Fy fan!
Idag har jag lyssnat på nyheter och jag sitter frågande över om det är 2013 eller vad?
Först, sex pojkar blir åtalade och fällda i tingsrätt för att ha våldtagit en flicka. I hovrätten blir de friade. FRIADE! Varför? För att det inte utom tvivel går att säga att hon befunnit sig i en hjälplös situation. Att hon inte sagt nej tydligt nog. Okej! Så om jag apfyller en man, tar in han i ett sovrum och låter mina väninnor förnedra honom. Trycker upp en toaborste i röven på honom och sedan knäcker nötterna med en nötknäppare på honom så att när han vaknar till liv känner han sig förnedrad, liten, fylld av skam och smärta och att han aldrig mer vågar lita på en kvinna.
När han anmäler mig säger jag att han ville och att han aldrig sa nej.....
Nästa nyhet är att kvinnor i Saudi Arabien inte får ta körkort. Eller jo. Det finns inget förbud mot att ta körkort men man utfärdar inga körkort till kvinnor. Ser polisen en kvinna bakom ratten stoppar man henne....
Det är som om en man som vill gå sjuksköterskeutbildning och visst gör det men du får ingen anställning....
Vad? 2013? Nästan 14! Är det så här långt eller rättare sagt kort vi kommit i utvecklingen? Fy fan.
Idag är jag sjukt besviken. På Sverige. Världen. Mänskligheten.
Det är vi alla. Vårt ansvar att låta jämställdhet bli verklighet för fler.
Det är allas vårt ansvar att flickor ska säga nej och det räknas. Att det inte är acceptabelt att sex män turas om att på en hemmafest (eller någon annanstans heller) våldföra sig på en tjej.
När sådant här sker MÅSTE vi alla säga ifrån. Med kraft. Jag åkte till finaste Bus och talade ut. Det var skönt.
Iiiiiihhh
Intensiv och händelserik helg. Jag har funderat en hel del under dagen på det här med framtid, glädje, svårigheter, sorg och den känslomässiga berg och dalbana vi alla lever i och kallar livet.
Glädjen i att få skratta så mycket så att som jag nu sitter med träningsvärk i magen. Det är befriande skönt. Tyngden över det jag vet blir en svår uppgift som jag bestämt mig för att göra. Det är svårt men rätt.
Och det är ju just det jag tänkt på. Vi får inte välja vilka smällar livet ger oss. En del får fler än andra. Samtidigt brukar det bli en balans då de som råkar hårt ut får annat som en utförsgåva. Inte det man skulle välja eller troligt är att man skull välja att slippa gå igenom det där svåra och hoppa över talang pengar eller flyt.
Nej vi får inte välja vilka smällar som vi får men vi kan välja att ha bra människor kring oss.
Vi får heller inte välja det goda alla gånger. Självklart blir man glad och det man kan välja är hur man handskas med framgång och motgång.
Det jag alltid sagt är att man ska inte ta något eller någon för givet. Det är nog en av de viktigaste sakerna i livet.
Idag är det söndag. Jag har träningsvärk i mage och ben. Angenämt problem. Jag har tufft möte imorgon.
Balansen blir att det blir torsdag denna vecka. Det VET jag är en bra dag.
Något långsiktigt och bra.
Så jag spänner fast mig och tänker njuta av åkturen. Jag älskar berg och dalbanor. Det kittlar och skrämmer.
Ibland vill man bara skrika och kliva av men oftast är det en iiiiiihhh känsla.
När jag går på nöjespark letar jag upp den tokigaste roligaste åkturen. Allt annat är bara runt runt och förutsägbart.
Det är för mig otänkbart. På alla nivåer
Lägg av bara!!!
Okej. Fan jag kan inte låta bli. Jag MÅSTE kommentera den senaste tidens skriverier kring registerhantering eller särskiljning vi har i Sverige. Jag tänker INTE säga polisen. Det är fan ett symptom i hela landet, världen i alla skikt.
Att plocka ut, i detta fall romer, är fel på så många nivåer. Men vakna folk! Det sker hela tiden och överallt.
Generalisering är ett mänskligt beteende. Absolut. Vi har alla det behovet. Överallt i hela världen.
Vi gör det kring romer, kriminella, män, kvinnor, muslimer, gayfolk och youname it.
Det är ju just det. Vi generaliserar och i det okejar vi det beteendet från nu tillexempel polisen.
Varför kan inte folk få vara bara människor? Varför kan inte en idiot få vara en idiot? Vi sänder folk ut i rymden, vi byter ut mängder av organ i kroppen, vi har telefoner och datorer som klarar komplicerade saker. Men nej, vi kan inte höja oss över generalisering.
Personligen känner jag en kvinna. Hon är rom. Hon är en fantastiskt människa som bjuder på sig själv, ärlig trevlig och helt enkelt en bra människa. Jag är glad för det hon lärt mig. Jag är tacksam för att känna henne. Inte för att hon är rom. För att hon är bra.
Visst är det svårt att inte generalisera. Jag gör det till viss del själv men jag jobbar för att vara större. Jag försöker ge människor en chans. Jag försöker ge de jag har runt mig flera chanser. Det är inte lätt. Men man kan försäga.
Våra folkvalda politiker och våra statligt anställda med ansvar borde också försöka. Allt annat är skandal. Tycker jag då. 
Åh
I förrgår stängde jag fönstret till sovrummet. I morse fick jag dra igång elementen....
Jag säger inte att det är isbjörnar här, bara att de skulle trivas om de kom.
Varför ljuga??
Jag som hyllade McDonalds för deras reklam kring ungdomar och jobb. Nya reklamen handlar om frukost och hur folk ska låtsas sitta i kö men i själva verket äta frukost på Donken. 
