Vi snackar om sport.

Det är fotboll, hockey, handboll, volleyboll, ridning, golf - ja listan kan bli (och är) hur lång som helst.
Alla som är intresserade och det är många - de har en åsikt och en kunskap (tror de) som vida överstiger andra.
Det diskuteras ofta med vilken stryka, precision och kunskap det kräver att utföra det ena eller det andra. Zlatan höjs som en riktig bolltrollare och diverse andra namn höjs och glorifieras för sina insatser.

                                            

Nu har jag länge tänkt att jag ska ge mig in i den diskussionen.

Låt mig först för den som så inte vet säga att jag är inte sportintresserad. Jag är inte imponerad av 22 man som jagar en läderkula och sedan säger att det var 1 man som gjorde matchen. Jag är inte avundsjuk när ett gäng blåslagna tandlösa män med taskig frisyr tjänar stora stora pengar i NHL hockey. Jag ser inte prestationen när någon gör birdie, par eller andra konstiga termer på ett slag med en boll i ett hål. Jag tycker det är löjligt när man står i en intervju efter en match man vunnit och säga: Jo idag ville vi verkligen vinna. (vilken jävla gång vill man inte det) Eller de lama ursäkterna efter en förlust (säga bara att det andra laget var bättre)

MEN

Ska vi nu prata sport - prestation - kunskap - träning - fysik så finns det faktiskt en sport som jag kan säga att jag tycker är just det. Sport.

Skidskytte.

Det gäller att åka långt - länge - i kyla (som jag för övrigt aldrig skulle göra själv frivilligt) Det gäller att ta i för kung och fosterland för att med så hög hastighet komma fram till skjutbanan. Sen och det är här det blir imponerande. Sen gäller det att kasta sig på marken - sikta  och skjuta prick.

Det kräver att man hittar totalt lugn. (de flesta skulle flåsa och frusta som en flodhäst) Det gäller att hitta fokus och vara fokucerad till 1000.
Sen ska man iväg som skjuten ur en kanon igen och då kunna gå upp i 100 kapacitet igen. DET är en bedrift. Fullständig kontroll på andning, nerver och muskler.


Jag skulle själv aldrig klara av det vill inte det heller - det är för kallt och för jobbigt. Jag har ingen tävlingsinstinkt alls.
                                                               

Så till alla skidskyttar - Hatten av för er. Ni har fått en av de största antisportarna att bli imponerad. DET är ytterligare en bedrift att lägga till meritlistan. Total kontroll imponerar tycker jag, men det kanske bara är för att jag är kontrollfreak - Ellerhur?

Jag går mot bilen och har kaffet i handen, det är sol ute och jag kan gömma mig lite bakom solglasögonen. Jag sätter mig i bilen och tar ett djupt andetag. Lägger i växel och svänger ut från parkeringen.

När jag svänger ut på motorvägen låter jag motorn jobba lite och känner behaget av farten. Jag håller hårt i ratten och vrider upp ljudet på stereon så musiken pumpar i mina öron.

Det är skönt.

Tankarna virvlar och jag känner hur min absolut största rädsla och det jag fasar mest för är helt möjligt att hända. Jag trycker ner pedalen hårt som om jag kan åka ifrån min rädsla.


Det är det där samtalet om att något hänt som jag absolut inte vill ha. Att det ringer på dörren och får ett besked. Jag känner i hela min kropp hur ont det skulle göra och jag blir lite skrämd för att jag också förstår att jag skulle utkräva hämd.

Det är svårt

Jag närmar mig jobbet och jag byter musik. Låter tankarna sjunka ner och igen får de ligga lågt - tills jag åker hem, till strax innan jag somnar och tills jag står i duschen imorgon bitti eller sätter mig i bilen imorgon igen....
Det är som ett hamsterhjul - det går bara runt runt runt.

Jag är egentligen rätt hjälplös i att kunna styra tankarna och lika hjälplös i om det händer i verkligheten eller inte för det VET jag inte om det verkligen gör.

Det är obehagligt.

