står för - ja, förutom att de tycker att de är alla andras fel och brister som gör att allt är/kommer bli skit.

Igår tänkte jag extra mycket på vad jag vill.

 

Jag tycker att kvinnor ska slippa bli omskurna och jag tycker att kvinnor ska få lika lön för lika arbete - såååååååå jag är väl FI anhängare då?

Jag tycker att det ska löna sig att arbeta hårt och jag tycker att det ska finnas en möjlighet att bli rik - sååååå jag är väl moderat?

Jag tycker att miljön är oerhört viktigt och jag anser att vi måste aktivt och hela tiden jobba för att påverka vår närmiljö och hela vägen ut i Europa - såååå jag är väl miljöpartist då?

Jag anser att alla människor är värda en andra chans, att vi ska ha ett öppet samhälle för våra invandrare och jag tycker att vårt välfärdssamhälle är viktigt och att ingen ska svälta - såååå jag är väl vänsterpartist då?

Jag  anser att integrationsfrågan är viktig och att det är viktigt att diskutera hur vi tar mot våra nyanlända i Sverige - sååå jag är väl SD:are då?

Jag tycker att maten är viktig och våra bönder behöver ha betalt för det jobb de verkligen gör - sååååå jag är väl centerpartist då?

Jag tycker att moral och etik är viktigt och att leva efter någon form av rättsnöre - såååå jag är väl KD:are då?

Jag anser att vi behöver skapa fler jobb och låta vår välfärd blomstra sååååå jag är väl Sosse då?

Jag tycker att det är 2014 och då finns det mesta online och då är det inte hela världen att ladda ner en film eller en låt - såååå jag är väl Piratpartist då? 

 

Men jag uppskattar en man som öppnar dörren för mig och tycker att det finns skillnader mellan män och kvinnor som jag gillar och vill behålla.

Men jag tycker att de som har gott om pengar ska dra ett större lass och att det finns gränser för svågerpolitik och de som skor sig för egen vinning.

Men jag tycker också att det spelar föga roll vad vi sitter i EU och tänker när Asien och USA påverkar så mycket mer.

Men jag tycker också att folk får stå till svars för sina val och jag tycker att det är bedrövligt när folk går hemma och gör ingenting utan lever på bidrag.

Men jag tycker också att vi självklart ska ta emot invandrare och alla människor som vill komma hit - jag kan inte se vart Sverige börjar eller när något blev mitt......jag tycker vi är människor och hjälps åt.

Men jag tycker också att lite skit rensar magen så det är väl inte så farligt kring maten i Sverige och faktiskt så har bönder ett fritt jobb med massa härlig tid med djur så det får nog så de klarar sig.

Men jag tycker också att kyrkan är förlegad och vi behöver landa i 2000-talet hela vägen.

Men jag tycker också att fler jobb kommer om fler tar lite jäkla ansvar och inte låter storebror bestämma allt.

Men jag tycker också att det är självklart att de som jobbar med musik, film och annat kulturellt ska få betalt för sitt jobb så jag kan se att vi behöver betala för det.

 

Som ni ser - det är inte helt lätt för mig - jag vacklar lite för det känns inte glasklart. Jag blir förundrad när jag hör alla politiskt aktiva som med stor säkerhet kastar ur sig sanningar och självklarheter - hur fan har de kommit på hur de ska rösta???

Det kommer bli spännande den 14/9 och det enda som är säkert just nu är ATT jag ska rösta.

 

 

 

Tankar är något som det varit mycket av ett tag. Antagligen är det det oundvikligt   annalkande hösten som gör det, men reflektioner sker. Den av sommarvärmen beslöjade lättjan drar med kyligare vindar iväg och kvar blir verkligheten. 

Å andra sidan, hösten med vackra färger, hög klar luft är inte dum den heller. 

Men faktiskt, jag tänker klarare. Sedan tänker jag mycket, men det beror nog mest på att jag håller mig för mig själv mest. Tröttheten av två år utan riktig vila är påtaglig. 

Jag har tänkt på hur svårt det är för många att säga saker. Sanningen är tydligen alltid svårare än lögnen. Det raka alltid mer komplicerat än det underliggande och dolda. 

Jag tror att i smått och stort är det just där sveken föds. 