Nä, det där gillar inte jag. Tycker nog att man kan göra det bättre utan att framställa folk som smitare och lögnare.
Eller har jag fel nu igen?
Vet ju inte till vem
Av en händelse läste jag mitt horoskop idag. Jag tror inte på horoskop. Men jag skriver och mitt lyckotal har alltid varit 4. Så jag funderade.
Vad ska jag skriva? Är det statsministern: hallå??? Hur tänker du? Måste allt i politiken vara makt och pengar? Varför kan inte lite moral och etik få plats? Jag är övertygad om att om de influenserna fick plats skulle mycket annat lösa sig.
Är det min chef: kan jag snälla få löneförhöjning? Jag tycker att det lite på sin plats. Kan jag snälla få mer ansvar, större utmaningar?
Är det min familj: tänk om vi kunde tala till varandra och tänk om vi kunde se saker för vad de är.
Är det mina vänner: jag vet att jag är besvärlig ibland och förväntar mig att ni ska läsa tankar. Förlåt för det.
Är det Gud: VAD är problemet? Jag har så mycket att ställa dig till svars för! Kom genast fram!!!!
Är det min hyresvärd: jag trivs här, ska vara en bra gäst. Låt mig stanna.
Är det Bus: tack för att du finns!
Är det någon annan: jag har haft en tung dag. Jag orkar inte gå in på det och du bryr dig förmodligen inte, än mindre förstår.
Är det mina barn: Gud så jag älskar er!! Ni är helt fantastiska, i alla lägen oavsett. Glöm inte att jag försöker det hårdaste jag kan.
Det finns mycket att skriva till många men då skulle det bli allt för personligt. Och sådant bjuder jag inte riktigt på här. Är det någon som vill att jag uttrycker mig personligt får man höra av sig.
Nu ska jag klä mig i vitt och försöka få in siffran 4 i något.
Idag imorgon eller aldrig
Idag, här nu ikväll blir det ett luddigt inlägg. Bara de som känner mig väl kan kanske få ut något. Men jag vill skriva. Behöver få ur mig det. För just nu är jag orolig i kroppen.
Ska på ett möte imorgon kl 14 som jag tänker på all min vakna tid och även på nätterna väcker oron mig.
Jag vill och vill inte.
Undrar och vrider på detaljer och undrar vad det kan bli. På jobbet och bland vänner har jag min proffsiga sida och håller en vanlig min. Det är viktigt för mig. Just nu har jag ingen att lyfta detta med. Känns oerhört svårt att bara höra sina egna tankar. Ibland är det ju så att någon annan kan komma med kloka tankar.
Om jag skulle råda mig själv då? Ja, jag vet inte. Det är just det. Jag är så villrådig. Att göra förändring kan vara bra. Men också. Allt i livet kostar.
Ikväll är jag rastlös. I morgon är jag förmodligen fylld av fjärilar i magen.
Behöver styrka. När jag imorgon har det bakom mig vet jag mer än idag, då vet jag hur jag bestämt mig. För ett beslut måste jag ta. Förr eller senare.
Jag är faktiskt rädd.
Våra barn
Känns som om jag har äppelmos i hela huvudet ackompanjerat med bjällror och sus. Precis så känns det.
En STOR ny grupp idag och jag har varit på spänn och alerten fullständigt.
Nu på kvällen har jag läst nästan 30 elevrapporter och skapat en bild av varje individ. Tungt men jättekul. Som tur var fick jag ett välbehövligt avbrott med en fika i Katrineholm. Massa bra tung musik på vägen dit och hem.
Idag tänker jag på det här med barnfetma. På radion pratade de om att tvinga överviktiga barn till extra idrott om de är överviktiga. Det tror jag inte på. Jag tycker skolan ska släppa på myndighetsrollen och mera vara det jag anser det är: en förmån en utbildande plats. Föräldrar får fan i mig ta tillbaka sin fostranderoll. Med väl avvägd disciplin få sina barn att röra på sig och äta hälsosamt. Går det för mycket åt ena eller andra hållet slår det ofta fel.
Det är avgörande att föräldrar ger sina barn goda förebilder till ett hälsosamt liv. Man måste självklart ha en sund relation till mat som förälder om man vill att barnen ska det. Javisst - vem fan är jag att säga detta? Jo, jag vet hur det blir. Har sett min mamma som "straffade" familjen när det var bråk med art tappa matlusten. Själv har jag ett komplicerat förhållande till mat och mina barn en del av det också.
Så jo. Jag vet och jag förstår hur lätt det överförs och jag önskar att jag fattat bättre.
Men att som förälder tro att allt ska lösa sig i skolan det är väldigt förmätet och dumt. Tycker jag. Det är självklart att barn till föräldrar med osund relation till mat får barn som svälter sig för att mamma och pappa ständigt bantar. Barn som har föräldrar som jojobantar får barn som inte vet vad sunt liv är.
Föräldrar ska fostra sina barn. Pedagoger ska lära ut och visa goda vägar och möjligheter.
I alla lägen måste vuxna föregå med bra exempel. Alla vuxna.
Ett barn...
Ett barn som kritiseras - lär sig fördöma
Ett barn som får stryk - lär sig att slåss
Ett barn som hånas - lär sig blyghet
Ett barn som utsätts för ironi - får dåligt samvete
Men...
Ett barn som får uppmuntran - lär sig förtroende
Ett barn som möts med tolerans - lär sig tålamod
Ett barn som får beröm - lär sig uppskatta
Ett barn som får uppleva rent spel - lär sig rättvisa
Ett barn som känner vänskap - lär sig vänlighet
Ett barn som får uppleva trygghet - lär sig tilltro
Ett barn som blir omtyckt och kramat - lär sig känna kärlek i världen
Av: Dorothy Law Holte
Hon är klok Dorothy Law Holte. Barn är det finaste som finns.