Jag kan bara göra mitt bästa - Ellerhur?

Har jobbat med attityder idag, och imorgon fortsätter jobbet att prata kring bilden av sig själv. Det är intressant och  jag måste säga att visst sjutton tänker man till kring sig själv och sin omgivning.

Vad är det för signaler vi skickar och hur uppfattar folk mig och jag andra? Bra fråga att ställa sig själv. Finns det saker i min omgivning som stör mig och gör att mina fördomar/egen uppfattning påverkar hur jag beter mig? Självklart är det så. Intressant att sig själv och fundera på.

Jag ska ikväll göra ett litet test på min sambo som jag tror blir kul och uppskattat.
Det är en grej jag ska köra imorgon och det är bra att ha testat först.

Men idag är jag trött, jag behöver åka hem och slappa lite, göra ingenting. Det har varit tuffa dagar och helgen var inte speciellt uppvilande. Men först ska jag skriva ett mail till Arbetsförmedlingen men sen blir det hem och soffan - Ellerhur?

Den här veckan har gått så himla fort, men så är det också mycket i görningen.

Just nu har jag kommit hem och ska landa i soffan och imundiga (dricka för de som inte fattar) ett glas vin.

Jag har funderat och analyserat (jag borde inte det för jag har en del otur när jag tänker) men förr så var det så att många (de flesta) åkte från Södertälje och uppåt för att jobba. Det gav köer norrgående. Det jag nu märkt är ett fenomen (företeelse) är att det är jättemycket bilar varje morgon som åker ner mot Södertälje.

Jag undrar vad det beror på, har folk från Norrort börjat jobba i Tälje med omnejd? Har Tälje utökat sin industri och skapat så mycket fler arbetstillfällen? Trafiken upp på morgonen och ner på eftermiddagen där det förr var köer - ja där flyter trafiken hur bra som helst varenda eftermiddag och likadant på morgonen.

Det är ingen stor grej - eller ja det är det lite. Men det är märkligt - Ellerhur?

Just nu ska jag ställa mig och kopiera en massa prov inför fredagen med gruppen, jag skulle vilja göra ett eget test också - ett jag brukar göra med större grupper. Jag får se om jag hinner få till det.
Till det hör att eleverna blir lite lurade och det gillar jag ^^

Jag ska också göra ett ärende som jag verkligen behöver och tror kan bli bra. Bra är det också att jag idag kan styra min dag själv i mångt och mycket.

Det jobbiga med att sitta här på kontoret är att det finns de som står bredvid och "tvåtaktar" - det blir då svårt att få något gjort - å andra sidan bloggar jag ju tydligen mest så då är det väl inte så mycket gjort ändå? Jo då jag är multieffektiv och sitter och gör två tre fyra saker samtidigt. BRA av mig!! Men folket bredvid pratar och berättar den ena saken mer oviktigt och ointressant än den andra. Höjadre blir det också då jag helt plötsligt får mig en rolig historia till livs. Varför gör folk så? Det är sällan man möter folk som verkligen ÄR roliga.......ju. Det som är jobbigast men också väldigt smickrande är att de ofta ber mig om hjälp kring olika saker. Jag ska nog sätta upp en skylt vid min plats .....

                                                                   

Fast jag skulle mest av allt vilja hänga upp:

Kanske har vi trevlig middagsgäst, Reneida är bjuden men förkyld så vi får se om hon kommer. Tur hon inte är man för då hade hon varit nära döden nu. Hon är en stark kvinna som också har en liten prinsessa hemma så jag sa att hon nog skulle ta det försiktigt och vila lite lagom. (kan tjejer det?)

Jag tror att jag ska rätta lite prov en stund - då lär jag känna mig väldigt lärarlik en stund - bara glasögonen käckt på näsryggen som fattas!


 Det gäller att spela en roll - att komma in i "the right mood" så att säga. Då kan man klara vad som helst och då ger man rätt intryck - Ellerhur?

Igår hade vi möte här på jobbet under kvällen och det var verkligen givande, det är massa spännande saker på gång och jag är väldigt taggad.

