Den enda gången jag backar är för att ta sats

Receptet på återhämtning är: sol, värme, bad, god mat, träning, mer sol, sömn och mer sol. 


Ja, just nu är det så jag gör. Återhämtar mig. Har bara två klagomål. Det ena är folk som överdoserar parfym - kväljande. Men värst är fan i mig rökare. Vid poolen?!? Jo, jag VET att jag rökt själv men fan vad ofräscht det är! 

Bortsett det är här underbart. Jag läser hästböcker jag aldrig orkar mer än en sida hemma och får inspiration! Jag sover, ostörd sömn är fasen magiskt! Jag äter god mat, framför allt frukost. Jag tränar och prövar nya träningsformer. (Kul men svårt) 
Jag tänker - att tänka tankar klart är helande. Man ser saker på nytt sätt. Och sist men inte minst - jag längtar efter bästa killarna, finaste Molly, tokigaste Tyro och älskade Bus!! 

Nu på kvällen var jag och fångade solnedgång, att sitta vid havet och tänka är så bra. Då tänkte jag på ett uttryck som säkert är gammalt men domen elev skrev ner och gav mig.

 "Den enda gången jag backar är när jag tar sats" 

DET är det jag tar med hem i tanken kring jobbet, ridningen och livet! 

Här är lite bilder från dagen 🌸

Ta bussen? A den ya😊

Stig-Helmer i Thailand

Jag bor på ett litet familjärt hotell. Få rum och väldigt lugnt. Det har varit ett par killar från Holland (tror jag) en ensam tjej (tror hon skriver bok eller manus) och sedan något asiatiskt par. Lugnt. Stillsamt. Perfekt. 

Häromdagen kom ett ryskt par. Han blek med tjock mage, överlägsen stil och dominant. Självgod. Hon lång, i min ålder, trimmad kropp och dyra kläder. Hela hon har en air av Coco Chanel... med en självkänsla jag bara kan avundas. 

Idag bestämde jag att en tripp till en annan strand några kilometer bort vore nice. Gick upp tidigt och åt frukost, lånade sedan en cykel i receptionen och började min färd. 
Att jag inte cyklat sedan Dacke försvann och att det är 35 grader varmt lägger jag helt åt sidan. Tänker - kan själv! 
Hoppar upp och det blir lite backe och jag ska växla: herre gud - modern cykel och miljoner spakar!!! Det rycker till och JAPP - kedjan hoppar... nu är jag (var förr) lite händig så jag packar ur korgen och vänder cykeln och fixar kedjan. Stärkt av mitt kan själv hoppar jag upp igen. Liten nerförsbacke och sedan kommer den. Backen med B. Uppför. Jag hoppar av, inte helt lätt eftersom min fot fortfarande spökar (borde gått till läkare inser jag) och börjar gå. Det är svettigt, tungt och hela tiden kommer det mopeder och bilar i hög fart mot och bakom mig. Då kommer det en moped till, den tutar och paret på moppen vinkar....! Det är ryssarna! Jag kommer helt av mig och vinglar till med cykeln och nästan ramlar. Kände mig så galet nördig då. 

Längst upp på berget finns en utkiksplats och där stannar jag till. Havet nedanför är turkosblått och jag tar ett djupt andetag och stretar vidare.

 Ser en hund som är lite lik Pajas och jag börjar omedelbart prata med fånig röst. (Saknar hundar och hästar så det är få hit) 
Sedan kommer en låååång nerförsbacke (skitläskigt) men sen är jag framme!

Ett par underbara timmar i salt salt vatten med sol och en god billig lunch. 

Resan hem gick lite bättre. 

När jag kom hem går jag rätt in i duschen och sedan mot poolen. Hör att det låter märkligt.... jag rundar buskarna och hela poolen är full av ca 20 thailändska semesterfirare!!! De leker låter och studsar runt i poolen... 

Receptionisten kom just och bad om ursäkt för att de väsnas. Hon lovade att de checkar ut imorgon. Så detta är fortfarande ett hotell jag gärna återvänder till. 