Tänk om
Jag läser om kriget i Afrika. Jag blir helt beklämd. Jag skäms över att jag funderar på OM jag ska äta och vad jag kan vara sugen på. Jag skakar på huvudet åt min nu i verklighetens ljus fåniga önskan om att ha ordning i lådorna.
Det är ju så, att just nu, springer folk för sina liv. Det är tonåringar som borde fundera på kärlek, musik och mode, som sitter hopkurade för att få skydd. Kärlek musik och mode är det sista de tänker på. De är helt berövade på sin oskuldsfulla ungdom. Det är föräldrar som vill skydda sina barn och som istället för att läsagodnatt saga ber en bön om en morgondag.
Jo då. Jag VET, det är sånt här som pågår varje dag och hela tiden. Jag har tidigare skrivit om hur luttrade vi blivit att vi knappt reagerar. Och jag fattar att man/jag inte kan rädda alla. Självklart förstår jag att det är komplicerat.
Men ändå.
Fan jag verkligen önskar att det inte vore så här.
Att inga barn far illa. Att inga tonåringar behöver oroa sig för att överleva. Att inga vuxna ska behöva känna ångest över sin generations dåliga politiska beslut. Att inga gamla ska behöva stå inför det faktum att de kanske överlever sina barnbarn.
I Sverige har vi det. Tryggheten. Stabiliteten. Möjligheterna.
För det är så det borde vara. Allt annat är egentligen otänkbart. 
Huslig
Den här helgen har jag ägnat mig åt vila, ordning och musik.
Jag har verkligen laddat för veckan. Sovit mycket. Läst.
Ordning har det blivit för att jag rensat och fixat hemma. Hittade en saga mun dotter skrivit, hur söt som helst. Det är verkligen kul. Jag har också ägnat mig åt strykning. Alltså - det ÄR så härligt att ha strukna kläder! Rent slätt fint. Prydliga rader i lådan. Ordning. Det är säkert så att man kan göra djupa psykologiska analyser varför jag vill ha det så. Men det bryr jag mig inte om.
Musik - fy fan vad skönt det är! Det har blivit mycket Eminem idag. Gillar hans sätt och stil - mycket musik som också säger något. Glad peppig och skön musik. Det är verkligen helande.
Tacksam
En fantastisk lördag måste jag säga. Vaknade tidigt som jag visste och gjorde det jag bestämt. Somnade om. Har städat och limmat ihop en terrin som varit trasig i flera år. Min mormors soppterrin.
Fick ett erbjudande idag som jag verkligen ska satsa på. Dessutom fick jag en komplimang. Helt oväntat säger en person, inför sin fru, att jag ser vacker ut :-) han verkade dessutom mena det. Det var snällt måste jag säga.
Åkte till underbara Bus och hade först en trevlig fika och sedan varmt äkta samtal med den mest underbara varelse jag vet.
När jag åkte hem kände jag tacksamhet. Jag verkligen är tacksam över mitt liv och det jag har. Det finns inget jag just nu saknar.
Det fick mig att fundera på hur missnöjda vi ofta är, hur vi hela tiden tänker framåt och missar det vi har precis framför näsan. Samtidigt är det ju så att strävan är något gott. Strävan efter att bli den bästa människa vi kan vara.
Jag har en lång väg att gå, en massa saker att bearbeta och jobba med. Det jobbet är väl värt. Jag gör det för mig.
Många människor tänker på sig och i det trampar de på andra. Då tror jag de glömmer det som är viktigt och framför allt de glömmer att vara tacksamma.
Lyssnade på en gammal låt som är bra och texten säger något, eller ja mycket. Nordman faktiskt - "Då syns du inte mer"
Att leva
Tung vecka. Torsdagen var extrem, en berg och dalbana. Idag har jag på jobbet varit så galet effektiv och produktiv. Det är skönt. Jag ska vila galet i helgen för nästa vecka får jag en ny grupp och tro mig. Jag har tagit på mig en uppgift där ALL min kompetens kommer krävas. Det är 31 st.... minst i gruppen. OMG! Varför gör jag så här?
Har möte med min chef på tisdag och ett annat möte på onsdag som vänder upp och ner på hela tillvaron. Ladda ladda ladda!
Hörde på radion när jag åkte hem om en man som blev anklagas och fälld för våldtäkt. Då, mina damer och herrar, då gör ett antal begåvningshandikappade människor en Facebooksida för att ge mannen!!! stöd. De tror på hans oskuld. Nu är han i ny rättegång igen- för våldtäktsförsök. Jag blir så arg.
Vem ger stöd till kvinnorna?
Att någon som gör någon annan så illa får stöd, sympatier. Det gör mig så sjukt illa berörd. Jag ser det på nära håll och faktiskt. Jag mår illa.
Uppleva
Häromdagen när jag kom hem fick jag sms med en fråga om jag ville med ut och jaga.
Jag valde att tacka ja. Det är jag glad för. Det var jättespännande. Att sitta tyst tyst med harar på en meters avstånd och kronhjort nära nära. Det är SPÄNNANDE. geväret är tungt! Jag blev förvånad. Att se solen gå ner. Att bara andas där, obeskrivligt skönt och stor avslappning.
Att min mage kurrade så Misa tittade oroligt på mig eller att jag har så dålig syn att jag inte är det minsta behjälplig det är inte så viktigt.
Vi sköt inget men jag fick slappna av och dessutom en inblick i alla de vilda och en del nu brunstiga djur runt mitt hus.
Jag vill hänga med igen. Hoppas jag inte ställde till det och får frågan igen.
Sticker ut näsan lite....
Idag är det torsdag. Vare sig jag vill eller inte - så känns det verkligen.
Det är mycket på jobbet och överallt faktiskt.