När jag åkte hem fick jag veta att Görel som jag jobbat med förut var i Södertälje, hon bor numer i Göteborg så det var länge sedan vi sågs. Men igår blev det alla fall.

Helt otroligt kul! Vi satt i baren på Stadshotellet i Södertälje och pratade. Det var som om vi träffas ofta, vi berättade om hur det varit fram till idag. Vi har många gemensamma vänner och "ovänner" så vi pratade om allt och inget. Görel är en otroligt insiktsfull person och den tjejen är verkligen värd den lycka jag ser att hon utstrålar nu. Jag satt där i drygt en timme och när jag åkte hem var jag jätteglad och lite eurorisk! Lovisa sa när vi pratade att det är häftigt för att jag har inte många vänner men de som betyder något i mitt liv gör verkligen just det. Betyder.

Jag ser fram mot att ses igen när nu det blir - det har inte så stor roll. Det är bara fantastiskt trevligt när det än blir. Sådana här möten gör mig stark och otroligt peppad i allt. Ska sanningen fram gör det mig lite lite vild också. Positivt vild.

När jag åkte hem var det precis i tid för att åka och möta upp min underbara Lovisa som jobbat kväll, hon gav mig ett brev - egenltigen var det en bit av henne själv. Det kändes stort och fint.
Så all and all kan man väl säga att onsdagen var en riktigt bra dag. Ellerhur?

Det är en kamp

Jag inser hur destruktivt jag levt till viss del. Jag ändrar beteende och mönster och förändringen ger nya förändringar och det kräver en acceptans från mig själv. Den är svår att hitta ibland. Jag brukar säga att man inte ska ångra det man gjort för att det är de saker som gör en till den man är idag. Men. Just det. Men. Faktiskt finns det saker eller personer eller händelser jag ångrar. Jag önskar att jag hade kraften då att säga nej. Att välja mig själv. Att inte låta mig dras ner. Faktiskt finns det personer jag skulle vilja servera sanningar och faktiskt bara få fråga hur fan kunde du? Det har gjort så mycket skit med mig och det har gett och ger ännu efterverkningar för mig på flera plan.

Det har gjort mig illa.

Med stöd och hjälp tar jag mig framåt och bort från det. Jag sliter hårt för att räta upp. Jag ramlar, faller och blir liten ibland. Det blir bättre. Jag hittar vägar till ett bättre och starkare jag. DET är positivt och skönt.
Jag skriver här, jag skriver opublicerat och jag skriver i min "andra" blogg. Det är lite av mig i vart forum och det i sig ger en helhet. I bilen pratar sjunger och skriker jag för mig själv det ger lugn.
Hemma pratar jag med Lovisa, hon lockar lirkar och lindrar. Alltid med värme förståelse och en kram. Riktigt bra. Det ger energi och möjlighet att känna det jag känner just nu.......

Wow!! Vilken dag! Har haft de sista presentationerna och för övrigt har vi gjort gruppövning, kollat arbetsmarknaden, gjort lite tester och skrattat. Fantasisk grupp och jag har så kul. Jag blir inte ens trött! Om en stund ska vi ha möte och sedan ska jag handla hem lite mat och fylla kylen som jag i morse upptäckte var tom...

Ikväll blir det lugnt, jag vill egentligen köpa det där spelet som jag vill ha men jag hinner/orkar nog inte idag. Tänkte eventuellt sola om lusten till det är lika stark när jag kommer hem. Jag vet att det är städat och fixat hemma så jag behöver bara bara njuta. Vi hjälps verkligen åt med allt. Jag skulle behöva titta lite på Golfen idag eller så gör vi det tillsammans en annan dag.

I am one happy camper!

Bra för mig - Ellerhur?

Godmorgon kära läsare!
 
Jag måste bara få uttrycka mig lite om min idol Lovisa Carlsson, som är fit och smidig.

