Vikten av att tänka klart
Nu sitter jag i lugn och ro i soffan - det är så himla skönt. Har varit på stallet, det är så otroligt fridfullt där. Längtar mig prickig efter våren och barmark.
Vi pratade hemma idag om passion - framför allt om musik. Förr gjordes musik av en 8 - 10 personer - idag krävs en person med en dator. Det känns som om det är så massproducerat - så profitsökande. Vi konstaterade också att det är lite så med allt - det är som om allt engagemang försvunnit och allt handlar om pengar och att synas - när det gäller film, musik, politik och så vidare. Det finns inga som direkt sticker ut och gör något som det BRINNER för. Jag tänker på Aretha Franklin - Martin Luther King - Coppola - Hemingway - människor som brann för sin sak. Människor som gjorde skillnad för då och för oss idag.
Men just i stallet tänkte jag vidare på det här - under tiden jag borstade så pälsen glänste - Bus stod alldeles stilla och jag tror han njöt. När jag då tänkte på det så är det en hand full (ganska stor hand men dock) människor som gjort allt det där vi pratade om. Av alla människor på jorden så var det ju inte merparten som stack ut. Det var dessutom en tid av förändring och upptäckter.
Det slog mig under tiden jag metodiskt tog mig an svans och man att - det är väl så att det är lite mättat. Det gjorde mig lite ledsen - för jag vill vara med och påverka. Jag vill sticka ut och jag vill absolut vara med och göra skillnad. I takt med att hästen började se riktigt fin ut så kom jag på en annan vändning i tankarna. Det finns nog visst de som brinner idag, de som sticker ut. Det är självklart att vi har människor som är passionerade. Men av alla miljoner människor i världen och just nu ser vi inte allt, för det är så att generationerna som kommer kanske står en solig vårdag på sin altan och tänker att jo på 90 och 2000 talet - då fanns det den och den som gjorde det och detta för kommande generationer.
I rena farten tog jag ut den andra unghästen och tog mig an henne en stund (ett ganska tröstlöst jobb på en vit häst som envisas med att lägga sig i varenda dynghög som finns) och då insåg jag också att då - på 50 och 60 talet - då var det nog så att man inte uppskattade allt som var - man tog det för givet.
Det kändes ganska trevligt att tänka så - hoppfullt på något sätt. Det kanske är så att man får en chans att vara med i förändringen till något positivt för kommande generationer.
Vi pratade hemma idag om passion - framför allt om musik. Förr gjordes musik av en 8 - 10 personer - idag krävs en person med en dator. Det känns som om det är så massproducerat - så profitsökande. Vi konstaterade också att det är lite så med allt - det är som om allt engagemang försvunnit och allt handlar om pengar och att synas - när det gäller film, musik, politik och så vidare. Det finns inga som direkt sticker ut och gör något som det BRINNER för. Jag tänker på Aretha Franklin - Martin Luther King - Coppola - Hemingway - människor som brann för sin sak. Människor som gjorde skillnad för då och för oss idag.
Men just i stallet tänkte jag vidare på det här - under tiden jag borstade så pälsen glänste - Bus stod alldeles stilla och jag tror han njöt. När jag då tänkte på det så är det en hand full (ganska stor hand men dock) människor som gjort allt det där vi pratade om. Av alla människor på jorden så var det ju inte merparten som stack ut. Det var dessutom en tid av förändring och upptäckter.
Det slog mig under tiden jag metodiskt tog mig an svans och man att - det är väl så att det är lite mättat. Det gjorde mig lite ledsen - för jag vill vara med och påverka. Jag vill sticka ut och jag vill absolut vara med och göra skillnad. I takt med att hästen började se riktigt fin ut så kom jag på en annan vändning i tankarna. Det finns nog visst de som brinner idag, de som sticker ut. Det är självklart att vi har människor som är passionerade. Men av alla miljoner människor i världen och just nu ser vi inte allt, för det är så att generationerna som kommer kanske står en solig vårdag på sin altan och tänker att jo på 90 och 2000 talet - då fanns det den och den som gjorde det och detta för kommande generationer.
I rena farten tog jag ut den andra unghästen och tog mig an henne en stund (ett ganska tröstlöst jobb på en vit häst som envisas med att lägga sig i varenda dynghög som finns) och då insåg jag också att då - på 50 och 60 talet - då var det nog så att man inte uppskattade allt som var - man tog det för givet.
Det kändes ganska trevligt att tänka så - hoppfullt på något sätt. Det kanske är så att man får en chans att vara med i förändringen till något positivt för kommande generationer.
Kommentarer
Trackback
