Också ett jobb

Idag på jobbet blev jag otroligt överraskad. Har en kille i gruppen som jobbar hårt på att vara klassens clown och han har ett mission i att få mig att tappa fattningen tror jag. 

Idag satt han med datorn framför sig, hörlurar i öronen och när jag kommer från lunch säger han: Ak - den här är till dig. Sedan sjunger han "Det vackraste" på kareoke med Cecilia Vennersten. Högt. Falskt och helt ensam!

Jag satt vid mitt bord, lyssnade och blev full i skratt. Men inte generad. Vi alla skrattade och jag tänkte: han är en av de jag aldrig glömmer. Men jag tappade inte fattningen. Jag kom inte av mig, det krävs mer än så :-)

Helt sjukt roligt jobb jag har och så fyllt av oförväntade saker. 


Ordnytt

Jag är lite av en språkpolis - helt galet egentligen för jag stavar rätt illa emellanåt själv. Men sån är jag. Hur som - jag gillar ord och språket. Utvecklinen som sker i samhället och världen faschinerar mig.

Hur som - jag läste på språkrådet om nya ord. Ord vi tagit till oss under 2013. Det är många roliga och några av dem är:
Selfie - egobild helt enkelt som läggs upp på sociala medier.
Carpa - av Carpe Diem - fånga dagen.
Nagelprotest - kommer av Emma Green Tregaros protest mot Rysslands hårda antigaylagar. Alltså att måla naglar i regnbågsfärger.
Twerka - att skaka stjärten till skinkorna tycks upphäva gravitationen

Det finns fler - jag tycker det är lite kul. Vill du kan du gå in på språkrådets sida och kolla resten - finns som pdf fil.

Ett annat ord som jag tycker är hejdlöst kul och så jävla talande för den tid vi lever i är Nikebrow - det pratar framför allt killar (tror jag) om när tjejer ser ut som på bilden nedan, eller inte riktigt så men ni fattar. Det är kul och otroligt fult - tycker jag, att måla sina ögonbryn blir för mig personligen skitskumt - jag fattar inte grejen - jag tror att det kan vara snyggt om man KAN måla och gör det med finess men i min erfarenhet görs det sällan det.

Sky high

Att göra om. Eller som min mamma sa ibland: tänk om tänk nytt. 

Att tänka som man alltid gjort gör att man agerar utifrån gamla vanor. Man bara gör som man alltid gjort. Ibland (rätt ofta) behöver man skaka om sig själv och se sig själv lite utifrån. 
Det är tänkvärt och så nyttigt. Men svårt. 

Nyheterna verkar ha torka, det man hittar känns som om man redan läst flera gånger, så jag har läst en del i facktidningar och forum kring hästträning. Känns som om jag är på rätt spår. 

Snart nyår. Nytt år, jag undrar om det blir ett vettigt år. Det är ju valår. Jag måste erkänna att jag är tveksam. Pajkastandet. Maktkampen. Det verkar vara det som är fokus. Bra värderingar inom politiken känns avlägset, här i Sverige och i världen. 
Det har fått effekter tycker jag bland människor. Ärlighet och att hålla löften är ovanligt. Det har blivit fasad och yta. Lögner en vardag och rätt accepterat. 

Jo då, jag vet att jag är en människa och alltså i det är en av alla. Och visst är det så. Jag säger inte att jag är någon helig Birgitta eller så. Jag bara reflekterar. 

Har de sista veckorna träffat människor som sliter med vardag och sig själv. Det ger perspektiv och hopp. Och kanske är det så. Att när vi lyssnar på andra, ser på riktigt. Kanske är det då hoppet finns om framtiden. När vi hjälper varandra som det äkta blir verkligt. 
Kanske sprids det hela vägen till politiken? 
Det vore ju magiskt. Jag gillar tanken på det. :) Men å andra sidan just nu, sedan i fredags, är jag så himla glad över ett besked att magi känns väldigt närvarande. 
Jag blir kanske luttrad igen, säkert nedtagen från mitt lilla rosa moln men det gör inget. 





Löften

Jag skriver varje år om året som gått, det gör jag i år också men inte idag. 

Idag handlar det om nyårslöften. 

Det vore fint om politiker ville lova att ta ställning. Om Sverigedemokraterna ville lova att sluta göra bort sig, se sig själv i spegeln och inte låta myter, lögner och klichéer styra sina uttalande. Om de män som är allt för många om än inte alla, lovar att vara rädda om kvinnor och barn. Om föräldrar kan lova släppa sin telefon och sitt fanatiska uppdaterande på sociala medier om lycka de låtsas att de har till förmån för sina barn. Om lärare slutar gnälla över sin situation, släpper falsk lojalitet mot kommuner och utbildar våra barn. Om kriminella slutar skylla på taskig barndom och tar ansvar för sina val. Om de med makt att förändra och påverka tar ansvaret på allvar och inte bara skor sig själva. Om människor som i någon löjlig önskan om att vara snyggast, smalast och rikast när de dör, slutar se sig själva och ser det som är viktigt. 

En utopi - jag fattar det. Men då har jag en önskan kvar: 

Jag önskar att människor, du jag och alla andra lovar att bry sig. 