Det som ligger och gror i huvudet på mig just nu är regerigens nya ekonomi. Det innebär skattelättnader för de som jobbar och framför allt de som tjänar mycket. Det blir tuffare igen för de som är arbetslösa. Jag är lite kluven i den här frågan. För mig är det ju så att det är självklart att det ska löna sig att utbilda sig, jobba hårt och sträva högt. Det är självklart att man då ska kunna tjäna mycket pengar om det är ett kriterie man lever efter.
Det känns också så att det kan vara "bra" att det är tufft ekonomiskt om man är arbetslös, vad jag menar så att inte alla går i taket - vad jag menar är att OM det vore så att man fick hög ersättning hemmavarande så vet jag att det finns en del som hellre är hemma än jobbar. DET är inte okej tycker jag. Naturligtvis är det så att man ska klara sig och jag förstår och VET av erfarenhet att det är tufft för många som är utan jobb.
Av just erfarenhet vet jag också att det är så att det FINNS jobb. Kanske innebär det att man måste flytta, kanske måste man ta ett jobb man inte riktigt vill ha och kanske måste man ta en korttidsanställning, ett vik eller via ett bemanninsföretag. Ja, så är det - men det finns jobb. Idag, torsdag finns det 38406 lediga jobb i Sverige på platsbanken. 37786 på jobstar. Visst - det är många jobb med gedigen erfarenhet och liknande - men man ska betänka att det är en väldigt liten del av ALLA de lediga jobb som finns som kommer till tillexempel platsbanken, de dolda jobben är långt många fler.
Alltså - i min värld finns det jobb. Jag ser det varje dag. Det handlar om att se lösningar istället för problem.
Men visst är det så för att knyta tillbaka till pengarna - att de som går utbildningar, de som anstränger sig och försöker - de ska ha schysst ersättning som de kan leva på rimligt. Det tycker jag. Mitt förslag är att istället helt ta bort all ersättning från de som ligger hemma och inte försöker alls.
Men det är ju bara hur jag tycker.
Play your part
Jag vet att jag kan uppfattas som inte alltid skittrevlig. I det har jag funderat, rannsakat om du vill använda det ordet.
Ja, jag är kanske klantig ibland. Har emellanåt otur när jag tänker och har en ryggsäck som gör att jag tar en del dumma beslut.
Men hur jag uppfattas beror också i allra högsta grad på betraktaren. Hur personer i min närhet beter sig.
Jag speglar andra.
Faktiskt.
Tillåt mig presentera
Jag tycker om att observera människor i min närhet. Elaka tungor säger att jag överanalyserar men det handlar om att notera, observera och göra en analys av det uppfattade.
I min närhet har jag en kollega och vän. Vi jobbar ihop och umgås privat. Nu tänkte jag ge exempel på lite olika saker jag noterat.
Hon är hjälte - hon hjälper alla hon kan. Ibland på ett sätt som sätter henne själv och familjen på andra plats. Hon verkligen viker ut och in på sig själv för att ställa upp. Så, tack för alla goda middagar, luncher, gott vin, ert varma öppna hem!
Hon är lite lätt neurotisk, eller bara rädd för mig. Vi satt på jobbet, jag var tydlig (bitchig) då vi var tvungna att få klart en rapport. Och jag försöker (piskar) få in henne i alla delar på jobbet. Hon blir stressad och har dessutom en tid att passa hos sjukgymnast. När tiden börjar tryta och jag inte gör en min av att hjälpa till med krånglig dator och knepig rapport. Då kryper hon ihop, tittar medhundögon på mig och säger med sorgsen ton,,,,, jag får ringa och boka av simningen. Fast då hjälpte jag till.
En annan gång tycker jag att jag är rolig och skäller lite. Resultatet gav mig dåligt samvete när jag fick veta att hon blivit ledsen. På riktigt.
I detta kan man se att jag är hemsk och hon snäll och nervös. Men inte. Det finns en annan sida.
Hon gillar musik som är förlegad. Jag menar "Jump" och dylikt. Pudelrock typ. Hon himlar med ögonen åt min musik och fattar inte alls vad jag menar med Looptroop och att musiken säger något. Att pumpa house så bilen skakar- det grimaserar hon åt.
Jag påpekar att hennes halvljus är trasigt. Efter övertalning köper hon ny lampa. När hon gjort det och kommer hem tar hon fram den ur väskan och kavlar upp ärmarna för att byta? Nej nej nej. Hon ger den till sin man och säger: här - kan du byta? 
Men när jag svänger in i Strångsjö och rycker i kryckan så bilen snurrar då brister hon ut i ett: Ooooiiiii!!! Och när bilen stannar: Igen!!
Hon tankade imorse och då noterade jag att hon alltid tar kvitto. Men de ligger kvar i bilen. Jag frågade varför. Då tittar hon på mig med en tydlig blick och säger. Det är för att avbryta köpet. Någon kan stå bakom och vara SNABB och tanka på mitt kort .... PRO ringde och ville erbjuda en ordförandeplats!
Hon är väl bevandrad med sin androidlur men att man kan ha bloggen i luren genom att ta ner appen- så långt har morderniteten inte kommit till henne.
Varje morgon ringer hon till sin man och berättar att vi är framme - KÄRLEK på rätt nivå!
Hon skäller på medtrafikanter värre än de flesta. Och jag tycker mig kunna ana ett och annat uttryck som: hur tänker du nu? Och annat, vet inte VAAAR hon fått dem ifrån??!
Hon skrattar som en mistlur på jobbet att killen i kontoret bredvid är på väg att byta jobb.
Listan över motstridigheter i denna person är oändlig.
Men tillåt mig presentera denna vindrickande, glada, gammelmodiga, PRO -tänkande, nykära, asgarvande, lite rädda och tekniska idiot!
Jennie - du är fantastisk.
