Imorgon är det fredag och ett avslut med en kollega och vän. Det blir tomt och jag undrar hur det blir när skratten visslingarna och emellanåt gråten tystnar i korridoren. Tur vi ses ibland. 

Nu ska jag ner och ta in hästarna, en uppgift som verkligen ger ett bra avslut på dagen. 

Ibland behöver man det

Obama höll tal och jag måste säga att han gjorde det bra. Jag är fortfarande på hans sida men visst - jag är skeptisk. 

De sista dagarna har en låt med Timbuktu ekat i mitt huvud. Skön musik :-) 

Det har också varit vassa knivar, störda rutiner, sol och mycket vänner - jag trivs helt enkelt. 

Han, en man i samhället med position och makt. Han har utsatt kvinnor för sadistiska sexbrott. 

Han kommer ut. Innebär det att hans offer glömt? Mår de bra? 

Han vägrar svara när media frågar hur det känns. Jag tror inte att det beror på att han skäms, jag tror han tycker han är "mer" än andra.

Jag hoppas han skäms. 

Han var polis. Han hade ansvar. Fy fan vad jag tycker det är fel att han kommer ut. Dock - en tanke till hans familj, släkt och eventuella barn: det är inte ni. Det var han. Hans val. Hans ansvar. Han ska skämmas. 

 

Jag undrar mest om det är någon som skulle sakna det? Ska man starta någon insamling i stil med "Leve lusen"?

Har lyssnat på radio, om Turkiets ja eller nej i EU. Det är ju en väldigt tjatig fråga. Lite parallell om än något långsökt drar jag till jobbet. Det är ju som om Turkiet gör bort sig, får kalla handen av EU, ber om ursäkt och EU ser ekonomisk vinning och lägger frågan aktuell igen. Då gör Turkiet bort sig och allt är igång igen... Jävla harvande. Jobbet - likhet? Ja, personal som beter sig illa, brister i sitt uppdrag, får en åthutning (alldeles för mild) ber om ursäkt och rätar upp sig, får ny chans och japp - igång igen. 

Tittar just nu på Mia på Grötö, Peter Settman säger kloka saker. Bland annat: att känna skuld, det är helt ingenting. Vad fan är det värt? Och så slår han ut med handen. Klokt. 

Jag vickade i gruppen för nyanlända. Flera gånger har jag skrivit om det men när man som jag igår får en fullständig golvning tåls det att säga igen. 

De hade varit i Sverige från sex månade till ett och ett halvt år. Det är kvinnor och män blandat. Från Afghanistan, Somalia, Irak och flera från Syrien. De har kommit till oss en del från länder som aldrig haft fred. Alltså har hela livet varit i otrygghet. 

Flera av dem med ett eller flera barn kvar i sina hemländer. Kommit hit för trygghet och har stora ekonomiska skulder. 

Nu i detta sitter de och ska lära sig vårt system, vår värld och vårt språk. 

Jag tittade på dessa fantastiska människor, ett par av kvinnorna får emellanåt något sorgset över sig, och det slår mig att det måste vara sina barn de tänker på. 

Vi har lektion om vardagliga ord som är viktiga. Vi roddar i begreppet "hålla". Ett ord som om du tänker på det står för mycket med varierande prepositioner. 

När jag åkte hem tänkte jag: hur lätt är det att lära sig ett språk i en ny värld när ens barn är mitt i ett krig flera hundra mil bort? 

Trots det mitt i allt, ler de ibland och de hälsar alltid artigt när vi möts i korridoren. 

DET är styrka tänkte jag först men sedan tänkte jag: nej, det är överlevnad. 

Jag kan inte tänka mig hur det måste vara och inte säker alls på att jag själv skulle klara samma situation. 

Det har varit kallt idag men efter middag fick jag möjlighet till något jag sällan sällan sällan gör: bada! 

Att få lägga sig i ett skållhett bad, ligga still för att så fort man rör sig så bränner det i huden..... Himmelskt! Med tända ljus, lugn och total stillhet - det är obeskrivligt. 

Nu är jag hemma igen och med kaffe i handen och bubbelvatten inom räckhåll är jag pånyttfödd och mår fantastiskt! 

Jag är så redo att ta itu med morgondagen. 

Nu sitter jag här och inser att tar jag det bara liiite lugnare hamnar jag i medvetenlöshet. 

Underbar lördag! 

Det har varit okej men det blir inte helt jämnt och färgen blir alltid ojämn. 

Jag har varit nervös, orolig och lite sömnlös över besöket. 

Men åh!!!!!! Tjejen hette Maria. Den första frisör som lyssnar och fattar. 

Jag är så nöjd. Hon klippte ur och gjorde lite etapper. Färgade hela håret. Hon fick välja nyans av färg och det blev prick det jag önskade. 

