Man kan vara och göra bra saker för sig själv och andra - och ännu mer sällan gör då andra gott för dig. Det är fantastiskt. 

Jag har dessutom sovit illa som fasen så det är lite så där. 

Idag tänker jag på många saker, så jag väljer att beskriva några saker: 

Eldsjälsgala på tv, bra iniativ men kan inte låta bli att fundera på alla de som lever och verkar i det tysta. 

Mia på Grötö igår. Marie Göransson, otroligt klok kvinna. Man kan bara önska sig sådan klokskap. 

P3 och Morgonpasset, programmet jag ratat och nu följer. De har liksom mognat. 

Att göra rätt, vare sig det är för din del eller som styrande i ett land. Det är svårt och jag önskar att jakten på makt kunde förintas i stort och att yttre krav i det mindre perspektivet. 

Loreal, företaget som får böta för att deras produkter inte funkar. De är fan inte ensamma om det. Det är jag levande bevis på. 

Närhet, ett ord som har så stor betydelse och är så underskattat. 

Att vara föredöme, svårt att leva som man lär. Jag pratar på jobbet om vikten att vara snäll mot sig själv och att alla är unika. Peppar självförtroende som en pastor i frikyrkan. Öser superlativ och styrka till deltagare, kollegor och vänner. 

Träning, såg en bild häromdagen som gjorde mig sjukt sugen på att komma i form. Lite muskler vore inte fel...

Tatuering, idag tror jag att jag bestämde mig. Det blir talande och utmanande, en text som blir permanent. 

Sår som läker, det brukar kunna ta tid en del längre än andra. Jag har munsår och hoppas det går över fort. 

Jag menar, hela landet är i uppror, världens ögon riktade mot dem och alla vill veta hur det ska gå. Folket i landet lider och far illa. Mannen vaknar upp och känner sig hängig och tänker: nääää, jag får bli hemma idag. 

Typ, alltså ni får ta en paus här, jag är snorig i ena näsborren.....?

Det är klart att man kan bli sjuk, jag fattar det. Men på riktigt, under en revolution? Måste man inte lösa en förkylning på annat sätt då? 

Fast det är klart, det vet man ju hur det är när en man blir sjuk....

Så säger jag om alla dagar. Och menar det varje dag. För det är ju så; att varje dag är ny. Blir det en bra dag lägger man den på minnet och blir det en dålig dag lägger man den till handlingarna och glömmer den genast i förvissning om att det kommer en ny strax. 

Jag har inte fler goda dagar än andra eller dåliga. 

Det gör för mig alla fall för mig att jag tänker att just nu, just idag kommer inte tillbaka och då vill jag göra något bra av den här dagen. 

Det absolut värsta som kan hända oss alla är två ord. För sent. 

Det borde många tänka på tycker jag 

Men det är, åtminstone just nu, förändrat. Jag vill inte vara där. Vill absolut inte möta folk och att åka genom stan gör att jag ser folk, bilar och platser jag inte vill konfronteras med. 

Just nu står jag på en annan plats, tågstationen i Katrineholm, här är inte hemma heller. Vill inte vara här heller. 

Så, jag åker till min lilla stuga. Där är bara jag och mitt. Det är skönt. 

Fast jag ska erkänna, idag, på promenad med sonen genom ett sakta vårvaknande Stockholm, riktigt bra. Trafik, butiker, folk och myller. Väldigt nice. Mina som jag trodde döda drömmar om storstad vaknade. 

Los Angeles känns helt plötsligt möjligt som tanke. Dit vill jag snart känns det. New York... 

Japp mitt i all ensamhetsälskande pirrar lite önskan om puls :) 

Idag stannar Sverige kl 16, OS-hockey. Jag kommer inte titta. Vi pratade igår kring det här med OS igår och jag har ju uttryckt det tidigare. Det känns fel. Bygge för miljarder, hårt arbetande människor som slitit med svetten lackande i pannan som sedan inte får betalt. Politiska utspel och allt detta i ett land som till stor (hel) del styrs av maffian. Putin verkar i mina ögon inte helt sund. Det enda jag tänker är: varför? 

Här hemma i vårt eget land är det i valårets tecken inte bättre. Ordet skola är oavbrutet på tapeten. Självklart en viktig fråga i sig. Min åsikt är nog att det just nu har blivit en röstfiske fråga. Det gillar inte jag. 

