Idag var det vårdagjämning men vårkänslorna uteblev.

Det är kallt och snön yr runt huset, det ska erkännas att när solen visar sig kommer den där sköna känslan. Hela dagen har jag haft ont i huvudet, det blev bättre en stund när jag fick vila mitt huvud mot Bus varma hals - han är underbar.

Alla människor pratar om kylan och snön, mig själv inkluderad, man längtar efter våren. Det som slår mig är hur missnöjd många är. Hur man gnäller på sitt jobb, sin chef och det mesta i livet.
Hur folk som varit utan jobb och som får en chans, faktiskt är "sjuka" eller har privata saker som gör att de tar sig en dag hemma. Jag förstår det inte. I mitt jobb träffar jag människor som säger att givna chansen till jobb så skulle de bli SÅ glada. Men min erfarenhet säger att man inte alls fattar vad arbete är och innebär. Det är som om folk faktiskt tror att det är en självklar rättighet och inte något man sliter jobbar för och förtjänar.

En annan sak är alla som säger att näää det "finns" inga jobb, jag har sökt massor. I helskotta de har, det FINNS jobb men att vara arbetssökande är ett heltidsjobb som säljare - av sig själv.

Varenda vecka har jag en eller ett par extra människor som jag försöker styra i rätt riktning. De som har/får rätt inställning löser problemet. De andra, ja de har det största hindret kvar: sin inställning.
När de väl har jobb kommer då det jag började med: förvaltningen av den chans man blivit given.

Ibland blir jag överraskad. Det är de tillfällena som gör att mitt eget jobb är så utmanande och roligt. Jag hoppas jag blir överraskad imorgon, blir jag inte det får jag jobba hårdare.

Imorgon, en ny dag att fånga och massa nya lärdomar.