Jag känner styrka i att jag funnit en vän som jag delar mer än jag visste med. Jag finner lugn i att få vara ensam och ifred. Jag känner glädje över de vänner jag har som är äkta. Jag har otrolig stolthet över mina otroliga barn. Det pirrar av glädje över framstegen med hästen. 

Sedan är jag inte mer än människa så jag önskar ibland att det kunde bli en snabb kosmisk rättvisa - men det kommer. Det är jag övertygad om. 

Tog det sedan lugnt och fixade efter kaoset som blir och var riktigt glad över att vi hade trevligt igår. Hoppas de kommer tillbaka och då ska jag vara mer utvilad än nu. 

Gick ner till finaste Bus och red ut en timme. Han är så jäkla fantastisk!!! Gjorde precis det jag bad, rätt igenom en stor vattenpöl, förbi och över diken och galopp i bra tempo. Stora framsteg idag, vi börjar verkligen bli ett team. 

Nästa sommar skulle det kunna bli någon form av tävling. Mycket social träning kvar men kanske :)

Gjorde mat och tog ett glas vin med filmen Hungerspelen. Bra film faktiskt. 

Nyss kom grannflickan, hon hade fått ridstövlar. Hon var väldigt uppspelt och pratade om massor av saker. Helt plötsligt utbrister hon: när jag  ser ett getingbo, då får jag knottror på kinden! Va? sa jag, hur menar du? Hon tittar på mig med en lite nästan uppgiven blick som för att visa hur trög hon tycker jag är... Men du - hon släpper ut bägge armarna - SÅ rädd blir jag, så jag får knottror!!!!

Skön tjej :)

Nu blir det slutet av filmen sedan sängen och mer film. Ingen aning om hur jag ska orka en vecka till men det går nog. Med massa Bustid så finns det inget som tar mig. 

Malin har en hund - stor sådan, det är en Pyrenée. När vi skull byta hage på resten av hästarna så stod Malins hund vid Pysen här på gården och ja - det är mycket hund!! 

Sara blev kvar men idag körde jag henne till tåget. Hela dagen har jag vilat och somnade till en film. 

Satt sedan ute och filosoferade med lite kaffe. 

Nu kommer strax gäster och jag ska kanske kliva i lite kläder. 

På fredag är det inflyttningsfest och jag hade ett brev i lådan idag. Så det blir fest på fredag - jag är väldigt hedrad! 

Har funderat och låtit tankarna vandra fritt. Det har varit väldigt skönt kan jag säga. 

En sak jag tänkt på är hur människor som gör dåliga saker för en påverkar. Mycket handlar det naturligtvis om hur man tillåter det att påverka men vissa saker sätter spår. 

Hämnd är ofta en ganska naturlig känsla men också något som tar energi. Att förlåta tror jag är en förklädnad för att man undertrycker det man egentligen känner och det tror jag bara skapar smärta. Likgiltighet är då man är färdig med det onda. 

Personligen blandar jag nog alla tre, för ibland behöver kanske högre makter lite hjälp. 

Satt och gjorde inget alls men bestämde mig för att trotsa värmen och gå ut och gå. Gick 7 km och höll mitt mål på 10 min/km. Att gå och bara höra naturen är häftigt. Att tystnad kan vara så ljudlig!  Tankar som vandrar och man liksom kommer till klarhet. Svettig som fan blev jag. Åt mat och vilade till en film. 

Gick sedan ner och träffade fina fina Bus. Red i 30 min och det hade blivit längre om inte flugor och broms varit så intensiva. Men vi var svettiga bägge två när vi kom tillbaka. 

Nu har jag skickat ett mail som är resultatet av tankarna på promenaden. Jag hoppas att det blir det svar jag vill/önskar/behöver. 

Sängen film och lugnet lockar nu, jag är ganska trött. Men också fylld av en bra känsla. Jag har laddat ner en ny app till ridningen som jag ska prova imorgon tror jag. 

Måste få avsluta med att igen säga hur oerhört stor värme jag känner för min häst. Säkert fånigt märkligt och löjligt i mångas ögon men det skiter jag i. Han är helt fantastisk och jag kan ärligt säga att vi är nära varandra på ett sätt som jag önskar att alla fick uppleva. 

