Vikten av att tänka klart
Vi pratade hemma idag om passion - framför allt om musik. Förr gjordes musik av en 8 - 10 personer - idag krävs en person med en dator. Det känns som om det är så massproducerat - så profitsökande. Vi konstaterade också att det är lite så med allt - det är som om allt engagemang försvunnit och allt handlar om pengar och att synas - när det gäller film, musik, politik och så vidare. Det finns inga som direkt sticker ut och gör något som det BRINNER för. Jag tänker på Aretha Franklin - Martin Luther King - Coppola - Hemingway - människor som brann för sin sak. Människor som gjorde skillnad för då och för oss idag.
Men just i stallet tänkte jag vidare på det här - under tiden jag borstade så pälsen glänste - Bus stod alldeles stilla och jag tror han njöt. När jag då tänkte på det så är det en hand full (ganska stor hand men dock) människor som gjort allt det där vi pratade om. Av alla människor på jorden så var det ju inte merparten som stack ut. Det var dessutom en tid av förändring och upptäckter.
Det slog mig under tiden jag metodiskt tog mig an svans och man att - det är väl så att det är lite mättat. Det gjorde mig lite ledsen - för jag vill vara med och påverka. Jag vill sticka ut och jag vill absolut vara med och göra skillnad. I takt med att hästen började se riktigt fin ut så kom jag på en annan vändning i tankarna. Det finns nog visst de som brinner idag, de som sticker ut. Det är självklart att vi har människor som är passionerade. Men av alla miljoner människor i världen och just nu ser vi inte allt, för det är så att generationerna som kommer kanske står en solig vårdag på sin altan och tänker att jo på 90 och 2000 talet - då fanns det den och den som gjorde det och detta för kommande generationer.
I rena farten tog jag ut den andra unghästen och tog mig an henne en stund (ett ganska tröstlöst jobb på en vit häst som envisas med att lägga sig i varenda dynghög som finns) och då insåg jag också att då - på 50 och 60 talet - då var det nog så att man inte uppskattade allt som var - man tog det för givet.
Det kändes ganska trevligt att tänka så - hoppfullt på något sätt. Det kanske är så att man får en chans att vara med i förändringen till något positivt för kommande generationer.
Man lär så länge man lever
Idag var det vårdagjämning men vårkänslorna uteblev.
Det är kallt och snön yr runt huset, det ska erkännas att när solen visar sig kommer den där sköna känslan. Hela dagen har jag haft ont i huvudet, det blev bättre en stund när jag fick vila mitt huvud mot Bus varma hals - han är underbar.
Alla människor pratar om kylan och snön, mig själv inkluderad, man längtar efter våren. Det som slår mig är hur missnöjd många är. Hur man gnäller på sitt jobb, sin chef och det mesta i livet.
Hur folk som varit utan jobb och som får en chans, faktiskt är "sjuka" eller har privata saker som gör att de tar sig en dag hemma. Jag förstår det inte. I mitt jobb träffar jag människor som säger att givna chansen till jobb så skulle de bli SÅ glada. Men min erfarenhet säger att man inte alls fattar vad arbete är och innebär. Det är som om folk faktiskt tror att det är en självklar rättighet och inte något man sliter jobbar för och förtjänar.
En annan sak är alla som säger att näää det "finns" inga jobb, jag har sökt massor. I helskotta de har, det FINNS jobb men att vara arbetssökande är ett heltidsjobb som säljare - av sig själv.
Varenda vecka har jag en eller ett par extra människor som jag försöker styra i rätt riktning. De som har/får rätt inställning löser problemet. De andra, ja de har det största hindret kvar: sin inställning.
När de väl har jobb kommer då det jag började med: förvaltningen av den chans man blivit given.
Ibland blir jag överraskad. Det är de tillfällena som gör att mitt eget jobb är så utmanande och roligt. Jag hoppas jag blir överraskad imorgon, blir jag inte det får jag jobba hårdare.
Imorgon, en ny dag att fånga och massa nya lärdomar.
Den som söker ska finna
Nu för tiden är det inte många som har en telefonkatalog - vi googlar och söker på nätet. Vi kan också sms:a till 118800 eller liknande så får vi nummer, adresser, vägbeskrivningar och till och med bordsreservationer.
Om vi ställs inför att vi ska göra något - det kan vara vad som helst - lägga klickgolv, byta olja i bilen, montera en vattenpump eller laga lasagne så googlar vi och vips så har vi svaret. Ibland vänder vi oss till forum för att hitta svar eller råd. Vi googlar och letar efter alla sorters krämpor och åkommor - vi behöver inga läkare längre. Allt från trög mage till allvarliga sjukdomar och diagnoser ställer vi själva.
När vi umgås med vänner, familj och arbetskamrater och diskuterar något så antingen helt öppet eller i smyg efteråt googlar vi om det kommit upp ett årtal eller något annat faktabaserat.
Det här är snabba sätt och vi behöver inte längre proffs - vi googlar skiten och löser det mesta själv. Det ska gå fort - riktigt fort. Vi har inte tiden att vänta längre.
Är det riktigt bråttom då kastar vi ut en fråga på facebook som till exempel: Är det någon som vet var man snabbast kan beställa en pizza? Någon som har en kontorsstol över? Jag har en konstig böld i nacken - vad kan det vara? ....och så vidare.
Är det bra? Jag vet inte jag tycker det är rätt nice och funkar för mig och jag tror att som med allt annat att om det inte blir utan bonnförnuft så är det väl bra.
