Jag går ner för att äta lunch och där i Kista Galleria bland över 200 butiker i ett cetrum på 59 000 m² - det är folk - överallt - ö v e r a l l t - är det folk. Jag hittar fram till det som är food court, det är 20 olika restauranger med bland annat kinesiskt, italienskt, grekiskt, kebab, hamburgare och svensk husmanskost. Jag möts av fantastiska dofter från hela världen. Jag tittar och väljer och tittar igen. Helt plötsligt kan jag inte välja. Jag vet inte vad jag vill ha. Jag blir så ambivalent så det liknar ingenting. Jag går fram och tillbaka mellande olika restaurangerna och tiden tickar på min lunch.

   

Helt plötsligt är jag inte hungrig, det rinner av mig i doften av all mat och i trängseln av människor som sitter på sin lunch och skrattar och pratar. Jag inser dessutom att jag gjort det fatala misstget att inte titta noga vart jag gick. Alltså - vilse. Igen! Jag blir alltid lite osäker när det är så här och jag trasslar till det ännu värre. Jag skickar en tanke till att jag vill vara någonstans där jag känner mig hemma och just där och då så längtar jag till skogen och jag längtar efter Nisse, goa snälla Nisse som skulle göra mig lugn igen.



Ja ja, jag rasslar runt som en iller och sick sackar fram och tillbaka bland folk (jag liknar nog mest en överstressad slalomåkare) tills jag finner Coop Nära. Där går jag in och väljer en banan och en yoghurt och en flaska vatten. Gott och enkelt.



Det är otroligt vad valmöjligheter gör oss (alla fall mig). Det är ett riktigt I-landsproblem - Ellerhur?