Ombytta roller?

Jag pratade igår med en vän som jag vet har haft det tungt en ganska lång tid.
 
Jag inser hur lätt det är att glömma bort sig själv när man har det tufft - när någon sviker är det så lätt att man tar på sig saker som man inte borde.
Den personen det nu gäller, den som svikit min vän, är en person som jag redan för många år sedan tyckte var en praktröv - jag står fast vid det epitetet - personen som har det tufft har definitivt inte förtjänat detta.
 
Igår när vi pratat kände jag att jag skulle så gärna vilja ha den här personen mellan fyra ögon och verkligen skaka om honom. Fy fan för människor som medvetet ljuger och sårar andra och sedan ser sig själva som offer och i det rättfärdigar sitt jävla beteende!
 
När man pratar med någon som har det tufft är det svårt - dels för att det mest blir klyschor och klämkäckt men också för att det är så jäkla svårt.
Pratade med en annan vän för ett tag sedan om det här med tillexempel barnuppfostran, det är så jäkla lätt att fostra andras barn, att leva i andras relationer att ha andras jobb - att vara rapp, tydlig och komma på det där man ska säga är inte svårt då.
Men när man ska applicera det på sitt eget liv: not so much.
 
Så det är kanske så man ska göra: byta liv med andra när man hamnar i svåra situationer?
Då finns det en hel del jag skulle vilja få vara den som säger saker till - fy farao vad de skulle få höra.
Och verkligen - jag skulle gladeligen ta hjälp av några för att få leverera sanningar till människor som passerat och som finnns i mitt liv. Då kanske äntligen saker kom i sitt rätta ljus.
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0