Om man lämnar staden och åker ut på landet, långt ut på landet, förbi hagar med hästar, får och kor, åkrar med raps som luktar sommar och ut i den djupa Sörmlandsskogen. Man följer den smala slingriga asfalten tills man finner en grusväg, den leder till ett hus och där på kullen ovan ligger en liten stuga. 

I det huset finns det lugn. 

I det huset gäller sanningen. 

Ibland kommer två små fantastiska barn springande med blommor, viktiga frågor, en önskan om plåster eller ett kex. 

Ofta kommer en distinkt labbedam med ögon som är omöjliga att motstå. 

I det huset bor jag. Här har jag byggt en ram av stabilitet. 

Allt som oftast bjuds det på kaffe och fina samtal med grannen. 

I stallet nedanför är det högt i tak på mer än ett sätt vilket ger en skön känsla av att duga. 

I huset har jag skapat mina regler och min framtid. Jag har lärt om mig själv och jag har börjat med ett pussel som är så oerhört svårt att lägga. 

Innan jag kom hit hade jag ingen aning om att jag skulle behöva gräva då djupt och så länge för att hitta mig själv och den person jag är och vill vara. 

Många lager av historik och erfarenheter  gör att ryggsäcken jag bär är ganska välfylld och tung. 

Men här, i denna fantastiska miljö, med mina fina barn, mina håriga "barnbarn", kollegor, vänner och min underbara syster Åsa har jag lärt mig så mycket. 

Att jag dessutom har en hyresvärd som är riktigt härlig och har blivit en person jag ser som en riktigt fin vän gör att tilltron till människor börjat återkomma. 

Det bästa av allt är att jag har min finaste Bus nära varje dag det gör att jag känner mig så förunnad. 

Jag är väldigt tacksam för att jag hamnade just här. Ibland klarar man sig undan en ren katastrof utan att se det precis då. 

Det gäller nog bara att härda ut. 

Jag har idag hunnit träffa två vänner, bägge är personer jag träffar sällan av olika skäl men det är trevligt när det sker. En fin känsla nu så här på kvällen. 

Jag har också fått inse (igen) att skadeglädje är lite härligt och befriande. Två bilder helt oberoende av varandra, en på en man och en på en kvinna, (fast det var ett inte helt tydligt faktum) där orden som först dyker upp är: oj vad har  hänt??! 

På det sättet älskar jag sociala medier och applåderar människors vilja till att dela med sig och underhålla. Underbart! 

Det bästa jag vet. 

Får liksom inte nog. 

Förra veckan fick jag uppleva något som var för mig otänkbart och oväntat. Så just nu gör jag nya upptäckter och som alltid när jag ska göra något nytt, jobbigt eller bara svårt så har jag musiken vid min sida. 

Det känns bra...

I fredags laddade jag luren med bra poddar och styrde mot Norge. Köpte skräpmat i Karlstad och sedan godis i Töcksfors. Jag verkligen gillar att köra bil! 

Kom fram och Sebastian och hans kompis höll som bäst på att flytta in i deras nya lägenhet. Den ligger på Tjyvholmen i Oslo. Riktigt fint!! Sedan följde en helg med lite pyssel i lägenheten, god mat och sightseeing. Det var riktigt regnigt och kallt men det gjorde verkligen ingenting eftersom jag fick kaffe på starbucks :) På kvällen var vi och drack ett glas vin och pratade. Så där som man kan få prata med sina barn när de är vuxna. 

Söndagen bestod i att sova ut och förbereda hemresa. 

I bilen på väg hem satt jag och funderade lite. 

Jag är så glad att jag har fin kontakt med mina barn, det är så oerhört viktigt för mig. Träffar Sebastian mycket mindre än Sara men känner att vi kan prata och jag ser hur bägge mina barn gör kloka val och är glada trygga vuxna. 

Som förälder vill jag att mina barn känner och vet att de alltid kan vända sig till mig och att de vet att jag älskar dem. Då är jag nöjd. 

Jag tycker att det är en föräldrars ansvar att relationen funkar. Spelar ingen roll om barnen är vuxna, även om det är då vi föräldrar skördar det vi sådde till våra barn då de var små. 

Som mamma och förälder får vi det vi förtjänat och jobbat ihop till. Så är det bara. 

Jag vet att jag är lite extra orolig för barnen men det beror på att mina barn inte har en pappa värd namnet och det faktum att jag inte vill att mina barn ska känna som jag gjorde när jag växte upp.

Här kommer lite bilder från helgen:  

Tjyvholmen. 

Operahuset