Mitt eget löfte blir att bry mig att komma ihåg det som är viktigt. (Och komma i form) 


<3

En av de bilder jag fick på jul, de är så himla fina!!! 


För och nackdel

Det är mörkt och posten kommer sent där jag bor. Det är en nackdel när man tömmer brevlådan - man missar kanske ett brev. Fördelen är att man blir så himla glad när man hittar det!!

Underbart glad idag. 


Politiker - igen

En väldigt bra dag. Lugnt med ljus,  god mat och bägge  barnen. Det är stort för mig. Jag fick parfymen jag verkligen längtat efter, en jättebra skärbräda med multifunktion, fint virkad duk och foton som gav underbara minnen och fick mig att gråta. Tack Sebastian, Peter och Sara för en bra dag. 

På nyheterna pratade man lite om det jag skrev häromdagen. Det var en kvinna kunnig i retorik som tog upp politikers sätt att prata. Just det att de verkar bara vara ute efter att säga det som de har tränat eller förberett. Det är inte viktigt att prata sakfrågor. 
Jag tyckte det var intressant och väldigt sant. 
De intervjuade, med Baylan bland andra mumlar, svamlar och ursäktar sig. Precis som jag beskrev i tidigare inlägg. Pinsamt. 

Politiker borde verkligen skärpa till sig och svara på frågorna de får. Ta ställning. Det är det politik är i mina ögon. Att ha en övertygelse och i sak framföra det. Vilja leda Sverige framåt för något man tror på. ( helst har tänkt igenom också) 
Att fiska röster och lissmande svamla fram friserade lögner ger bara ett maktgalet och oseriöst intryck. Tycker jag. 


 


Tack

Läste nyss om en familj från Azerbajdzjan som får stanna i Sverige. Skönt känner jag och tänker på alla de jag möter i jobbet. Funderar på om vi "svenskar" kan fatta hur det känns att inte vara trygg. 
Det vi tar för självklart i trygghet och liv inte är för alla. Att komma till det nya landet och inte få veta om trygghet blir. Att som förälder inte kunna ge sina barn lugn och stabilitet. Hur fan är det??? 

Att inte förstå det nya att inte veta hur det ska bli. Måste vara svårt. Det är den enda tanke jag förmår att formulera. 

Jag ligger i en varm säng. Trygg. Jag tänker på alla som inte gör det. Bostadslösa. Människor i nöd i världen. Människor som har det svårt av olika skäl. Människor som inte vet vad morgondagen för med sig eller om de klarar en dag till. För dem är det en annan referensram. 

Jag tänker inte hoppa över julen. Jag tänker inte äta is och bark för att andra svälter. Men jag är glad för det jag har. Jag är stolt över mina barn, jag är tacksam för mitt boende. 

Men jag tar inget för givet. Längre. 


Godnatt

Ett av de allra bästa avsluten på en dag. Ta in och mata hästar. Helt underbart. ❤️
 


Önskar

Tittar på tv och mår bra. Julklappar inhandlade och paketerade, de blev fina. Jag tittar på Hellenius hörna och imponeras över Robert Gustafsson som gör kort visit. Han ser himla trevlig ut som person. Programmet handlar om Felix Herngren, sympatisk kille det med. 

Var på julbord i förra veckan, trevligt och bra. Jag har fantastiska kollegor. 

Funderar på önskningar och julen, imorgon jobbar jag, kul tycker jag faktiskt. Sedan träff med en fantastisk person som jag saknar mycket i mitt liv. Som vuxna med jobb hinner vi inte riktigt med avståndet som största hinder. Men imorgon är det vin och trevligt med Malin. Det längtar jag till. 

Denna jul får jag vara med bägge mina barn. Det är en stor önskan som slår in. Att bara få bara med dem är stort långt större än de förstår. Sara har med sig Peter och han bidrar verkligen positivt så det blir bra i år. 

Önskningar som slår in är ovanligt och i min erfarenhet får man själv jobba ihop dem. Att få vara med barnen är det enda jag önskat mig så jag är nöjd. 

Den här julen blir bra. 


Irrande

Jag har ont i huvudet, tuff dag först på jobbet och sedan möte, ett möte dock som gav otroligt mycket. Från klarhet till klarhet. 

Nästa år är det val och det fick mig att tänka på politiker. Tidigare var det mest så att man sa att politiker inte kunde svara rakt på frågor. Nu har det slingrande jamsandet vuxit till ett pajkastande vrål. 
Inte ett ämne tas upp utan att politiker helt utan att ens försöka dölja det, kastar skit på det politiska motstånd de har. Det finns i min mening inget engagemang för frågorna. Det är hela tiden ett raljerande ordbajsande för att få andra att te sig som dåliga politiker som vill Svenson illa. 

Att man egentligen pratar om viktiga frågor som arbetslöshet, bostäder, sjukvård eller skola - det är inte viktigt. De bara öser skit på andra. Får de någon fråga som är svår eller kräver svar, ja då slingrar man sig som i forna dagar och häver sedan ur sig något om motståndet. Som en sista utväg kan de alltid kasta Sverigedemokraterna till lejonen. 
Missförstå inte. Jag personligen tycker inte SD är bra, dock är de i riksdagen och det är juvenilt av övriga parti att bete sig som de gör. Det bästa och som jag tror mest effektiva vore att ta SD's frågor och göra dem till sina. Belysa ämnena som tas upp. 

