Jag blir bedrövad, less och arg. 2013!? På riktigt. Är det en förklaring? Räknas det som någon ursäkt? 

I början av -80 talet ändrade man lagen så att en anmälan inte är lika lätt att ta tillbaka, det för att hjälpa kvinnan som blivit utsatt. 

Är inte detta väldigt beklämmande och väcker det inte frågor? Hur kan polisen INTE ta till sig denna statistik och i detta utbilda sin personal? 

Hur kan man 20 år efter att man gör en lagändring som man, utan att vara raketforskare, borde kunna räkna ut att det behövs stöd för de drabbade och vidareutbildning? När man för 3 år sedan har så dålig statistik på att knyta misstänkt till brottet, inte tar tag i detta och hjälper personal hos polis, sjukhus och socialen så att de kan göra ett bättre jobb? 

Eller beror det på att de som styr är våldsförövare? Eller är folk helt utan civilkurage? 

Våld i nära relationer kan vara fysisk och psykisk. Ofta är det barn som bevittnar och/eller blir utsatta också. Den som blir utsatt lever med att återkomma till livet, att våga lita på andra. Att bli kvitt skuld skam och ilska. 

Självklart är att polisen, sjukhuspersonal och socialt anställda behöver kunna se och hantera sådant här proffesionellt och medmänskligt. Resurser måste till och tuff gallring vid anställning. 

Ja, jag tycker det är självklart. Jag kan inte förstå att det är ett argument att man inte har kunskap. Att man låter tiden gå och står med händerna utmed sidorna och gör: absolut ingenting. 

Men. 

Visst fan är det lite trist att INTE sakna mamma. Det är som att häda i kyrkan när man säger det. Men faktum kvarstår. Vi var inte nära. 

Jag tänker på henne ibland. Undrar hur hon tänkt eller har en fråga jag aldrig kommer få svar på. 

Jag är yngst av en skara på sex. Min pappa är gammal, snart är jag utan föräldrar. Pappa är kvar ett tag. Det blir ett tomrum när han lämnar. 

Men det är som varande mamma jag tänker på min egen mor. Hur gör man för att vara nära sina barn? Det är fan inte lätt. När jag är gammal vad tänker mina barn då? 

Jag tror att en stor del till att jag inte var nära mina föräldrar är hur jag är. Jag har alltid överanalyserat och funderat för mycket. Kanske är det därför. 

Det trista med döden är att man har inte en chans att ställa frågor längre. Det är faktiskt något jag ofta hört under min uppväxt: det värsta ord som finns är: för sent. Och det är ju så jävla rätt. 

Föräldraskap är svårt. Make no misstake. Att göra ditt bästa är det ända du kan göra. Jag hoppas att mina barn känner och fattar hur fantastiska jag tycker att de är. Att jag är så tacksam över lånet jag anser att tiden man har med dem är. 

Fattar dem de är jag rätt nöjd. Och då är allt okej. Att jag personligen inte dryper av tårar över min mamma eller pappa kanske beror på att de fostrade mig självständig. DET är ju bra. 

 

Det jag funderar på är om det är så att hans politiska position hade något som helst med att göra att det blev nedlagt? Är det så att vissa människor har lättare att "komma ur" saker än andra? Jag tror det. Rent generellt, inte nödvändigtvis i detta fall. (Är inte tillräckligt påläst) 

Jag tror, vet faktiskt, att har man en viss position kan man klara sig undan saker. Det behöver inte vara kriminellt utan att man inte behöver (slipper) be om ursäkt om man betett sig illa eller att man ursäktas av olika skäl. 

Det får mig yttermera att tänka på något som också diskuterades i helgen. En del människor klarar sig undan. Levererar lögner, svek och har ett beteende som lämnar mycket övrigt att önska. 

Ändå klarar de sig undan. Men som vi sa: det exploderar en dag. Det är jag faktiskt övertygad om. 

En idiot är en idiot. Och som tur är brukar fan hämta hem de sina. Det hoppas jag på när det gäller politiker, människor i position och övrigt löst folk. 

En dag väljer omgivningen att inte blunda och hålla med längre, och då: BOOOM! 

Bortsett denna moraliska svada vill jag gnälla. Det är KALLT!! Fy bubblan, jag tycker inte om det. Jag vänjer mig aldrig och jag önskar bara att det blir vår. Hur jag ska ta mig genom detta känns omänskligt nu när vi står vid startlinjen av vintern. Tänk om man vore en Björn och fick gå i ide. 

Imorgon har jag inte ett utan två viktiga möten. Det ska bli intressant. 

Fixade i stallet när vi kom hem och det är kallt! Mocka mat vatten och borsta, tur att Misa kommer hem. Tidiga mornar och insläpp på kvällar. Det var länge sedan jag hade sånt passande. 