McDonalds gör reklam där man uppmanar till lögner - fel på så många nivåer. 

På jobbet är det ett ganska högt spel kring vem som låter mest och i det får flest fördelar. Trist och energikrävande. 

I min egen krets är det skitsnack och en hel del spel i ljusskygghetens tecken. 

Skit på många nivåer och då fattar man ju att OS, Ryssland och globala frågor och lögner är svårt att påverka när det i min mening alltid börjar med dig och din spegelbild. 

Att vara god. Genuin. Mena väl. Det har blivit lite fult och dåligt. Det ställer inte jag upp på. Jag tänker ha vänliga veckan 52 veckor om året. Jag tänker bry mig om det och dem jag anser viktiga. 

Jag kan ryta ifrån och bli arg, ibland för sällan det gäller att välja sina fighter. 

Oj oj oj nu blev jag djup och lite filosofisk. Lätt att bli det när man sitter lätt mörbultad i benen med bra musik i öronen och värmen sakta återinträder i kroppen. 

Det ska bli fint väder i veckan - det innebär rida i massor. För nu är det ljust till 18!!! Jag hinner hem efter jobbet - riktig riktig lyx 

Att balansera kärlek omsorg och fostran med en fast hand är svårt. Det gäller att man inte tummar på det man vet är rätt men alltid med en kärleksfull avsikt. 

Jag har haft en diskussion med min mage och av en händelse satt jag och läste några gamla brev till lunchen idag. Jag insåg att det skrivna ordet när det kommer från hjärtat gäller. 

Jag läste också några listor jag gjort sista veckan och det fick mig att tänka. 

Det har hänt mycket och häromdagen fick jag sms av ett syskon som berörde. Idag vid middag fick jag information som fick mig att förstå att min känsla i magen var rätt. 

Nu är snart våren här, med fåglar som

sjunger, ljusa kvällar och löfte om sommar. Det känns bra. 

Idag avslutar jag med bilder som ofta kan säga mycket. Men icke att förglömma: handling är starkare än ord. 

Doften av hav är så otroligt härlig

Den bättre sidan av mig lätt suddig 

Sverige är fantastiskt men jag skulle gladeligen lämna given chansen 

Man får inte många men de finns alltid där 

God mat är fantastiskt 

Barn - allas framtid 

Tänk att även jag varit liten

En så himla vacker bild 

Livsglädje 

Snart sommar igen - jag ser fram mot det. 

Känns konstlat. Fel. 

Men minnen är ju viktiga och vårt samhälle idag bygger mycket på sociala medier och teknik. Jag måste bli bättre på det där. 

Att vi dokumenterar det vi gör är vedertaget och i onsdags fick jag och en av mina kollegor en riktigt bra ide. Jag har haft den i huvudet hela tiden och det är svindlande bra.....

Som de flesta idéer är det enkelt och uppenbart. Detta kan bli något riktigt bra. 

Allt i nyheter handlar om politik, OS och nyfödd prinsessa. Jag såg däremot ett intressant program om världsfattigdomen. De sista 100 åren har det hänt massor och det finns faktiskt hopp. Åtminstone enligt denne svenske forskare. Kina och Afrika som legat illa till har rest sig i stort inte småskaligt. 

Självklart är det ännu stor svält runt om i världen men jag blev lite glad över att förstå att det vi gör/gjort faktiskt gjort skillnad. 

Tänk då bara om korrupta idioter inte skodde sig. Om maffian kunde låta bli att utnyttja människor i nöd. Om maktgalna människor såg alla människors vackra värde och insåg att pengar makt och status inte gör en odödlig än mindre oskyldig. 

Fatta då vilken hastighet utvecklingen skulle ta? 

Just för en stund sedan insåg jag att det inte är söndag utan fredag! Skön känsla. Det har varit ett tufft 2013 och vilan är behövlig. Att gå här hemma i ridkläder, äta när jag blir sugen. Omålad och ganska sunkig. Jävligt rätt för mig. 

Jag stod och mockade idag i ett tomt stall med radion på och tankarna vandrade fritt. Hur mycket ska man lägga på sina tankar/åsikter? Hur viktigt är det att uttrycka allt? 