Ibland önskar jag att jag var lika stark som henne... :(

Veckan har skatats av nyheter - som alltid, varje vecka. Det jag har reagerat på den här veckan är naturligtvis igår och tusnamin över Japan. Det är imponerande trots allt vilka enorma krafter det är - hur totalt utan någon som helst pardon som det ödelägger stora delar. Vi blev oroliga igår eftersom Linda är i Australien och vi har släkt och vänner i USA. Men det ser ut som om de klara sig. Linda är på en helt annan sida så hon får bara vara försiktig så går det bra.  Men många klarade sig ju inte och med tanke på hur otroligt stort skalv det var så gissar jag att dödssiffran kommer bli hög.

                                              

Mot naturen har man inget att säga till om, då är vi alla små.

En annan nyhet som fick stor uppmärksamhet var det faktum att Anton Hysén går ut som homosexuell. Det är inte klokt hur Nyhetsmorgon gör en stor deal av det och en av de stora frågorna är:

Ska Anton nu gå på Pride!!!??? (fanfar!!!!) Va? Är DET signifikativt för att man är homosexuell?
Naturligtvis blev det anstormning på pappa Glenn och HUR tycker du och HUR känner du nu?

Faktum är att jag tror att det mest är de homofobiska män som tittar på fotboll som känner uppståndelsen över detta - de känner sig lite lurade och deras stora skräck (och lite lite önskan) är att det ska vara en homosexuell man i laget. Det är ju så att män som spelar fotboll klappar varandra inte bara på axeln när det går bra eller dåigt i en match - det är faktiskt så att det är då männen får en chans att kramas och ta varandra i rumpan och riktigt vara män...... De kan sen stå i omklädningsrummet och i duschen och smygkolla (och ibland avundsjukt glutta) de kan slåss i duscharna och brottas lite halvhjärtat så där.


                                                   

Men nu har Anton tagit udden av det där - inte för killarna i laget - jag tror att de har vetat länge. Jag tror att det är åskådarna på läktarna och killarna i sofforna hemma som nu inte riktigt vet HUR de ska handskas med detta. Faktiskt så tror jag det.

Jag tror att han är samma kille som innan och jag tror att han spelar precis lika bra fotboll (eller dålig).

Anton själv - ja jag tror att det kan vara så att pappa frågat till slut: Va gillar du inte tjejer? och Anton svarar
Nä ru Glenn.... Jag tror inte det var varken större eller svårare än så - Ellerhur?

Som förälder älskar jag mina barn och jag tycker att de är det mest fantastiska varelser satta på denna jord. Jag försvarar och förklarar alltid dem. Jag är alltid den som först tar till orda och berättar (skryter) om deras bedrifter med stolt stämma (aningen överdrivet naturligtvis) Den minst bedrift de utför så höjer jag det till skyarna och de gånger jag blir arg på dem så går det fort över för mitt hjärta brister, går i bitar så fort vi inte har det okej oss emellan. Kort och gott  - jag är Mamma.

Med detta sagt vill jag nu börja mitt inlägg...

Vi försöker alla (de flesta och alla andra borde ta mig fan) hålla oss i trim i form och leva dugligt hälsosamt.
Det handlar om att vara fit, tränad, stark och smidig.

Jag är faktiskt själv inget av det där men om någon skulle säga något annat protesterar jag högt och vidhåller att jag är stark. Starkare än alla tror....(folk brukar då le lite överseende, undrar varför??)

Häromdagen pratade jag och min sambo om ämnet, vi diskuterade utifrån den bedrift (ja det var det faktiskt)  som Lovisa gjorde när hon åkte skidor runt åkern i Flen. Jag har ju fått inse att hon har en god fysik och är tränad. Jag har alltid tyckt att hon ser fit ut, ni som känner henne vet vad hon tyckte om det (mycket glad). När vi i Flen pratade innan hon åkte så var hennes mamma där. Jag trodde (i min enfald och taskiga bedömning) att jag skulle få medhåll av Catarina men hon är ju mamma hon med ( i rest my case).  