Han är mer varsam, kärleksfull och äkta mot mig än jag någonsin upplevt av människor. Kanske i och för sig säger mer om de jag mött......

   En fantastikt bra tjej, föredetta arbetskamrat och med bonusen av att vara skåning inspirerade mig till att skriva om mat. Eller var det om hetsen kring vårt utseende? Eller var det om vår tids snabba genvägar?

 

Jag gillar mat - verkligen gillar mat. God mat. Vällagad mat.

Visst kan jag vräka i mig snabbmat och halvfabrikat - men ärligt talat - det är sällan.

 

Det jag däremot ser när jag handlar, när jag pratar med vänner eller noterar i lunchrummet är att folk vräker generellt i sig skit och faktiskt - det blir så jävla paradoxalt för att de flesta är människor som tränar,  är mån om sitt utseende och faktiskt bryr sig.

 

Man äter lättprodukter men är det någon som faktiskt tittar på vad de innehåller??? Vi verkar bara titta på fetthalt...

Få tittar på sockerhalt och om det nu är så att man gör det så väljer man sockerfritt men är det då någon som tittar på vad de ersatt sockret med?

 

När det gäller träning så är det också så att innan man tränar då måste man skaffa de där chicka byxorna och de ergonomisk och anatomiskt utformade fina skorna. Man köper ett årsmedlemskap på gymmet för nu jäklar ska man komma i form. Man åker en och två gånger och hej och hå vad man är duktig nu. Man uppdaterar på face och läser på forum och kost och träning. Efter träningen öser man i sig vätskeersättning och man äter morotsstavar och sallad hela dagarna. Ersättning, bulk och proteiner som om det vore elitidrott.  Men vad är det gjort av? Varför kan man inte äta mat?

 

Man får lite träningsvärk och uteblir en gång och sedan står skorna och gapar tomt i hallen, kläderna ligger intryckta längst in i garederoben och gymkortet ligger långt bakom alla kvitton från McDonalds.

 

I min mening när det gäller riktig mat så är det mat lagad från grunden - då vet du vad det är i och du kan själv påverka salter, fetter och socker. Att använda "riktigt" grädde verkar väl givet för annars är det ju inte grädde - måste du ha så mycket och är det verkligen så att du måste äta så stora portioner? När det gäller smör så är det samma där - är det inte äkta så är det inte.

Att äta hälsosamt är inte så svårt - när det gäller vikt inte heller så komplicerat - intag minus utgift = resultat.

Snabbmat är just snabb - men du blir också snabbt hungrig igen - och det innehåller sjuka mängde salt.

 

Att läsa innehållet på vår mat är viktigt inte bara för fetthalt utan även vilka övriga ämnen som vi öser i oss - är det artificiellt så är det kemiskt framtaget och det känns ju rimligt att tro att det inte är bra i mängder. Att laga mat från grunden tar inte så lång tid. 30-45 min. Det är väl en ganska liten tid om man tänker att det spar många år i livskvalité?

 

Som jag började - jag syndar också eller tar genvägar - absolut. Jag är inte bättre än andra. Jag bara reflekterar över att vi gör så märkliga val i jakten på vad det nu är vi jagar. Vi bryr oss uppenbarligen bara om utsidan och hur vi ser ut innuti skiter vi i.

 

 

 

 

Idag var det dags!

Jag har tränat lite,sista tiden och jag ska erkänna att jag var tveksam på om jag skulle orka. Inte så kul att bli omsprungen av små barn. Jag har haft (mar)drömmar om att jag faller och försökt göra planer för mitt testamente om lungorna skulle ge upp men lugnat mig med att det finns medicinskt utbildar folk på plats. När vi väntade på uppvärmningen ser jag ambulansen och ska just andas ut när jag ser skylten. Kändes inte så hoppfullt att bli "räddad" av den. 

När starten gick och vi började springa hände det något. Folket, regnet med den nu fantastiskt syresätta luften gjorde att vi sprang med hyfsat lätta steg!

Vi kom i mål och faktiskt - jag sprang hela vägen. Inte långt men jag gjorde det. 

Både jag och A var riktigt nöjda och personligen fick jag en känsla av mersmak. 