I slitet med boxarna, vattnet, maten och strö bestämde jag mig för att allt är viktigt om det känns rätt. Att hålla fast i något för principer eller om man inte riktigt minns varför man tyckte si eller så, då är det kanske inte värt. 

Gick sedan en prommis med lilla Tosca som jag passar, med blötsnö upp till anklarna och en liten hund som kryssade mellan snöhögar och vattenpölar gick tankarna till att oavsett hur mycket man tycker man har, oavsett hur tungt saker är - finns det de som har det värre. Tog sedan min hormonstinna häst på ytterligare promenad, nu började skorna ge vika för blötan men höll färgen för fostrans skull. 

Jag har lagat god mat och himmel vad härligt det är med god mat! Kalvgryta och bubbelvatten. Supergott! Satte mig under filt, kände hur värme började återkomma till kroppen och slumrade till. Semester när den är som bäst. 

Nyss gjorde jag kaffe och satte mig med listor, papper över tankar och saker jag skriver/skrivit. Det blir en stund med det nu. Imorgon hoppas jag på mer regn och värme så snön försvinner, då ska jag ta en riktig fight med Bus. Vi behöver bägge två bli riktigt sopslut och vi behöver tid. Med varandra :)

Varför har vi ens OS? Det som är mest framstående är politiska utspel. Mängder av miljarder till noll och ingen nytta och nu som Grande Finale: doping. 

Glädje enighet och prestationer är långt bort. Det äkta och det som kunde vara fina och imponerande är i sank sedan länge. 

Fy farao vad trist det är. 

Utvisning på alla som gör sporten ful och avsked till alla som ser OS som en möjlighet att göra politisk vinning. 

Tyvärr är det allt för många och allt för vanligt. Så OS har gjort sitt - i min mening. 

Men. 

En skola sa jag? Javisst och barnens föräldrar inte bara kör barnen till skolan näääädå de kör så långt det bara går. 

När jag åkte hem häromdagen och hade jobbat sent hade korpen, frisksportare, idrottare sin verksamhet igång. 

Det är idrottare det??! Att gå 50 meter är inte aktuellt. 

Vilka underbara förebilder för ungdomar och barn de är. Fy fan! 

Gaaaaaalet skönt att ligga kvar i sängen idag. Det passade extra bra för min häst har fått vårkänslor och attityd. Först började han härja med damerna och fick gå med en shettisvalack, men tonåring och någon tro om att han är hingst gav bråk. Så just nu går han själv. 

Jag tror han är lite sysslolös. 

Så idag fick han jobba. Först longering och sedan paus för att ta en prommis. Han har lite attityd. 

Det blir aktivitet i massor nu för att se om han kan gå med shettisen igen. 

Killen med attityd möter utvilad kvinna. Han kommer få jobba!  

Typiskt obra.... Ska sitta i soffan och hålla mig varm. Känner mig allt annat än laddad för onsdag. 

 Tur att det var ljust med fågelsång i morse och sol på dagen. Det är underbart. Såg förresten XXL's reklam. Bra att man vågar lite. Jag bara undrar vad som hänt om det varit en man som gick genom flygplatsen och sedan ut och kysste en annan man? Skulle det nu imponerade entouraget se lika happy ut? 

Eller är det så att de som gjort reklamen spelade på alla (läs flesta) mäns stereotypt våta dröm om två tjejer??? 

Inte vet jag. 

 

Jag fullkomligen älskar redaktionens svar på kommentaren! 

Jag bytte kanal men orden satt kvar. 

Jo, det är faktiskt väldigt sant. Att låta någon se hela dig - det är en gåva och en ynnest. Och nej, nu menar jag inte ordagrannt utan mer bildligt. Inget man gör till vem som, jo det finns det de som gör och är okej med det. Upp till var och en.

Själv gör jag det av princip inte det. Men jag gillade att det blev lite djup på melodifestivalen. 

Han pratar mycket, 6-åringar gör visst det. Jag hade glömt hur mycket.... Vi kom hem och han släppte kläder i hallen som alla barn tycks göra och sedan var det ös. 

Han är lite förtjust i mig och hade fixat blommor och present. Man bokstavligen smälter när en 6-årings förväntansfulla ögon tittar på en. 