Kritik

Ibland rasslar tankar och känslor i en virvel. Reklam till exempel. Ta provexin, det är en produkt som ska hjälpa mot håravfall. Det ska enligt reklamen vara en svensk uppfinning, personerna på reklamen pratar norska. Då undrar jag; finns det inga kvinnor och män i Sverige som har håravfall? Eh jo!? Mig veterligt finns det flera. Jag kan tycka det är märkligt. I reklamen säger de att produkten jan väcka döda hårsäckar!! Inte dåligt. 

Skitsnack tror jag. Å andra sidan, tappar man håret gör man kanske allt och lite till. 

En annan sak, spelbolaget Come on, de gör nu reklam för att om man går med nu så får man en pizza hemkörd till dörren. Jag blir förbannad när folk (väldigt många) redan har ett stillasittande liv och nu då ska äta pizza och bli än mer inaktiv! Lite sjukt. Och jag VET! Man måste inte det, man väljer själv. Men tittar man på hur mycket stillasittande inaktiva överviktiga människor det finns för att inte tala om hur många barn som sitter mycket och det syns tydligt på hur mycket barn det är som är överviktiga. (Barnmisshandel i mina ögon), ja då tror jag att det behövs mycket goda krafter som påverkar. 

Sen har vi det som stör, rör och berör mig mest just nu. Trump. Under min skolgång, min uppväxt, under middagar med kloka människor har det diskuterats och stötts och blötts. Det som hände 1919 och fram till 1945 DET skulle aldrig hända igen. Aldrig att en enda idiot skulle få makt på det sättet igen. För NU är vi kloka, kritiskt tänkande människor.... jo tjena säger jag. På riktigt är jag orolig och samtidigt tacksam över min lilla plats i skogen. 

Nu krävs källKRTIK och KRITISKT tänkande för det är KRITISKA tider. 


Inte bara lätt, kul och massa mys

Jag har just nu två killar som på olika sätt men otroligt nog samtidigt utmanar och testar mitt tålamod och min kärlek. 


De sista dagarna har de varit billiga för ev spekulanter. Och blocketannonser har formulerats i mitt huvud... 

Min vackra bästa Bus har kommit i tonårstrots och ska INTE gå ur boxen, INTE stå still på gången, INTE lyssna och idag INTE gå in i transporten. Jag höll på i evighet med lock och pock, blev arg, bytte ledare, lät honom springa av energi men INTE. Jodå, tillslut gick det men jag var klart frustrerad. Vill att det ska flyta så jag kan åka på träningar. (Gud vet hur det ska gå på fredag när vi ska iväg igen) 

Den yngre varianten har precis börjat ta sig ton och samtidigt kommer hingsten i honom fram. Så han bits, så fort han kommer åt och himmel och plättar vad ont det gör! 

Sen försöker han ta över makten och gör allt han kan för att visa mig vilken viktigt hingst han är... 

Så just nu sliter jag med mitt tålamod och jag jobbar på att vara lugn och pedagogisk. 

Men så emellanåt får jag en härlig prommis med Bus i väder som ger drömmar om sol och Tyro går in i transporten hur lätt som helst. 

Då mjuknar man ju lite. När man sen får en mjuk varm mule mot kinden när man kommer in i stallet igen ja då går man med ett leende upp till huset och kan inte vänta tills man får vara med dem igen! 💖

Som jag ser det

Sitter i soffan, ska strax lägga mig. Sitter och tittar på den gamla julkaktus som jag gick med mig från pappa. Jag har tagit hand om den lite extra och nu lagom till jul blommar den med massa knopp!


 Har haft en bra helg. Jul var det också. 

Vi handlade lite på dagen, fixade julfint till hästarna och pussade på dem. Skickade och fick lite sms om god jul som var trevligt. Tränade hundar i ridhus och åt sedan maten med tända ljus och eftersom det inte var några barn under 18 så blev det ett glas vin. 
Kollade tv och delade ut julklappar. 
Fina genomtänkta julklappar. Det mesta handlade om hästarna. 


Men också efterlängtade gasfjädrar till bakluckan som dessutom blev monterade på bilen!!! 
Jag känner mig väldigt bortskämd! 

Idag gick Sara och jag en mil med hundarna och sedan blev det mys med världens finaste hästar. Bus har tappat en sko så han får vila. 