I diskussionen så råkar jag göra det fatala misstaget att säga att nej - jag tycker inte att hon är smidig. Åh Herre Gud vilket liv det blev. Jag fick äta upp hela skidresan och att jag sagt att hon var/är uthållig och en massa annat. Jag var bara så så så såååååååå tacksam att inte Catarina var där för då hade jag nog fått stryk.
Sen försöker vi prata om vad en smidig person är......ja rent fysiskt då....och då säger hon Sara (min dotter) och jag säger ja, hon är lite smidig. Men då får jag på huvudet av Lovisa som tvärvänder men då är ju jag helt plötsligt mamma så då går jag i försvar......

Hur som helst diskussionen fortsätter och vi kommer in på rolig.....men det mina vänner är ett helt annat inlägg som jag snart ska skriva. Har haft det i mitt huvud sedan ett drygt år och nu börjar det bli dags att skriva.

Nu ska jag hämta Sara och sen åka och träna.

Försöker träna varje dag för min kroppsform - om jag lyckas det drar vi lott om....Ellerhur?

På tv sänds det reklam för en massa bra att ha saker och vi möts av säljare till höger och vänster när vi är ute och handlar. Det ringer på dörren och i telefonen och alla vill sälja den där otroligt bra produkten.....

Jag gillar reklam på flera sätt och jag är den förste att tillstå att jo jag går på alltihop. Det får ibland konsekvenser, jag ska berätta om det nu.

När vi flyttade in i vår lägenhet så ville jag ha en ny dammsugare, eftersom Lovisa är allergisk (astma) så ville jag ha en vattendammsugare. Letade överallt och en dag ser jag reklam för en på Twins på tv......den verkade skitbra. Också mycket billigare än andra så jag blev väldigt glad. Jag konfererade hemma (väldigt lite) och berättade om fördelarna (övertalade) och sen blev den beställd och betald. Den kom hem och när jag prövade den så tyckte jag nog att den var lite plastig men fördelen med att man kan "se" sin smuts när man tömmer behållaren är så stor att jag gillar den. (sugförmågan är....inte bra)

Efter ett tag så har vi (jag) sedan köpt diverse städmaterial - juicer - godis och annat som det görs reklam för - allt med varierande kvalité och konsumentglädje. Men hela tiden ganska stillsamt.
Sen sker det som nu föranleder detta inlägg.

Lovisa åker till USA. Jag blir rastlös instabil och oberäknelig.

Jag har så tråkigt - saknar henne så innerligt att jag ägnar mig åt kapitalterapi. (sedan är det så att jag själv tycker att jag är jävligt fiffig)

Så vad händer: Jo, jag köper toapapper med dikter och hushållspapper med recept på. Det är jättegulligt men det är också så att man vill läsa den där dikten och kolla efter nästa vilket bara resulterar i att man tar alldeles för mycket papper......(oekonomiskt som fan!) Jag köper den där nya gelen som man ska sätta i toastolen - det ser så geschwint ut att bara trycka dit den och sen är det bakteriefritt i toan.......men fan heller den glider ner och det ser ganska äckligt ut....

En kväll ringer det på dörren. Det är två killar från Eon, de vill att jag ska byta elbolag. Jag hatar när det ringer så där på dörren (för att jag vet att jag är vek) men jag säger lite lamt att det är inte jag som står för avtalet idag och så vidare. Det förklarar killarna att det är inga problem....så efter en stund har jag skrivit på ett nytt avtal...

Lovisa kommer hem, allt är frid och fröjd - jag börjar känna mig stabil igen.
För ett par dagar sedan kom brevet från Eon och då slog det mig.....oj sa jag till Lovisa jo så här är det....
Lovisa läser igenom avtalet och nej det var inte det bästa avtalet man kan teckna. Hon ringde upp dem och ordnade till att vi fick någon rabatt så nu blev det ett bra bra avtal. (tack för att du räddade mig Lovisa)

När hon lagt på så tittar hon på mig. Hon går fram till mig och kramar mig och säger:
Älskling: Du kan inte gå på allt som sägs och du kan inte, får faktiskt inte skriva på något. Inte något alls.
Lovisa tar nu ett djupt andetag och säger till mig: Säg efter mig, jag tittar på henne och är helt beredd.
Lovisa tittar mig djupt in i ögonen och säger: Nej tack - jag är inte intresserad.
Jag upprepar: Nej tack - jag är inte intresserad.