Vi matade hästar, för A hade köpt ett vackert äpple till Bus - han vet precis hur man charmar mig. Vi lagade mat och A tände ljus för det är spännande med eld. 

Kollade Disneyfilmer och åt godis. Kom i säng med dator och ytterligare film. Halv 11 sov han. 

Kvart över 5!!!! vaknade han. Tack. Fint. Då vet jag. Tack gode Gud för iPhone som gav andrum tills batteriet dog alla fall. 

Massa nya ord som bubblar :-) 

Såg möjligheten att sova flyga iväg och gjorde frukost. När vi kollar nyheter utbrister han: Barack Obama är mäktigare än kungen!! Och jo så är det ju - killen är påläst. 

Vi tittade på bröderna Fluff och skurken kommer i bild - då ler A och säger: han är ett jävla herke! När jag ska rätta honom inser jag att det där är mina ord 😇

Vi gick till stallet, mocka rida och borsta. Tungt arbete. 

Ett par pannkakor i magen sedan var det dags att återbörda A till föräldrar. 

Det var en mycket trött kille i bilen, ögon som hängde och tystare vart efter kilometerna löpte. 

Kom hem och fixade mer kring hästarna men vädret satte stopp. Damp ner i soffan och har dvalat här tills nu. 

Jag gissar att A sov middag och har svurit en del hemma. 

Han är fantastisk och även om jag tog helt slut hoppas jag att vi gör om det igen. 

Äpple till Bus

Finaste dörrskylten 

Igår hittade jag det här, i Katrineholmskuriren. Känns ju lite (läs mycket) oroande för mig. 

Jag har redan ett minus 7.50 i närsynthet. När jag är utan linser ligger jag med mobilen vid näsroten... Jag rör mig i huset på natten på bara minne och känsel. På jobbet har jag en stoooor skärm tillkopplad till min laptop. 

Jag lär få skaffa förstoringsglas. 

Idag har jag fladdrat i mina tankar och det som fastnat är skolorna som det pratades om på tv i morse. Jag är kluven kring resonemanget. Får återkomma i det om jag orkar. 

Har de sista dagarna börjat läsa tidningar från olika orter i Sverige, väldigt intressant att se vad som händer lokalt runt om i landet. Idag läste jag norbottenskuriren. Journalisterna skriver lite hemtrevligt, varmt och man nästan känner gungandet i orden. Eller så är det jag som får en massa floskler i huvudet och läser orden med en illa härmad dialekt. Jag vet inte. Men det som sker långt upp i norr skiljer sig inte så stort från det här nere. 

Jag ska djupdyka mer imorgon och se om jag hittar något kul. 

Mina deltagare gör stora framsteg och jag känner att resultatet kommer bli bra :) 

Varje vecka gör jag en resa och resor i alla former är bra. Jag brukar alltid behöva egentid efter för att smälta intrycken. Ibland vill jag berätta för någon om vad jag upplevt och det Bus jag går till. Nu när det inte längre är becksvart kl 4 finns chans till hästtid på veckorna med - underbart! 

Imorgon är det dags igen. 

Nu har jag under de senaste åren haft en tunn silverkedja runt halsen. Det tog tid att vänja sig. Visst jag vaknade ibland på natten av att kedjan låg mot strupen och då fick jag svårt att andas. Men den blev en del av mig. 

För ett par veckor sedan gick kedjan av, som ett omen visade det sig, och jag la den åt sidan. Men nu har något konstigt hänt: jag känner det som om något fattas och som om kedjan hela tiden ligger mot strupen. Jag går ofta och tar mig mot halsen med känsla av att jag inte får luft. Vaknar på natten med en konstig känsla. Fantomkänsla verkligen. Men jag har bestämt mig för att jag måste köpa ny kedja, den fattas verkligen. 

Konstigt va? 

På väg hem pratade Ahmed och gänget om vad de tänker på. Ahmed är alltid bra och jag gillar hans sätt att prata. En av de andra (missade vem) pratade om Jesper Spendrup som uttalat sig om kvinnor på styrelseposter. Vilken kille (gubbe)!! Han menade att historiskt har kvinnor inte intresserat sig för företagande.Nähä? Kanske har de fött barn och inte haft samma möjligheter men jag vet inte. Jesper menade också att det beror på att det idag inte finns kompetenta kvinnor som gör att det ännu är lågt antal kvinnor på styrelseposter. Aha!!! Vad bra att han ville klargöra det. Det är ju jättedumt att vi försöker utveckla oss och sträva framåt när vi kan stanna i förlegade tider och riktigt gnida in de stereotypa rollerna. Kompetens sitter i könet. 