I det läget skulle viktiga frågor bli tagna på allvar med lite seriös botten och inte av (i mina ögon) halv/hel rasister som använder propaganda och myter till att värva människor som inte har orken att ta ställning och ta reda på fakta utan förhåller sig till köksbordspolitik. 

Politik idag verkar mest handla om att i tv klädda i designerkostymer kasta dynga på andra politiker. 

I min åsikt - förvuxna småungar med dyra kläder i sandlådan. 


Snabbtänkta

På jobbet denna vecka har två av mina deltagare utmärkt sig. Gruppen jag har nu är en samling kan jag säga. 

Min stora utmaning varje gång är att få dem att tänka i nya banor. Att inse värdet av allmänbildning. Att ta ansvar. Alla i gruppen har sitt skäl till att inte ha jobb. Det kan vara att man vill för många saker, att man vill veta att det är något man ska göra resten av livet, att man inte vill något, att man inte vet hur, att man inte vågar ta chansen eller annat. 
Jag jobbar med att bygga självförtroende, självinsikt och där emellan läxa upp dem. "Lös problemet" är ett mantra de börjat fatta. "Vad handlar nyheterna om idag?" En ständig fråga. Omvärlden. Kraven men också rättigheter som är - jobbar vi med. Vi pratar om allt. Jobb, nyheter, omvärld, relationer och livet. Allt för att se dem och få dem att vakna. 

Svårigheter att komma i tid. Bry sig. Våga och satsa brottas vi hela tiden med. En del gör stora förändringar och en del når jag inte alls. 

Ibland överraskar de mig. Två gånger denna vecka. 
Först när vi pratar på en rast om utseende. Jag säger till en av killarna: du kan väl se om en kille är snygg? 
Ja, jo säger han och funderar och säger sedan: jag ser ju mig själv i spegeln varje dag! Sen flinar han. Vi skrattade länge och på väg till kaffet tänkte jag: Självförtroende -check. Underbart!!! 

Som utbildare vet man aldrig om de lyssnar, man känner ibland att man har en monolog för döva öron. Jag har bland annat berättat att för några år sedan, kom Expressen och Aftonbladet inte ut förrän efter 12 på dagen och när någon var sen till jobbet sa man lite syrligt: Har du Expressen med dig? 
Idag var en av killarna sen och när han kom letade han upp mig och sa: jag blev sen idag, här har du - så slängde han en Expressen på bordet! 
Igen massa skratt och jag kände: wow! De lyssnar! 
Jag gillar mitt jobb. Verkligen. 


Bollen är rund

Sitter och fixar på jobbet. Fått en sjuk massa gjort idag.
Läste gamla inlägg och ett par som ligger som utkast, jag blev helt överväldigad. Att jag för ett och ett halvt år sedan skriver ett inlägg som så totalt beskriver så mycket.

Jag skrev ut det och jag ska använda det till något positivt.

Just nu skriker det i mig hela tiden - MUSIK!!
Jag har så mycket utbyte hjälp av musik i allt jag gör. Helt underbart - jag blir glad, pigg, busig och vild i hela mig.

TACK alla som gör musik.
Spela bollen!

Skrock musik och känsla

Reklam från Elgiganten, en man handlar där och på väg hem går bilen sönder. Riktigt sönder. I en annan händer något annat skitjobbigt. Men; köparen bryr sig inte det minsta. 

Så om man tänker säger de: handla hos oss och garanterat går livet åt pepparn. 
Som man tar alla fredag den 13:e, svarta katter, trasiga speglar och lägger det i en korg och ställer på borde med nycklarna bredvid. 

Wow vad sugen jag blev att handla dör nu - inte. 

En annan reklam just nu är Ingelsta shopping (lokalt Östergötland) låten som är där är jättesöt, jag vill ha ha den. Hittar inte vem som sjunger. Måste leta mer imorgon. 

Ikväll, är reflektioner närvarande. Jag tittade på skålen med sand, snäckor och sten från Ljunghusen som jag tänder ljus i varje kväll. Det är härligt och ger känslan av att lite ha det här. Den plats som ger styrka. Jag har fler platser jag vill ha hem bitar av. Det kommer. Jag gillar känslan det ger. 


Musikhjälpen

Jag har precis sett avslutet på Musikhjälpen. Det berör, inget snack om det. 
Människors engagemang, musiken, kändisarna och programledarna. Helt otroligt. Jag kan inte säga annat. Hur årets tema: alla kvinnors rätt att överleva sin graviditet. Hur alla barn har rätt till sin mor. Det berör och rör. 

Våra barn är vår framtid. Vår tid med våra barn en lånad tid och en ynnest. Det här säger jag ofta. Idag känns det än mer. 

Att det inte är en självklarhet att överleva sin graviditet är fel på så många nivåer. Att det varannan minut runt om i världen dör en kvinna. Hur kan det ens ske? Det föll många tårar på mig idag och i veckan. 