Hela kvällen går Lovisa och från och till tittar hon på mig uppfordrande och säger: Vad är det du ska säga när någon har ett erbjudande?
Jag mantrar snällt: Nej tack - jag är inte intresserad.

Hon har ju rätt - det vet jag men jag tycker själv att ibland ÄR jag intresserad och tycker själv att det är väldigt bra erbjudande, men jag har nog fått och bör kanske ha mitt mantra i tankarna mest hela tiden.
NEJ TACK - JAG ÄR INTE INTRESSERAD.  Ellerhur?

I mitt jobb träffar jag väldigt mycket olika människor.
Idag har jag varit på eftermiddagen i Kista, där har vi en man som är deltagare och han är vad ska jag säga: Märklig.......han har ofta (för ofta) kommentarer som är helt oväsentliga för sammanhanget och han säger verkligen "fel" saker. Han är helt distanslös och utan självinsikt.

Idag när vi skulle avsluta så säger Ewa: Ni ska få en liten läxa till torsdag, jag vill att ni ska komma på ett namn på gruppen. Och våra första grupper det var A och den nya vi har i Liljeholmen är B och följdaktiligen blir ni C.
Ni ska alltså hitta på ett namn på bokstaven C för er grupp.

Nu hör det till saken att Ewa är tydlig. Väldigt tydlig när hon talar, hon talar inte för fort (som jag gör), hon är en rak tydlig bra pedagog. Fast att mannen idag kommit med massa udda kommentarer och haft utlägg som man inte förstår så är Ewa ett under av lugn och hon lyssnar och faktiskt försöker förstå vad han menar i de långrandiga saker han pratar om. (jag slutar lyssna ibland och jag kan ärligt säga att jag har inte det tålamodet hon har)

När alla har plockat ihop sina saker kommer då denna man fram och han säger:
Ja, alltså saken är den,  jag har kommit på ett namn.
Åh vad bra säger Ewa som tålmodigt tänker lyssna på honom igen (jag själv är lite avtrubbat ointresserad)
Då säger han: GRIMSTA! och så lyser han upp som om att nu minsann kom han på något fiffigt......

Eh..........säger Ewa nu lätt förvirrad - det är bara ett problem - det börjar inte på C

Nä, säger mannen då, men............och så börjar han ett lååååååångt utlägg om någon tunnelbanestation som är nedlagd som var tänkt namnges Grimsta och sen ärligt talat - jag lyssnade inte och jag hade svårt att hålla masken.

Faktum är att jag trots all min empati, all min serviceanda och viljan att se och ta fram det goda i människors olikheter - faktum är att jag förstår hur han ska kunna tillgodogöra sig kursen. Jag fattar varför han är arbetslös.

Det finns bara en sak att säga: Vilket pucko - Ellerhur?

Den sitter där den sitter.
Vi är alla en produkt av våra val - Ellerhur?

Efter jobbet i fredags åkte vi till Kvarntorp. Det var underbart skönt att komma dit. Jag lagade lite mat till Robert mig och Lovisa (Catarina jobbade) sedan drack vi lite vin, fixade lite i stugan, stod i Ladan och drömde lite och faktiskt bara var. Catarina kom och vi pratade lite med henne. När vi står och tar en kvällscig så ser vi skidspår på åkern. Lovisa säger att jo  jag ska nog åka Vasaloppet nästa år........Nej säger jag det klarar inte du, du klarar inte ens hälften. Sen skrattar jag och säger du fixar fan inte ens 10 varv på åkern här. DÅ säger Lovisa: ATT jag gör!!! Jag ska bevisa för dig.

När vi sedan dagen efter vaknar så ordnar Catarina grötfrukost och sagt och gjort Lovisa på med skidor och ut i spåret!!! Och JA - jag ger mig. Hatten av och med min fulla respekt - jag är verkligen imponerad. Hon gjorde det.