Helt plötsligt blev många saker klarare för mig: att lönegapet mellan kvinnor och män i samma positioner är gigantiskt, att killar fortfarande ses som kungar när de legat runt medan kvinnor ses som madrasser, att kvinnor måste tänka på hur de klär sig för att inte lura män till att de vill ha sex utan samtycke och så vidare. 

Det handlar om att kvinnor är korkade. 

Precis som människor från u-länder är mer kriminella, inte tar hand om sina barn, är terrorister och hedersmördar sina döttrar om de har en egen tanke eller önskan om sitt liv. 

Ja ja ja, fan vad glasklart allt blev nu. 

Det är så lätt att säga att man ska göra si eller så. Att man ska förändra eller förbättrar något men att verkligen göra det inte lika lätt. 

Jag är så förbannat trött, har sovit fantastiskt i natt dessutom somnade jag i bra tid, så min dotter tyckte nog att jag var tråkig.  Men jag är - slut. 

Film i sängen ikväll kanske?

Solen kom kort igår! Underbart!

Har suttit och hittat lite citat och här är dem och vad de betyder för mig, just nu. 

Lyssnar på musik hela tiden speciellt i bilen. Jag tänker bra när jag kör, diskar och duschar och tänker gör jag. Massor. 

Den sista tiden har det varit mycket som kastat runt tillvaron och det jag tänkt mycket på är vad som egentligen är stabilt. Vad man verkligen kan veta och lita på. 

Det är svårt för det mesta i livet ändras. Mycket måste man kämpa hårt för och det är ju värt det naturligtvis men mitt i allt som sliter och känns osäkert är det bra med saker man verkligen vet. 

När jag nu funderat så kommer det mest fantastiska upp. Mina barn. Jag älskar dem så högt. Som mamma rannsakar jag mig själv ofta ofta. Ställer frågor till mig själv om jag gjort rätt, om jag borde mer si eller så. Mindre det ena eller andra. 

Jag har brustit, svurit, varit alldeles för mycket curlingmamma, sagt saker jag inte borde. Listan med missar är lång och det har jag skrivit kring här förr. 

Jag är alltid orolig att mina barn ska tycka att jag inte funnits för dem, att de om några år sitter och gråter hos en psykolog för att de blivit skadade i sin barndom att det gör att de som vuxna får problem. 

För det är ju så, att tiden med barn är som livet självt, det går inte i repris. Man får bara en tagning. 

Jag är verkligen stolt över mina barn, kan fortfarande känna samma förundran över att dessa fantastiska varelser är mina. Det bästa med dem bägge är att de är människor med allt vad det innebär. Bråkiga, glada, besvärliga, konstiga, arga, lyckliga ja allt som gör varje person unik. Dessutom ger de mig stabilitet. Jag vet att jag kan lita på dem och att de finns där. Ibland får jag sms som bilderna här nedanför visar. Då gråter jag alltid. Av lycka. 

När jag vaknade var jag som sagt trött och har förmodligen baciller som är blyga för det blir inget men jag är så slut. Det kommer krävas en del av mig. 

Åkte från jobbet och träffade underbara Sara, hon skulle till Norge men vi hann säga hej. Det har regnat under eftermiddagen men på väg hem kylde det på och det blev blötsnö. Moddigt och halt så in i helvete. Hur jag tar mig till Norrköping kl 7 imorgon är ett lotto. Kombon med dåligt väglag och trötthet är väl inte kanon. Jag förlitar mig på min lilla Kuga...

Men mitt i all trötthet, skitvädret och annat så finns det ljusglimtar. När jag kom till jobbet hade jag ett mail som värmde. Det gjorde skillnad idag. 

En helt annan sak: frågesport på tv.... Jag kan fan allt här i soffan. Om jag vore där.... Man undrar men förmodligen hade jag fått blackout. Som alla andra. 