En SÅN dag
Det är en intensiv vecka med mycket olika saker som är viktiga. Jag sätter alltid största fokus då. Idag har jag jobbat koncentrerat och fått massor gjort. Effektivitet 2000. Hur mycket fokus jag hade idag fick jag en mätning på när en kollega i slutet av dagen tittar på mig och frågar: är du arg idag?
Det slog mig, igen, (att jag aldrig lär mig) att jag har så hårt fokus att jag stänger av och bara kör. Då uppfattas jag nog som arg.
Fast jag är inte det. Inte alls. Jag bara vill ta mig igenom en vecka som jag vet är tuff med flera tuffa möten som är avgörande. På torsdag har jag ett superstort möte på eftermiddagen. Ett möte som kan gå hur som helst.
Efter det är det kickoff med jobbet. Inte ultimat.
I helgen kom jag på hur mycket jag är tacksam över just nu. Det påminde mig om att jag igen trots att jag tar upp det här ibland, man SKA påminna sig om det goda i livet. Och JAG är tacksam för väldigt mycket.
För att ta udden av min visade men inte menade ilska lagade jag gratinerad hummer som Jennie var här och åt. Vi fick någon mathets och gjorde pasta och skinksås som var underbar efter.
När vi ätit slog vi ihop och för att inte somna så körde jag hem Jennie. Jag vågade inte spela musik för Jennie tycker jag har skitdålig musiksmak. (Tänka sig Sara, hon gillar inte ninja och sunscreen!!) men vi pratade och trötta som vi var blev det mest skratt. Vi pratade om ett par av mina helgbravader och en kardinalgroda jag gjorde på jobbet idag utan att tänka mig för.
Tänker inte återge det här. Det är FÖR pinsamt men jag rodnade. Och skammen är total. Måste börja hålla truten.
Nu måste jag ha kaffe.
Jo förresten. Jag kom ihåg tandkräm. Låten i mitt huvud var just "My inner Ninja"
Skuggor
Jag har lyssnat på en massa bra musik sista tiden. Jag älskar att sitta i bilen och sjunga högt och lite (mycket) falskt. Det är liksom fest och härligt b
En del musik är tänkvärd som den jag la upp texten på igår. Jag blir så inspirerad. Ofta kommer jag på viktiga saker när jag hör musik. Något jag ska skriva eller köpa. Någon jag ska ringa eller annat. Men lika ofta är det borta så fort musiken tystnar.
Som tandkräm. Jag MÅSTE komma ihåg att köpa tandkräm.
När jag ska lägga mig ser jag hur det är på väg att ta slut likaså på morgonen. Men som sagt - borta när jag är i affären.
Undrar om det finns någon tandkrämslåt?
Då kunde jag ha musik i öronen när jag handlar... Dansande och förmodligen sjungande likt en döv (tondöv alla fall) kunde jag svänga runt i butiken.
Läs och begrunda.
Googla om du inte fattar.
Ladies and Gentlemen of the class of ’99
If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be
it. The long term benefits of sunscreen have been proved by
scientists whereas the rest of my advice has no basis more reliable
than my own meandering
experience…I will dispense this advice now. Enjoy the power and beauty of your youth; oh nevermind; you will not
understand the power and beauty of your youth until they have faded.
But trust me, in 20 years you’ll look back at photos of yourself and
recall in a way you can’t grasp now how much possibility lay before
you and how fabulous you really looked….You’re not as fat as you
imagine. Don’t worry about the future; or worry, but know that worrying is as
effective as trying to solve an algebra equation by chewing
bubblegum. The real troubles in your life are apt to be things that
never crossed your worried mind; the kind that blindside you at 4pm
on some idle Tuesday. Do one thing everyday that scares you Sing Don’t be reckless with other people’s hearts, don’t put up with
people who are reckless with yours. Floss Don’t waste your time on jealousy; sometimes you’re ahead, sometimes
you’re behind…the race is long, and in the end, it’s only with
yourself. Remember the compliments you receive, forget the insults; if you
succeed in doing this, tell me how. Keep your old love letters, throw away your old bank statements. Stretch Don’t feel guilty if you don’t know what you want to do with your
life…the most interesting people I know didn’t know at 22 what they
wanted to do with their lives, some of the most interesting 40 year
olds I know still don’t. Get plenty of calcium. Be kind to your knees, you’ll miss them when they’re gone. Maybe you’ll marry, maybe you won’t, maybe you’ll have children,maybe
you won’t, maybe you’ll divorce at 40, maybe you’ll dance the funky
chicken on your 75th wedding anniversary…what ever you do, don’t
congratulate yourself too much or berate yourself either – your
choices are half chance, so are everybody else’s. Enjoy your body,
use it every way you can…don’t be afraid of it, or what other people
think of it, it’s the greatest instrument you’ll ever
own.. Dance…even if you have nowhere to do it but in your own living room. Read the directions, even if you don’t follow them. Do NOT read beauty magazines, they will only make you feel ugly. Get to know your parents, you never know when they’ll be gone for
good. Be nice to your siblings; they are the best link to your past and the
people most likely to stick with you in the future. Understand that friends come and go,but for the precious few you
should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography and
lifestyle because the older you get, the more you need the people you
knew when you were young. Live in New York City once, but leave before it makes you hard; live
in Northern California once, but leave before it makes you soft. Travel. Accept certain inalienable truths, prices will rise, politicians will
philander, you too will get old, and when you do you’ll fantasize
that when you were young prices were reasonable, politicians were
noble and children respected their elders. Respect your elders. Don’t expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund,
maybe you have a wealthy spouse; but you never know when either one
might run out. Don’t mess too much with your hair, or by the time you're 40, it will
look 85. Be careful whose advice you buy, but, be patient with those who
supply it. Advice is a form of nostalgia, dispensing it is a way of
fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the
ugly parts and recycling it for more than
it’s worth. But trust me on the sunscreen…
Ladies and Gentlemen of the class of ’99
If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be
it. The long term benefits of sunscreen have been proved by
scientists whereas the rest of my advice has no basis more reliable
than my own meandering
experience…I will dispense this advice now. Enjoy the power and beauty of your youth; oh nevermind; you will not
understand the power and beauty of your youth until they have faded.