Vi har haft det bra. Jag är nöjd. Trevligt sällskap som okomplicerat fungerar med hundar och mitt lätt neurotiska sätt. Saknade bara Sebastian. 
 
Hela helgen har vi tagit det lugnt och jag har bara haft pyjamas på mig. 
Känner att det viktigaste är att ta det lugnt och inte komplicera saker. 

Det blir jul, när skinka, kall och varmrökt lax är köpt. Trots färdiga köttbullar och rödbetssallad. Även om sillen är från Abbas och godiset på bordet står i kartong. 
Det handlar ju om att må väl. Utan stress och konventioner som ger ångest med sina måsten. 

Mer sånt! 




Härligt!

Fantastisk helg i Oslo med syrran! Vi har blivit så bortskämda!! Kalasväder och underbara människor! Bilder säger mest så håll till godo!

Ett ufo på resa

Att byta jobb innebär en del förändringar och igår, fredag, skulle jag lämna tillbaka bilen jag haft som förmånsbil de senaste 4 åren. Bilen skulle lämnas i Uppsala där jag köpte den.
Så efter jobbet hoppade jag in i bilen för en sista färd. Lyssnade på musik och allt var bra men bilen kändes annorlunda. Bara bilen - tom på allt som är jag.

Kom upp och lämnade ifrån mig nycklar och gick ut ur bilhallen. Det är nu det börjar.

Självklart har jag googlat och kollat adress och färd till Centralstationen. Självklart har jag kollat tågtider.

Men det som ALDRIG slår fel är att jag missat att förbereda mig på själva resan.
Utan bilen blir jag lite stressad.
Går mot stationen och blir orolig att jag ska missa tåg så jag köper biljett gående... Det är inte smart. Man snubblar och blir lite yr (eller var det paniken som började där)

Ju närmare stationen jag kommer ju mer folk är det i området. Har köpt min biljett men vet inte vilket spår det går från. Letar upp en sådan där tavla och när jag är informerad står jag där. Mitt i ett folkhav.

Blir oerhört obekväm och ögonen fastnar på en kaffeshop och går dit. Där är massa folk, men jag ställer mig i kö. Blir oerhört obekväm och börjar undra om jag ska hinna (har 30 min)
När det är min tur säger jag: en hasselnötslatte och innan jag stänger munnen lägger jag till; en kalkonwrap också. Inne i huvudet skriker jag... MACKA??? Jag ska ju äta när jag kommer hem!?!!!?
Går ur kaféet och ner mot plattformen och nu har stressen slagit på riktigt ordentligt och jag är som i ett vakuum, jag går in i en annan affär och köper en bok och nästan helt utan att andas går jag in på Pressbyrån och köper lösgodis, bubbelvatten och cashewnötter hela tiden balanserar jag den stora latten i handen och min väska är överfull av kalkonwrap och bok.

Letar upp tåget och det är en dubbeldäckare och det är smockfullt. Jag får trots allt en plats och sjunker ner. Mannen bredvid maler i telefon på finska.
Min hand går maniskt mellan påsen med lösgodis och munnen.
Runt mig är fredagströtta men vana pendlare. Jag vet inte vart vi är riktigt men försöker se och lyssna noga efter T-centralen.
Hör rösten i högtalaren att nästa är Stockholms central, inser att jag igen inte vet plattform och inser att det är ÄNNU mer folk på centralen, jag kommer ha ca 20 min på mig. Ringer upp min syster och får lite lugnande ord i örat. Fast jag hör att hon också småskrattar.


Går av tåget och blir fast. Stoppad. Stannad. Det är SÅ mycket folk. Jag pratar ännu fortare med syrran som är cool. Det är folk överallt och dofter och ljud. Det är en kakafoni som är sjukt jobbig.

Letar upp min plattform. Det står att den ska gå från nr 11. Kommer upp på station, då står det att det går från 12.

När tåget rullar in så kommer det på spår 11. Jag är så osäker nu och tänker att jag kommer hamna tillbaka i Uppsala om jag inte skärper mig.

Frågar en resenär som säger att det är rätt men resenären låter osäker så jag jagar rätt på en tågvärd. Hon ler stort och på bred värmländska säger hon att det är rätt tåg.