Bortsett de som av sjukdom blir fet och nu menar jag inte mulliga, tjocka utan feta. 

Att skola, barnavårdscentral, vänner, bekanta och släkt inte tar sitt ansvar är sjukt. Föräldrar till dessa barn borde definitivt utredas av soc. Det är barnmisshandel och alla runt dessa barn är skyldiga. Att beröva barn rätten att njuta av god mat är sjukt. Och jo ta mig fan!!! God mat måste inte vara fet mat. Ge föräldrarna böter, ta barnen ifrån dem. Hjälp dessa barn. De borde släppa sina jävla mobiler, sluta sin vidriga egotripp och ta hand om och ta ansvar för sina barn. Det finns inga ursäkter. Alls. Jag har två barn och de är och har aldrig blivit feta. Säg nu för i helvete inte att det beror på att jag är genetiskt smal eller att det beror på något annat fånigt bortförklarande. Jag lever dugligt sunt, rör mig och har så alltid gjort. Kontinuerligt. Inte då och då med jojobantning. 

Det andra som gör mig mindre arg men otroligt rädd är abortfrågan som rullar upp över Europa. Det är upprörande och förlegat att tänka så här. Kvinnors rätt känns helt plötsligt inte självklar. Det känns väldigt bakåtsträvande. 

Man skulle kunna avfärda det men min mage, som är ett raffinerat verktyg, säger mig att det är något oroligt på väg - dags att agera tror jag. 

Annars är risken att vi vaknar en dag och livet fallit så där en 150 år bakåt i tiden....

Idag har vi stor frukost på jobbet. Säsongsutbildningeb bjuder på buffé. 

Nu på nyheterna ska de prata om gastric bypass jag ska lyssna för här har hagen del åsikter. 

Det stora idag är invigning och det liknande fjortisdrama som spelar upp under OS-invigningen i Sotji.

Man får ju försöka hänga med lite så man inte gör bort sig. 

Godmorgon! 

Idag satt jag i tankar på vägen till jobbet och när jag helt plötsligt ser skylt mot Kimstad inser jag att jag åkt förbi Norrköping..... Gruppen jag har är bra, ganska självgående så jag har hunnit rodda inför att vi har öppet hus på lördag och japp - jag jobbar. 

Kom hem sent, tog en tallrik fil och satte mig en stund. Gick ner till stallet och mockade lite för att rensa huvudet lite. Gick till finaste Bus och satte näsan i hans hals. Det var så himla skönt. 

För att ett skratt förlänger livet 

För att jag så gäääärna vill ha en

För att ett brev kan betyda så mycket

För att jag gör mig bäst bakom brillor 

För att jag är en jävel på att stycka

För att jag borstar som fan 

För att han är så fin! (Och min!!)

För att jag älskar kaffe

För att vin är underbart 

För att jag behöver att det är struket och rätt vikt

För att jag kräver bäddning

För att jag måste sova nu så jag är alert på jobbet imorgon annars kan det gå som på bilden 😳

Sov gott - det tänker jag göra 

Jag har av familj och vänner alltid setts som lite gapig, hetsig, stark, snäll och en som alltid orkar och har svar. Självklart har jag andra sidor men de är svåra att se. Till och med för mig själv. 

Hur man ska göra för att vara sig själv eller hela sin person är svårt. Det är så lätt att falla in i en roll som man haft mycket. 

Eva Dahlgren sjunger: "så många kvinnor som jag spelat men aldrig gjort det bra" i sin Vem tänder stjärnorna. 

Också klokt på något sätt även om det låter sorgligt. 

Jag möter i jobbet unga människor och det är tydligt hur de lever upp till roller de blivit givna, hur de trevande försöker skapa ett vuxenliv men har svårt att släppa invanda mönster. Och jag tror att det är så det är för de flesta. 

Våra mönster är som den där sköna tröjan eller mysbyxorna, vi känner igen och det är tryggt. Även när det är mönster vi vill bryta. Att göra nytt är skrämmande och man måste möta sig själv. 

Även omgivningen tycker att det blir obekvämt när vi försöker bryta oss loss. Jag tror att den ytterlighet som invanda mönster är blir de människor som har samma jobb samma traditioner äter tacos varje fredag och aldrig åker utanför 70-skylten i samhället för att de är rädda för allt nytt. 