But trust me, in 20 years you’ll look back at photos of yourself and
recall in a way you can’t grasp now how much possibility lay before
you and how fabulous you really looked….You’re not as fat as you
imagine. Don’t worry about the future; or worry, but know that worrying is as
effective as trying to solve an algebra equation by chewing
bubblegum. The real troubles in your life are apt to be things that
never crossed your worried mind; the kind that blindside you at 4pm
on some idle Tuesday. Do one thing everyday that scares you Sing Don’t be reckless with other people’s hearts, don’t put up with
people who are reckless with yours. Floss Don’t waste your time on jealousy; sometimes you’re ahead, sometimes
you’re behind…the race is long, and in the end, it’s only with
yourself. Remember the compliments you receive, forget the insults; if you
succeed in doing this, tell me how. Keep your old love letters, throw away your old bank statements. Stretch Don’t feel guilty if you don’t know what you want to do with your
life…the most interesting people I know didn’t know at 22 what they
wanted to do with their lives, some of the most interesting 40 year
olds I know still don’t. Get plenty of calcium. Be kind to your knees, you’ll miss them when they’re gone. Maybe you’ll marry, maybe you won’t, maybe you’ll have children,maybe
you won’t, maybe you’ll divorce at 40, maybe you’ll dance the funky
chicken on your 75th wedding anniversary…what ever you do, don’t
congratulate yourself too much or berate yourself either – your
choices are half chance, so are everybody else’s. Enjoy your body,
use it every way you can…don’t be afraid of it, or what other people
think of it, it’s the greatest instrument you’ll ever
own.. Dance…even if you have nowhere to do it but in your own living room. Read the directions, even if you don’t follow them. Do NOT read beauty magazines, they will only make you feel ugly. Get to know your parents, you never know when they’ll be gone for
good. Be nice to your siblings; they are the best link to your past and the
people most likely to stick with you in the future. Understand that friends come and go,but for the precious few you
should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography and
lifestyle because the older you get, the more you need the people you
knew when you were young. Live in New York City once, but leave before it makes you hard; live
in Northern California once, but leave before it makes you soft. Travel. Accept certain inalienable truths, prices will rise, politicians will
philander, you too will get old, and when you do you’ll fantasize
that when you were young prices were reasonable, politicians were
noble and children respected their elders. Respect your elders. Don’t expect anyone else to support you. Maybe you have a trust fund,
maybe you have a wealthy spouse; but you never know when either one
might run out. Don’t mess too much with your hair, or by the time you're 40, it will
look 85. Be careful whose advice you buy, but, be patient with those who
supply it. Advice is a form of nostalgia, dispensing it is a way of
fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the
ugly parts and recycling it for more than
it’s worth. But trust me on the sunscreen…
Beteende
Har funderat kring det här med pengar, framgång och att ha lyckats.
Varför är det så viktigt att framhålla hur bra man eller oss närstående är? Jag menar att man berättar att maken, frun, barnen eller någon annan släkting har den och den utbildningen och den och den har det jobbet och minsann tjänar så hääääär mycket. Har den bilen med väääääärsta utrustningen.
Ofta vet man när man lyssnar att det inte är sant.
Det fick mig att vidare klura på hur mycket folk ljuger. Helt utan att tänka sig för oftast inte för att det betyder något i det stora. Men alltid för att skapa mystik eller en bättre aura kring sig själv.
När det gäller mina vänner, närstående och de jag umgås med är det inte lätt för dem då. Jag är inte bättre än någon, skarvar nog lite jag med emellanåt. Och visst betonar jag det goda. Men.
Jag hör/ känner en lögn på mils avstånd. I skrift eller tal. Min mage har FAN aldrig fel. Jag önskar så hårt att jag hade det ibland.
Det är inte alltid jag påpekar att jag hör när du ljuger.
Det är inte alltid jag informerar om att det du sagt sårar.
Men det innebär inte att jag inte hör det eller att det inte påverkar. 
Tanke och handling
Igår var jag i affären. Då såg jag en blomma och alltid får den mig att tänka på min mamma. Så jag köpte den - nu står den här och eftersom jag pratar med mig själv har det blivit samtal med "mamma".
Virvlande tankar
Idag hade jag en bra förmiddag och lunch. Väldigt produktivt och kan bli lönsamt möte på morgonen. En trevlig lunch i fantastisk miljö och supertrevligt sällskap.
Vi pratade om olika saker. Nu på kvällen har jag funderat lite: vi pratade om olika kulturer och olika förutsättningar. Jag sa något som jag under eftermiddagen kommit att inse är sant. "Det som är så självklart rätt i mina ögon kan vara lika självklart fel i någon annans".
Det är ett ganska bra utgångsläge för många diskussioner.
Det gäller att vara beredd att se andra vinklar. Att våga se i sig själv att man inte alltid har rätt bara för att det känns självklart. Och när man gjort det kanske man ändå tycker man har rätt men om man fått insikten i andras vinkel kan man agera på ett sätt som gynnar alla parter.
Just för en stund sedan gick jag igenom Facebook lite. Ser att det ofta läggs upp bilder och text på när man festar. Aktivt under kvällen/natten. Det slog mig då att det är kanske så att man inte HAR så kul om man har tid att bestämma sig för att Facebooka om det?
Det är nog som det gamla ordspråket: I de lugnaste vatten....