Jag tycker att programledarna var fantastiska, alla intiativ underbara. Jag är väldigt stolt att kunna säga att en av dem var Linnea Jurss, som var med och stafettsprang från Älvdalen. Linnea är i vanliga fall en helt fantastisk tjej och nu efter detta i mina ögon, en förebild. Jag är stolt över att kunna säga att jag känner henne. 

Musikhjälpen gjorde massa gott och de fick in över 28 miljoner. Musiken hjälper många. Musik är fantastiskt. 

Nu är veckan över. Lampor slocknat, kameror stängts av och mickar tystnat. Men musiken lever och hörs. Människors engagemang lever. Det känns bra. 

Framtiden för världens barn är lite bättre.  


Lyfta blicken?

Nu är den här. Julstressen. Överallt ser och hör man reklam för den eller den julklappen. Tv svämmar över av den perfekta lussekatten, nygrilljerade skinkan med tända ljus och tindrande barn som ackompanjemang. 

Vi handlar handlar och handlar. 
Men - får du service? Det är som om butikerna tagit in en massa personal till julruschen utan tänka till. Det är ju nu när vi har bråttom och är beredda att spendera stora pengar som handeln verkligen borde ha rätt  folk på plats. 

För mig ter sig personalen medioker ganska ointresserad med sin smartphone i handen. Det känns som om Facebook är viktigare än att ge god service. Den äldre rutinerade personalen himlar lite med ögonen och rusar snabbt förbi med viktig min för att hålla de yngre på mattan. 
Alla packar de  upp varor i butiken med flinka händer. Det finns massor av varor att välja på. Men de missar människorna som är där för att handla. 

Kunden. De som gör att butikerna överlever. När glittret tagits ner, ljusen slocknat och tomten återvänt till nordpolen. När hetsen av mellandagsrean lagt sig. Då - resten av året. Den del som butikerna sliter sitt hår för att klara. Kunden som ska vilja  komma till just dig. 

Personalen man har ska klara ett sälj. Inte att prångla på folk saker. Ett lyckat sälj är en nöjd kund. Att ge kunder god service. Nu när det är givet klirr i kassan, allt säljer sig själv, då verkar personalen tro att de inte behöver försöka. Men det är nu kunderna räknas det är nu man ska bygga relationer, det är inte det lättaste men jag är övertygad om att det skulle få många att känna sig speciella och utvalda. 

Att som kund känna att man är viktig. Det är svårt. I julruschen - ännu svårare. Men jag är övertygad om att de som klarar det, sprider den där magiska känslan som barnet inom oss alla önskar. En känsla som jag personligen tror skulle skapa magi (klirr i kassan) resten av året för handlarna. 




Håll i hatten!!

Himmel och plättar vad det vindar här!
Om det fortsätter lär jag fåadressändra imorgon :)

Riktigt skönt att vara inne och i säng. Mina tankar går till alla träden utanför... Hoppas på djupa rötter så jag slipper besök i natt. 

En annan sak jag kom på. Min son är en  person som inte planerar specifikt och han säger ofta: Det löser sig. 
Jag försöker som den kontrollfreak jag är att påverka honom och tjatar om att planera, strukturera och ha en plan. 
 
Han bara flinar och rycker på axlarna. På något magiskt sätt rasslar det ofta till och just som han säger - löser sig. Idag hände det igen. 

Han har vetat ett tag att hans andrahandskontrakt går ut i december. Han har ju bott centralt, medis. Jag har tjatat och frågat om hur det ska gå och om han har en plan. 
Idag ringde de och frågade om han ville ha en ny lägenhet. Fortfarande söder. Fortfarande centralt. Närmre jobbet. Bättre. Javisst ville han. 
Det löste sig. Såklart. 


Äntligen längtar jag efter julmat!!!

Jag har just varit på luciatåg i Katrineholm, 6-åringar som sjöng. Det var jättefint. Jag passade inte riktigt in, eller så var det jag som lättade upp. :)

Imorgon ska vi i personalen lussa för deltagarna, (inte min ide) så jag har köpt glitter till håret.  Men mer än så blir det inte och jag kommer mima alla låtar :-)

Sitter nu under filten hemma och ute blåser det då som fan. På tv är det Ernst som lagar mat och all reklam handlar om mat, öl, vin ja okej. Inte all men mycket. 

Nu inför julen pratas det mycket om mat. God mat, och med det kommer samtal om vikt och träning. 

På jobbet pratade vi om att trivas med sin kropp, att det är just det som ideal handlar om. Att vara nöjd själv. Då handlar det inte om kilo, utan om din egen insida. Hjärnan. Det du ser i spegeln. Man kan vara smal på utsidan men väldigt fet på insidan. Och tvärtom. 

Jag har en teori om hur det kan gå till: Massa mat. Jag börjar med maten nu i jul, skinka, vin, godis, lax, räkor och annat supergott. Jag har inte haft någon direkt julkänsla än men idag kom den. Maten, ljusen, maten, ljusen och.... Sa jag maten? Det ser jag fram mot. Kanske det är receptet på en nöjd insida? Det tror jag. 

