Låtsas att du inte känner mig....

Jag måste bara få berätta...... inte varje dag men ofta så händer det en himla kul sak. Lovisa och jag pratar mycket, om olika saker det kan vara allvarligt eller med lite glimt i ögat, ibland så händer det då att Lovisa helt plötsligt utbrister:

- Låtsas att du inte känner mig, så kommer jag här och....

Sen försvinner hon runt ett hörn eller liknande, men inte längre bort än att hon sen kan instruera mig i vad som ska vara. Det kan vara att hon klätt ut sig, sitter i rullstol, går konstigt eller bara ska vara någon annan som jag då förväntas reagera oförutsett på.

- Nu kommer jag då..........säger hon och det är preis som i filmvärlden för jag samlar mig det mesta jag kan och försöker vara allvarlig.Jag kan nästan höra: aaaaaaaand ACTION!!

Så kommer hon då där runt hörnet och jag klarar inte att vara allvarlig utan brister ut i ett frustande samtidigt som jag anstränger mig för att samla ihop mig. Lovisa börjar nästan alltid också att fnissa men alltid - alltid tittar hon förväntansfullt på mig och säger: kände du igen mig? skulle du tro det? Eller liknande frågor som jag med all möda försöker svara på med allvar.

Hon gör det med inlevelse och det är så fantastiskt roligt varje gång! Colin Nutley har missat en talang kan jag säga.
Nu ska jag gå ut i vardagsrummet och se om jag känner igen henne.....man vet ju aldrig....

RSS 2.0