Totalt sett har Facebook blivit någon social norm, är du sur eller irriterad så tar du bort personen, eller ignorerar personen helt. Du kan välja att skriva med eller utan smileys för att förstärka att du tycker om eller för att visa ditt ointresse och svala attityd.
Jag tror att det är så att den här typen av nytt socialt spel är något vi får acceptera. Lära oss. Personligen tycker jag att det är svårt men intressant. Jag övertolkar ofta. Som i levande livet. Men sån är ju jag.
Jag ser fram mot att bli socialt kompetent i den virtuella världen, det tog många år att bli duglig "IRL" så jag har nog mycket framför mig i cyberrymden. KHUUUUL! :) (de som känner mig vet att det sista är mitt trademark för när jag är glad engagerad och positiv) 
Skitsnack
Alltså jag måste sluta prata med mig själv. Det började för många år sedan, mest lite då och då. Det blev ofta i bilen till andra i trafiken.
Nu insåg jag idag att jag pratar högt med mig själv. Det är glada tillrop om att något är bra eller en skarp tillrättavisning när jag gör fel eller dumt.
Jag ställer frågor som aldrig får svar och det händer att jag svarar då också. Det är tur att jag inte filmas, det skulle ge ett än mer galet intryck än jag redan gör.
Nu bor jag ju långt ut i skogen och ingen är här mer än djuren. Jesus vad djur. Det prasslar hoar och låter. Inatt hörde jag tunga steg utanför sovrummet. En älg eller ett vildsvin tror jag. Eller kanske bara ett annat förrymt svin (man?) :)
Just nu tittar jag på Johan Glans i halvvägs till himlen. Den är kul, jag kommer följa den tror jag.
Tänkte på olikheter och att göra saker på udda vis, det blir lätt sådana tankar när man är udda och serien på tv gör det än mer.
Jag ska fundera klart och diskutera det med mig själv om detta innan jag skriver om det.
Så det kan gå
For iväg tidigt, kände mig pigg. Mötte en bil som just väjat för en hjort. PANG!!!! Där gick backspegeln. Stannade och bytte nummer sen iväg igen.
När jag kom fram slog det mig att om det blivit en sämre smäll hade jag kunnat råka jäkligt illa ut. Gärde med stenar och mycket träd utmed vägen....
Avslutade i Katrineholm och sedan åkte jag till Lager157. Hittade tre tröjor och se på fan, ett par jeans. Högg första paret så tortyren kort idag. Och de sitter kanon om jag får tycka själv. 
(Tack högre eventuella makter) Stort för mig. Så nu har jag två nya byxor och tre tröjor och det har totalt kostat mig under 600kr!!! Och mina vänner: det är Lee jeans och Tiger byxor. Just sayin!
Har varit ute och plåtat lite får se imorgon om det var något att ha.
Nu är det strax tv och kaffe. Och jovisst kalorier intaget idag med.
Ska läsa tidningen också så säkert irriterar jag mig över något som jag sedan öser ur mig här. Men nu - kaffe
Helt personligt från mig till dig.
Idag tänker jag på dig Maria - eller Ia som vi kallade dig. Idag är det ett år sedan vi förlorade dig och det är verkligen en förlust. Jag tänkte när jag vaknade inatt på ett par av våra samtal, det kändes alltid väldigt bra att prata med dig, ofta gällde det barn eller funderigar i stort. Ibland pratade vi jobb och karriär och du var insiktsfull och alltid med en touch av krasshet som jag gillade så mycket.
När vi satt hos dig och åt mat och/eller drack vin var stämningen alltid varm och inbjudande. Jag kände mig alltid välkommen hos dig från den första gången jag klev innanför dörren. Jag hann aldrig säga tack för att du tog emot mig med den värmen trots den ovanliga och udda situationen.
Jag önskar jag fått tid att säga det till dig, jag önskar att jag kunnat prata med dig om livet nu. Jag känner att du hade kunnat säga något klokt.
Timmar, dagar och veckor går men du finns med i mina tankar ofta. Tänker lite på vad du skulle sagt i olika situationer och jag hör din röst och ditt skratt. Det är väldigt skönt men också så smärtsamt.
Jag önskar att du var kvar.
Mobilbanta?
Häromdagen såg jag Katarina Gospic som är en ung hjärnforskare. Hon är inte ens 30! Denna mycket tvmedvetna tjej som gått en kurs för mycket i gestikulerande vrider sig mot kameran i alla vinklar talar väldigt artikulerat för att bli trovärdig.
(Min bild av hjärnforskare är vithåriga män med begynnande altzheimers).
Hon menar bland annat att vårt mobilsurfande och vår konstanta tillgänglighet på sociala medier gör vår hjärna utmattad och då klarar vi inte att ta vettiga beslut kring tillexempel mat, relationer och annat viktigt.
Vad? Är vi feta, har dåliga relationer, vantrivs på jobbet, bråkar med barnen och startar krig för att vi har mobiler? Nja, jag tänker nog inte att det går att dra på de växlarna. Men visst hon har en poäng och får ytterligare ett par poäng för sin gedigna utbildning. Jag är imponerad över hennes yrke. (Gissar att hon sätter fart på fakulteten med sin uppenbarelse) det behövs unga människor på platser som av hävd ses som äldre mäns plats. Hatten av. Min syrlighet är ren avundsjuka.
Dagen avslutade jag på Vingåkersoutlet. Behövde byxor. Jag är less på hur folk lägger huvudet på sne och nickar förstående och säger med djup lite bekymrad min: du har gått ner i vikt....
(jag har väl ingen mobil...eh jo fan) får väl surfa mer.
Ute på affären tog jag fem par byxor med in i det som i min värld är en tortyrkammare (provrummet) och gick loss. Blundar hårt när jag byter kläder och tittar försiktigt. Värmen stiger i kroppen och med en febrig känsla provade jag alla paren. Det blev ett par.