Jag är såld och frisör Maria har fått en ny kund 😃

Hörde att journalisterna blivit släppta. Det kändes bra att höra och jag gläds med familjerna. För övrigt på nyheterna är det iskyla i USA och värme i Sverige som gör att vinter och snö uteblir. Tufft för dem och tack gode Gud för vårt väder! 

Det stora idag, är mutskandalen, stort ofattbart men långt från oväntat. Jag är helt övertygad om att det finns mängder av fler exempel. 

Igår körde jag skåpbil i trånga utrymmen i Stockholm. Kul, men svårt. Hade en väldigt trevlig stund med två fantastiska människor. Det blev sent och jag är helt slut idag men så värt det. 

På jobbet är det hetsigt. Jag får mycket gjort. Ordnade med nya kopiatorer och glädjen blev stor. En av killarna sa: hade du inte varit så ful hade du fått en kram. På väg ut från CNC säger en annan av killarna till en deltagare: häng med honom där,,,, och pekar på mig :-) tonen är rå men hjärtlig. Det är sådana här saker som gör dagarna extra kul.

Lite om allt, härifrån soffan knappt vaken. Ska titta på tunnelbanan kl 8, på trailer har jag sett en kvinna som verkar helt vild. Hoppas det är kvällens program. 

Häromdagen såg jag en film som fick mig att längta tillbaka ännu mer. 

Bland det vackraste jag hört och som lever kvar i mig är:

Hur som - dagen efter nyår  fortsatte matorgien men när jag gick och la mig kände jag mig konstig. Insåg att samarin vore bra. Åkte till jobbet och mådde illa. Inte magsjuk men illamående. På kvällen till och med rapade jag!!! Alla som känner mig vet att det är helt otänkbart. (tur jag var själv) 

Nu har jag sedan torsdag morgon ätit som vanligt. Och - vips - mår fint. 

Att man då går upp i vikt, sover sämre och hälsan går i botten det är självvalt. 

Jag är i princip aldrig sjuk, men efter nyår mådde jag inte bra. Huvudvärk trött och illamående. Något som direkt försvann när jag återgick till fil, grönsaker och min vanliga ganska hälsosamma fettsnåla kost. 

Så självklart finns det ett samband. Jag tror det. 

Att vara svullen, trött och gå omkring och rapa med huvudvärk är helt otänkbart och lite äckligt.  

Släng ut skiten och må bra bara! 

Jag personligen tycker att jag blir fundersam för att jag tänker att naturen har egna sätt att ställa till det för oss, inte behöver vi ösa på och kriga, mörda och på andra sätt göra det svårt? 

Bra nyheter finns ockdå. Medmänskliga händelser. Roliga händelser. Stora fantastiska saker. Men just nu vill jag avsluta det gamla och med vördnad inför det nya och stora valåret, med fokus på det vi kan alla göra bättre. 

Året vi bryr oss? Det täcker rätt mycket. 

Året har varit fyllt av lärdom. För det är faktiskt så jag sammanfattar det. 

Lärdom för att jag lärt mig att det någon säger inte behöver vara det de menar. Att en del gör precis tvärtemot det de säger. Att lögner för en del är vardag, och då anser de inte behöva förklara sig. För att jag lärt mig ord faktiskt är just det - ord. Trist. Tufft. Men sant. 

Jag har också lärt mig att ta mig själv på allvar. Att historia betyder massor.

Att hur man än gör så är det sig själv man möter. 

Jag har också lärt mig att jag kan, massor med saker. Saker jag inte trodde. Jag har lärt mig att jag själv är en rätt okej person att hänga med. Jag har lärt mig, okej då, håller på att lära mig, att säga vad jag vill. 

Inför 2014 önskar jag mig inte mycket. Mer tid för mig själv och det jag tycker är viktigt. Mycket tid med hästen. Jag ser fram mot året. Det tycker jag man ska med ett nytt år framför sig. Jag lägger året som gick bakom mig, men med tacksamhet och glädje.  Ett år som har innehållit Egypten med drinkar och fantastisk snorkling, god mat och underbara människor. En vår med varma brasor och ljusa dagar. En försommar i Lysekil med vacker utsikt. En sommardag på Gotland. En sommar fylld av jobb. En höst av häst. Mina underbara barn. 

Mycket tårar, mycket tankar. Ett år helt enkelt. 

Avslutade året med Linnea, Axel, Agnes, Carro, Astrid och Linda, trevligt gott och varmt. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt, bra folk bra mat. Lite lite förundrad är jag, tänk: de kom till mig. Stort långt bortom att någon fattar men kul. 

Så..... Tacksam så här början av 14 - bra.