Idag är jag trött. Som i sömnig, behöver sova och vill inte göra något. Vill inte laga mat, vill inte vara social, vill inte engagera mig i något alls.


Somnade sent igår, vi hade en skön lugn kväll hemma och spelade lite kort och spel. Vi vet med oss att just nu är det lugn som vi behöver. Tid att hitta ork och kraft. I förrgår fick jag ett samtal som var tungt att ta trots att jag hört det meddelandet flera gånger. Jag försöker behålla lugn och jag försöker att hoppas att jag överdriver faran och att det inte kommer att sluta i det samtal som jag befarat i flera år. Under natten messade Sara som behövde ventilera lite, men vi bestämde att vi skulle prata på morgonen. Sedan ringde visst telefonen, en kille i Salem som ville ha skjuts. (jag hade glömt att han ringt men kom på det för en timme sedan - svarade i koma)

Vi vaknade tidigt idag, jag trodde inte jag skulle kunna somna om men det gjorde jag, nästan och precis då ringde det igen. Men det var helt okej - vi gick upp och gjorde god god frukost och tittade på tv en stund. Sedan blev det mer kortspel tills vi tog oss i kragen och åkte för att byta stift och filter på Golfen. Det gick så där. Golfen är importerad så det är massa special. Men vi tvättade den alla fall och fick titta lite på den och vi insåg att den är faktiskt i okej form. Sedan bar det av till Ica Maxi för att handla mat. Det är en ansträngning att ens göra de enklaste saker nu. Så vi åkte hem, jag har lovat mig själv dyrt och heligt att jag ska ha storkok imorgon och laga en massa middagar så vi har i veckan. Det kommer bli en tuff vecka.

Nu sitter jag här. Min underbara fantastiska förstående Lovisa lagar mat. Det blir något som redan doftar jättegott och sedan blir det kvalitétstid i soffan och i armarna på varandra. Det är där vi hittar det som behövs.

Livet sliter just nu. Det är svårt, tungt och vi kämpar. Det är så mycket frågor som vi inte får svar på, det är så mycket vi önskar och hoppas som vi inte vet om det kommer slå in. Det ovisshet. Vi går sönder lite grann emellanåt. Men och det är faktiskt det viktigaste just nu. Vi har underbara människor omkring oss som stöttar oss och som vi kan få stötta. Vi lutar oss mot varandra och det är där, nära och tillsammans som vi orkar lite till.

Det är det kärlek gör - man delar och man ger och man får.
When the going gets tough - the thogh goes to each other.........den funkar - Ellerhur?