Idag har jag jobbat i Eskilstuna. Det blev väldigt mycket minnen från min första tid som obehörig lärare. Av miljoner skäl tänker jag inte gå in närmare på det men sant är det att människan består av 70% vatten och resten är inställning.

Imorgon är det Valborg men den riktiga "här är våren nu blir det varmt och skönt" känslan vill inte riktigt få fäste. Får se hur det blir med firande. Klart är att det blir god mat, ledigt och trevligt sällskap.

Min absoluta fundering idag är föräldraskap. På radion i morse pratades det om ansvaret kring mat och kost. Föräldrar måste ta ansvar menade man. Jag håller med: halvfabrikat, sötsaker, taskiga tider och annan skit är inte föräldraskap. En annan tanke som slår mig är föräldrar som motarbetar sitt barn på alla fronter det går är rätt och slätt dum. En obeskrivligt dålig ursäkt till förälder. Det händer, just nu och det händer på fler platser än man tror. Fan må hämta hem de sina!

Ett barn är ett lån, en ynnest och kan man inte förstå det är man mentalt handikappad i min mening. Den gåvan ett barn innebär är något att förvalta, hela livet. När våra barn är på väg att bli vuxna eller blivit det är de fortfarande vårt ansvar, men mest en möjlighet att få fortsätta vara viktiga delar i våra barns liv.

Jag har till min stora förvåning och pirrande glädje fått en massa nya och gamla vänner i mitt liv. Det är dags känns det. Väldigt kul och jag ska vara rädd om det här, jag har på helt eget val haft en paus mest inser jag nu för att lära mig om mig själv och att hitta frid och lugn. Nu är jag här. Nya vänner är jag glad över, vi kommer ha kul. Ni som väntat och varit kvar: Tack.

Det har varit mycket häst, dessutom blev han 2 år idag :). Igår var det fest på kvällen, god mat och trevliga människor. Mycket lyckat.

Idag sov jag ut enligt plan, jag vaknade halv 9 men somnade om. Halv 11 blev det! Sedan har vi monterat en crosstrainer och sedan tränat. Riktigt skön dag i solen

Idag började vi titta på serien Mad Men. Omtalad och hyllad, jag är personligen inte jätteimponerad. Det är kul med hur de inte hade koll förr, men det känns mest som gamla stereotyper radade på varandra. Män som tilltalar kvinnor som om de inte kan eller vet något alls, kvinnor som är våp utan någon annan önskan än att finnas för sin man. Blundar för otrohet, lagar mat och shoppar.

Min tanke är ju att vi blir ju påverkade av allt vi ser och då är det här inte en bra serie, eller är det så att serien är skapad av män som önskar att det vore så här och lite sublimt påverkar oss?? Eller varför skulle serien bli så poppis? Skådespelare som är något mer än mediokra, en dialog som är stel och ett innehåll som är aningen platt.

Jag bara undrar?

En underbar dag idag. Jag ska upp tidigt imorgon, det blir stallet och sedan fest. På söndag ska jag fan i mig sova ut.

Jag har en tanke i huvudet kring min framtid. Eller egentligen flera. Olika inriktning och olika möjligheter. Jag måste klura lite till. Men det blir något bra, det vet jag.

Det är spännande, jag lovar att berätta mer när jag tänkt lite mer.

Min kluring för idag är att många människor är alldeles för fyllda av sig själv. De missar massor kan jag berätta.

För många år sedan bodde jag i Södertälje - eller Sötälje som man säger, då flyttade min systerdotter med familj till Hölö, jag retade dem lite för att de blev lantisar och sa att snart springer barnen med näbbskor och gräver mask. Idag bor jag själv så långt från ära och redlighet man kan göra tror jag. En kilometer till närmsta granne, vedklyvning, plogning på vintern och lera upp till anklarna.

Jag har den senaste tiden sett på Facebook att många av mina gamla vänner och bekanta bor i närheten av mig. På ett eller annat sätt har vi hamnat i Södermanland med omnejd. Det är egentligen inte svårt att förstå då här är så vanvettigt vackert. Vi som då när vi växte upp satt på muren vid centralen och kollade bilar, satt och tjuvrökte i källar/vindsförråd på höghusen i Ronna. Vi som träffades på Kringlanfiket för en lååååång kaffestund på lördagar innan och efter nattliga eskapader på "Puben", Shakespeare.