Väl på kommer en man och hans fru, de har tre barn och jag ljuger inte om jag säger 8 stora väskor. Tumult utbryter.

Jag hittar en plats och sätter mig. Börjar återigen äta - det sista av godiset och går snabbt över på cashewnötterna. Egentligen är jag illamående men fortsätter tugga.

Snett emot mig sitter en kvinna och tar selfie efter selfie.
Jag kan inte sluta titta på henne. Hon ändrar håret. Ny selfie. Läppglans. Ny selfie. Ändrar ställning i stolen. Ny selfie. Hon håller på hela vägen!

Jag kommer till Katrineholm.
Min snälla dotter och finaste Kompis möter upp!
Vi åker hem, Sara bjuder på tacos som jag äter.

När jag lägger mig känner jag att det här med tåg och människor inte är min grej. Alls.

Att våga

Jag har idag; fixat iordning Bus, ridit en timme för tränare (fysiskt slut), utökat en hage i snår och högt gräs, varit på brukshundsklubben och kollat tävling, handlat, socialtränat Liten, lagat staket som han förstörde, tvättat och hängt ett par maskiner tvätt, plockat en liter nypon, klippt gräs, skruvat ner och fixat min duschblandare, skruvat upp densamme igen, planerat jobbet för måndag och tisdag, och ätit middag med Sara och Fanny. Jo, jag gick upp halv 6 och jajjemen jag är trött nu. Varför berättar jag vad jag gjort? Jo, av flera skäl.

Ett: jag känner mig stark och igång. Det har inte varit så på länge. Jag har inte erkänt det för många men jag har varit hemma sjukskriven i 4 månader.

Det har varit svårt, tungt och läskigt. Men värst har skammen varit. Jag har inte kunnat erkänna att jag inte alltid kan och orkar.
Som ni ser, är jag när jag mår bra, en effektiv och intensiv människa som gillar att vara i farten.

Två: Allt jag gjort idag har varit nödvändigt i mitt liv och saker jag vill göra. För att jag mår bra. Men som också syns har det inte varit utrymme för så mycket andra människor.

Jag skriver detta för att det under min sjukskrivning blivit uppenbart att jag tappat bort en del av människorna i min närhet.
Vad det beror på är jag inte säker på. Förmodligen flera saker.

Under min tid hemma blev det vitalt att läsa mina egna signaler. Att INTE finnas tillhands för andra, att göra det som är svårast: prioritera sig själv.

Och ännu värre - våga vara svag

Det har skrämt bort en del tror jag. Jag har ägnat hela mitt liv åt att vara stark. Varför behöver vi inte gå in på nu, men det var och är så sjukt svårt att våga vara svag och sårbar. Dels har det gjort att jag inte har orkat, ens klarat av att träffa folk. När jag träffat någon för en fika har det sedan krävt vila och sova i timmar.  

Jag har gråtit för att jag inte orkat, har känt mig värdelös och som en dålig vän.


Under tiden hemma har jag också märkt att jag har ett antal saker som är viktigt för mig, saker jag VILL och BEHÖVER.
Jag behöver träna, jag vill vara med min häst. Jag behöver egen tid och jag vill vara själv, singel, ifred. Jag vill äta nyttigt och jag behöver ordning. Jag vill slippa fester och jobbiga tillställningar. Jag behöver lägga mig tidigt.

Så jag har skaffat nytt jobb som ger energi och jag har skaffat en häst till. Bägge sakerna innebär mer jag.

Säkert är jag tråkig, förmodligen fånig. Troligtvis tycker än fler att jag är märklig och döljer mig från sitt flöde på sociala medier. Det är okej.

Så - nu när jag är på väg tillbaka till den starka energi jag alltid haft, enda skillnaden är att jag kommer lägga den på mig och mitt.

 

Ibland

Idag började dagen tidigt och jag och min dotter åkte på hästloppis. Fantastisk grej! Köpte ridtäcke, flugtäcke, fleecetäcke, reflexer, ett par ridbyxor, lite bra och ha borstar och tre schabrak. Allt för under 500kr! Avslutade med en runda på Hööks som gjorde det lilla extra i form av en speciell grimma. Nöjd? Joråsatte.....

