Men ibland är det faktiskt bra. 

Min dotter tog studenten i juni och kom ut från skolan i klänning, hon har aldrig  klänning. Jag blev så glad och rörd över gesten att jag grät. 

Idag fick jag ett mms, bilden var två händer med ringar. Min dotter är förlovad. Jag blev så himla glad för deras skull. Peter är bra, riktigt bra och de två tillsammans är guld. Det verkar för mig som om de tar fram goda sidor hos varandra.  Så. Jag grät. Igen. 

Deras liv ihop hoppas jag ska bli fyllt av bra saker och jag tror att de har kapacitet att lösa det svåra. Sara är en bra kvinna, hon står upp för sig själv på ett bra sätt med en integritet jag avundas henne. Peter är en mjuk omsorgsfull kille och smart som attan. Dessutom har de humor bägge två. 

Självklart hoppas jag nu på bröllop och kanske kanske får jag se Sara i klänning en gång till. Då gissar jag att jag gråter floder. 

Hon är verkligen en person jag beundrar och Mimikrys låt: en flicka som är stark stämmer så bra. Eller som hon själv sa som vild tvååring när hon sprang med en blå t-shirt och röd cape: Superqinnan!!! 

Grattis till er bägge och välkommen Peter, till en väldigt liten, ganska skruvad men glad familj.