Beach 2014? Nä, 2010.Those were the days :-)  









Klart som korvspad

Idag började en av mina deltagare med ett något som tenderade till ett rasistiskt uttalande. Jag gick från noll till hindra på typ en sekund. Bra att få igång adrenalinet. Dagen blev dock bra, de har jobbat med privatekonomi, (en kurs jag borde gå hos mig själv tror jag) sedan blev det bidragsdjungeln och hur dyrt det är med barn. Avslutade lättsamt med stafettslrivning och skratt. 

Åkte sedan till läkaren, nu är det konstaterat: jag är förvirrad. Det blev trots allt lite positivt när jag fick förklaringen :-)

Var bjuden på middag och jag fick  en väldigt god kycklingsoppa och jag fick receptet som jag absolut ska göra. Tack för en trevlig kväll. 

Åkte hem och förvirringen slog visst till igen, precis som förra gången åkte jag fel (tror jag) men alla vägar bär hem så det gick bra ändå. Men, 100 meter hemifrån, mitt i skogen lyser det starka lampor och för en kort stund tror jag att det är brandbilarna men det står en stor lastbil och grävmaskin mitt över vägen. 
De var just klara så jag behövde inte vänta länge men väl backa ett par hundra meter. Inte min starkaste sida vet alla som känner mig. Men det gick. 

Idag fyller Peter år, Saras kille. Grattis till honom, jag får träffa dem bägge till jul men har sms:at. Han har potential känns det. Riktigt bra. 

Avslutar med en bild jag fick idag. Jag älskar elefanter. Vill så gärna ha en. Eller klappa alla fall. 


Minnen

Hittade bilder som jag sparat undan. La undan dem för att det var tungt att se dem, nu - vemodigt. 

Det var så mycket som var bra. Och ändå, så mycket fel. 

Att känna någon som är fantastisk och helt underbar. Att inse att det inte går. Att behöva säga hej då var svårt. 

Jag såg hur mycket Sara kämpade, hur otroligt fina de var tillsammans och kontakten de hade. 
Jag önskade att det gått att göra annorlunda. Jag saknar och minns. 


Positivt

I Holland 2004 startade man public service programmet Serious Request. Det blev 2008 i Sverige, Musikhjälpen. 
Då handlade det om människor på flykt. Man fick ihop drygt 3 miljoner. 

Sedan har det handlat om hjälp till malaria, handel med barn, flickors rätt till skola och förra året var det barn i slummens rätt till rent vatten. Summan har ökat varje år och förra året fick de in drygt 23 miljoner! 

Fantastiskt iniativ tycker jag. I år är temat alla tjejers rätt att överleva sin graviditet. Det ska bli intressant att följa och se hur mycket de får in. Självklart ska jag bidra. Det känns rätt och viktigt. 

Under en längre tid har jag också hört talas om två saker som jag nu är nyfiken på, bägge handlar om Petter. Hans prosecco som jag absolut vill prova, den är ganska (väldigt) upphosad och jag vill själv avgöra om det är media eller om den verkligen är god. 
Det andra är boken 16 rader. Jag vill läsa den. Den verkar väldigt bra, jag undrar även här om den är så omskriven för att det är han eller för att den är bra. 

Så idag rör det sig kring radio, litteratur och vin i mitt huvud. Att uttrycka sig för att hjälpa, för att berätta sin historia eller skapa njutning. Det kan man ju säga att det handlar om. Uttryck av olika slag. 





En bild och tusen ord

Jag har skrivit blogg länge. Läser en del andra och igår gick jag igenom en av mina gamla. Ikväll tittade jag igenom denna och en annan jag har sedan en tid tillbaka. Alla skriver olika, jag var mer öppenhjärtig i min gamla. Här är jag mer eftertänksam. Säkert tycker någon att jag är otroligt privat här men det får stå för dem. I min andra skriver jag helt opersonligt men mer innerligt. 

Alla gör olika och det tycker jag är bra. Men min tanke nu är: får man, kan man skriva vad som helst? Svaret är väl ja men å andra sidan tänker jag att man ska tänka sig för. Viktigt dock för mig är att det är jag.  
När jag var i Skåne pratade vi om minnen av de vi inte har kvar. Jackie förlorade sin mamma för ett år sedan och hon tittade på mig och sa: ta kort på dig och dina barn, jag har nästan inga bilder på mig och mamma tillsammans. Det var så klokt sagt. Likaså pratade vi om det fantastiska i FB som gör att minnen, konversationer finns kvar. Att man kan se hur den man saknar tänkte och vad hon/han gjort. 

Så det slog mig, hur bra det är med bloggen. Mina barn, om de vill kan läsa hur jag tänkt och tyckt. De känner mig dessutom så väl att de kan läsa mellan raderna och i det veta lite mer än andra. Jag gillar det. 
Då blir helt plötsligt fåniga vardagsinlägg viktiga. Mina tankar kring världen intressanta för att det säger något om vem jag är och om jag försvinner tidigt så finns det liksom kvar att läsa.
Nu ska jag dessutom ta Jackies råd och beväpna mig med kameran när jag träffar barnen nästa gång!  
Jag och min mamma, den enda bild jag vet att jag har på oss.

Fira med bubbel

Jag är lite av en craving eller alla fall vanemänniska. Jag vaknar på natten och är törstig. Förr var det mjölk som var tvunget i ett stort glas innan jag kunde somna om. Det gick sedan över till att bli vatten, nattvattrn kallades det hemma, nu på senare tid är det kolsyrat vatten. Detta som faktiskt blivit en vana har spridit sig över dagen och jag kan få fullständigt begär efter det. Med eller utan smak, måste ha. 