Var sedan på prommis med killarna och tvingade såklart Bus att prova allt jag köpt åt honom, han ställde snällt upp med massa morotsmuta.

Gjorde sedan 4 pajer och åkte till Sara som är gräsänka. Vi, Veronica och Misa på ett litet hörn med alla barn åt paj drack vin och pratade bort några timmar.

Vi konstaterade alla när vi skulle hem att tidigare i livet har vi inte umgåtts med så mycket tjejer och tjejkväll har varit en skräckupplevelse tidigare men med likasinnade är det verkligen trevligt.

Nu sitter jag här och ska häva mig i sängen för imorgon blir det ev Stockholm med lite tur.
Men jag är glad att jag har så bra folk runt mig. Den enda som skulle varit med är syster Åsa, hon hade gjort kvällen perfekt!

Det är svårt att hitta folk som står ut med mina märkligheter och svårt att vara avslappnad men ibland möter man folk där det är helt naturligt. Skönt!

Nu jäklar!

Idag gick jag upp väldigt tidigt, för idag var det träning med Bus, lektion för tränare. Pirrigt och spännande. Hade en lugn start med min älskade bästa vän och sedan åkte vi iväg. Träningen gick bra. Inget avancerat, bara grunder men det gick bra. Min tränare, Jannica, var tålmodig, uppmuntrande och lugn.
Det har gjort att jag hela dagen gått med ett fånigt leende och en känsla av att vara en ryttare av rang. (Funderade på att ringa ridsportförbundet och fråga vilka klasser jag ska ställa upp i på Stockholm Horse Show).
Just nu är allt vi gör så galet kul och magiskt. Jag känner en sådan enorm kärlek till honom.

Efter träning träffade jag Sara kort och åkte sedan på ett spännande och intressant möte. Allt ser ut att gå åt rätt håll så jag håller tummarna för att allt faller på plats och i början av september blir det några roliga nyheter att berätta.

Avslutade kvällen nu i soffan, varm lycklig och nöjd.
Imorgon ska jag gå upp tidigt igen, ska iväg med Bus på lite galoppträning.

Fattar att det är uttråkande för folk men jag är så glad, så imponerad och så fylld av den hästen. Han är det bästa som hänt mig de senaste 24 åren. ALLA kategorier. Han och jag ❤️

Sova

Jag har alltid sagt att när det är svårt att sova och det känns som om du inte sovit alls, så har du för ett faktum sovit mycket mer än du tror.
I natt har jag sovit absolut men som sedan snart ett år eller mer så vaknar jag varannan eller var fjärde timme. Den senaste tiden har jag också fått en massa drömmar som jag inte kan sortera...
Just i natt har det varit extra illa med sömn och jag gick och la mig halv 2, och har nu kl 6 varit vaken 5 gånger och uppe tre gånger... Drömmarna är extra märkliga och oro i kroppen sprider sig likt feber.

Idag ska jag springa 5 km på kk-joggen det lär bli tufft, men det får bli som det blir.

Jag ska också åka och hämta mitt bolltäcke som ska hjälpa mig med sömnen. Det känns bra och förväntningarna är höga.

Glädje

Idag har jag fått ägna tid åt min bästa Bus, travade och galopperade på ett stort gärde. Det gick superbra och galoppen blir bättre, stabilare och mer strukturerad. Så himla kul!! Sedan fick jag förmånen att springa med Kompis, han är så oerhört bra! Det blev 5 km och jag känner mig i duglig form för Katrineholmsjoggen.

Kom hem gjorde god mat och kollar nu film. Slötittade på Facebook och fick skratta högt. Bra söndag. Riktigt bra söndag.

Fy fan!!

Reklam är ibland underhållande, ofta är det något som sticker ut. Ibland riktigt missvisande som SJ;s reklam där man får uppfattningen att det är billigt att åka tåg. Fast det är ju BARA om du utgår från vissa stationer och när det gäller sista minutenbiljetter är det ENDAST för unga och pensionärer. Är man mellan 26-64 får man betala fullt pris... Diskriminering? Ja jag vill nog påstå att vårt statliga bolag ägnar sig åt det. Fullt pris till Oslo gör att det är billigare att åka bil! Sjukt. Skärpning SJ.