Tack A för att du släpade runt tanten och tack Jennie, Jossan och Janne för stödet! Ett speciellt tack till fina Sebastian som fick igång mig att springa. Det hade aldrig gått utan er. 

På vägen hem stod det 12 kor mitt i vägen! Så jag fick mota in dem och ringa runt. Bonden kom och nu är jag äntligen hemma. Blir macka i sängen och film! 

Jag har ofta känt mig annorlunda - tänker inte alltid som andra och har ofta lite otur när jag tänker. Ibland ser jag hur andra tittar på mig när jag säger eller gör något - det har fått mig att försöka tänka till och passa in - men det är svårt - för jag är nog lite annorlunda slog det mig.

Att så prata med sig själv - att oftast vilja vara ensam - att inte kunna låta saker passera utan att jag måste säga vad jag tänker och tycker - prata för fort och för högt och för mycket - att alltid ha bråttom - att vara så kategorisk.

 

 

Ibland är det rätt jobbgit - ofta faktiskt. Men så idag slog det mig att det också är bra - exklusivt liksom.

 

 

 

 

Det har fått mig att fundera på vad många det är som uppenbarligen blundar för sanningen. 

Politiker, chefer och bara random Joe's som inte är beredda att ta konsekvenserna av sitt handlande. De förnekar sitt ansvar. Ställda mot väggen blir de aggressiva och slutligen förhandlar de. 

Alltid i syfte att inte stå till svars. 

Det är inte lätt, roligt eller vackert att ta ansvar för våra tillkortakommanden. Jag är precis likadan - det är ett mänskligt drag. Men man försöker och man lär av sina misstag. 

Men att aldrig vilja stå för den skit man skapar, att så totalt trampa på någon annan. Det är inte friskt. 

Jag hade en konversation idag med en person som uppenbarligen inte förstår. En person som nu i mer än 7 års tid av mitt liv och säkert mer än 30 av sitt eget förstört och fullständigt raserat. 

En person som aldrig verkar fundera på hur hans agerande påverkar. 

Min vackra dag i sällskap med grannflickan, där vi klättrat i träd, lagat mat, kollat Bamse och joggat slutar med en resa jag jobbar hårt med att avsluta. 

Ja, precis så har jag bott nu - idag är det ett år sedan jag flyttade in.

 

Det har varit ett ganska händelserikt år.

 

Under hösten när jag flyttat in kom kylan sakta men säkert. I oktober fick jag en fantastisk present - Bus kom till gården och det gjorde en värld av skillnad på många plan. Hela hösten och vintern var jag ute och gick och gick och gick med honom. Vart efter vintern avancerade insåg jag att det här med tätning och isolering är en aning bristvara. Som tur är gillar jag kyla så det gick bra, jag lagade mat som gjordes i ugnen och jag tände ljus i långa banor.

 

Våren kom och jag gjorde något jag aldrig gjort förr - jag red in en unghäst. Det är svårt när man inte vet vad man gör riktigt men det har gått bra, riktigt bra. Jag har litat på min magkänsla. Den säger mycket om många saker och många personer.

Under året har jag också haft fester, det har varit folk liggande i varje rum, på golvet och på madrass i hallen. Det har varit middagar med familj en studentmottagning och oräkneliga grillkvällar med olika människor.

 

 

Det har skrattats högt i mitt hus - det har varit små barn som legat på golvet - lite större barn som suttit i soffan med en skål godis eller hjälpt mig vid spisen  - det har varit hundar och fladdermöss inne och hela året trivs skogsmusen i mina väggar.

Jag har också suttit själv - med tv som enda sällskap - jag har vaknat mitt i natten av åska och ösregn så jag inte vågat ligga kvar på övervåningen. Pratat med mig själv och hästen. Jag har gråtit floder, skrikit och förbannat orättvisor och annan smärta. Suttit ute på trappen och bara lyssnat på tystnaden. Gått många mil med musik i mina öron.

 

Men framför allt så har jag träffat någon det här året - jag har träffat en person som är intressant, lugn och riktigt trevlig att umgås med - jag har letat länge efter den personen och här - ute i skogen, någonstans under året så hittade jag - mig själv.

Jag ser fram mot ett nytt år med massor av tid med just mig själv :)