I natt ingen skillnad, vaknar. Går och pudrar näsan och sedan detta vatten. I mängder! Jag får nog i mig lätt en liter om natten. Säkert någon brist jag har. (hjärnbrist?) Just i natt kom jag analysera mig själv. Har analyserat sönder allt annat så kvarstår gör nu mina egna besynnerligheter, det jag kom på är att det är som en ritual. 
När jag kommer upp kollar jag telefon, invant fall barnen behöver mig. (kommer jag någonsin sluta oroa mig över dem?), rättar till mitt halsband som absolut inte får hänga bakåt då kan jag inte andas tror jag och det är ganska tungt nu med nya brickan att jag lite ser ut som någon välkänd rappare, dricker määäängder och klär sedan av mig om jag blivit varm (typ jämt) och lägger mig igen. På mage. Med en kudde som är tunn under huvudet och en annan snett under magen så att jag ligger i framstupa sidoläge. Sedan ett ben in under täcket i andra sängen för att det är svalt och så gungar jag lite. 
Då somnar jag så otroligt skönt igen. Oftast även om nattsömnen nuförtiden inte är vad den var. 

När jag tänkte på det insåg jag att jag måste vara lite vriden och tänk om någon såg mig. :-)

Ritualerna fortsätter på morgonen och även då efter gröt eller fil, vatten. Och ja, i mängder. 
Efter jobbet har jag nu i kylan utverkat nya och fler tokerier. Hänger upp mina pyjamasbyxor på elementet när jag kommer hem och duntofflor. Tänder ljus, lagar mat. Sätter på varma byxor och äter framför tv:n. Och jajjemen.  Dricker vatten. 

På jobbet idag var det mycket och jag är trött, just nu är det energislukande på jobbet. Med gruppen går det synnerligt bra och jag försöker luta mig mot det. 
När jag kom hem lagade jag två rätter så jag har färdigt i veckan. Nu med kaffe i soffan och har lyssnat klart på ljudbok av Åsa Larsson. Jättebra, "till offer åt molok". Hon läser själv med norrländsk stämma. Lite lugnande och skön. 

Nu ska jag ta fram papper och skriva lite stolpar till mötet jag har på onsdag och så måste jag kolla mail. 

Jag ska dricka bubbelvatten också, med smak. För idag firar jag, jag har ju namnsdag. :-) 


Tv

Som tidigare skrivet blir det mycket tv. Allt från fåniga förnedringsprogram till djupsinniga dokumentärer och allt där emellan. Det som slår mig är att det är verkligen så många olika bekymmer/problem som finns. Hur vi handskas med det har nog med våra tidigare erfarenheter, intellekt och trygghet. Men det är också som jag skrivit innan att det värsta för mig kan vara en petitess för en annan. 

Det är en ganska svindlande tanke. 

När man läser tidningar är det misshandel, mord , våldtäkt, rån och misär i massor. Det är helt galet vilket samhälle vi lever i. Hur ett liv, en medmänniska inte räknas. 
Samtidigt flödar sociala medier över av humor inlägg av olika sort. Jag gissar att vi behöver det som balans till allt som sker runt oss. 

Ja oavsett det handlar om fattigdom, död, ostädade rum, droger eller en tå man just slagit i på bordsbenet, så behöver man något som får en att tänka på annat. 

Ibland, men det vill man inte erkänna, så är det skönt att veta att någon annan har det värre än en själv. Att någon är mindre lyckad eller mer illa ute. Då känner man sig lite bättre. 
Mycket svårt att erkänna, men sant. 

En gullig hundvalp, kattunge eller bebis som gör något sött är också härligt och får oss att le.

Tillbaka till tv:n, det är fantastiskt vilken variation av program det finns och man kan välja om man vill eller inte vill se. 
Snart börjar alla sockersöta julfilmer, det ska bli lite kul tycker jag. En massa magiska filmer med en liten lurande dröm om att kanske, kanske sker under om man bara tror. 

Det ser jag fram mot. 


Jul, drömmar och under på väg...?

Fortfarande lördag

Just nu går det en reklam om mötesteknik. Bland annat handlar en av dem om hur man ska agera vid brainstorming. Att det viktigaste är att alla tankar/idéer duger. Hur trovärdigt blir det när kvinnan som "undervisar" suckar??

Min lördag är verkligen skön!!! Bus, tv, god mat och tända ljus. Faktiskt precis vad jag behöver. Tittade på Rain man, den filmen borde alla se. Om man tittar på Dustin Hoffman och tänker på hur han upplever sin omvärld kan man förstå och faktiskt bli avundsjuk på hur fantastiskt det  går att uppleva livet. Om man ser det ur Tom Cruises vinkel kan man se hur tufft det kan vara att inte förstå men också hur fantastiskt det blir om man väljer att se saker i nya vinklar. 

En fantastisk film. Lärorik. Alla borde se den. 