Vi har nu skaffat familjer och hus i den idylliska Södermanländska bygden. Det är kul tycker jag - det blir lite som att återsamla det gamla gänget. Vi har bytt ut bilar mot hästintresse, tjuvrökandet består nu mest i flåsande i kaminen för att få värme och fika och krogen blir middagar med vänner hemma i köket. Nu har jag fått kontakt med flera av dem just via Facebook, jag ska verkligen försöka träffa några stycken av dem inom snar framtid, det kommer bli superkul.
Vi ses!

Våren är på väg, fantastiskt skönt. Köpte kapsongrimma idag och ett bett till Bus, träningen börjar nu. Jag har inte bråttom, jag känner att utvecklingen sker i bra takt.

Hemma är det fullt. Linda är hemma, Lollo och Sara på besök. Det blir middag för många, mycket prat vid maten och allmän samlingspunkt. Det är trevligt. Jag gillar det även om jag ska erkänna att det tar på krafterna att ha ett servicejobb hela dagen med evinnerligt mycket människor omkring och sedan surr på kvällen.

Att jag idag dessutom var osedvanligt effektiv och gjorde massor av jobb och planering gjorde att jag var mentalt rätt slut när jag kom hem. Imorgon blir en jobbmässigt lugnare dag men socialt och servicemässigt slitig. Måste till stallet och fylla på energi.

På fredag ska jag ut på galej med jobbarkompisar. I Stockholm hör och häpna. Det är egentligen så att jag tvekar men har gett mig fan på att gå in för det med liv och lust. Ska unna mig stunden och tänker inte fundera en tanke på något. (så ser min plan ut i teorin, alla vet ju hur det blir) Jag måste ordna någonstans att sova i stan också,,,,

Imorgon ska jag i alla fall få träffa en bebis, en av deltagarna har fått en flicka och jag ska få hälsa på. Kanske får jag lukta och hålla. Jag tror det kommet väcka känslor :) det ska alls fall bli kul. Det är ett jättetrevligt par. Vissa deltagare kommer närmare än andra, i Katrineholmsgrupperna är det väldigt många. Jag är lyckligt lottad som fått lära känna så många fina människor.

Just nu ligger jag och känner mig konstigt varm (missat ett par tabletter, fan vad det straffar sig) tur jag har bubbelvatten.

Läste tidningen för att bli inspirerad, konfunderad eller irriterad men det är krig mord och sådant som bara är sorgligt och så himla vanligt. Inte vill jag blogga om det. Inte idag alla fall.

Det får bli en annan dag, när hjärnan är med på att tänka något klokt. Idag är jag mest suddig och inåtvänd.

Jag skulle vilja ta ledigt och sitta med en brasa, god mat, tända ljus, vin och massa annat gott. Bara ha telefon på när jag känner för det. Då skulle jag skriva. Skriva en massa.

Inga besök, sova när jag vill och bara ösa ur mig. Det skulle vara balsam för själen och helt underbart. Inte för att jag är missnöjd utan för att jag vill få ur mig - har en kreativ känsla i kroppen som pockar på.

En dag kanske jag får ge utlopp för det, då jäklar :)

Idag var jag hos Bus. Det är ovärderlig tid. Han förväntar sig ingenting av mig, han bara ger. Helt fantastiskt.

På torsdag ska jag jobba i Katrineholm, det ska bli skönt. Imorgon har jag ett viktigt möte, det känns spännande.

Hade ett samtal idag om framtid. Det är olika hur vi tänker, en del har svårigheter men ser möjligheter. En del har alla möjligheter men ser bara svårigheter. Yttermera några ser bara sig själv medan några bara ser andra. Vi är olika är nog dagens reflektion.

När jag kom hem idag åt vi mat och sedan fick jag en varm lång kram. Jag kände mig som en 20-årig träbrygga som stått i väder och vind och får en klick olja. Underbart.

Imorgon är det ljudbok till jobbet igen. Läser/lyssnar på Tyskungen av Läckberg. Bra som attan, Ewerlöf läser såklart.

Jag kan aldrig vänja mig vid rasism och tankesättet som följer med den, det är ju bra och aldrig kan jag förstå vad andra världskriget egentligen innebar. Det måste varit en vidrig tid. Vilken tur vi har idag som kan inse, tänka själv och förstå att en människa är just bara människa och en idiot är en idiot oavsett hudfärg och ursprung.