Vi åt mat och jag har funderat på något vi pratade om i bilen. I media blir vi uppmanade att hjälpa till för offer i Filippinerna eller Syrien under katastrofer eller stödja Cancerfonden under oktober. Flera saker som för övrigt är självklart och viktigt att stödja. 

Det jag funderar på och som vi diskuterade är att tex de saker som vi också borde engagera oss i typ hemlösa blir inte uppmärksammade på samma sätt. Jag menar att i Sverige har vi hemlösa, barn som utsätts för våld, kvinnor som misshandlas och så vidare. Kanske borde media, butiker och vi alla uppmärksamma detta kontinuerligt och större? Alltså också. 

Snart är det jul och då är det verkligen tufft för hemlösa, kvinnor utsätts och barn upplever fruktansvärda familjesituationer. Då är det naturligt att tänka extra på dem, precis som vi gör med offer för krig och katastrofer. Men hemlösa har aldrig ett hem och familjer är trasiga alla dagar. 

Avslutar med att klargöra igen så ingen missförstår. Självklart ska vi hjälpa till vid katastrofer. Det är ett bra iniativ med bröstcancer-galan i oktober. Och jo. Jag FATTAR att cancer finns alla dagar att folket i Filippinerna och på andra platser har en låååång väg till helhet. Dock är det så att om ett tag läggs det i glömska till nya katastrofer och minskat nyhetsvärde. Det är då jag tänker att vi kan varva med att påminnas om det som sker precis utanför dörren. 

Jag tror att det är av godo att påminnas om att det är inte där borta det är hemskt utan det finns nära. Man kan inte slå ifrån sig. Det är viktigt att prata om och att dels uppskatta det man har och göra gott för andra. 

Det försvinner inte bara för att vi blundar     . 

Har igår och idag fått lektion i hur man virkar och jag har alltid vetat om att jag är kass på handarbete. Min dotter har en ängels tålamod i att förklara och visa men jag har motorik som en femåring så resultatet blir därefter. 

Kollade filmen Blind Side. Den är söt, varm och härlig. Man blir liksom glad och samtidigt lännas man med en känsla av att världen är orättvis och man inser att man kan göra mer. 

I ämnet att göra mer handlade Dr Phil om skolskjutningarna som varit. Det var otroligt upplysande att få höra från en pappa som gick till jobbet kl 6, då säger han hejdå till sin oskuldsfulla son och tre timmar senare är han pappa till en mördare....

Som förälder kan jag inte fatta hur man gör för att klara det. Men å andra sidan tänker jag att man älskar sina barn oavsett. Man skäms inför den handling de begått. Mannen på tv måste älska sonen han såg kl 6 på morgonen och han måste undra alltid undra vad som hände och VAR det gick snett. 

Som sagt det blir mycket tv och den berör. Så mycket bättre idag var inte bättre. Inte bra alls. Ken Ring gjorde en riktigt bra låt han hade gjort om låten och det blev rabalder i pressen direkt. Men när de skulle hylla Ken Ring gjorde ju ALLA om texterna till hans låtar så: vad?? 

Imorgon ska jag ner och släppa ut hästar, Misa är bortrest så jag har stalltjänst. Riktigt mysigt så när det bara är ibland. Lika bra att sova, det blir ju tidigt. 

Det har varit en otroligt händelserik tid så för att inte missa något skippar jag att berätta alls. 

Jag tänker ju mycket och själv i kompakt mörker blir det mycket tänka och tv. 

Igår var det Gunde. Jag personligen är imponerad, han var duktig tycker jag. Han hoppade 60 och 80 mc hinder. Det ser inte mycket ut men att rida inför publik och få ihop det ja det är fan inte lätt. Gunde har balans, han är modig, envis och rutinerad tävlingsmänniska. Och HAN hade det svårt. Jag hade inte klarat det själv så: hatten av. 

På jobbet är det turbulent, inte som på Filippinerna men blåsigt. Vi har julbord att se fram mot i december så: jag tar i lite till. 

Nästa helg blir det en välbehövlig och rolig resa så: jag längtar. 

Snart är det jul, kallt inne och elen blir dyr. Har svårt att se hur det ska gå med julmat, julklappar och nödvändigheter. Ekonomin är tuff och jag kan inte se hur jag ska spara in så: jag bävar. 

Finaste Bus går framåt och är en obeskrivlig glädje snart ska han ha vintervila. Det blir fortfarande mys, rykta och samtal. Han gör allt som är runt mig värt. Det är lite osäkert med ekonomi och viktiga papper kring honom. Jag hoppas att allt går som det ska så jag får fortsätta ha honom i mitt liv så: jag håller andan. 

Ikväll har jag fina Sara här och hon stannar hela helgen så: jag njuter