Vi åkte sedan till Sötälje och när vi duschat åkte vi till Liljeholmen för ett glas vin hos Ia och sedan bjöd Ia på födelsedagsmiddag! Så vi åt på Texas Longhorn. Det var otroligt gott - jag åt ribs, Ia fajitas och Lovisa entrecôte........ 300 gram! Det var grymt gott och trevligt. TACK snälla Ia!! (nästa gång är vi här så ska jag svänga ihop något gott och det får bli snart!)

            

Tillbaka till Sötälje och hämta Sara och Viccan och sedan köpte vi lite smågodis och två filmer. Den ena såg vi igår, den var tung och otroligt sorglig. Men visst bra på något sätt. Jag har drömt om den inatt och den stannar liksom kvar. Om en stund vaknar Lovisa hoppas jag (annars får jag väcka) då blir det When in Rome och frukost i soffan med täcke!!!

                            
Blir nog en slösöndag känner jag. Jag ska däremot fixa lite jord och krukor till mina vårblommor som jag odlar här hemma för balkongen till sommaren.


                                                             

Det gäller att vara ute i god tid - Ellerhur?

Igår gjorde jag goda köttbullar till Sara, Lovisa och mig. Vi kollade tv samtidigt för att köket var INTE klart. Faktiskt vilka jävla klåpare de är på Tumba Golv. En "knöl" var under mattan på tre ställen så det är inte bra gjort i hallen! Likaså hade de informerat mig om att de skulle ta fram kylen men inte fan hade de gjort det!!


Idag skulle de komma halv 8 så jag tog det lugnt på morgonen och avvaktade killarna. En kille kom, min gissning är att de sagt på morgonen att en åker till nr 43 och fixar lite snabbt så kunde den andra göra annat och de kunde sluta tidigt - det är ju fredag........MEN när han kommer säger jag till om kylen och då himlar han med ögonen. Då frågar jag hur det kommer sig att det är knölar på golvet under mattan i hallen. Det svarar han inte på.

Jag har ringt till Tumba Golv och någon Niklas svarade att de skulle återkomma till mig. Det har de inte gjort. Lovisa är hemma idag så jag ska ringa henne och kolla av hur det blivit med allt och sedan ringa dem igen.
Jag fattar att de tycker att jag är en jävla apa men det skiter jag högaktningsfullt i.
Sitter och ringer dem just nu faktiskt.
Och jag fick svar att nej det ska inte se ut så där dessutom har killarna ljugit och skrivit i sin arbetsorder att de dragit fram kylen igår!!! Näru Glenn! Men nu skulle de titta på detta och återkomma till mig.

Min förhoppning är att de får antingen göra om allt igen och då blir det skit för oss för att det är skit att vara utan kök och hall eller så får de dra av på priset till Akelíus och då ska VI ha del av den reduceringen. För det är ju egentligen Akelius jag har fodran hos och om killarna på Tumba Golv tycker att jag är en apa så är det ingenting mot vad personalen på Akelius kommer att göra.

Idag hade jag avslut med admin gruppen och vi gjorde fruktsallad. Jättegott med massa blåbär, melon, äpple och druvor. Jag fixade också nötter att ha till. Riktigt gott.
Om en liten stund är det avslut med Servicegänget de som gått sina 15 veckor nu. Dettta innebär att de inbjuder till lunch som de tillagat så det blir bara äta idag!! Det blir tydligen 3 rätter!!! Så där ja!



Imorse drog jag igång en maskin tvätt och satte tumlaren med en annan - det är otrolig lyx. När jag slutar så ska vi åka till Flen - det känns SÅ skönt! Det var länge sedan vi var där och jag längtar verkligen. Det blir vin värme och trevligt sällskap. Vi åker nog hem imorgon igen för vi vill ha egentid hemma också och fixa färdigt i lägenheten. Hur som helst blir det en skön helg det vet jag. Lovisa och jag brukar titta på varandra när vi äter gott och tänder ljus och bara har det skönt.....och så säger vi: Åh nu har vi det så där jobbigt - livet är för tungt - hur ska vi orka?????