Jag går på allt när det gäller tandkräm, rengöring, tvättmedel och annat. Att jag är så lättpåverkad gör att jag oftast tittar noga och funderar kring reklam och nu funderar jag kring följande: att Ikea som säljer möbler och inredning gör en reklam där de äter i trädgården, en höna är lös och det verkar vara gårdsfest det är ju märkligt och långt ifrån deras produkter men man reagerar och antagligen är det så man tänkt. För reklam handlar om att synas. Att etablera sin logga. Att göra så att folk tänker på företaget. Att skapa ett behov för folk att besöka företaget. Ellerhur?
Är det då inte helt vansinnigt när Systembolaget nu gör reklam efter reklam efter reklam??? Jo för allt i världen de har förklätt det i någon "omvänd psykologi" där en skräning amerikan gör typiskt amerikanska uttalande och butikschefen som är PK-Sverige, kvinna, lugn och seriös med omsorg om miljö och dryckesvanor... Men reklam är det. Oavsett hur du klär upp det sminkar över och låtsas något annat. Mannen i filmen säger: SÄLJ SÄLJ SÄLJ. Han poängterar också att miljön inte handlar där och miljön har inga kreditkort...

Är det verkligen det våra skattemedel ska gå till? Reklam för Systembolaget?? All publicitet är bra - det vet alla i säljsammanhang.
Det är så skevt och så märkligt. Jag undrar vilken komplett idiot som fått igenom detta och hur man motiverar detta??
Det vore väldigt intressant att höra hur man kom fram till att göra reklam för Systembolaget överhuvudtaget är bra och under sommaren när svenskar dricker mer än någonsin är ens försvarbart?
Alla barn som sitter vid bordet och blir ignorerade av halvpackade föräldrar. Alla grillkvällar som inte går att genomföra utan öl och rosé så att mamma och pappa inte är som vanligt.
Listan med konsekvenser av alkohol är hur lång som helst.
Jag säger bara. SKÄMS Systembolaget. SKÄMS!!

#systembolaget #sj #ikea

Ögontjänare

Ser på Facebook och andra ställen hur folk "varnar" för poliskontroller. Vet att man messar och ringer vänner för att säga vart de står. På företag med yrkeschaufförer likaså. Varför i helvete då????

Är det inte så att en fartsyndare eller rattonykter person ska ställas till svars?

Eller det gäller inte alla?
Du tycker synd om din kompis, kollega eller släkting för att han/hon "åker dit"?

Gäller det också om det är ditt barn som blir överkörd av en som kör för fort eller är onykter?
Gäller det om det är dig eller någon du älskar som krockar med fartsyndaren/den rattonyktre?

Visst fasen är det skit med böter och att bli av med körkortet suger. Jag vet för jag har själv kört för fort.
Det jag menar är att var och en av oss vet på pricken vad vi gör när vi trycker på gasen eller sätter oss bakom ratten efter festen.
Då får vi oclså ta konsekvenserna av det.

Personligen vill jag att polisen får tag i alla rattfulla och alla fartsyndare. Jag vill inte att de jag älskar ska råka illa ut.

Jag ser polisen som en tillgång i samhället och inte någon fiende.

En dag i bilder

Började i Katrineholm och köpte delar till en bil och sedan hittade jag också ett par finfina halvstövlar som är fiffiga och fina. Snabb lunchpaus hos Sara sedan träffade vi Fanny. Vi tog bilen och plockade jordgubbar. Jag fick snabbt ihop 6 liter. En till Sara och hundarna en till barnen här hemma, en till mig och resten till Bus! Japp hästen. Sedan åkte vi till fina Abbe. Det var längesedan och oj vad han vuxit på sig! De hade en superfin gräsvall med hinder, jo jag blev avis.

Middag snabbt och sent hos Sara och sedan bästa bästa avslutet. Bus.
Han fick lite jordgubbar men när vi skulle longera var han trött men ställde upp en stund. Vi gick in och han fick mer jordgubbar och jag pratade länge med honom.

Igår var jag på fest

Det här med att vara bortbjuden....
När jag får en fråga eller inbjudan säger jag alltid: vad kul! Och helt ärligt tycker jag det. Där och då. 
Vartefter tiden för festen eller vad det nu är närmar sig blir jag mer osäker och på dagen för festen är jag i upplösningstillstånd. 