Betalade och gick ut. Kändes fantastiskt att få luft utanför.
Med bestämd tanke och jävlar anamma åkte jag och köpte lite mat eller mycket mat. Åt lite av varje och dagens intag av kalorier blev godkänt tänker jag. På rätt väg då. Sedan får jag väl surfa mer på mobilen så kommer jag tillbaka tillmatchvikt igen :-)
Inser att många tänker att jag ska vara nöjd och glad. ALLA människor vill väl gå ner? Så är det inte. Fighten upp är lika tuff som ner. Make no mistake!
Got the message
Just nu längtar jag efter min födelsedag.
Jag ser saker och personer i ett nytt ljus. Det som slår mig är att handling talar starkare än ord.
Det säger allt.
I mitt hjärta
I helgen har jag träffat ett antal hundar. Det fick mig mer än vanligt att tänka på James.
Jag tänker på honom. Ofta. En klart besvärlig kille, men otroligt go. En fin hund med svårigheter som var jobbiga men som också gjorde honom till en närvarande speciell varelse. Jag har alltid haft ett speciellt öga till de som är besvärliga.
Sara gjorde ett fantastiskt jobb med honom. Den kontakt de hade skulle många önska hälften av i sitt hundägande.
Det var rätt beslut att låta honom somna. Men jag saknar honom. 
OS i pucko
Igår såg jag en kille på tv i intervju kring OS 2020.
Han är någon tennisspelare av sort - en proffspelare så en rik kille med andra ord.
Han var från Spanien tror jag - hur som så säger han att han var så besviken över att Madrid inte fick OS 2020.
Han sa något om att han tränat så hårt och att det var orättvist att inte Madrid fick det........
Orättvist??? Verkligen?
Orättvist är det att 6000 flickor könsstympas varje dag.
Att det finns de som svälter
Att inte alla rättigheter gäller alla människor och så vidare och så vidare....
Det låter juvenilt och bortskämt. En kille med silversked - nä ett helt jävla dussin skedar i käften - uttrycker orättvisa för att han inte får det han vill ha när han vill ha det. Usch - tycker jag.
Idag är jag irriterad - det var lite mycket motgång igår och idag.
Nollåtta goes hillbilly
Fy bubblan!! Denna dag har varit lång och är inte över än.
Jag konstaterar idag att jag blivit en lantis. Jag får pump 2000 när jag kommer till Stockholm. Går fel, blir osäker, blir nersprungen av snabba stadsbor.
Fick en guidad tur i innetstadsliv av min centralt boende son. Men åh himmel vad svårt det är med tunnelbanor med olika färg och stressade människor runt mig.
Jobbat intensivt och med min start som var en mardröm på morgonen var jag väl inte så bra rustad.
Nu sitter jag och ska få i mig lite middag på senhet i Nyköping. Sedan hem och i säng. Snabbt.
Tantsnusk
Imorse pratade de på radion och en av tjejerna erkände att hon duschar sällan.
Jag blev paff. Hur kan man inte duscha varje dag och HUR kan man om man nu snuskar på detta sätt erkänna det? I radion?
Jag trodde att den typen av snuskighet dog i slutet på medeltiden.
Tar priset
Sitter och spelar lite på telefon. Har varit hos finaste Bus och sedan tittat på ny Stallplats. Måste räkna på Hö och spån....
Känner hur jag är frusen, att huvudet värker och när jag tittar upp inser jag att jag är lite snorig. Va!? Det slår mig: jag är på väg att bli förkyld. Har inte varit sjuk på typ två år att jag inte alls kände igen det :)
Häromdagen pratade de om att Obama fått fredspris förut. Det slog mig då, hur är det möjligt? Alltså finns/fanns det INGEN bättre kandidat? Vad är egentligen kriterierna för att få priset?
Allvarligt? Man undrar. Ja, jag undrar. Kanske är det så att jag då med min insats här kan vänta mig priset i litteratur?
Nu blir det sängen med en kopp te.
En bild på Bus. Han är så fin. Ger tröst och glädje. Styrka kraft och mod. Han är ärlig, varm och lite lite busig som får mig att le.
Öppna ögonen - blindstyre
Idag lägger jag pussel. Kartlägger viktiga saker och går det bra? In a word? Nej.
Så för att få lite luft åkte jag iväg. Hade ett rätt bra samtal i telefon, skönt med ord på vägen. Ärligt och trots allt, ganska omsorgsfulla.
Åkte sedan till min finaste Bus. Himmel vad han ger. Jag var ensam i stallet och pratade högt med honom. Det är skitfånigt men det struntar jag i. Jag berättade om allt jag tänker på. Om veckan som gick och den som kommer.
När jag la mitt huvud mot hans och faktiskt grät en skvätt i manen stod han still.
Gick en kort promenad och släppte soffan in honom till kompisarna. Kärleken är obeskrivlig!!
Jag åt sedan och kollade på film. Lugnt och skönt. Nu när mörkret kommer ska jag pussla lite till.
Kom också på en sak, hörde en kvinna idag. Jeanette Eriksson på morgon tv. Hon har varit utsatt för incest. Hon har skrivit en bok. Starkt och rakt.
Det som slog mig var två saker: 1, hon är fantastisk som berättar. Hon gör så mycket gott.
2, hon är arg den tjejen. Jag hoppas hon kan släppa ilskan. Det hördes så tydligt vilken besvikelse omvärlden är och hur arg hon är.
Jag kan förstå, med all rätt är hon less på omvärlden som slår i från sig.
Som hon sa: om inte ni som INTE varit med om detta orkar läsa/höra. Hur ska då vi/de som varit utsatta orka?
Bra sagt!!