För det är sannerligen inte lätt att leva vårt liv.........Ellerhur?

Lovisa!!!






Snart är det helg och vi får kvalitetstid! Ellerhur?

Planet var försenat och de landade inte förrän halv 3! Uppepå detta hade flighten med Icelandair varit skit överlag både dit och hem och när de landar på Arlanda får de inte kliva ur..... Dåligt.

Men:
Där kom hon sen, så fin och det var otroligt skönt att få kramas.
Vi åkte hem i megaköer, men det gjorde ingenting!!

Kvällen var vår. Jag varken tänker kan eller vill beskriva och berätta. Jag har sovit så otroligt skönt och vaknade inatt och då var hon där! Hemma!

Inte så lätt att ta sig ur sängen på morgonen men jag har ju kul på jobbet och då går tiden fort. Ellerhur?

Nu har jag tömt i kök och hall, imorgon blir det nya golv! Det känns jätteskönt och jag tycker verkligen att lägenheten blir fin. Det känns som ett hem. Vårt hem. Leveransen kom, vår tvåttmaskin - sprillans ny. Jättefin är den faktiskt. Imorgon ska jag ha genomgångar och lite utvärderingar på jobbet och jag känner mig riktigt i fas med allt.

Jag fick tillbaka Golfen idag också så nu är allt i sin ordning igen, jag måste bara tanka den såg jag. Sara var här och hjälpte mig ta bort alla möbler i hall och kök, Viccan kom också och vi åkte till Västberga en sväng för att kolla efter en kopplingsdel till tvättmaskinen men det fanns inte. Hur som vill jag bara här och nu och på detta sätt säga att jag är så oerhört stolt över min dotter. Hon är underbart bra, duktig och uppepå allt detta roligt att umgås med. TACK Sara - jag är oerhört stolt över dig.

Idag fick jag också möjligheten att nästa vecka jobba med lite matchning för ett par deltagare, det känns skitkul.
Nu måste jag tvätta av mig sminket och lägga mig och sova lite.
Det blev alldeles för sent idag - Ellerhur?

Tjo ho!!!!!!!!

Nu ringde dem - nu kommer den!!! + att Rille är på väg!

2 down and 2 to go!

Det artar sig - Ellerhur?

                                                    

Just nu är det väntan...

Väntan på att leveransen ska komma
Väntan på att Sara ska sluta så jag kan få hjälp av henne med att flytta möblerna i kök och hall
Väntan på att Rille ska komma med Golfen

Men mest väntar jag på att Lovisa kommer imorgon ♥

Det är många vänta det är mycket vänta det är låååååång väntan (fan vad det ordet ser knasigt ut)

Och som alltid - den som väntar.......ja ni vet ju - Ellerhur?

                                           

När jag var klar i Kista igår så åkte jag hem trafiken var helt okej både upp och hem, jag gissar på att det är sportlovet som gör skillnad.

Jag hämtade Sara och vi skulle laga middag, Sara gjorde pastagratäng som var extremt god - jag är oerhört impad. Enkel och god god god!! Bästa Sara!!  Johan och en tjej kom för att han skulle hjälpa mig med en sak.

På sena kvällen åkte Sara och jag till en affär för att köpa - papper. Så som jag åkt runt för att hitta det så var det ganska dyrt papper men klart värt det!!!

                                                     

Vi tog en safarirunda på vägen hem och det var en riktigt tjejrunda för tänk att inte ett enda svin såg vi. Men jag upptäckte en sak: Någon verkar ha flyttat in i mitt hus!!!!!!!! Där ska ju JAG bo!!?? Sara tyckte att jag skulle bara acceptera och det måste jag nog men jag har svårt att förstå varför de inte gör så där fint.......jag får åka och kolla om ett tag igen har de inte gjort fint då så får jag helt enkelt säga till dem. Ellerhur?