Låt mig ta er med på den senaste. 

Fick för länge sedan en inbjudan till min mycket fantastiska systerdotter som fyller 40 (hur det är möjligt när hon fortfarande ser ut som 20?) 
Bestämde med glädje att jag skulle gå. För ett par dagar sedan var jag ute och skulle ordna med kläder till festen. Det är här det börjar.
Jag köpte ett par nya tygskor, tog 38:or för att vara säker på att slippa skav, vanliga oansenliga svarta. Skulle ha en topp också till de svarta byxor jag bestämt mig för hemma. 
För några veckor sedan hade jag varit på en HM butik och sett massa fina toppar så jag gick dit. Hittade en blå topp och tänkte att den kan funka. Skulle ha smink men det märket jag brukar köpa fanns inte. Letar och till och med frågar och inser att jag får ta ett annat märke. Börjar känna mig obekväm och tittar nu på toppen jag tagit och känner att nej nej den funkar inte. Sliter åt mig ett vitt linne snedställt med ett axelband och betalar. 

Igår fick jag en känsla av att jag borde prova toppen. Tar fram en bh som man kan ta av axelbanden på. Provar tröjan och tittar i spegeln. Det ser fördjävligt ut!! Springer upp och hämtar fler bh.  (tackar högre makter för att jag har många olika) provar och provar men med samma resultat. Nu svettig, sittande i ett hav av bh's inser jag att jag måste fixa något annat. 

Idag åkte jag då till stan (Katrineholm) med min fantastiska tålmodiga och otroligt snälla dotter. Får en idiot i trafiken framför mig så jag går upp i puls rejält och det gör att jag är varvad när jag kommer in i affären. Hittar inget. Absolut inget. Allt är fult, stormönstrat och inget jag kan tänka mig. Jag ger upp. Jag åker hem. Duschar och tvättar håret, i duschen tappar jag en lins, letar i ögat, ja du läser rätt, letar i ögat om den bara "försvunnit" upp men den är borta. 


Ute ur duschen tar jag fram ett vitt vanligt linne. Sätter mig framför spegeln och tänker att nu måste vi utföra lite mirakel här. Men att måla sig är inte lika lätt nu som förr. Ljuset är sämre tror jag, för det är svårt att se vart eyelinern ska vara, inte kan det vara att jag ser dåligt....? Mascaran blir lite som den blir men det får duga. Håret släpper jag bara löst, ( sänder en tacksam tanke till höger makter att jag har ordentligt med hår alla fall)På med kläder och sätter på skorna. De är för stora! Som jävla kanoter... Strumporna jag har gör dessutom att jag ser ut som Mimmi Pigg...  ringer syrran... Jag är lätt panisk och syrran bara flinar. Jag börjar känna stress kl är 15.15.... Plockar ihop presenten, tar med alla attiraljer och ramlar ut i bilen. Trycker på startknappen men inget händer. In igen i huset och letar upp nyckeln. Sedan åker jag. 
Kommer fram för tidigt till syrran som ser sval skön och balanserad ut, (hon ser alltid så ren och fräsch ut) så vi åker till city gross och där får jag handla bättre strumpor alla fall. Sedan åker vi till festen och självklart för tidiga men sitter i bilen en stund och andas. Då ser vi alla fina uppklädda människor och då känner jag mig än mindre rätt klädd... 
Vi går in och det är folk och familj på plats. Trevligt och fint ordnat. God mat till alla och vin för de som kunde. 

40-åringen såg fantastisk ut det var flera i rummet som är betydligt yngre men som såg äldre ut (är man otrevlig eller utan spegel så sliter det tror jag) Jag satt med flera av gästerna i köket, jag trivs i kök, och vi pratade om allt och som alltid när jag är nervös så pladdrar jag och insåg att allt som kom ur min mun var saker som fick mig att framstå som en halvgalen person som kör som en vilde... Typiskt mig. 
Vi åkte hem och det ösregnade helt hysteriskt. Såg en bil som fått vattenplaning och jag stannade bilen för att kolla om de vill ha hjälp, men de bar som en skänk från ovan oskadda. 

