En pojke

Det var länge sedan mina barn var små och det dröjer innan jag får barnbarn i mänsklig form. Men barn - oavsett relation är härligt. 
Utöver det är det så att några gånger i varje människas liv dyker personer upp som är lite extra. En person som berör. 

Jag har i helgen träffat Elias. Jag såg honom som nyfödd och då blev jag rörd till tårar över hur fantastisk han var,  och sedan någon gång sporadiskt. Nu för några veckor sen sågs vi igen. Nu är han två år. 

Det hände något. Han tittar på mig som om han vet. Som om han fattar. Jag blir glad. 

I helgen var han här. Jag förundras över hur bra,  söt och rolig han är. Känner mig avslappnad i hans närhet. Han dömer inte. Jag duger. När han matade mig med pommesfrites igår kväll och gjorde "Lady och Lufsen" tricket blev jag omåttligt rörd. 

Känner mig avslappnad och glad. 
Denna fantastiska pojke som har alla möjligheter. 

Tänk att få vara med, att få vara en del i att han blir det bästa han kan bli. Och det viktgaste: att få vara med och se till att han blir lycklig stabil och glad. Coolt. 

I helgen när jag tittade såg jag rätt in i min egen historik men jag såg också hans framtid. 
Den blir bra tror jag. Och jag hoppas hoppas att jag får vara med på ett hörn. 
❤️




Tacksam

Sommaren har kommit och med värmen infinner sig en lycka och ett lugn. När jag skulle lägga mig häromkvällen tänkte jag en massa och insåg: 

Sebastian - min fina son som ringer ibland och alltid är rapp i truten och snabb i tanke och tal. Han är den som trycker till mig verbalt och ger mig diskussioner som är hjärngympa och allmänbildande i ett. Tack för att du håller mig vaken på fler än ett sätt!

Sara - fantastiska flicka! Tack för att du ger så otroligt med glädje och omsorg, med dig i svåra stunder har jag orkat mer och sett klarare. Du är så klok och du talar alltid sanning vare sig jag vill höra eller inte men alltid med omsorg. Extra tack för att jag får vara med på resan med Kompis - det är en ynnest. 

Åsa - tänk vad bra det blev när vi fick pratat. På riktigt. Jag tror att när vi vågade ta av våra hårt hållna masker så hittade vi likheterna och himmel vad skönt det är. Att prata med en person som fattar och känner som jag är galet skönt. Tack för att du tror på mig, tack för att du hjälper mig att bli bättre och hel. Extra tack för att du lurade fram löparen i mig - jag visste inte att hon fanns. 

Bus - bästa bästa Bus. Alla promenader allt jobb. Alla gånger jag fått gråta hos dig och alla oändliga samtal du lyssnat och lyssnar på. Den fina värme och allt mod du gett mig - skillnaden är världsvid. Jag älskar dig så oerhört mycket. ❤️ 


RSS 2.0