Ytterligheten åt andra hållet är människor som hela tiden förändrar sig själv, sin omgivning, ständigt är på väg någonstans för att slippa se sig själv. 

Önskan vore väl att kunna hamna i mitten. Det kräver ju att man tar chanser  men bara för sig själv och att man ser sanningen. 

Att jobba med sig själv sätta gränser och få vara den bästa versionen av sig själv. 

Jag har platser, jag har Ljunghusen som ger mig lugn, stallet och Bus som ger styrka och tröst, Italien som en dröm och USA som mitt jag.  Detta toppar jag med musik, då hittar jag hela mig. 

Trollkarlen framför dig säger något om stenar och när du tittar på honom ber han dig öppna handen. 

Stenen är borta! 

Frågan blir: Lurade trollkarlen dig

Men känslan av stenen kan du ändå förnimma. Det är magi. 

Jag lyssnade på Timbuktus nya låt "Spring" en av raderna är: för att allt som lever inte står still - spring. 

Jag har funderat på det ofta och den sista tiden väldigt mycket. 

En del offrar mycket och spelar högt i jakten på att vara inne och hip. Jag har suttit på middagar och lyssnat på människor som förhäver sig i allt de gör för att låta lyckade och smarta. Man svänger sig med förkortningar och hippa inneord för att förstärka. Det blir ofta ihåligt. 

En del vräker ur sig saker om andra för att den egna osäkerheten inte ska märkas, som om bara andra är sämre, fulare, fattigare eller helst allt på en gång, så blir de bättre. 

En del använder alla trick för att bli älskade. Rättfärdigar det med att i krig och kärlek är allt tillåtet. 

Men att stanna upp, ta hand om de som är viktiga. Att se sig själv med lite distans och humor. Att inte döma andra för att känna sig bättre själv. Att komma ihåg att folk som verkligen tycker om dig är de du ska vara rädd om för det är de som är kvar när glansen falnat i det substanslösa. 

Vi gör alla misstag, jag med och det fina är att man kan alltid göra bättre, framför allt för sig själv. Man kan vara sann mot sig själv och göra det som är viktigt med de människor som betyder något, människor som är på riktigt. Hittar man några som håller så ska man nog vara mån om dem. Jag har några och det är människor som får göra om och göra rätt, människor som vet att jag stannar. 

Det är inte lätt och fan inte roligt alla gånger. Men värt det. För egen del är det svårt att göra allt det här som jag skriver. Jag raljerar lite här och det är säkert ett sätt att känna mig bättre ....

Den värsta eller största fighten är nog allas vår oro över hur vi ser ut. Smink, push-up, spray och annat. Vi köper krämer som bleker tänder andra som stramar trötta ansikten. 

Varför gör vi alla så här? Jo jag tror för att samhället är tufft och vi lever i en ganska hård värld. De mjuka värdena är inte prio utan det ses som vekt att bry sig om andra, att vara ärlig har blivit en omskrivning för någon som är dum och vi har så bråttom med att ta plats och vara intressanta och spännande att vi inte hinner lyssna på andra så vi hinner inte uppfatta när vi kanske missar något viktigt eller än värre: sårar någon. 

Vi borde alla titta i vår omgivning och se efter det verkliga. 

Lever jag då som jag här försöker ge ett sken av att jag har koll på att man borde? 

Lååångt ifrån! Jag har mycket tokerier för mig: jag stryker kläder och lakan i sann Anna Anka-stil. Har regler och rutiner att följa och basunerar högt och tydligt när jag tycker att folk inte fattar hur man lever kör bil eller umgås. 

Jag målar mig för mig är det ett sätt att sätta på en mask, ett jobbjag, mammaögon eller vilken del av mig som ska fram.  Det har varit effektivt och fungerat i många år. Att ta av masken är svårt - ett inlärt beteende som fungerat så väl. Det är inte många jag tillåter att se och höra mig svag eller liten. 

Sån är jag. 

För några dagar sedan fick jag en riktigt smörja som bokstavligen tog bort flera år!! Bara raderade flera år! Åtminstone var det så det kändes. Underbart tänkte jag, men när jag tittade mig i spegeln kände jag mig bara riktigt gammal och sminket på morgonen blev viktigare än någonsin.