Tog min bil från syrran och åkte för att tanka och köpa kaffe. Träffade en kvinna där inne som började småprata med mig.... När jag kom ut efter henne stod hon vid sin bil och sa: jag brukar aldrig göra så här...sedan mumlade hon något om vart hon skulle och jag sa att nu måste jag åka innan regnet kommer igen och då frågade hon: orkar du köra då? Ja absolut sa jag. När jag styrde bilen mot Katrineholm insåg jag att kvinnan stötte på mig 😂😂😂. 

Väl hemma bytte jag till mjukisar och gjorde bubbelvatten, satte mig ner och kände att aldrig mer..... Men vet ju att snart kommer det en inbjudan och jag säger: ja!! Vad kul! 

Dela detta också då!

Jag har igår varit på skolavslutning. 

En tillställning som oftast ger upphov till inlägg från semismarta människor som gillar att hålla politiskt hov vid sitt köksbord samtidigt som de delar "sanningar" utan någon som helst källkritik. 

Jag var på skolavslutning. För en grundskola. Och hör och häpna! Vi var i en kyrka. Javisst och jo då. Prästen var där och talade. Och mitt i allt sjöng vi nationalsången.

Allt detta som en massa människor påstår aldrig händer i Sverige längre. Men det gör det. 


I huset där jag bor....





Om man lämnar staden och åker ut på landet, långt ut på landet, förbi hagar med hästar, får och kor, åkrar med raps som luktar sommar och ut i den djupa Sörmlandsskogen. Man följer den smala slingriga asfalten tills man finner en grusväg, den leder till ett hus och där på kullen ovan ligger en liten stuga. 


I det huset finns det lugn. 
I det huset gäller sanningen. 
Ibland kommer två små fantastiska barn springande med blommor, viktiga frågor, en önskan om plåster eller ett kex. 
Ofta kommer en distinkt labbedam med ögon som är omöjliga att motstå. 

I det huset bor jag. Här har jag byggt en ram av stabilitet. 

Allt som oftast bjuds det på kaffe och fina samtal med grannen. 
I stallet nedanför är det högt i tak på mer än ett sätt vilket ger en skön känsla av att duga. 

I huset har jag skapat mina regler och min framtid. Jag har lärt om mig själv och jag har börjat med ett pussel som är så oerhört svårt att lägga. 

Innan jag kom hit, till huset och den punkt jag har idag, var jag älskad och lycklig. Trodde jag. Jag vet nu att det var ett luftslott, en väv av lögner. 



Innan jag kom hit hade jag ingen aning om att jag skulle behöva gräva då djupt och så länge för att hitta mig själv och den person jag är och vill vara. 
Många lager av historik och erfarenheter  gör att ryggsäcken jag bär är ganska välfylld och tung. 

Men här, i denna fantastiska miljö, med mina fina barn, mina håriga "barnbarn", kollegor, vänner och min underbara syster Åsa har jag lärt mig så mycket. 
Att jag dessutom har en hyresvärd som är riktigt härlig och har blivit en person jag ser som en riktigt fin vän gör att tilltron till människor börjat återkomma. 

Det bästa av allt är att jag har min finaste Bus nära varje dag det gör att jag känner mig så förunnad. 

Jag är väldigt tacksam för att jag hamnade just här. Ibland klarar man sig undan en ren katastrof utan att se det precis då. 

Det gäller nog bara att härda ut. 



Att mötas

Man kan mötas och få möte på olika sätt. Människor passerar i våra liv likt bilar på en väg för att vara lite filosofisk eller faktiskt mest för att knyta till bilden...

Jag har idag hunnit träffa två vänner, bägge är personer jag träffar sällan av olika skäl men det är trevligt när det sker. En fin känsla nu så här på kvällen. 

Jag har också fått inse (igen) att skadeglädje är lite härligt och befriande. Två bilder helt oberoende av varandra, en på en man och en på en kvinna, (fast det var ett inte helt tydligt faktum) där orden som först dyker upp är: oj vad har  hänt??! 

På det sättet älskar jag sociala medier och applåderar människors vilja till att dela med sig och underhålla. Underbart! 






Han! 💖


Det bästa jag vet. 
Får liksom inte nog.