Fick just en kommentar på mitt förra inlägg, och svarar att visst tar jag emot tanken, uppskattar den även om jag inte förstår den. Menar att jag inte fattar följande: hur du orkar/kan tänka på andra när jag vet att livet brinner hos dig, stort av dig. Också, fattar inte varför, jag är inte annorlunda nu än förr. 

Kvällen fortsätter med tv och ljus. Ska vila upp mig. Skaffa ny energi. Imorgon ska jag träffa finaste Bus igen. Önskar att någon eller ens jag själv kunde förstå hur han gör mig glad och hur jag blir tårögd av känslor varje gång jag tänker tanken på att han är min. 
Det är en dröm som gått i uppfyllelse. Jag har drömt om detta sedan jag var väldigt liten. Låg i sängen och fantiserade om egen häst. Satt i bilen de 40 milen till Torshult och pratade/fantiserade om att ha häst. 

Nu, jag har honom här. Han är lugn trevlig och fantastisk. Att jag: Annakarin lyckats fostra och rida in en häst. Själv. 

Så många som tvivlat på mina färdigheter som mamma, mig själv inkluderat, det har nog gått så där, beroende på vem man frågar och ingen, inte minst jag själv trodde att jag hade lugnet. Att jag lyckats med detta. Det är så stort och underbart. 

Jag längtar till imorgon när jag får stoppa ansiktet i hans man och känna värmen. 

Tänk att jag kan??! Otroligt kul :-)

Lördag

Efter jobbet träffade jag Sara, vi pratade och handlade innan hon åkte till Norge. På dagen pratade jag med Sebastian, ofta undrar jag om de fattar hur fantastiska jag tycker att de är? Vuxna nu, omsorgsfulla, ärliga (lite väl ärliga ibland) snälla och fantastiska människor. Jag är en otroligt lyckligt lottad mamma.


 
Jag åkte sedan hen och hade köpt ett ljus som de gör reklam för. Jag unnade mig 44kr till mig själv. Det var jag värd bestämde jag. Lite trotsig så. 


Redan igår kände jag mig upprorisk.  När jag la mig, helt slut efter veckan somnade jag hårt. 
Vaknade idag, lika upprorisk och gjorde frallor i ugnen, tog med täcke och satt med kaffet i soffan till kvart i ett. Kände otrolig längtan efter min bästa vän och gick ner för kvalitetstid. Han är det absolut bästa som hänt mig. 



Skitfånigt att säga eller kanske tycker man att jag är patetisk, men mer ärligt och äkta vet jag inte var jag skulle finna. 
Verkligen, i allt som är och sker är han det som gör skillnad. Det enda molnet är att jag önskar att jag kunde få ordning på papper och ekonomi så det inte hela tiden är ett hot om att behöva förlora honom. 

Efter denna underbara stund tog jag borstar och grimmor med och tvättade dem, diskade och dammsög. Sedan gjorde jag popcorn som jag doppar i bearnaisesås och till det ett glas rött. 

Strax ska jag tända ljus och kolla på Rain man. Det blir tv, mat och tända ljus ikväll. Helt osminkad hela dagen och helt utan att jag bryr mig ett skit mer än det jag gillar och orkar. 


Längtar till havet

Sista tiden på jobbet har varit med tung belastning. Det har varit mycket och struligt. Jag har slitit hårt. Igår hade jag lönesamtal, ja information var det. Summan, det jag trodde i någon infantil dröm var uppskattning var skrattretande liten. Jag blev både besviken och ledsen. 

Jag åkte med Jennie hem, där var en trädgård med ljus och marschaller. Ett varmt trevligt hus som var fint adventspyntad. Jag fick ett glas rött i näven och serverades god mat. Och sedan, till julkalendern med en filt över benen och en varm 6-åring i famnen, då släppte känslan. Jennie och Janne är underbara värdar. Tack!

Idag på jobbet var det svårt att få energi och glädje. Jag tänker inte hymla med att jag tänkt trott och hoppats på annat. Dessutom är det avgörande för min ekonomi. Jag trodde nog att min ambition och mitt hårda arbete skulle betyda. 

Jag kom att tänka på hur jag för dryga 5 år sedan pratade med en vän i ett läge och jag också då var besviken över något. Han tittade lite på mig och sa: Vad hade du förväntat dig? 

De orden har hängt med mig idag. 


Lär och lev

Idag kom pisarapporten som visar att Sveriges skolor inte levererar. 

Jag har jobbat i skolan i åtta år, min erfarenhet är att en del av svaret ligger i disciplin och eget ansvar. En annan del är delat i två delar. Ena är äldre lärare som inte hänger med eller vill hänga med i ny teknik, nytt tänk och i det ny pedagogik. Den andra delen är nyexade lärare som har fått för lite ledarskapsutbildning vilket gör att det blir elevgrupper som inte har gruppkänsla och tar just ansvaret de borde. Självklart spelar stressade ointresserade föräldrar, grupper med elever med problematik och inte minst lärare som jobbar mer som administratörer än pedagoger sin roll. 

Jag ser det allt tydligt när jag möter elever idag 19 - 25 år. 
För att nu inte alla lärare ska gå i taket så säger jag det jag säger för att det är MIN åsikt och erfarenhet. Ingen vetenskaplig undersökning. 