Jag har självutsett mig till legitimerad googlare och jag har nästan alltid rätt på det jag uttalar mig kring.
Förvirrande inlägg
Det blir väl inte så ofta som man tänkt. Vaknade halv 7!, pigg gick upp och eldade och tog James på promenad. Te och fil i soffan med tv medan lördagen kom till liv. Sedan har det gått i ett. Målat, vattnat hästar, gått med hunden, städat huset, flyttat möbler (lekt extreme home make over) ätit och eldat igen. Hysteriskt men väldigt kul.
Nu åkte sambo på fest och jag landade i soffan igen, precis som i morse med te och brasa.
Imorgon tänker jag att det blir lång prommis med hunden och fixa Catarinas bil. Sara kommer hem och jag behöver ladda för måndag. Att det inte blir som man tänkt, så är det nog för de flesta, så jag räknar inte med att planen håller :)
Jag har ett otroligt bra liv. Det är jag tacksam för. Tungt emellanåt och det har jag fattat att jag kan jobba på och vara medveten om. Jag ser mina fel och försöker göra bättre. Det jag också börjar förstå är att det är okej att vara snäll mot sig själv. Det är nog det svåraste, varför vet jag inte.
Det jag också lägger märke till mer nu är hur många fantastiska människor jag har runt mig och möter. Det är verkligen så att om man släpper in folk då får man gott ur dem. Det är en häftig upptäckt.
Mitt närmsta mål är att jag ska försöka släppa in våren så kanske jag gör någon mer häftig upptäckt. Jag får bli lite DiLeva-hippie-yoga master så jag blir ännu mer här och nu.
På stallet idag fick Bus hälsa på Lovisa. Det är stort med tanke på astma och lite lite rädsla, men det gick bra.
Framåt
En lång vecka som gått fort. Kan man säga så? Jag hade ett möte i veckan som var tungt svårt men nödvändigt. Sara är u Stockholm så denna helg är vi hundvakt.
Sjukt mycket på jobbet, har verkligen jobbat och det är härligt. Allt runt mig gör att idag när jobbet var över så värkte nacken och huvudet så infernaliskt. Avslutade en grupp idag, ett gäng som imponerat på mig otroligt. Jag åkte till paradiset för att tanka energi (stallet) och kände ork att slutföra dagen. Middag, brasa som värmer och gott vin gjorde gott.
Nu är det sängen. Imorgon är det hundpromenad, stallet, Cararinas bil som ska ha olja, lite måla och absolut inget mer.
Jag har insett att jag måste skaffa energi och ork. Fick bilden av vad som kan bli annars.
Idag förresten blev jag spådd, första gången och ja hon är vass Dimitra! Tack - det var en ytterligare tankeställare.
Jag är en som kan vill och orkar dra. Det är en gåva och den tänker jag vara rädd om.
Over and out
Ny dag
Som jag trodde, bättre idag. Produktiv på jobbet, extremt mycket att ta tag i och sånt svarar jag bra på.
Stallet och fysiskt jobb med mockning. Det ger så otroligt mycket skön eftertanke och faktiskt frid.
Nu är det sängen, förkylningen ska motas iväg. Jag har inte läge att bli sjuk. Det kommer INTE att hända.
Imorgon Norrköping igen och onsdag Stockholm - fix och flax. Fick trevligt sms av en deltagare idag, han har gjort en stor resa och verkligen utvecklats. Bra gjort!
Något har skett med mina ögon, jag ser uselt. Måste nog gå till optiker igen trots att jag var i somras ..... något är skumt så att säga.
Det här står jag inte riktigt för
Sitter i sängen och fryser. Huvudet snurrar av tankar och känslor. Jag är trött, utpumpad verkligen.
Har varit hos finaste Bus, där är alltid skönt även om det är tungt att mocka och bära höbalar.
Helgen har varit full av massa som egentligen inte varit något. Nästa vecka blir det Norrköping två dagar och sedan Stockholm, det har jag varit på jobbet och förberett idag.
Jag är varken trevlig eller lätt att umgås med just nu, är fylld av annat och känner inte att jag kommer ur det. Trodde det skulle vara skönt att skriva här men känner mig klart censurerad. Varför är man (jag) så rädd för att säga vad jag tänker? Tar hänsyn till att andra kan ta illa upp eller ha åsikter? Kanske står jag inte för det? Kanske är jag bara feg.
Borde färga håret och duscha men har ingen kraft. Tror jag ska sova lite och hoppas att energi infinner sig imorgon.
Värdelöst inlägg som jag förmodligen ångrar och inte känns vid imorgon.....
Hemma!
Alldeles för länge sedan.... Igen.
Nåväl. Bus är numer valack! Den känslan jag har nu, att han är min att vi har framtiden för oss. Det är stort. Att jag sedan som grädde på moset står på ett stall med bra miljö och tänk är härligt. Dessutom är Kerstin verkligen en underbar kvinna som jag ser upp till och får fråga hundra dumma frågor till utan att hon verkar tycka att jag är för jobbig. Längtar till lite barmark.
För övrigt är det turbulent på jobbet och det är spännande. Nästa vecka blir det Norrköping och Stockholm. Kul att flaxa lite.
Hemma väntar vi på kaminen och under tiden tog Lovisa tag i vårt kök. Det kräver fiffiga lösningar i litet hus och Lovisa är fiffig kan jag lova.
Jag har otroligt mycket i huvudet och en massa känslor jag behöver komma till sans med, kan bara konstatera att livet är komplicerat.
Nu är det sovdags.