Det är ingen avsikt att smutskasta. Tvärtom. Vi måste ta tag i problemet och ge läraryrket den status och lön det förtjänar. Det är inte rimligt att intagspoängen på Lärarhögskolan är så låg som den är. Det är en ynnest att få jobba med Sveriges framtid och det finns massa bra lärare och ja ett gäng riktiga nötter, som i alla yrken. Just i läraryrket är det av stor vikt att rensa. 

Jag hoppas att man skapar resurser och bra löner till lärare. Jag hoppas att eleverna blir sedda och får ordentliga krav och bra struktur i sina skolor med föräldrar som är beredda att släppa sina smartphones, sin egotrippade livsstil och lyssna och delta i sina barns liv. Hur svårt kan det vara?

Det är de värda. De vårt lands framtid, annars vette fan om man vågar bli gammal. 


Guld i mund?

Det blev tidig morgon? Vaknade halv 5, av inget eller kanske blåsten. Hade fått sms också såg jag. Fast luren är på tyst så det var vind eller möss som väckte. Hur som, vaken och kunde inte somna om. Har spelat på luren och nu vill jag inte gå upp. Det är lite kallt och just nu känns det som om jag kunde somna bums..... Konstigt :-)

Jag ska göra frukost och tända ljus. Jag vill ha en bra start idag, lång dag med möte efter jobbet som kräver ork, då behövs skön känsla. Ska öppna min kalender 😃

Men nu kom jag på, det blåser så ute att kanske lyfter huset och landar i Norrköping, då skulle jag kunna ligga kvar minst en timme till! 
Hur bra det varit!!! 

Morgonstund har guld i mund - eller hur var det? Jag har fan glömt...




Uppskattning X 2?

På onsdag ska jag ha lönesamtal. Det är då jag får koll på om min insats märkts och uppskattats. 

Det är många parametrar som ska vägas in. Det jag gör och kvalitén mot deltagare, enkelt uttryckt hur många deltagare som gått ut i aktivitet och om de varit nöjda. Mitt engagemang. Min kollegiala förmåga och insats. Hur mitt agerande mot våra kunder varit. Dessutom vägs det in om mitt arbete påverkat resultatet ekonomiskt positivt. 
Självklart tittar man på om jag tagit positiva iniativ. 

Jag hoppas det blir bra. 

Det är ett kvitto på om man gör rätt helt enkelt. Och jag gillar verkligen mitt jobb men i ärlighetens namn är det klirret i kassan som är det övervägande incitamentet till att gå upp varje dag. Särskilt denna årstid. 

Men, och med mig finns alltid ett men :) jag vill inte ha för mycket, då är ju risken att det blir uppskattning. 



Arv

Just nu är det mycket julpyssel, bakande och fixande. Sociala medier dränks i bilder på middagar i stearinljusbelysning, nybakat, stjärnor, adventsljus, dukar och gardiner. 

Det slår mig hur arvet vi bär med oss från äldre generationer. Det finns ett dolt måste i att göra allt detta. Samtidigt är vi heltidsarbetande och ganska stressade. Det blir ett dåligt samvete när man ska hänga upp gardiner och de inte ligger i väl stärkta nystrukna högar. De är nerknölade från året innan i en låda. Hastigt stryker vi och passar på att hänga ett par apelsiner med nejlikor i köket. 
Läser tidningar om julbak och försöker få till den där genuina husmorskänslan. Önskar hårt att doften av saffransbullar fanns på sprayburk och att barnen likt Madicken ler och säger ja mamma. 

Det är inte lätt att få ihop det. Det är absolut inte fel att önska att man lyckas få det. Å andra sidan är det inte heller fel att köpa bullar på Shell, sätta fötterna på bordet och sitta med sina barn och kolla på tv eller bara vara. Det jag menar är att allt duger. 
Våra förfäder och mödrar levde ett annat liv och vi gör gott i det vi gör. Jag gillar att se alla fina bilder på nätet jag gillar också att man skiter helt i det. 

Så länge man är ärlig och genuin i det man gör är det okej. Man ska inte slita ut sig i jakten på husmorspokalen (den kommer aldrig delas ut)

Värre än att inte ha ljus i alla fönster, nybakade bullar, barn med tindrande ögon och oh Helga natt i högtalarna är att kompromissa med sig själv. 


En helg

Har varit i Skåne i helgen. Att få dricka kaffe på starbucks och att få åka ner till havet i ljunghusen, det betyder så otroligt mycket för mig. Där, vid vattnet kan jag verkligen andas. Det ger otroligt med kraft för mig. 


Underbar plats!

Utöver detta fick jag träffa Jackie, Andreas och Aurora. Denna fantastiska flicka, väldigt söt och så otroligt glad. Jackie var på Ullared och Andreas jobbade så jag fick egentid,barnmys i några timmar. Det var helt underbart. 


Hela resan har jag haft roligt och trevligt sällskap. Vi har skrattat väldigt mycket, det skulle inte gå att återge alla tokiga saker som sagts och gjorts utan att skriva en roman. 

Nu är jag hemma och en gran låg över vägen på vägen hem, tur jag har bra bil. Det blåser som fan och jag är ganska trött. Ska ut en sväng senare ikväll men nu ska jag bara vila. 



RSS 2.0